Home Ångest/rädsla/oro Ett svart hål i bröstet

Ett svart hål i bröstet

by Charlotta

Har du känt det? Känner du det kanske ofta eller mest hela tiden? Det där som kan kännas som ett svart hål i bröstet, ett hål som hela tiden hotar att växa mer och mer och till slut riskerar att sluka hela dig.

Det kan också kännas som en svidande tomhet i magen som sakta gnager och äter på dig tills du är rädd att du inte längre kommer att finnas kvar. Eller som ett evigt ekande i huvudet av röster, minnen, tankar och intryck som skapar sådan oreda och så mycket ångest att de måste tystas innan de driver dig till vansinne.

Tomhet, frustration och maktlöshet kan ta sig olika yttryck, men oavsett hur det visar sig så är det väldigt obehagliga känslor som kan få en att göra saker som egentligen inte är till någon hjälp alls och som dessutom inte är hälsosamma.

Vanliga sätt att försöka döva de här känslorna är att äta, shoppa, spela om pengar, alkohol, droger, värktabletter eller annan medicin, men också att jobba för mycket, spela datorspel för mycket, eller att helt och hållet gå upp i en hobby eller för den delen en relation.

Det mesta av detta är fullt normala aktiviteter så länge det sker i rimliga doser, men när de går till överdrift är de inte längre hälsosamma utan övergår i ett missbruk som indikerar att något inte står rätt till utan att man försöker fylla ett tomrum som inte låter sig fyllas.

För så är det, den typen av själsligt tomrum går inte att fylla med något kroppsligt. Hur intensivt och hur länge man än håller på så kommer tomrummet inte att bli mindre utan snarare tvärtom.

Det som kan vara förvirrande är att det kan ge en tillfällig kick och tillfredsställelse att fylla magen eller garderoben eller glaset och i stunden är det lätt att tro att det faktiskt hjälper, men det är ett mycket kortvarigt rus som snabbt övergår till en ångest som gör tomrummet ännu större.

Eftersom tomrummet inte går att fylla så måste man istället bli av med orsaken till tomrummet och för att kunna göra det måste man först ta reda på vad tomrummet består av.

Vilka känslor existerar i tomrummet? Vad är det som ligger bakom känslorna? Var kommer de ifrån? Vem hänger de ihop med? Vad vill tomrummet? Detta är ofta inget som görs i en handvändning och ibland kan motståndet mot att öppna de dörrarna vara så stort och förknippat med så mycket sorg och smärta att det krävs professionell hjälp för att kunna ta sig dit.

Men ibland räcker det med att man på egen hand tillåter sig själv att ställa frågorna och att man tar sig tid att invänta svaren, en process som kan ta minuter, timmar, dagar, veckor eller månader.

När du väl kommer fram till vad tomrummet egentligen handlar om så blir det också så mycket lättare att göra något åt det, och ibland behöver man inte ens göra något för det räcker att man inser och uppmärksammar vad tomrummet representerar.

Att man accepterar och välkomnar känslan och säger att det är okej att den finns, det är okej att känna så här, det är inget som behöver döljas eller förnekas för detta är en del av mig och detta är min verklighet.

Ett sådant erkännande brukar få de flesta tomrum att med tiden skrumpna ihop och försvinna och då försvinner också behovet av att försöka döva smärtan från tomrummet med meningslösa saker.

/Charlotta

12 comments

Johanna 16 november, 2016 - 17:31

Hej!
Alltså..det här med att släppa exet..jag känner att jag ältar det jag är arg över..jag vet inte hur jag ska släppa det och komma vidare. Det är mycket varför han inte var ärlig o sa något tidigare, hur han kunde gå tillbaka till sitt ex som ”var så hemsk”, att jag inte fick någon förklaring..mer än att han behövde göra något för att bli lycklig, och tydligen var det att lämna mig..känner mig så värdelös i hans ögon, som att han var så inne i sitt och att jag på riktigt trodde att han mena vad han sa när handlingarna visa nåt annat 🙁 Ja, som sagt ältar :-/ Hur ska jag sluta va arg och undra så mycket?! Blir tokig! Fy vad han har sårat mig.
Hur kan man säga att man skiljt sig och gått vidare när man inte ens lämnat in papperna?! Han är ju på riktigt en riktigt bra person som är omtyckt av alla..blir inte klok på detta..känner mig dum. Även om det är han och hans handlingar så känner jag mig dum. För jag såg ju allt när jag var i det..men jag ville så gärna.

Reply
Charlotta 16 november, 2016 - 18:01

Tycker du inte att han redan har gjort tillräckligt mycket skada i ditt liv utan att du aktivt gör allt du kan för att hålla honom kvar så att han kan få dig att lida ännu mer? Varje tanke du ägnar åt honom tar energi från dig och ger till honom, jo man kan faktiskt skänka energi åt andra människor genom att fokusera på dem, så medan du dräneras fylls hans energi på, är han verkligen värd det? Varför tillåter du dina tankar att styra dig när du har förmågan att styra dina tankar?
/C

Reply
Johanna 16 november, 2016 - 18:24

Ja varför? Jag gjorde det när vi var ett par..fyllde på honom och dränerade mig själv, för jag tänkte att det var värt det då om det kunde bli vi på riktigt, men nu finns det verkligen ingen anledning längre. Verkligen inte..han är ju inte en del av mitt liv längre. Så ska aktivt sätta stopp när tankarna dyker upp och fokusera på vad jag vill. Tänka på mig själv helt enkelt!
Nä, nu ska jag ut och busa med min valp i regnrusket 🙂
Tack för ditt kloka tänkvärda svar, kram!

Reply
Charlotta 16 november, 2016 - 18:42

Kram till dig med! Valpbus låter som ett jättebra motgift mot tråkiga tankar, härmed ordinerar jag den medicinen flera gånger dagligen. 🙂
/C

Reply
Johanna 16 november, 2016 - 19:11

Haha, okej 🙂 lätt ordnat 🙂

Reply
Elsa 17 november, 2016 - 20:59

Jag känner det där stora hålet lite då och då nuförtiden. Det jag känner av är nog som ensamstående mamma att barnen har flyttat ut. Förut så hade jag dem omkring mig det fanns alltid något som skulle fixas sedan hade man en social trygghet runt sig. Hade familjen tryggt och nära var aldrig själv någon längre stund. Nu umgås jag mera med vänner och ägnar mig mer år fritidsaktiviteter men jag kan ändå känna att den egna tiden är ovant stor ibland. Då har jag alltid sett mig som en person som trivs med att vara själv och behov av egentid men ändå så kommer det lite då och då framförallt på helger att jag känner mig tom och otrygg på ngt vis som att det fattas något. Jag jämför mig mera med andra nu vilket jag inte gjorde tidigare och det känns som alla andra har så otroligt social, aktiva liv på fritiden. Jag kan känna att jag ibland vill ha mera socialt på fritiden men känner även att det tar mycket energi och det krävs att jag ständigt planerar i förväg och driver på för att det ska bli någon social aktivitet. Det är inte alltid jag varken har tid eller ork för detta drivande. Det är nog skillnad mot att ha en familj omkring sig då finns de där och man kan spontant göra saker ihop utan att det krävs någon särskild planering. Det känns lite som att antingen ska man ha en partner då kan det vara ok att bara vara hemma och mysa men om man är singel så ska man ha inbokade sociala aktiviteter varje kväll och helg, annars får man sitta själv hemma och förutom att det kan vara lite tråkigt en hel helg så känner jag mig som torr tråkmåns jämfört med alla andra singlar som rusar runt på sina sociala aktiviteter. Jag känner den här tomheten som sagt lite då och då och får kämpa med den och jag skulle vilja ha utrymme för lite mera socialt som kan ske spontant men jag känner nog inte heller att jag är beredd att planera, ständigt driva på och flänga runt och var borta på förplanerdade aktiviteter varje helg. Jag vet inte hur jah ska jobba vidare med detta, har du något tips? Iblnad längtar jag efter att träffa en partner och tror att det är den biten som fattas i livet men jag vet varken var jag ska träffa någon partner någonstans eller om det är det som fattas mig.

/ Elsa

Reply
Charlotta 17 november, 2016 - 21:19

Det jag spontant tänker på när jag läser det du skriver är att du utgår från att andra singlar lever mer händelserika liv och att det gör din situation jobbigare eftersom det får dig att känna dig torr och tråkig. Det där tror jag inte stämmer riktigt, det finns absolut singlar som har ett väldigt aktivit liv, men majoriteten lever nog ungefär som du gör, i alla fall de som är i åldern där man har utflugan barn. Så den bördan tycker jag inte du ska lägga på dig själv. Det behöver ju inte heller vara allt eller inget, du skulle kunna boka in något en gång i veckan eller en gång i månader, återuppta kontakten med en gammal kompis, gå en kurs med något som intresserar dig eller börja dejta förutsättningslöst bara för att se hur det känns. Det är okej att känna sig för utan att ha en plan för hur livet ska utveckla sig, prova dig fram och se vad du gillar att göra och fortsätt därifrån, helt i din egen takt.
/C

Reply
Elsa 17 november, 2016 - 21:49

Ja, det är bra att boka in något ibland och det gör jag nog egentligen redan nu gäller kanske att se det och. inte fokusera på när man inte har något för sig. Jag är också en person som skulle bli stressad om flera dagar veckan plus helgen var helt uppbokade. Trivs mera med det spontana och kan tycka att det räcker bra med att göra ngt socialt med en vän som att gå på bio eller ta en fika men att umgås och vara sociala en hel helg kan vara jobbigt. Tror du att man måste anstränga sig för att träffa en partner som det stämmer helt med eller kommer det när det kommer?

Reply
Charlotta 17 november, 2016 - 22:40

Jag tror att det är viktigt att placera sig själv i sammanhang och miljöer där man träffar människor så att man inte isolerar sig, desto mer människor man träffar desto större chans att träffa någon det klickar med, men också desto större chans att träffa nya vänner som i sin tur blir en länk till någon som det kan klicka med. Och det sociala umgänget gör en också mer mottaglig för nya relationer och gör det mindre laddat att interagera med nya människor. Men däremot tror jag inte att det går fortare för att man aktivt letar, och jag tror också att man behöver vara känslomännsigt redo för att träffan någon. Inte bara att man vill utan att man faktiskt är redo att släppa in någon.
/C

Reply
Elsa 18 november, 2016 - 06:47

Tack för bra svar!

Reply
Elsa 18 november, 2016 - 15:42

En till fundering angående detta att träffa en partner. Tror du på nätdejting? Jag har svårt att tro att det fungerar man känner inte det rätta intresset för att engagera sig med någon man aldrig träffat, inte jag iaf men samtidigt så vet jag inte riktigt var man annars ska träffa någon. De flesta jag träffar genom jobb och fritid är gifta. Det är lite moment 22, har nästan ställt in mig på att förbli singel.
/Elsa

Reply
Charlotta 18 november, 2016 - 17:50

Det är väldigt individuellt, för en del passar nätdejting jättebra andra inte. Med tanke på att du skriver att du skulle ha svårt att engagera dig och finna tillräckligt med intresse så kanske det inte är rätt ställe för dig.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI