Home Arbetsliv Har du svårt att tala om vad du är bra på?

Har du svårt att tala om vad du är bra på?

by Charlotta

”Jaha, och vilka är dina främsta styrkor?”

För många är den meningen det värsta ögonblicket på en anställningsintervju. Bara tanken på att behöva säga att man är bra på något kan göra att många känner sig direkt illamående, och att dessutom göra det inför en person som man inte känner och som håller ens framtid i sina händer gör det inte bättre.

En variant på frågan är: ”Berätta om dina största framgångar på ditt nuvarande jobb.”

På ett sätt kan den kännas mindre påträngande, men samtidigt så innebär den att man måste ta åt sig äran för framgångar som man kanske inte ens för sig själv helt erkänner att man är ansvarig för.

Vad är det som gör att det är så svårt att säga att man är bra eller har gjort bra saker? Varför är det helt okej att säga att man är dålig på saker och inte kan eller förstår, medan det känns som om man ljuger och luras om man säger att man är bra?

Och det är ju inte bara i en anställningsintervju som situationen dyker upp, det kan vara i vitt skilda sammanhang som man avsiktligt undviker att tala om att man har en viss förmåga eller kompetens, bara för att man tycker det känns olustigt.

Sanningen är ju att vi alla är bra på något, inte alls samma saker, men vi har alla talanger och kompetenser som är användbara och viktiga, kan man inte få erkänna det då, och stå för sina styrkor såväl som sina svagheter?

Enligt en teori är det för att vi likställer skryt med försäljning och försäljning har en dålig klang. Försäljare förknippas med personer som försöker kränga på en saker som man varken vill ha eller behöver, och som använder ojusta metoder för att lyckas. I takt med att försäljningsmetoderna blir mer aggressiva så blir försäljare mindre omtyckta.

Men att berätta sanningen är ju egentligen inte att skryta? Nej, men den mänskliga hjärnan upplever det som en hårfin skillnad mellan att tala om att man är bra på något och att överdriva sin egen förmåga. Så den föredrar att inte alls närma sig området ens för att inte risker att ses som någon som försöker sälja in sig.

Inom psykologin kallas fenomenet för gruppattributsfel, man låter en fördom om en grupp påverka ens inställning till hela gruppen. Detta i sin tur leder till generaliseringar och att vi tillskriver andra, och oss själva, felaktiga egenskaper.

Men detta är inte enda anledningen till att det är svårt att tala gott om sig själv. Det finns även något som kallas spotlight-effekten som gör det svårt att sätta sig själv i centrum i olika sammanhang. Den innebär att man tror att alla andra är väldigt uppmärksamma på en själv, att alla hela tiden tittar på en, analyserar och dömer allt man gör.

Kombinationen av spotlight-effekten och gruppattributsfel gör att hjärnan gör allt den kan för att hindra en från att dels få uppmärksamhet riktad mot sig och dels att prata gott om sig själv. Man vill inte bli uttittad och dömd, och man vill inte riskera att bli betraktad som en skrytmåns.

För att komma runt gruppattributsfelet kan man leta efter goda förebilder, personer som talar gott som sig själv men som inte gör det på ett skrytsamt sätt. Att se trevliga och sympatiska personer säga positiva saker om sig själv hjälper hjärnan att förstå att den kombinationen är möjlig.

Och när det gäller spotlight-effekten så är det träning som gäller. Desto mer man utsätter sig för att stå i uppmärksamhetens centrum desto bekvämare blir det.

/Charlotta

2 comments

Ulf Olsson 3 februari, 2018 - 18:21

Här på denna blogg finns otroligt mycket.
Och varje artikel ger en aha känsla.
Lite som en väckarklocka.
Som gör en uppmärksam hurdan man är och varför.
Och vad man kan göra för att bryta negativa tankar och dåliga vanor.
(Ville bara förmedla vad upptäckten av denna blogg betyder för mig)
UFFE

Reply
Charlotta 3 februari, 2018 - 18:25

Tack Uffe för dina vänliga ord, roligt att du gillar det jag skriver. 🙂
/C

Reply

Lämna ett svar till Ulf Olsson Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI