Home Ångest/rädsla/oro Saker som triggar igång oro

Saker som triggar igång oro

by Charlotta

Dina egna tankar är din främsta tillgång men också din största fiende. Allt beror på hur du använder dem, i vilka banor du tillåter dem att röra sig, och hur du tränar dem att reagera vid input utifrån.

Om dina tankar är din vän eller fiende beror i slutänden på om det är du som styr dem eller de som styr dig.

I världen finns ingen oro, de känslorna existerar bara i tankarna och tar man bort de tankarna eller ändrar på deras innehåll så försvinner också oron. Så oro är ett tankemonster som inte existerar utanför det egna huvudet, och ändå är det så oerhört vanligt att människor plågas av oro, många i så hög utsträckning att de till slut blir sjuka av det.

Oro kan handla om precis vad som helst, men några vanliga triggers är tankar på pengar, skulder, familj och släkt, vissa personer, arbete och skola, och framtiden. Om du lever med oro och vill ändra på det så är första steget att ta reda på vad det är som triggar igång din oro. Är det en sak eller flera? Är någon värre än de andra? Hur får den dig att känna? Vilka fysiska reaktioner upplever du? Finns det något som lindrar oron?

Var så detaljerad du kan när du tar reda på vad just din oro går igång på, för på så sätt lär du känna din oro och förstår den bättre, och då blir det också lättare att träna den till att uppföra sig som du vill och att ta kontroll över den.

I nästa steg för att ta kontroll över oron finns två alternativ att välja mellan, om oron handlar om något som du kan påverka, något du kan göra något år, så är det en god idé att använda dig av den möjligheten. Om den handlar om något du inte kan påverka så kan du lära om din hjärna hur den ska tänka.

Om du oroar dig för pengar så dra ner på utgifterna så mycket det går, eller hitta ett sätt att öka inkomsterna och börja betala av skulderna. Om det är relationer som är orsak till oron så red ut problemen med dem som är inblandade eller om det inte går så hitta ett sätt att helt undvika personerna. Om det är framtiden du oroar dig för så fokusera på vad du kan göra just nu för att skapa bättre förutsättningar för dig själv längre fram.

Det kan vara läskigt och obehagligt att konfrontera de saker som skrämmer mest, men det obehaget är ändå ingenting i jämförelse med obehaget som oron ger. Det är väl värt en stunds obehag för ett slippa leva med ständig oro om den möjligheten finns. Känslan efteråt när man tagit itu med problemet och undaröjt oron är den bästa belöningen i världen.

Om du redan har gjort vad du kan för att bli av med orsaken till oro och oron fortfarande finns kvar, eller om din oro handlar om saker som du inte kan påverka så är alternativet att träna hjärnan på att tänka annorlunda. Detta är inte något som är gjort i en handvändning utan du behöver ge det tid och du behöver också vara ihärdig med träningen.

Oron i sig gör inte situationen bättre, problemen försvinner inte och blir inte mindre av att du oroar dig, det enda som händer är att du mår dåligt och riskerar att bli sjuk av oron. Alltså fyller oron ingen funktion, den hjälper inte dig på något sätt att hantera situationen, den gör det bara värre. Detta behöver du påminna dig om kontinuerligt, för om man är van vid att oroa sig så upplever man att om man oroar sig för problemet så gör man i alla fall något åt det, och det är bättre än att inte göra något alls, dvs att inte oroa sig. Men det är inte sant, tvärtom så tar oroandet en massa energi som du troligtvis skulle kunna använda på bättre sätt, kanske till och med på sätt som skulle kunna förändra situationen till det bättre.

Bestäm dig för hur du skulle vilja känna istället för oron, utforska den känslan, känn på den, bli bekant med den, känn efter hur den känns i kroppen och hur den får dig att må. Varje gång du upplever att något håller på att trigga igång oron så sätter du mentalt stopp för de tankarna innan de hunnit bli känslor, sedan påminner du dig själv om att de inte är till någon hjälp och så tar du fram den valda känslan istället och fokuserar på den.

De första gångerna kommer det att vara svårt, kanske känns det till och med omöjligt, men det är inte omöjligt så ge inte upp! För varje gång du tränar dig i att sätta stopp för oron och välja en bättre känsla så kommer det att gå lättare, och så småningom har du brutit gamla orosmönster och skapat nya tankebanor med bättre känslor.

/Charlotta

5 comments

StB 30 oktober, 2015 - 18:05

Hej, undrar om det du skriver är möjligt för mig. Jag är rätt bra på att känna vad som gör mig stressad, vad jag får ont I magen av osv.
Men hur tycker du jag ska hantera följande oro? Går det överhuvudtaget med såna där verktyg eller är detta så svårt att man måste få ”lov” att vara orolig och naestan bli galen av det?
Min man och jag håller tyvärr på att separera. Det är han som har gett upp för gott. Jag måste flytta ut, därför att hyran är för hög för mig och min deltidstjaenst. Vi har en treåring. Min man vill inte låta vår son flytta ut med mig, utan vill ha en 50-50-loesning som vi ska komma överens om I all vaenskaplighet. Men som sagt, sonen ska vara skriven hos honom, tycker han. Jag vill inte ha en luddig 50-50- ordning. Jag vill att sonen bor hos mig och ser din pappa ofta. Vi diskuterar och diskuterar. Min man är väldigt rädd för att vår son tar skada av allt. Och av mig tydligen..! Han ifrågasätter allt jag gör. Jag orkar snart inte mer. Jag känner att jag inte kan gå vidare med mitt liv, och vara stark för min son, och skapa mig en ny tillvaro I mitt nya land, in charge of mitt eget liv, om jag ska vara förbunden med min exman och vara beroende av hans humör och idéer och paranoida kritik t.ex. ”Ryckte du telefonluren year handen på vår son?!” ”Nej, han vill inte prata mer, det står glass på bordet och han är tre år!!”. (som ger mig ont I magen). Jag har kontaktat en advokat men är livrädd för följderna.
Är det en situation, där man ska kunna välja medvetet att inte oroa sig..?

Reply
Charlotta 30 oktober, 2015 - 19:04

Det är en väldigt svår och jobbig situation du beskriver och självklart FÅR du oroa dig, det är ingen som säger att du inte får oroa dig. Frågan är om det på något sätt hjälper dig att oroa dig, om du må bättre av det eller om det gör problemen mindre?

Anledningen till att man försöker undvika oro är för att den är improduktiv, att den kostar meningslös energi och leder till ohälsa, och genom det gör en eventuellt dålig situation ännu värre. Oron fyller ingen funktion, den gör ingen nytta den bara skadar dig.

Svaret på din sista fråga är tveklöst ”Ja”, det är alltid möjligt att välja att inte oroa sig. Men beroende på hur man förhåller sig till oro, hur lätt man har för att oroa sig och hur mycket man har tränat sig på att inte oroa sig så är det inte alltid möjligt att lyckas med att låta bli att oroa sig i de stora, svåra situationerna. Det är lättare att träna på att låta bli att oroa sig i mindre laddade situationer, där mindre står på spel.
/C

Reply
StB 5 november, 2015 - 11:45

Det är nog därför att jag nog kommer att sätta min lit till advokaten och rätten. Därför att daa slipper jag oroa mig för hur framtiden blir, daa kommer rätten att bestämma var vaar son ska bo, och jag har ett rättesnöre att haalla fast i. Daa är det saa, helt enkelt. Daa kan man säkert invända, ”jamen, det är ju att skjuta ansvaret ifraan sig, aja baja, ni maaste kunna umgaas kärleksfullt och uppskattande med varandra efter skilsmässan, för BARNETS skull”. Det finns en del här som menar det. Men det är faktiskt ett sätt för mig att faa ordning. Och jag vet att ordning ger mig trygghet = mindre oro. Fast sedan är jag orolig för att min man ska flippa ur om rätten skulle ge mig vaardnadsrätten. Men…daa kan jag kanske välja att bara slappna av och inte oroa mig, och bara hoppas att han inte gör vaar son illa.
Hm, det var ganska bra att sätta ord paa det. Min man strävar emot och förstaar inte vad advokatmediation ska vara bra för. Men jag staar paa mig med mina sista krafter. Och det är för att det maaste komma ordning. Saa att jag kan sluta oroa mig och därmed ge min (vaar) son det mest stabila och obesvärade barnliv jag kan.

Reply
Charlotta 5 november, 2015 - 16:21

Det finns inga måsten alls kring hur du och din exman ska umgås efter skilsmässan utan det gör ni som ni vill och tycker är bäst. Att andra har åsikter kan du bara strunta i, det är inte deras liv det är ditt, och då är det du som sätter spelreglerna.
/C

Reply
StB 5 november, 2015 - 17:43

Jag maaste strunta mer i vad andra tycker, ja…men det är svaart när man har blivit saa osäker paa om man har rätt att tänka som man gör eller är egocentrisk, osensibel osv osv . Jag ska reducera min uppmärksamhet paa vad andra tycker ja!

Lämna ett svar till Charlotta Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI