Home Arbetsliv Framgångsrika män och utbrända kvinnor

Framgångsrika män och utbrända kvinnor

by Charlotta

Ur Arkivet:

Vi lever i en tid där vi vet att kvinnor och män är lika kunniga, lika självständiga, lika kompetenta, lika drivna, lika ambitiösa, lika starka och lika arbetsamma och borde därför ha samma förutsättningar för en lyckad karriär och för långsiktig framgång, men statistiken säger något annat. För medan en stark och självständig man ofta blir framgångsrik så blir en stark och självständig kvinna ofta utbränd.

Man skulle kunna skylla detta på att kvinnor har en klenare konstitution, svagare nerver eller lägre smärttröskel och många försöker göra just det. Men tittar man på medicinska jämförelser mellan könen när det kommer just till uthållighet och smärttolerans så brukar kvinnor leda de ligorna, så det är svårt att få de argumenten att hålla. Vad är det då som gör att för varje år som går så blir antalet kvinnor som är sjukskrivna för stressrelaterade problem allt större?

Jag tror det är en fråga om ansvar. Män uppfostras till att ”hjälpa till” medan kvinnor uppfostras till att ta ett övergripande ansvar. Män lär sig fokusera på avgränsade projekt, kvinnor lär sig ha överblick över hela situationen. Män tränas i att mäta sin egen prestation, kvinnor tränas i att se till att alla mår bra. Mannen är således experten och kvinnan är chefen och det vet alla att experten får syssla med det den är bäst på och får beröm för sina prestationer medan chefen ska ha kontroll på allt och får skit för allt hon gör. Så medan en man kan känna sig nöjd när han uträttat det han hade tänkt göra den dagen så har en kvinna i praktiken aldrig den möjligheten eftersom jobbet aldrig tar slut. Det går alltid att lyfta blicken lite högre och upptäcka något mer som behöver göras, eller någon som behöver mer.

Att leva med ett ansvar som är oändligt i både tid och rum är en omänsklig uppgift och därför är det också allt fler kroppar som protesterar och säger ”Nej, det här är inte vad jag är konstruerad att tåla.”. Men hur kunde då tidigare generationer klara det? Det är väl ingen som haft en mormor eller farmor som varit utbränd eller gått in i någon vägg? Jo, därför att både tid och rum var ändligt för 50 år sedan. Tiden var ändlig på så sätt att det gick inte att göra allting när som helst, var klockan efter 18 så var allting stängt, var det söndag så var det också stängt, man höll kontakten genom att träffas eller skicka brev och ringde bara om det var verkligt bråttom. Utrymmet för aktiviteter var alltså betydligt mindre och en stor del av dygnet var lugnt och tyst. Rummet var ändligt eftersom man levde över mindre yta, man kunde fokusera på närområdet och behövde inte bry sig så mycket om vad som hände långt borta, för där kände man ingen och dit kom man aldrig. Det som var av intresse och som man behövde bry sig om fanns i allmänhet i det egna huset, på den egna gatan och i den egna staden.

Världen då var ändlig och kontrollerbar, idag är världen oändlig och okontrollerbar, och så länge män fostras till att hjälpa till med avgränsade projekt medan kvinnor fostras till att ta övergripande ansvar så kommer män att bli framgångsrika och kvinnor att bli utbrända.

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI