Home Allmänt Mina underbara läsare

Mina underbara läsare

by Charlotta

Nu är det drygt två år sedan jag började skriva Överlevnadsguiden, bloggen som egentligen var ett bokmanus från början, men som inget förlag var intresserat av att ge ut och som därför blev en blogg istället. Redan då kände jag att det fanns ett behov för mer positiv och framåtriktade budskap i sociala medier. Väldigt mycket av det som skrivs är kritiskt, nedvärderande, negativt eller rätt och slätt elakt, och även om det finns positiva och tillåtande kanaler så är de få jämfört med allt det andra och får inte alls samma utrymme. Efter att ha bloggat under de här åren så har ni, kära läsare, bekräftat mina tankar genom er återkoppling och era omdömen om det jag skriver.

Sakta men säkert stiger antalet läsare och följare, vissa inlägg hittar ut till många nya läsare och andra stannar inom ramen för mina trognaste följare. Ibland skriver jag ofta och långt och ibland mer sällan, allt beroende på tid, inspiration och vad som snurrar i min hjärna för närvarande. Kanske är det så att den här typen av inlägg kräver lite mer tid för eftertanke och att de gärna kan få ligga och marinera hos läsaren ett par dagar för att verkligen komma till sin rätt.

Det mesta av det jag skriver om är inga nyheter utan sådant som de flesta redan vet men som man kan behöva påminnas om och få nya infallsvinklar till för att kunna använda på ett bra sätt i sitt eget liv. Ofta hämtar jag inspiration från händelser i min vardag, människor runt omkring mig och även från er läsare.

Det är en fantastisk förmån att få ha denna kanal till omvärlden och få dela med mig av min syn på livet, och när jag får uppskattning och beröm från er, kära läsare, så blir jag varm om hjärtat och sträcker på mig lite extra. Det gör mig både glad och stolt när ni berättar att mina ord gör skillnad i era liv och att det jag skriver kan få svårigheter och problem att kännas lite lättare. Varmt tack för det!

Idag fick jag en sådan kommentar som var så välformulerad och beskrivande att jag vill dela den här med er alla, för det var precis detta jag hoppades på att åstadkomma med bloggen och det gör mig oändligt glad när ni tycker att jag lyckas med det.

Så här står det i kommentaren: ”Jag är så tacksam för din sida. Tänk vilka ting man ska gå igenom i livet.. Också sitter man och ”letar” efter svar.. eller inte svar men vägledning i livet..Till att försöka förstå diverse händelser,med och motgångar.. Du anar verkligen inte vilka perspektiv jag har fått på saker och ting i livet,efter jag fann din sida. Mycket av det du skriver tänker man redan..Fast nu har man mer gått in i det på djupet..kanske.. mer att jag fått använda ditt omdöme för att testa mitt eget. Ett tufft halvår har passerat, men med dina spalter om allt från förändringar till att finna sin egen väg och allt som innefattar i ens vardag.. Så ska du veta att du gör en skillnad. Enorm skillnad. Så fortsätt med dina positiva och energipåfyllande texter dels att ej förglömma läsvärda. Du har gjort en skillnad i mitt liv,hur man kan förhålla sig och tackla situationer i livet, och att inte fastna i en och samma sekvens. mvh.”

/Charlotta

4 comments

Anna 13 juni, 2015 - 12:52

Hej, jag går in här och läser för att jag vill utvecklas som person och tycker det du skriver är jätteviktigt 🙂

Som person har jag alltid varlit lite orolig och ängstlig och i perioder träffat olika kuratorer men aldrig hittat rätt. Jag vet med nu att livet går upp och ner och just nu har jag säkert en liten nergång som snart kommer upp, men känner att jag behöver få lite feedback.

Jag har nu flyttat utomlands lite på grund av min pojkvän som kommer från detta landet. Jag har dock utan problem fått ett eget jobb inom min bransch och bor själv i ett kollektiv. Men nu har jag bott här 4 mån och jag har nästan inga vänner, min pojkvän har fullt upp hela tiden och ibland känner jag att det inte blev som jag tänkt mig. Hemma var jag alltid av ett stort behov att ha mina vänner nära och nu när de skriver saker som de hittar på blir jag ledsen över att jag inte är där, min släkt bor på 2 olika ställen i Sverige med och båda parterna drar i mig med och i slutändan har man bara 20 dagar semester som ska gå till alla och även mig själv och vart jag nu vill resa. Jag har bott utomlands tidigare och visste om detta men detta nu här är mer permanent och det kanske skrämmer mig, är det så här livet kommer att bli? Ibland när jag är hemma i Sverige känner jag att jag inte passar in där med och här verkar jag inte passa in med. Min pojkvän verkar inte förstå min problematik med och sedan jag kommit hit har jag varit lite mer nere och det tär ju på vår relation med. Allt känns bara jobbigt nu när man inser att man inte har någon att höra av sig till här förutom min pojkvän…

Reply
Coachen 13 juni, 2015 - 13:42

Hej Anna, tack för din kommentar!

Jag förstår så väl att det kan kännas ensamt i ditt nya land och att ensamheten förstärks av upplevelsen att du inte är riktigt hemma någonstans längre. Jag får en bestämd känsla när jag läser det du skriver och det är att även om det är kämpigt emellanåt så är det här något som du behöver för din egen skull.

Du skriver att du är lite ängslig och orolig som person och att du tidigare haft stort behov av att han släkt och vänner nära. Nu befinner du dig långt bort och är på sätt och vis utlämnad till dig själv, även om du så klart har din pojkvän. Jag tror att livet många gånger serverar oss precis det vi behöver för att utvecklas som människor och att växa själsligt, och att i ditt fall så är det precis det du upplever nu.

Du är i en situation där det fysiskt sett inte går någon nöd på dig men som känslomässigt är en utmaning. Kan det vara så att det skulle kunna få dig att växa och kanske bli av med en del av änglsigheten, oron och behovet av att kunna förlita dig på andra?

Föreställ dig vad någon annan skulle kunna göra om hon vore i dina kläder, någon som du upplever som stark och orädd, som är bra på att klara sig själv och som inte oroar sig över allt som kan gå fel. Det kan vara någon du känner eller kanske en karaktär du sett på film. Vad skulle hon gjort i ett nytt land med massor med nya saker och människor att upptäcka? Om man själv känner att man inte riktigt vet eller vågar så kan det vara ett bra sätt att tänka sig att man är någon annan för att våga sig ur sin bekvämlighetszon. Sedan när du provat på det några gånger så kommer du att upptäcka att det inte är så farligt utan förmodligen riktigt roligt och inspirerande och då kan du göra de egenskaperna och förmågorna till en del av dig själv.

Om det just nu är så att livet inte kommer till dig så kan du själv gå ut och leta reda på ”livet”, både i stort och i smått. Det kan vara att sitta på ett café och småprata med bordsgrannen, eller att ta en dansklass, eller att besöka kulturella evenemang eller att bara börja prata med grannar eller människor i affären.

Kom också ihåg att detta är just nu, detta är inte för evigt, ingenting är för evigt. Om du tänker dig fem år framåt vad önskar du då att du ska ha gjort av den här tiden? Kanske bor du kvar men kanske har du flyttat hem igen, vore det inte tillfredsställande då att veta att du verkligen utnyttjade tiden på bästa sätt och gjorde det mesta av dina år i det här landet?

Att växa och utvecklas kräver ofta ansträning och kan ibland vara direkt smärtsamt, men det är alltid värt besväret.
/C

Reply
Marija 16 juni, 2015 - 18:04

🙂 Det är sanningen. ”oliktänkare,det är vad varje människa är vid de stunder i sitt liv, då hon tillfälligtvis tar avsked från flocken och tänker självständigt”. Dags att lyssna lite mer på sitt jag… Jag tror att människor överlag i dagens läge,behöver sjunka tillbaka lite och stanna upp från all hets,stress,materialism,alla måsten.. Och det är det man gör när man läser på denna sida.. Tror många bara lever på automatiken ibland och stannar inte upp och frågar sig själva längre.. Vad är det som fattas i mitt liv? Vad är det som gör att jag inte känner mig nöjd? Ifrågasätta är aldrig fel tycker jag. Nyfikenhet har sin egen anledning till varför den existerar.. Det har jag märkt på min omgivning likaså, när man diskuterar i dessa banor.. Har visat och berättat mycket om vad du skrivit, och det är precis som det blir en ”AHA-upplevelse”… 🙂 Hoppas du någon gång får chansen att sammanfatta allt du skrivit här,i en bok. Jag håller tummarna för det. Skall sända ut det till universum som en önskan. ” law of.. ;)” Har påbörjat läsning om det lite mer ingående. Mvh. marija.25

Reply
Coachen 16 juni, 2015 - 21:18

Tack igen Marija, du är för gullig! 🙂 Jag håller med dig i det du skriver, att ifrågasätta och reflektera är nästan bortglömda förmågor numera och det är synd för där finns mycket att hämta för den egna lyckan och tillfredsställelsen. När det gäller ÖG som bok så lånar jag ett engelskt talesätt och säger ”From your lips to God’s ear.” 😉
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI