Home Ångest/rädsla/oro Du är unik, men inte annorlunda

Du är unik, men inte annorlunda

by Charlotta

Det är lätt att tro att det egna livet och de egna upplevelserna är så speciella, så annorlunda att ingen annan skulle kunna förstå eller kunna relatera om man skulle berätta om dem. Detta märks kanske allra mest när det handlar om svårigheter man går igenom, fysiska problem, psykiska problem, begränsningar, sorger, svårigheter inom familj och med närståenden, prövningar med sjukdomar, missbruk och andra problem.

Många drar sig för att berätta för någon just för att man tänker att ingen annan skulle kunna förstå, att de egna problemen är så annorlunda, så hemska, så komplicerade, så frånstötande och förskräckliga att om man berättade skulle man för all framtid bli betraktad som konstig och annorlunda. Istället bär man sinn börda i ensamhet och i tron att man är så avvikande att det kanske är något fel på en.

Men det är inte bara konkreta problem och upplevelser som kan leda till slutsatsen att man är för annorlunda för att någon annan ska kunna förstå, även de egna tankarna och känslorna kan vara orsak till att man sluter sig och håller tyst om just det som man allra mest skulle behöva prata om.

Alla människor är unika i ordets bästa möjliga bemärkelse, men vi är alla samtidigt väldigt lika. Våra upplevelser, rädslor, begränsningar, tankar och känslor är desamma även om våra liv till synes är olika.

Det som en upplever har många andra upplevt tidigare, de tankar som en tänker tänks också av många andra, och de känslor som en plågas av känner väldigt många andra igen sig i. Det finns ingen tanke eller känsla som är så unik att ingen annan kan relatera till den, ingen upplevelse eller situation som är så annorlunda att ingen annan kan förstå.

Hur mycket som än skiljer oss åt så är det oändligt mycket mer som binder oss samman. Hur svåra tankar och problem du än har så finns det garanterat andra som kommer att känna igen sig om du berättar.

Det är ett stöd och en trygghet som vi behöver uppmärksamma och använda oss av betydligt mer, för det är först när man sänker sina murar och vågar visa sin sårbarhet som man kan få verklig kontakt med en annan människa, det är då den riktiga kommunikationen börjar, fram tills dess är det bara konversation.

Som individer är vi alla unika men i tankar och känslor är vi ändå mest lika.

/Charlotta

5 comments

StB 26 januari, 2016 - 12:49

Ja, och jag har haft ”förmaanen” att träffa rätt saa maanga människor de senaste aaren som…INTE kan eller vill det där. Som dels aldrig själv öppnar sig eller inte orkar med det mans jälv berättar (därför att man öppnar sig). Jag blev vansinnigt saarad över det sistnämnda, men paa sistone har jag tänkt att det är agnen som skuljer sig fraan vetet och jag har bara en begränsad plats för agn i mitt liv… De fyller sin funktion, men en annan funktion, och när man är medveten om det blir man inte längre ledsen utan tänker att de inte kan naagot som jag kan:-) Och det är helt enkelt för plastigt för mig att bara prata om livet och tillvaron som en enda succé. Det som är riktigt givande är att reflektera över eländet tillsammans och oibland skratta aat det. Saa jag skulle aldrig kunna vara nära vän med naagon som inte kan uttrycka sina tankar, om inte sätta perfekta ord paa saker, saa iallafall säga att det ena eller andra är fullständigt suboptimalt. Och för att avslu att göra det lite roligt, vet inte om det helt hör hit, men jag läste paa Facebook at man endast bör umge sig med folk som lyssnar paa ens dravel:-)

Reply
Charlotta 26 januari, 2016 - 13:23

Ja, det är sant, alla har inte förmågan eller modet att vara så ärliga att de vågar dela sin egen sanning, och då blir det också för jobbigt att dela någon annans sanning. Som tur är har man möjlighet att välja sitt umgäng, precis som du har gjort. 🙂 Hur mycket dravel man ska utsätta sin omgivning för får vara upp till var och en, jag tror inte den människa är född som orkar med hur mycket dravel som helst. 😉
/C

Reply
StB 26 januari, 2016 - 13:44

Beror paa vad dravel egentligen är, men jo eftersom jag tycker det är ett roligt ord, saa menar jag att dravlet är t.ex. delvist (själv)ironiskt och det orkar man med rätt mycket av:-)

Reply
Fenix 26 januari, 2016 - 18:24

Min upplevelse är att människor kommunicerar allt mindre i dag face to face.
Utan all kommunikation sker genom tekniken där mycket av verkligheten försvinner.
Där det är lättare att ge någon en styrkekram så är saken ur världen.
I stället för att försöka sätta sig in i problematiken.
Människor måste börja umgås mera med varann IRL känner jag.
Socialisera sig med varann och inte vara så distanserade och avståndstagande, relationsrädda.
Inte undra på att singelhushållen ökar i Sverige och är bland den högsta i Europa.
Ensamheten breder ut sig och människor isolerar sig allt mera, PGA alla smarta mobiler och datorerna.
Många sitter hellre hemma och umgås bakom skärmen. En skrämmande utveckling.

Visst är vi lika på många sätt och unika….Men hur ska vi kunna förmedla känslor och tankar. Mående när vi umgås IRL allt mindre ?

Reply
Charlotta 26 januari, 2016 - 18:33

Jag håller helt med dig, det är en oroande utveckling som absolut påverkar välmåendet på ett negativt sätt.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI