Home Älska sig själv Hur hittar man sin inre styrka?

Hur hittar man sin inre styrka?

by Charlotta

Var finns den, den där urkraften och säkerheten som gör att vissa människor tycks klara av nästan vad som helst, som gör att de trots hemska omständigheter kan lyfta sig själv och orka göra det som inte borde vara möjligt och som gör att de utan att blinka vågar stå upp rakryggade för sina åsikter och vad de tror på även om alla andra tycker de har fel? Var finns den styrkan och hur kommer man åt den?

Svaret är att den styrkan finns inom alla, men det kan vara olika svårt att hitta fram till den och komma i kontakt med den beroende på vad man har för tidigare erfarenhetern i livet och vilken personlighet man har. Om man inte har det naturligt så krävs det ofta en del självrannsakan, självinsikter och allmän personlig utveckling för att hitta fram till den och här följer några tips på hur man kan gå tillväga.

1. Det absolut viktigaste är att lära känna dig själv, riktigt väl.

Vad tycker du om, vad tycker du inte om, varför tycker du om det du tycker om och varför tycker du inte om det du inte tycker om. Det här kan låta enkelt och ibland är det enkelt, men väldigt ofta är det ganska svåra frågor, för oftare än du tror påverkas du av omgivningen så dina åsikter och tankar är inte helt och hållet dina egna, kanske inte alls dina egna. Så börja med att ta reda på vad du tycker och tänker om olika saker och varför du har just de åsikterna, vad du brinner för och vad det är som gör att vissa saker och frågor är viktiga för dig, vad du prioriterar i livet, vad som är viktigast för dig och varför.

2. Förstå och acceptera att du fyller en funktion och har ett värde precis sådan som du är.

Helt oberoende av vad du gör eller inte gör, vad du lyckas med eller misslyckas med, vad andra säger eller tycker om dig, om du har ett jobb eller inte, om du har en partner eller inte osv osv i all oändlighet, så är du värdefull. Du är värdefull för dig själv, för omgivningen, för världen och för hela universum. Du fyller en funktion som bara du kan fylla, du är unik och oersättlig för det finns bara en som du.

3. Upptäck din livsuppgift.

Vad är du satt på denna jord att uträtta? Vad är det du kan göra för någon annan individ, för samhället, för planeten som kan göra skillnad för någon? Var finns din passion, det du brinner för, det du har talang för och är bra på och det som gör att du känner att du lever? När du väl har hittat din livsuppgift så ger det dig en trygghet som gör att du också har lättare att avgöra vad som är viktigt och vad som egentligen inte spelar så stor roll. Vad det är värt att lägga energi på och stå upp för och vad du kan låta passera utan att känna olust eller irritation över.

4. Se den stora bilden och häng inte upp dig på detaljer.

I stunden kan nästan vad som helst kännas hur stort och viktigt som helst. Lär dig att lyfta blicken och se det större sammanhanget, både ur ett geografiskt perspektiv och ett tidsmässigt perspektiv. När du befinner dig i en situation som känns jobbig, svår, övermäktig, pinsam, nedslående, omöjlig, hopplös eller besvärlig på något annat sätt, så föreställ dig hur få personer det egentligen är som är inblandade eller påverkade och hur många som inte har en aning om vad som hänt. Föreställ dig hur du kommer att se tillbaks på den stunden om ett år, om fem år eller om 20 år och upptäck ett annat perspektiv på situationen. Fundera också på vad du kan lära dig av upplevelsen, en lärdom som du kan ha nytta av under resten av livet och som kanske kommer att gagna dig på en mängd olika sätt, hur smärtsam den än är just när det händer.

5. Lita på din egen förmåga.

Du har det som krävs för att hantera allt du ställs inför. Du har kapaciteten att lösa problemen och förmågan att reda ut situationen, du har modet att stå kvar och härda ut när det blåser kring öronen och du har hjärtat och godheten att vara ödmjuk inför det som du inte helt behärskar. Lita på att du har vad som krävs och kan förmedla det när det behövs.

När du har bemästrat de här fem punkterna så har du förmodligen också hittat din styrka. Styrkan är din, du äger den, den finns i ditt inre och den tar aldrig slut.

/Charlotta

15 comments

Caroline 10 juni, 2014 - 22:54

Hej!

Jag brottas med enorma krav på mig själv men även för min omgivning. Jag blir väldigt lätt besviken på mig själv när jag misslyckas och/eller inte presterar till 100%. Är detta en svaghet som jag har? Hur kan jag i så fall stärka mig på bästa möjliga sätt? Behöver alla tips och råd från dig kloka coach!

Reply
Coachen 11 juni, 2014 - 09:37

Hej Caroline, tack för din kommentar!

Jag skulle vilja börja med att fråga hur det har gått med de tipsen jag gav på din förra fråga, är det något av dem du har provat och hur tyckte du att det fungerade i så fall? Upplevde du problem vill jag gärna veta så jag kan hjälpa dig att komma förbi dem. Hoppas du vill berätta om dina erfarenheter.

Du undrar om det är en svaghet att alltid kräva 100% av sig själv och jag skulle vilja svara både jag och nej, för det beror på vad du menar med 100%. Det är inte en svaghet att alltid vilja göra sitt bästa, men frågan är vad du anser vara ditt bästa, om det är en rimlig nivå. Ta som en jämförelse en påhittad 100-meterslöpare som en gång i tiden sprang så fort att hon slog världsrekord. Låt sedan säga att det är 10 år sedan och att hon sedan dess haft problem med sina knän och blivit opererad tre gånger och under en längre tid suttit i rullstol med dåliga utsikter att en skunna gå igen. När denna 100-meterlöpare åter ställer upp i SM och kommer blir fyra i finalen skulle man kunna säga att det var ett dåligt resultat eftersom hon tidigare slagit världsrekord och att hon därför inte presterade till 100% nu. Men man skulle också kunna säga att det var en fantstisk framgång med tanke på att hon fick besked om att hon kanske aldrig skulle kunna gå igen, och i det ljuset så presterade hon definitivt till 100%.

Det är alltså inte resultatet som avgör om du har gjort ditt bästa, utan förutsättningarna och insatsen är det som räknas och om du väljer att stirra dig blind på resultatet istället så innebär det att du allt som oftast kommer att begära det orimliga av dig själv och göra dig olycklig på kuppen.

/Coachen

Reply
Cecilia 6 juli, 2015 - 03:35

Hej!

Jag har kommit till den punkten i livet att en del saker är helt klara och en del inte. Lite bakgrundsfakta först om mig. Jag har hittat min livs kärlek, vi är förlovade och kommer att börja studera i samma skola och bo på internat och dela rum. Jag är utbildad närvårdare till yrket. Saken är den att jag helst inte vill arbeta inom vården i alla fall inte om det handlar om medicin och sjukvård etc. Jag utbildade mig till detta på basen av vad en studiehandledare sade åt mig. Hon tyckte att jag skulle passa bra inom vården.

I 8 år har jag provat mig fram, arbetat med äldre och med barn. Konstaterar att jag nu inte vill arbeta med någondera. Inledde studier hösten 2013 för att bli barnskötare, men förra hösten hoppade jag av studierna. Det kändes då som det enda vettiga. Jag äter psykmedicin sedan något år tillbaka. Jag har problem med dygnsrytmen, känner mig ofta deppig, vet inte vad jag vill med mitt liv, vad jag vill studera eller jobba med till näst. Jag fyller nästa månad 31 och ibland känns det att jag inte tar vara på livet. Utan bara lever i någon dröm och tror att allt kommer att ordna sig. Tror inte att mitt självförtroende etc. är det bästa just nu. Lider även tyvärr av ordentlig övervikt.

Inkommande höst tar jag ett mellan år och studerar musik i alla fall 1 år kanske 2 år. Vill förbättra mina kunskaper från förr. Dessa studier ser jag fram emot. Plus att jag kommer till en lugn miljö med naturen nära. Hoppas att detta år ska bli roligt och lärorikt. Flyttar även nu nästa månad hemifrån, inte billigt att bo i eget.

Att hitta nya vänner har jag inget problem med. Men att vara min egen bästa vän är svårt. Jag klandrar mig själv ofta och tycker att jag inte alltid duger. Jag skulle kanske vilja skriva en bok som handlar om allt jag tagit upp här i kommentaren. Vet bara inte var jag ska börja. Vad är mitt problem och var ska jag börja?

Tackar för svar!

Mvh Cecilia

Reply
Coachen 6 juli, 2015 - 09:29

Hej Cecilia, tack för din kommentar!
När jag läser det du skrivit så får jag rent spontant en känsla av att du inte riktigt känner dig själv, att du lever ett liv som inte är anpassat för just dig och som inte handlar om dina drömmar utan snarare bygger på vad andra människor förväntar sig av dig. Kan du känna igen det? Om detta är något som börjat i unga år, att du lyssnat mer till andra, kanske för att vara till lags, än vad du lyssnat till dig själv, så kan det föra med sig att du inte skapat en egen trygg identitet som du kan luta dig mot när du ska fatta beslut. Det i sig skapar sedan en osäkerhet och en otrygghet och leder dig vidare i jakten på att passa in och vara till lags utan att någonsin egentligen veta vem du själv är innerst inne.

Att känna osäkerhet och otrygghet kring vem man är och vad man vill skapar stress som kan leda till både depression och övervikt, så om du alls känner igen dig i det jag beskriver så kan det vara en bra ände att börja i. Första punkten i det här inlägget handlar om just det och det finns mer matnyttigt i ämnet på bloggen.

Och på tal om matnyttigt. Kosten är jätteviktig vid depression, undvik eller dra ner på allt som driver inflammation i kroppen, dvs socker, vitt mjöl, tillsatsämnen och i viss mån även mejeriprodukter och kött, och ös i stället på med ekologiska grönsaker så mycket du kan. Depression kan också hänga ihop med magnesiumbrist, brist på D-vitamin och i viss mån även brist på B-vitaminer, så du kan prova att ta tillskott av det och se om det hjälper. Tänk på att om man har brist så måste man ofta äta några månader innan man får upp nivåerna så att man känner av det.

Hoppas detta gav dig några tips på hur du kan gå vidare, lycka till!
/C

Reply
Cecilia 7 juli, 2015 - 01:04

Hej!

Det låter nog ganska som jag det där och tycker att jag känner igen mig. Ett problem som jag också märkt är att jag aldrig har haft en inre eld inom mig som driver mig framåt. Eller att jag brunnit för så mycket saker i mitt liv. Jag blir lätt intresserad av saker, men ganska snabbt inser jag också att jag tappar intresset. Under vissa perioder i mitt liv har jag också haft konstiga tankar om mig själv. Tänkt att jag inte duger, inte orkat satsa ordentligt plus känt på mig att jag är på något vis annorlunda. Kan nog stämma till viss del att jag kanske försökt göra andra till lags. Inte finns det egentligen någon som har satt krav på mig. Mamma kanske till en viss del, men hon säger också att jag duger precis så som jag är.

Det som jag också har märkt är att jag behövt väldigt mycket tid för att mogna och bli vuxen. Ibland har jag kunnat ofta gråta som yngre och tyckt att vuxen livet känns väldigt jobbigt. Jag har fler gånger tänkt stärka mitt självförtroende och så, börjat och sen börjat göra annat istället. Se på film, spela spel för att komma bort från verkligheten. Vad kan det bero på?

Just nu träffar jag ingen utomstående för att prata om alla saker som jag tänker på. Jag har varit väldigt osäker dom yngre och är det även nu men nu handlar det mer om vad jag vill arbeta med, vad jag vill göra med mitt liv. Alla yrken som finns nu här i Finland verkar inte intressera mig så mycket. Jag har vakat och grubblat mycket över dessa saker förra hösten och under vintern. Så dygnsrytmen har ofta blivit snedvriden. Jag vet att jag skulle må bra av att sova regelbundet, motionera och äta gör ständigt etc. Tror att jag till viss del har tröst ätit utan inse det. Det är inte det att jag skulle vilja må dåligt hela tiden, jag vill ha en förbättring. Jag har väntat på det länge och hoppas att i och med att jag flyttar hemifrån, börjar studera, får vara med min fästman och dessutom i en ny miljö så hoppas jag på en ny start som bär frukt.

Mvh
Cecilia

Reply
Coachen 7 juli, 2015 - 09:43

Bara det faktum att du tänker i de här banorna, att du letar efter nyckeln för att låsa upp det som blivit fel och försöker att styra in ditt liv på ett bättre spår, är steg i rätt riktning. Det visar att du är redo att ta tag i saker som du kanske inte riktigt orkat se tidigare. Det finns säkert inte en anledning till att det blivit som det blivit utan många olika saker som hänger ihop och som har påverkat varandra. Det ena leder till det andra som leder till det tredje, osv. Ett bra sätt kan vara att tänka på samma sätt när du nu gör resan ”på andra hållet”, du behöver inte ändra på allt på en gång utan börja med att göra en positiv förändring och låt den leda till en ny positiv förändring och ytterligare en positiv förändring osv.

Varför du agerar som du gör är svårt att säga något om så här på rak arm, det är något som man skulle behöva gräva djupare i och analysera innan man kan dra några slutsatser. Om du känner att det är viktigt för dig att förstå för att komma vidare så kanske det är det något du ska ta hjälp av en samtalsterapeut eller liknande med.

Börjar man göra förändringar så kan det göra det lättare att förändra även andra områden i livet, så att du flyttat hemifrån och ska börja studera kan mycket väl bli en bra nystart för dig, om du bestämmer dig för att det ska bli så. Kom ihåg att förändringar börjar på insidan och jobbar sig utåt, ingenting som kommer utifrån kan någonsin på djupet förändra dig om du inte själv tillåter det.
/C

Reply
FM 19 april, 2017 - 22:16

Hej!

Jag har spontanhittat denna blogg och sparat den då jag tycker den verkar bra, sund och ”vettig”. Det var eg bara en liten sak jag reagerade på och det är att i din första punkt säger du att det är viktigt att hitta sig själv och vad man vill med livet så man bygger upp sin egen grundtrygghet vilket jag helt håller med om, men sedan i punkt 2 säger du att man är bra precis så dom man är. Jag tycker det går emot varandra lite för om man är bra precis så som man är så kanske man inte ska behöva göra en kartläggning för att bli en ”bättre version” av den man är? Förstår du hur jag menar? I övrigt är allt du skriver vettigt och viktigt ❤️

Reply
Charlotta 20 april, 2017 - 09:07

Hej FM välkommen hit, roligt att du gillar bloggen. 🙂 Jag förstår hur du menar, men jag tänker lite annorlunda. Alla människor duger per definition som de är, det är jag helt övertygad om. Men, livet är ju inte riktigt så enkelt att vi alla går omrking och är de vi är innerst inne, utan de flesta av oss är påverkade av en massa saker runt omkring oss ända sedan vi är barn. Saker som gör att de vi egentligen är kommer i skymundan, och att det byggs på en massa lager av osäkerhet, tvivel, rädslor och begränsningar utanpå vårt oförstörda inre. Det jag menar är att man skalar bort allt det där som vi har byggt upp utanpå, det som vi tror skyddar oss men som egentligen bara gör oss ledsna och förvirrade, för att komma till kärnan av det vi egentligen är. Blev det tydligare?
/C

Reply
FM 20 april, 2017 - 12:39

Japp, tack 🙂

Reply
Charlotta 20 april, 2017 - 13:07

Vad bra! 🙂
/C

Reply
Punpun 6 juli, 2017 - 14:57

Bra skrivet! Den här bloggen har fått mig att reflektera över mitt inre.

Som barn fick jag ingen känslormässigt stöd. Tryghet och aknytning till nogån, var en lyx. Jag inte förtjännat eller var värt. Fick jag lära mig av de vuxna.
För att inte blir sårade bestämde jag mig att inte söka det och intalar mig själv att jag inte behövde den. Det slutade med en djup depression I tonår. Den tog nästa livet av mig.
Om jag inte hade isolerat mig I två och ett halvt år. Skulle jag inte har hittat den lilla barn inom mig som grät. När jag förstog att det var barnet I mig som var ledsen, fann jag styrkan att börja vilja leva livet.

Som vuxen har jag ansvaret att ser till att den lilla barnet mår bra. Får kärlek från mig och får höra att hon är duktig. Just nu håller vi på att bygga vårt självkänsla och självförtroende, genom att göra allt den lilla barn vill utforska och får bekräftade.

Det tog mig 15 år av mina 22år att hitta styrkan och inre frid.

Reply
Charlotta 6 juli, 2017 - 15:04

Välkommen hit Punpun och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Jag förstår att du har svåra upplevelser från din barndom och jag skulle tro att det är tack vare dem som du redan nu, vid 22 års ålder, har kommit så långt i din egen utveckling. Många människor finner inte sin egen inre trygghet och styrka förrän de är betydligt äldre.
/C

Reply
Punpun 6 juli, 2017 - 15:30

Tack för svaret!
Ja, det tror jag också.
Men jag har inte hittat inre trygghet än. Jag jobbar på det fortfarande.

Reply
Maria 10 mars, 2018 - 22:48

Hej! Hittade denna sida när jag var ute och letade efter tips och råd att förändra mitt liv.
Jag är så förbaskat trött på att gå runt och älta om mina problem. För mig själv och andra och att jag inte tar tag i saker istället.
Är så besviken på mig själv och det så jobbigt.
Jag har sen barn haft det tufft med både missbruk och våld i hemmet. Det har varit både psykiskt och fysiskt.
Har resulterat i att jag växt upp osäker och att alltid måste prestera mer än andra och även se till att alla andra ska ha det bra. Skiter i att jag mår skit själv för det känns bra för stunden när andra blir glada. Har hela min uppväxt velat hitta meningen med livet och vad jag vill göra. Känner mig inte nöjd med något utan vet att jag kan göra bättre. Har jobbat med alla typer av yrken men vet inte vad jag vill bli när jag blir stor. Känner stor stress för alla min närvaro har redan hittat ett bra fast jobb och tjänar bra pengar. Själv jobbar jag fort som vikarie inom boendestöd.
Lever just nu i ett väldigt osunt förhållande sedan femton år. Vi har även flera barn.
Jag har velat lämna honom sen många år men får inte arslet ur vagnen. Den är ständiga bråk och tjafs. Han har alltid lovat mig guld och gröna skogar men slutet har det bara varit tomma ord. Han har sårat mig väldigt många gånger genom åren och även satt mig i ekonomisk skuld flera gånger. Han är även mytoman och jag tycker han är psykiskt störd då han manipulerar mig, barnen och alla i vår omgivning. Han ljuger så han tror sig själv.
Jag har sagt att det är slut men han vägrar dra. Säger att det är hans lägenhet (hyres) oxå. Fast den står i mitt namn. Han lovar mig att han ska fixa pengar till mina skulder men det händer aldrig.
Jag vet inte vad det är för fel på mig. Jag bara väntar och väntar. Tiden går men inget händer. Jag börjar tro att jag är dum i huvudet snart. Varför kommer jag inte vidare i livet? Står kvar på samma ställe som när jag var 25. Förutom flera barn och mer skulder. Jag vill verkligen börja leva. Vet att jag kan prestera bättre. Att jag är stark och klarar vad jag vill. Men kommer inte igång. Är så vilse och har ingen karta och kompass. Förstår inte vart jag ska börja och inners inne bara skriker jag. Gråter och har ångest nästan varje kväll. Sitter uppe på nätterna och planerar saker som ska få mig att må bättre. Sen nästa dag rullar allt som tidigare. Orkar inte må dåligt mer. Vill komma vidare och få ett värdigt liv. Träffa någon som jag kan uppleva livets resa tillsammans med. Mina barn betyder allt för mig. Jag lever just nu bara för dom.
Jag kommer gå under snart. Känner att den berömda väggen kommer närmare och närmare. Jag drunknar snart för så fort jag kommer över ytan och får lite luft är det något som kommer och dra ner mig under ytan igen. Har pratat med nära och kära. Psykologer, kurator. Mfl. Dom ger mig bra råd och verktyg men sen rinner det ut i sanden. Lever dessutom med en funktionsnedsättning. Som jag kämpar med varje dag. Då planering och strukturering inte är min starka sida. Mina barn har även ärvt det av mig. Så där krävs det även massa jobb. Pappan är oftast bortrest med jobbet så jag tar det mesta på vardagarna. Då jag inte kan jobba så mycket då vi inte har någon barnvakt. mina tider ligger under kväller och helger.
Det resulterar i dålig ekonomi för min del och att mina skulder växt. Söker jag ett nytt jobb? Nä det får jag inte heller gjort.
Jag har dåligt samvete gentemot mina barn. Vill vara en stark kvinna som dom kan se upp till. Men istället är jag ständigt trött och på dåligt humör.
Detta är ett rop på hjälp! Jag vet inte hur jag tar mig vidare. Vart jag börjar. Jag har ältat det här i över tio år nu. Nu är jag tretti plus och det är dags nu.
Hur tar jag mig vidare? Vart börjar jag? Det kryper i varenda liten kroppsdel jag har. Känns som jag vill slita ut hjärtat och bara skrika. Vill inte mer:,(
Eller ska jag låsa in mig på psyket och kasta bort nyckeln?
Tack på förhand!
Med vänlig hälsning, Maria

Reply
Charlotta 10 mars, 2018 - 23:11

Hej Maria, välkommen hit! Helt klart har du ett bagage att släpa på som försvårar processen för dig, det betyder inte att förändring är omöjligt men att du kommer att möta ett större initialt motstånd jämfört med vad många andra gör. Jag funderar på om det någonstans i din berättelse finns fysisk ohälsa för i så fall kan det även finnas förändringar inom det området som kan hjälpa dig på vägen. Du skriver att du provat psykolog och kurator men att det inte hjälpte, jag skulle vilja uppmuntra dig att försöka hitta någon annan att ta hjälp av på regelbunden basis. Någon som kan finnas där igenom hela processen och hjälpa dig inte bara med planeringen utan även med genomförandet. Bara för att de du träffat hittills inte passade dig betyder inte det att ingen kommer att vara till hjälp. Lösningen ligger i att börja i en ände och göra en liten förändring i rätt riktning samt att fokusera din energi på att hålla fast vid den förändringen. Den förändring du vill åstadkomma är en process som kommer att ta tid att genomföra och det måste du vara inställd på. Det handlar inte om att uppnå snabba resultat utan om att uppnå långsiktiga och varaktiga resultat. Inlägget som du har kommenterat under är en bra början och det finns många andra liknande om att bygga upp sin självkänslan och hur man gör förändringar. Ett sätt kan vara att läsa några inlägg om dagen, det kan vara en hjälp till att börja tänka andra tankar och se på saker på ett nytt sätt. En av de största bovarna när man hamnat i en negativ spiral är att det är svårt att bryta sig ur invanda tankmönster, det handlar in om att du är korkad utan att det är så våra hjärnor fungerar, de gillar det välbekanta även om det är dåligt för oss. Det krävs alltså en medveten ansträngning för att få hjärnan att välja nya tankar. Det viktiga är inte var du börjar utan att du börjar, och att börja med att fylla på tankarna med nya idéer, som här på bloggen, är en bra början.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI