Home Ångest/rädsla/oro Det är ingen skam att må dåligt

Det är ingen skam att må dåligt

by Charlotta

Att det fortfarande 2019 ska ligga ett skammens skimmer över psykisk ohälsa är inte bara beklagligt utan också väldigt märkligt. Varför är det så enkelt att säga att man har migrän eller dras med en dålig rygg, men så svårt att tala om att man är deprimerad eller lider av ångest. Varför skulle det vara mer acceptabelt att ha en känslig kropp än ett känsligt psyke?

Det är ingen skam att må dåligt, inget tecken på svaghet och inget misslyckande, utan precis som vid fysisk ohälsa är det ett tecken på obalans, med den skillnaden att obalansen i första hand påverkar psyket istället för att i första hand visa sig i kroppen.

Något som däremot skiljer fysisk och psykisk ohälsa åt väldigt tydligt är att medan migrän eller en dålig rygg inte påverkar förmågan att bedöma sin egen situation nämnvärt så kan det vara mycket svårt att få överblick över sin egen situation om man mår psykiskt dåligt. Något som naturligtvis försvårar uppelvelsen ytterligare.

I hjärnans frontallob sitter bland annat funktioner som påverkar både logiskt och kreativt tänkande, med andra ord: problemlösning. Frontalloben är inte fullt utvecklad förrän i 25-årsåldern och dessutom påverkar depression hjärnan så att frontalloben fungerar sämre.

Detta betyder att när man är ung och/eller deprimerad saknar man fullt utvecklad förmåga att se möjligheter, konsekvenser, utvägar och lösningar på problem, och istället upplever man att alla problem är gigantiska och sannolikt omöjliga att ta sig ur.

Detta kan lätt leda till känslor av total hopplöshet och att oavsett vad andra säger kommer man själv hela tiden fram till samma slutsats, att det förmodligen inte är värt besväret att leva vidare eftersom allting pekar på att livet kommer att fortsätta på samma eländiga sätt.

Men den bild man då får av livet är alltså inte en beskrivning av verkligheten utan en effekt av en dåligt fungerande pannlob som inte förmår binda samman punkterna och se att det verkligen finns utvägar och möjligheter, att nuläget bara är en parentes i livets långa text och att det kommer att bli bättre.

Man förmår inte lyfta blicken och inse att man när man tio år senare ser tillbaka på den svåra tiden i sitt liv kommer att tacka sin lyckliga stjärna för att man bet ihop och stod ut tills det blev bättre. Och att man då kommer att önska att man hade kunnat tala om för sitt unga eller deprimerade jag att det man missade under den jobbiga tiden var ingenting jämfört med allt det fantastiska som man kommer att uppleva under resten av livet.

Kanske kan de senaste årens rön om att det ofta ligger högst fysiska orsaker bakom mycket av den psykiska ohälsa hjälpa till att lyfta stigmat. Det har gång på gång visats att olika låggradiga förgiftningar som mögeltoxiner, toxiska metaller och dolda kroniska virus- och parasitinfektioner mycket ofta ger psykiska symptom som t ex depression, oro, ångest, fobier och sömnproblem.

Om första reaktionen vid psykisk ohälsa skulle vara att undersöka om kroppen är överbelastad av någon form av patogen eller toxin istället för att försöka dämpa symptomen med antidepressiva, ångestdämpande eller sömnpiller, så tror jag inte bara att synen på psykisk ohälsa skulle bli en helt annan utan också att många fler skulle bli mycket bättre hjälpta.

/Charlotta

2 comments

Annica 20 januari, 2019 - 13:51

Tack för din text Charlotta❤❤❤
Det är verkligen ingen skam att må dåligt.
Jag försöker tänka att min utmattning är ett resultat av det samhälle jag har vuxit upp i med de värderingar som till stora delar råder,min uppväxt och allt detta kombinerat med en högkänslighet.
Nu är jag sjuk,heltidssjukskriven sedan flera år och tar små steg mot att bli hel igen.
Det har varit så mycket förtvivlan, skam och brist på acceptans från min sida för att jag inte orkar och inte fungerar som jag har gjort.
Jag har blivit en snigel som gör allt i ett långsamt tempo,bara en sak i taget och ibland inte ens det.
Men min själ börjar bli hel och jag lyssnar mer till mitt hjärta än min hjärna.
Lever ett i mångas ögon ett mycket begränsat liv med min utmattning.
Men på många sätt ett rikare liv.
Jag har upptäckt så mycket om mig själv och vem jag egentligen är.
Visst mår man dåligt med en utmattad kropp men man får perspektiv på livet.
Vår son hörde till en av dessa unga,fantastiska människor under 25 år som hamnar i en återvändsgränd och inte hittar ut igen.
Så vårt samhälle behöver förändra sin syn ännu mer på den ohälsa som sätter sig i själen.
Så vi får ett samhälle där det är ok att visa sårbarhet,vara nedstämd,vara ledsen,känna sig osäker på vem man är och vad man vill med sitt liv.
Vågar vi prata om det som skaver och gör ont på våra insidor kan vi rädda varandra till livet.
Hjälpa varandra att förstå att efter mörker kommer lite ljus precis som det blir sol efter regn eller iallafall en lite mindre grå dag. Det kan ta tid,det kan vara en lång väg men tillsammans kan vi vara starka för varandra.
Jag känner också att vi behöver tillsammans skapa ett samhälle där alla blommor får blomma.
Vi måste alla komma till insikt om att vi är till stora delar våra själar.När de inte får plats i vårt samhälle,i vår skola ,i vårt arbetsliv och de värderingar och ideal som skapas så slutar vi blomma.Det är en stor tragedi för både vårt samhälle och vår värld men framför allt för den själ som befinner sig där.
Allt gott .
❤❤❤
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 20 januari, 2019 - 15:22

Visst är det så Annica, vi har hamnat snett i hur vi lever och vad som värderas högst. Det är hög tid att vi svänger rätt igen och förstår vilka vi är och hur vi behöver leva för att blomstra och frodas. Kram! ❤
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI