Home Ångest/rädsla/oro Lider du av katastroftankar?

Lider du av katastroftankar?

by Charlotta

Katastroftankar – det hörs på namnet att det är tunga grejor det handlar om, ingenting man bara viftar undan eller hoppar över. Men har man aldrig själv upplevt dem så kan det vara svårt att förstå precis hur förlamande den tillhörande rädslan kan vara.

Det kallas katastroftankar för att det är precis så det känns, som sista andetaget innan man dras ner i djupet av den sjunkande båten, sista ögonblicket innan det stora djurets käftar sluts om den egna halsen, eller det sista desperata försöket att hitta fast mark under fötterna innan man faller utför stupet.

Det är så det känns, det händer inte på riktigt, men tankarna ser till att känslan är på riktigt. För när man går in i rädslorespons så kan man inte längre tänka klart, den logiska och rationella tankeförmågan fungerar inte när man är rädd. Och desto mer rädd man blir desto sämre fungerar det logiska tänkandet.

Man behöver inte lida av katastroftankar för att känna igen det mönstret, i alla lägen där man upplever något som skrämmer så är det ganska enkelt att notera att man inte längre är sitt vanliga, kloka jag. Kanske krävs det till och med att någon annan kliver in och talar om vad man ska göra för att man själv inte längre kan tänka klart.

Vägen ut ur katastroftankar är att skaffa sig en förståelse för hur hjärnan fungerar och att bli medveten om sina egna tankemöster. Att förstå hur tankarna drar igång rädsloresponsen och hur det gör att man inte längre kan tänka rationellt, och att bli medveten om vilka tankar som leder fram till att katastroftankarna lurar runt hörnet. Samt genom att ifrågasätta sina tankar, om de verkligen stämmer och om de är rimlig, och genom att uppmuntra sig själv att välja andra tankar.

Det är lätt att tro att det inte går att förändra katastroftankar, att om de väl har fått en i sitt grepp så är man fast för alltid, men så behöver det inte vara. Man kan på egen hand göra väldigt mycket för att bli mer medveten om sina tankemönster, och är det för svårt att hantera själv så kan man ta hjälp.

Det viktigaste är att veta att det går att förändra och att tankarna har ingenting med verkligheten att göra. Att man själv har katastroftankar innebär inte att sannolikheten ökar för att det man är rädd för ska hända. Allting händer bara inom en själv.

Det är bara tankar, tankar som driver känslor, som skapar nya tankar som i sin tur driver fram ännu hemskare känslor. Och det går att vända det framrusande lokomotivet, lite åt gången.

/Charlotta

11 comments

Annsofi 9 maj, 2017 - 10:58

Jag har alltid till och från besvärats av katastroftankar, speciellt när jag har gått och lagt mig på kvällen. Det är otaliga gånger som jag har skrämt upp mig själv. Och trott på tankarna till 100%! Det är först på senare år som jag har insett precis det du skriver…..och vilken lättnad och frihet det har blivit!

Reply
Charlotta 9 maj, 2017 - 12:30

Så skönt att du har kunnat se dina egna tankemönster Annsofi och slipper åka med i katastrofkarusellen längre.
/C

Reply
Anonymkvinna 9 maj, 2017 - 11:19

Tack, det stärker att läsa och att det finns hopp. Jag jobbar i sakta mak med mina tankar som plågar mig. Det är inte lätt för ibland känns det som att känslorna är där före tankarna och jag agerar på dem, och skäms efteråt. När det händer anser jag att jag har rätt och vill vara elak. Jag kan delvis kontrollera mig men känslorna är starka och känns ibland som inga tankar är där utan bara svarta tunga känslor som måste ut.

Reply
Charlotta 9 maj, 2017 - 12:32

Försök att bli ännu mer medveten om dina tankar än vad du redan är. Leta efter mönster, tankarna behöver inte komma precis innan känslorna dyker upp, de kan ha byggts upp över längre tid och sedan upplever du att du går direkt på känslan.
/C

Reply
Anonym och orolig 14 maj, 2017 - 12:51

Jag har under de senaste månaderna gått in och ur en depression och precis när jag kände att det skulle vända för gott – kom katastroftankar och oro. Jag fick för mig både det ena och det andra, allt från att vara smittad av en dödlig sjukdom såsom HIV till att min man har en annan kvinna.

Vid mitt senaste läkarbesök uttryckte jag min oro och läkaren tittade på mina blodprover som jag tagit i syfte för att kolla av sköldkörteln och sa lugnt och sansat att allt ser fint ut, förutom B-vitamin brist. Att jag inte behöver oroa mig för min fysiska hälsa. Hon skrev istället en remiss till psykosociala teamet och jag ska nu få hjälp i form av KBT-terapi. Jag är så glad att läkaren valde att behandla grundproblemet och inte symptomen.

Trots detta kommer katastroftankarna tillbaka. Hur ska jag hantera den förlamande ångesten fram tills dess att jag får hjälp?

Reply
Charlotta 14 maj, 2017 - 13:17

Hej Anonym och orolig, välkommen hit! Jag applåderar läkaren för att han inte skrev ut antidepp till dig, men jag är inte så säker på att han genom KBT behandlar grundproblemet. Sjukvårdens blodprover är inte så känsliga när det handlar om näringsstatus, så det faktum att han tycker du ligger lågt på B-vitamin betyder nog att du ligger väldigt lågt. Och ligger man lågt på B-vitamin så har man ofta även lågt magnesium eftersom båda de två är stressrelaterade. Utöver det så har de flesta svenskar D-vitaminbrist. Samtliga dessa tre påverkar det psykiska måendet, och brister kan leda till bland annat oro, ångest och depression. Det jag råder dig att göra är att gå till närmsta hälsokost, butik eller nätet, och införskaffa B-komplex, D-vitamin och magnesium och ta dessa i terapeutiska doser i ett par månader. Min gissning är att du kommer att känna stor skillnad och att det blir bättre ganska snabbt. Kolla upp så att vitamin B12 i B-vitaminkomplexet är i formen metylkobalamin och INTE cyanokobalamin, samt att du väljer en magnesiumform som INTE är magnesiumoxid. Magnesium bör du ta kring 10 mg per kroppsvikt och dag, och D-vitamin minst 2000 IE per dag, gärna det dubbla till en början.
/C

Reply
carin 17 maj, 2017 - 16:23

Läste precis detta inlägg och gick och kollade på innehållsförteckingen på den sortens Magnesium jag äter. Ingredienser: Magnesiumkabonat, Magnesiumhydroxid. Är det det här du menar man INTE bör äta? Vad är anledingen, sämre upptag? Väger 60 kg, bör således ta 600 mg Magnesium per dag?
Burke jag köpt innehåller 250 mg per tab och där står det att de rekommederar 1 tab per dag

Reply
Charlotta 17 maj, 2017 - 16:58

Magnesiumhydroxid ökar inte nivåerna av magnesium i blodet utan det det går direkt ut med urinen, däremot är det bra för att förhindra njursten. Magnesiumkarbonat är bra för att neutralisera magsyra men kroppen har svårt att ta upp det. Så tyvärr ger ingen av de sorterna något nämnbart bestående tillskott till kroppens magnesiumnivåer. Titta efter magnesium i form av -citrat (såvida du inte är känslig mot E330), -laktat, -glycinat, -malat eller -taurat. Välj också gärna ett känt och etablerat märke av god kvalitet, man får i allmänhet vad man betalar för. De dosrekommendationer som finns angivna är oftast lågt satta och utgår i allmänhet från att man redan har en god näringsbalans. Magnesium är inte farligt att ta mer av.
/C

Reply
carin 17 maj, 2017 - 18:07

Tack för feedback, får bege mig ut på en ny shoppingtur till hälsokostaffären imorgon 🙂

Reply
Hej 2 november, 2017 - 22:43

Jag har sparat ner detta inlägg som en bild i telefonen för att plocka fram när jag hamnar i katastroftankar. Jag tycker du beskriver det så himla bra i texten. För mig kommer katastroftankar och ångest från ingenstans och slår till med full kraft. Det kan gå flera veckor eller månader utan någonting och så plötsligt säger jag eller gör jag något som gör att jag hamnar tillbaka i katastroftankar. Det kan vara allt från att jag råkar tappa ett glas hemma hos någon och då inte kan sluta tänka på att någon kommer skära sig på en kvarglömd glasbit och få en infektion och dö, till att jag stöter till en vattenkran i ett hus och då får för mig att detta ska göra att någon inställning ändrats i vattensystemet så det börjar brinna i huset. Jag kan aldrig förutse när detta ska hända och varje gång tror jag att jag just den gången gjort något otroligt hemskt som kommer få oåterkalleliga konsekvenser för någon. Ofta kommer denna ångest när allt egentligen är som bäst, exempelvis i början på semestern eller när jag skrivit på drömkontraktet för en lägenhet. Då råkar jag ofta göra något som bedövar hela mig i ångest och som gör att det positiva inte betyder något alls längre. Din text förklarar detta väldigt bra och jag brukar försöka läsa den och tänka som texten säger. Det hjälper lite men jag har långt kvar. Tack.

Reply
Charlotta 2 november, 2017 - 22:19

Hej Hej, välkommen hit! Det gläder mig att du har nytta av inlägget, men det är så klart tråkigt att du ska behöva ta till det för att inte må dåligt av dina tankar. När det du beskriver det som händer får jag en känsla av att du, trots att det är obehagligt och du mår dåligt av det, har hittat en form av trygghet i katastroftankarna. Att du har blivit så van vid dem att du på ett sätt hellre väljer det för då vet du vad du får, än att du mår bra och börjar känna dig lycklig och tillfreds, eftersom den känslan är så ovan att det i sig gör dig nervös och ger dig ångest. Lite grand som uttrycket ”Better the devil you know…”. Om du kan känna igen dig i det så har du ett sätt till att jobba med dina tankar, för det att välja det välkända istället för det okända, även om det välkända är skrämmande och negativt, är ytterligare ett sätt som hjärnan jobbar om den får bestämma själv. Läs gärna mer här.
/C

Reply

Leave a Comment