Home Ångest/rädsla/oro Du kan tänka dig bort från rädsla

Du kan tänka dig bort från rädsla

by Charlotta

Du behöver inte låta tankarna styra dig, du kan lära dig att styra tankarna. Det går att tänka sig bort från rädsla, och i dagen videoinlägg berättar jag om hur jag gjorde för att vända mina egna tankar.

 

/Charlotta

11 comments

T 17 mars, 2016 - 11:48

Hej Charlotta!
Tack för att du delar med dig till oss av dina egna upplevelser och de verktyg som du funnit vara till hjälp för dig!
Jag är mitt uppe i det du beskriver med stark ångest efter en svår förlust. Har även tidigare i livet drabbats av ångest så det är inget nytt men precis som du säger tar ibland rädslan över och jag har då ingen kontroll över mina tankar.
Louise Hay menar att ångest beror på att man inte känner tillit inför det som händer i livet och jag brukar använda mig av hennes affirmation för detta; ’I love and approve of myself and I trust the process in life. I am safe’. Det brukar dämpa ångesten och påminner om att jag måste ha tillförsikt till livet och att allt kommer att ordna sig till slut på något sätt.
Kram och Tack för att du delar med dig så generöst av dina kunskaper och livserfarenheter här på bloggen!

Reply
Charlotta 17 mars, 2016 - 12:39

Tack T, både för berömmet och för att du också delar med dig av dina erfarenheter. Jag gillar också Louise Hay, hon har skrivit mycket klokt och tänkvärt som kan vara till hjälp i livet, bra att du hittar de verktyg som fungerar för dig.
/C

Reply
marie 17 mars, 2016 - 21:10

Hej!

Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig, men här sitter jag med min ångest. Ångest över att jag ätit en halv liter glass till kvällmat och chips. Jag har ingen karaktär! Varje dag tänker jag att jag ska ” ta tag i mitt liv” och ger det ett halvhjärtat försök men sen finner jag alltid en ny anledning att tröst eller stressäta. Första dagen på jobbet (nervositet, äter för o lugna ”neverna”) avvisad av en kille jag träffar (äter för att jag är irriterad, lite ledsen och stött) ingen inre ro eller harmoni (äter för att finna lugn och avkoppling). Jag är så trött på detta. Den här latheten som tar över, varför hackar jag inte bara upp lite frukt, kokar en kopp te och äter lite kvarg tex? Jag känner mig så fruktansvärt trött, har inte den extra energin. För att ändra sig behöver man nog vara motiverad, problemet är att min motivation aldrig blir 100 %. Jag är normalbyggd (nog mer åt det smala hållet) och inte överviktig så kan inte använda det som motivation (även om jag väldigt gärna skulle vilja gå ner 3 kilo för att nå en trivselvikt) Varje dag tänker jag ”NUjävlar” men tappar det efter bara några timmar.
Jag har så svårt att varva ner, att bara läsa en bok eller titta på en film och stänga av omvärlden. Jag önskar jag hade lugnet som en aura runt mig. Matångesten och jakten på något som får mig att må bra snabbt är så jobbig! Någon här som känner igen sig? Tips på hur jag ska tänka? Hur ändrar jag mina vanor?

Reply
Charlotta 17 mars, 2016 - 22:26

Hej marie, har du läst det här inlägget, är det något du känner igen dig i?
Tomrummet inombords
/C

Reply
Tina 18 mars, 2016 - 07:52

Läs boken ’Women, Food and God’ av Geneen Roth! Hjälpte verkligen mig att komma till rätta och förstå hur jag använder maten på fel sätt och precis som Charlotta hänvisar till det där ’tomrummet’ som man försöker fylla.

Reply
Marie 18 mars, 2016 - 08:38

Det va ju mitt i prick!! Tack.
Det finns ett tomrum men vad det består av har jag verkligen ingen aning om. Jag har världens bästa familj, trygg fin uppväxt, några nära vänner och ett par mer ytliga vänner, jag har ett jobb som sjuksköterska som jag för tillfället trivs ganska bra med. Jag har för ett halvår sen avslutat en 4-årig relation som inte va rätt men känner ingen desperation efter någon ny just nu. Kanske ett roligt tidsfördriv i vardagen men söker inte aktivt efter ”the one” nu. Jag är alldeles för trött. Oerhört tung separation.

Funderar o funderar över vad stressen och oron beror på och det enda jag kan finna är att det nog handlar om självkänsla. Jag har nog lite svårt att acceptera att den inte är så bra som jag vill tro. Jag är definitivt en high sensitive person som känner av stämningar i rummet, mellan människor etc. När jag gör eller säger ngt som i andras ögon uppfattas som ”fel” så kan jag läsa av det direkt. Det är som ett sjätte sinne och ibland önskar jag att jag hade mer naivitet i mig och inte detta filtret. I min familj har vi väldigt sällan bråkat, inte ens jag o min syster har ”syskonbråkat” utan alltid varit vänner. Det låter fint och det är det, men anledningen till att vi inte bråkat är för att då fick mamma ”ont i huvudet” när vi va små. Kanske har detta lätt till att jag är lite rädd för jobbiga stämningar. Men konstigt nog beskriver folk mig som en tjej med mycket skinn på näsan, som inte tar nån skit och som kan ge svar på tal. Jag håller med dem. Men jag är nog lite rädd för o inte bli omtyckt. Det här blev väldigt splittrat och rörigt och jag vet egentligen inte vad jag vill få sagt, det där tomrummet verkar vara en oerhört svår gåta att knäcka men jag måste göra det snart för jag orkar inte leva med mina osunda vanor som i sin tur oxå sänker självkänslan

Reply
Charlotta 18 mars, 2016 - 10:08

Det låter som att du är något på spåren, bristande självkänsla är en vanlig orsak till känslomässiga tomrum. Bär med dig tankarna en tid så tror jag det kommer att klarna mer och mer och du kommer att få insikt om vad du behöver för att fylla ditt tomrum.
/C

Reply
marie 21 mars, 2016 - 11:12

Ja självkänslan kan det säkert ha med och göra. Har någonstans alltid trott att det varit bra men börjar tänka i banorna att den nog faktiskt är allt annat än det. Jag tycker människan, tankar, känslor, psykologi är väldigt intressant och har tidigare läst olika böcker om ämnet. T.ex. Mia Törnbloms ”Självkänsla nu”. Jag läste dock inte klart den för jag kände inte att jag kunde identifiera mig . Och att stå framför spegeln och varje dag säga tre positiva saker om mig själv känns nästan lite tramsigt eller att skriva ner saker som jag är bra på/gjort bra idag/är tacksam över känns också som ett ”projekt” att göra varje dag och är heller inget jag tror på.

Har du något tips på någon bra bok om självkänsla?
Förstår att grunden till vår självkänsla är skapad i tidiga år och inte man ändrar på över en natt utan en lång process. Hur början man? Och hur finner man tålamodet att låta det ta tid?

Reply
Charlotta 21 mars, 2016 - 11:28

Faktum är att det på många sätt är ett ”projekt” att förbättra sin självkänsla, eftersom det är något man behöver arbeta aktivt med varje dag under lång tid för att få resultat. Det finns tyvärr ingen quick fix för självkänsla. Tålamodet finns du i motivationen att vilja må bättre och vara lyckligare än vad du är nu.

Här är några inlägg som jag tror kan vara till hjälp för dig.
Många små steg till bättre självkänsla
Vägen till självkänsla
Bygg din självkänsla
Stå som en superhjälte
Här finns svaren på dina frågor
/C

Reply
Marie 21 mars, 2016 - 15:15

Tack så mycket för din respons 🙂

Reply
Babbsan 22 mars, 2016 - 17:43

Hej Charlotta!
Har kommenterat din kommentar under Elaines senaste inlägg. Du kan väl läsa. Ha det fint du vackra ljusarbetare!

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI