Home Älska sig själv Du är värdefull

Du är värdefull

by Charlotta

Du är unik, den kombination av kropp och själ, av biologiskt arv och själsliga erfarenheter som du har finns det ingen annan som delar, den är du ensam om och det gör dig speciell och värdefull på det mest fantastiska sätt. Du har mycket gemensamt med andra människor men inte så mycket att de skulle kunna ersätta dig, det du har att erbjuda världen är fullständigt unikt och du fyller en plats som ingen annan kan fylla. Varje människa är som en pusselbit med många olika kontaktytor som passar perfekt in i andra pusselbitar och alla behövs för att helheten ska bli komplett.

Människan är skapad unik men lever i ett samhälle som kräver likformighet. De som försöker anpassa sig till normen, som säger att man ska vara och göra lika som alla andra, mår dåligt för att hur de än gör så blir de aldrig tillräckligt lika. De som inte anpassar sig utan medvetet ställer sig utanför normen mår dåligt av sitt utanförskap och den kritik det medför. Räddningen är att höja sitt medvetande och inse att normen är en förlegad konstruktion som saknar verklighetsförankring såväl som funktion för den enskilda människan. Att kräva likformighet är ett sätt att lättare kontrollera människor och gynnar bara dem som vill utöva kontroll. Att uppmuntra olikhet och individuella uttryck gynnar varje enskild människa och lägger dessutom grunden till verklig gemenskap och harmoni.

Att inse och uppskatta sitt eget värde betyder inte att man ska ägna sig åt självförhärligande utan att man ska acceptera sin egen storhet som människa och skapa utrymme för den storheten att ta sitt naturliga uttryck. Det gör man genom att ge sig själv förutsättningar för att må kroppsligt och själsligt bra, till exempel genom att äta ren och näringsrik mat, att sätta gränser som hindrar andra från att behandla en illa, att ägna sig åt stimulerande aktiviteter som ger glädje och inspiration, att avstå från att låta sig dras med i drama och kritik och att ge kroppen tillräckligt med sömn och motion. Att anse sig själv ha litet värde är detsamma som att säga att pusselbiten är felaktig och försöka förändra den på olika sätt, men när man gör det passar pusselbiten inte längre in där den är tänkt att passa in. Inga pusselbitar, det vill säga människor, är någonsin felaktiga utan alla är skapade på exakt rätt sätt för den plats de ska fylla.

Alla dessa exempel är sätt att befästa sitt eget värde och att visa sig själv kärlek, genom att göra det erkänner man sig själv som människa och att man duger precis som man är. Men man öppnar också upp för att släppa fram ännu mer av sig själv, att låta mer av den kapacitet, de förmågor och medfödda gåvor som finns lagrade i själens medvetande att komma fram och utvecklas. Den sortens dolda talanger har väldigt liten möjlighet att få plats så länge man är upptagen med att kritisera och vara missnöjd med sig själv. Alla människor har ett stort antal sådana dolda talanger som de inte har en aning om och inte ens kan föreställa sig. Själens kapacitet är oändlig och det människan lärt sig betrakta som vanliga mänskliga förmågor är bara en bråkdel av det som finns tillgängligt om man väljer att vidga sitt medvetande.

Att låta sina medfödda talanger och förmågor få komma till uttryck handlar inte om att bevisa något, att bli bättre än någon annan eller att man inte duger som man är. Det handlar om att leva till sin fulla kapacitet, att göra så mycket nytta i världen som möjligt och att livet blir en mycket bättre upplevelse när man har tillgång till sina förmågor än när man inte har det, och livet är menat att vara en bra upplevelse. Det kan finnas jobbiga uppgifter att lösa och svåra saker att lära sig acceptera när man inkarnerar till ett nytt liv men det är inte meningen att hela livet ska vara en kamp och ett lidande. Det finns alltid möjlighet att få en bättre livsupplevelse och ett sätt är att se sitt eget värde. Det egna värdet bestäms inte av andras åsikter, som människa är man alltid värdefull och det är när man bestämmer sig för att själv erkänna det värdet som omvärlden också kan göra det.

/Andlig guide kanaliserad av Charlotta

3 comments

Lisbeth 24 februari, 2020 - 07:59

Här förklarar Matt Kahn begreppet sanning väldigt bra!
Jag tror detta kan hjälpa människor att förstå sitt sanna värde!
Han delar upp sanning i högre och lägre sanning vilket visar vikten av högre perspektiv!
https://theearthplan.blogspot.com/2020/02/what-is-truth-matt-kahn-23-february-2020.html

Reply
NorskSkogis 22 september, 2020 - 23:02

Hej Charlotta! Jag har precis tittat på din video på YT och tänkte utveckla mina tankar här (och jag är så tacksam för att du delar med dig av dina tankar och syn på saker!).
Att förlora något som definierat en en stor del av ens liv… Och att hitta en ny passion i livet, där mitt jag och mitt ljus kan brinna med minst lika klar låga som under den tiden jag hade det gamla, det jag gått miste om…

För att vara konkret – min grej här i livet har varit rörelse och rörelseglädje. Helst i naturen. Löpning i en skog färgad av höstens färger, doft av mossa i alla väder. Fågelkvitter och tunga regndroppar smattrande mot hala stenar mitt i sommarens plötsliga åska. Doft av nyfallen snö när man åker längdskidor och banar sin väg genom en vit oändlighet. Ödmjukhet inför naturens föränderlighet och samvaro i lika hög grad med densamma. Jag har upplevt många känslor förmedlade genom rörelse alldeles själv, många minnen har jag även delat med andra. Jag har varit den som aktivt tävlat, tagit ett steg i ny riktning och utbildat mig till tränare/coach, jag är (var) den som andas genom att röra på sig. Hör, ser och känner dofter bara jag skriver detta. Mycket av den jag är idag har jag fått genom att utmana mig själv genom rörelse, känna glädje genom samma kanal och dela med mig av den. De färdigheter jag fått genom rörelse har jag haft nytta av i övriga områden i livet (samarbete med andra, viljan att kliva utanför sin bekvämlighetszon, att lyssna på sig själv och sin kropp,…). Tänk att den som sjungit sedan barnsben, både för sig själv och för andra, uppfattat livet genom sin sång och olika toner i det, tagit del av världshistoria genom kunskap om gamla folksånger osv., blivit strypt, överlevt men tappat rösten. Så känns det för mig. Det kom en svår skada, trauma, svek och sorg. Och jag blev förlamad, själsligt, men om jag ska vara ärlig, så känns det så även i kroppen. Har tappat mitt sätt att uttrycka mig, tappat min inre röst.

I över två år har jag varit en skugga av mitt tidigare jag, men jag försökte vara ärlig och vek inte undan när jag skulle bearbeta känslorna. Om det är något jag uppriktigt kan säga så är det att jag vandrat genom helvetet utan att vika undan. Jag är inte helt hundra om jag är ute än, men att mörkret fått en ljusare nyans har jag iaf fattat. Sedan så har jag gjort både ärliga och halvdana försök att ta mig fram till en förändrad tillvaro så som blinda förlamade gör – med kryckor, små hjälpmedel (mentala då), har börjat gå på måfå i naturen, bara för att känna av om någonting väcks till liv. Har svårt att tro att jag färdig. Eller kan jag verkligen vara det? Hur i helskotta hittar jag tillbaka till ljuset, till min inre och yttre röst? Jag tror (kanske har jag fel) att det hänger ihop med själens dunkla natt (därav just dessa två frågor på YT). Har även hittat en video från i somras där du talar om själens mörka natt som något som ofta – av omvärlden – tolkas som psykisk ohälsa. Då nämnde du, om jag minns rätt, att det är viktigt att lyssna och ta till sig olika material som rör andlighet/själslighet. Nu hade jag ju följt dig även innan min olycka, men jag har börjat se mer av dina videos och ja, jag håller med. Det händer någonting. Att jag fått mer tilltro till livet, det kan jag absolut påstå, och jag tror också att jag vill känna/uppleva mer än vad en blind förlamad gör.
Vad tror du om återgång till sitt kall i livet, om det varit så genuint förut? Går det? Eller bör jag bli uppmärksam på annat? Känner mig fortfarande rätt blind pga. allt mörker och pga. förlamning har musklerna tappat sitt minne. Värt att träna upp eller ta sig hellre fram med andra sinnen?

Reply
Charlotta 23 september, 2020 - 10:16

Hej NorskSkogis, välkommen hit! Det är aldrig vägen tillbaka som är vägen framåt. Det betyder inte att det inte kommer att finnas rörelseglädje i din framtid men det betyder att den sannolikt kommer att se annorlunda ut för att du nu är annorlunda. Det du har varit med om har inte hänt av misstag eller av en slump, du planerade denna händelse för detta livet för att du visste att du behövde upplevelsen för att kunna antingen göra dig av med en del gamla föreställningar och mönster, eller för att komma fram till vissa mål och insikter, eller båda. Ofta är det båda. Därför föreslår jag att du försöker ta dig an situationen och framtiden så förutsättningslöst du kan, leta efter saker som fångar ditt intresse, som väcker lust och nyfikenhet hos dig, och lägg ingen vikt vid vad det är eller hur det ser ut. Låt dig ledas till det nya och låt din känsla styra, känns det spännande och roligt – gå ditåt, prova, känns det däremot ointressant så är det inte rätt just nu. Känslor som att det känns svårt och lite skrämmande eller obehagligt betyder däremot inte att du ska vända om utan bara att du nu kliver utanför din egen bekvämlighetszon vilket är bra, för det är där den mest framåtriktade rörelsen finns såväl som de roligaste och mest givande och utvecklande upplevelserna.
/C

Reply

Leave a Comment