Home Arbetsliv Vems drömmar är du med och bygger?

Vems drömmar är du med och bygger?

by Charlotta

Jobbar du hårt varje dag, kämpar och sliter och gör ditt allra, allra bästa för att resultatet ska bli så bra som möjligt och för att du ska kunna känna dig nöjd? Tar du dig an uppgifter som ibland känns för stora eller för svåra men som du arbetar dig igenom på ren viljestyrka för att visa och känna att du kan prestera?

I så fall är du som de allra flesta, för de allra flesta vill verkligen göra ett bra jobb, vill känna att de presterar på topp, att de utvecklas och bidrar till något betydelsefullt, något som är större än de själv.

Frågan är hur det känns inombords när dagen är slut, om du känner dig nöjd, stolt, harmonisk, förväntansfull, otålig och engagerad, eller om du bara känner dig mest… slut?

Att jobba enbart för att kvittera ut lönen och känna sig nöjd och tillfreds med det passar vissa, men inte alla. För en del äter det hål i bröstet att dag ut och dag in lägga hela sin själ i något som inte för en ett enda steg närmare de egna drömmarna.

Att ge sitt bästa och det mesta av sin vakna tid till något som inte känns angeläget, som inte gör att man känner att man bidrar till något viktigt eller växer som människa, eller i värsta fall inte ens känna att man gör något meningsfullt.

För den sortens människor blir det ofta en hobby som får agera andningshål, den tillfredsställelse man inte får på jobbet söker man i en hobbyverksamhet som ligger närmre hjärtat än vad arbetet för brödfödan gör. Dagarna blir något som ska genomlidas för att finansiera livet och det man egentligen vill göra.

Eller så finns det inte ens en hobbyverksamhet utan bara drömmen om en, drömmen om ett annat arbetsliv och en annan sorts liv där det man brinner för spelar en central roll istället för en liten statistroll.

För vissa är trygghet värd mer än all passion, allt engagemang, alla utmaningar och all tillfredsställelse i världen, men för andra blir avsaknaden av dem till en tomhet som växer till en känsla av ensamhet och misslyckande.

Om du jobbar hårt och engagerat är chansen stor att du är med och bygger någons dröm, frågan är vems dröm det är du bygger, och om det kanske borde vara din egen?

”If you don’t build your dream, someone will hire you to help build theirs.” – Tony Gaskins

/Charlotta

23 comments

Ulf Olsson 18 februari, 2018 - 10:03

Tack för dina blogginlägg.
För mig är drömmen ett annat liv som hägrar vid horisonten.
Men det är en orealistisk dröm.
Kanske det bara är verklighets flykt jag ägnar mig åt.
Som en struts stoppar huvudet i marken för att undvika den besvärliga vardagen.

Reply
Charlotta 18 februari, 2018 - 10:36

Vem är det som har bestämt att din dröm är orealistisk? Genomförbarheten brukar vara direkt kopplad till hur mycket man är beredd att satsa för att nå fram, och det i sin tur brukar vara en direkt effekt av hur gärna man vill nå sitt mål.
/C

Reply
Ulf Olsson 18 februari, 2018 - 15:56

Tack för svaret.
Måste rannsaka mig själv.
Hur gärna vill jag nå detta mål.
Vad krävs för att nå dit.
Tror nog jag blivit lite bekväm och ger nog upp lite för lätt så fort jag möter lite motgångar.
(behöver någon som ger mig en spark därbak ibland)
MVH: Latmasken

Reply
H 18 februari, 2018 - 16:06

Här är en till som har en dröm om ett annat liv också:) både i det privata och yrkeslivet skulle de vara härligt om det kom in positiva händelser. Förändringar som gjorde att jag kunde kliva upp ett trappsteg. Börjar vara less och kämpa här nere i min grop:)

Reply
Charlotta 18 februari, 2018 - 17:15

Nyckelorden i det du skriver H är ”…om det kunde komma in positiva händelser.” Det låter som om du går och väntar på att någon annan ska göra jobbet åt dig så att du kan få det du vill ha. Stämmer det? I så fall är risken att du får vänta länge. Istället för att lägga dina drömmar i någon annans händer kan du hålla dem i dina egna.
/C

Reply
J 18 februari, 2018 - 16:32

Jag är arbetslös just nu, det är självvalt och jag jobbar mycket på den där meningslöshetskänslan som kommer av att inte utföra något, inte prestera, inte ha något syfte eller fylla någon funktion osv. Jag träffar sällan vänner eller familj och någon direkt hobby har jag inte heller, vilket kanske är bra just eftersom jag vill utmana mig/utvecklas i det här -ibland har jag märkt att när jag väl upptäcker något som är kul/ger mig något, så blir jag fixerad och lite krampaktig inombords. Vill febrilt hålla kvar vid vad jag funnit och överdriver till slut.. inte är särskilt bra. Så jag försöker lära mig själv att vara lugn, slappna av och ha tillit. Lära mig att stå ut med lite meningslöshet, att det är okej, att det går över. Träna mig på att be om hjälp (änglar/ guider/ universum/ livet, vem eller vad det nu är som finns där?) lita på att förändring kommer men också vara uppmärksam och inte motarbeta när det väl är dags.
…Puh, det är ett heltidsjobb att vara arbetslös, om än känslomässigt 😛

Reply
J 18 februari, 2018 - 16:45

Fick en deja vu-känsla, tror jag skrev på din blogg om exakt samma grej för några månader sen. Haha, ibland tar det tid att jobba med sig själv.

Reply
Charlotta 18 februari, 2018 - 17:18

Haha, det är ingen som har sagt att personlig utveckling går fort, men däremot att det brukar bli bra. 😉 Kom ihåg att även vara uppmärksam på tecken på att du ska sluta vänta och börja agera. Det är oftast inte förrän vi agerar på våra tankar, känslor och budskap som det verkligen börjar hända grejor. Att träna sig i att inte känna stress av att göra inget är bra, men i något läge behöver man finna en riktning.
/C

Reply
J 18 februari, 2018 - 20:46

Ja, det finns ju en risk att det där väntandet blir till en bekväm passitivitet istället. Och jag tror nästan att jag hamnat där..
Dags att ta tag i saker och ting!

Reply
H 18 februari, 2018 - 18:37

Jag vet inte om ja väntar att någon annan ska göra jobbet åt mig precis. Men jag vet inte hur jag skall göra ibland för att uppnå mina mål. Vissa hinder kan jag inte göra något åt just idag. Kanske inom en framtid har jag hittat lösningen på det. Det kan handla om ekonomi och min bostads ort. De är både stora förändringar som både skrämmer mig men även gör mig nyfiken.

Reply
Charlotta 18 februari, 2018 - 18:52

Knepet är att börja ta små steg i rätt riktning långt innan du är redo att göra själva den stora förändringen. Genom att börja röra dig i riktning mot målet, även om det bara är väldigt små steg, sätter du igång processen och drar igång flödet, så länge du bara väntar händer ingenting.
/C

Reply
J 18 februari, 2018 - 20:47

Det här tipset tar jag också till mig. Små steg är bättre än inga alls. Tack

Reply
Charlotta 18 februari, 2018 - 20:53

Låter bra, väl bekomme! 🙂
/C

Reply
H 18 februari, 2018 - 19:16

Ja okej, att börja förändra i små delar mitt liv låter bra. Om det är för stort direkt vet jag inte hur jag gör eller så blir jag osäker och vågar inte. Tack C du gav mig en insikt i mitt tänkande eller funderande..

Reply
Charlotta 18 februari, 2018 - 19:31

Väl bekomme! 🙂
/C

Reply
Ulf Olsson 18 februari, 2018 - 19:37

Men om man som jag upplever att allt man gör blir fel.
Alltid tycks välja fel.
Blir det till slut så att man inte vågar fatta några beslut.
Går och tänker gör jag rätt nu eller inte?
Vill jag verkligen detta eller är det bara så att jag vill härifrån?
Vad vill jag egentligen?
Känns som jag hela livet sökt efter en identitet.
Provat på olika yrken och hobby verksamheter.
Aldrig blivit speciellt bra på något.
Kanske ger jag upp för lätt?
Jag vet inte.
Ständigt trött. Och i ärlighetens namn less på hela skiten.
(ursäkta borde kanske inte skrivit om detta)

Reply
Charlotta 18 februari, 2018 - 20:14

Kan det vara så at du lyssnar mer på andra än dig själv? Kanske tappat kontakten med din inre röst, din sanning, sitt eget högre jag? Det är det enda ställe du får garanterat bra råd.
/C

Reply
Ulf Olsson 19 februari, 2018 - 09:55

Ja det kan kanske vara så.
Lever mitt liv genom andra låter som en klichee .
Men har alltid försökt och passa in hjälpa andra .
Det känns som jag aldrig haft möjligheten att leva ett eget liv.
Och har det inte nu heller. För jag har ansvaret för en person i min närhet som inte skulle klara sig på egen hand. Och det är ju ett livslångt åtagande.

Reply
Charlotta 19 februari, 2018 - 11:52

Det är absolut ett åtagande, men frågan är om du verkligen måste ge upp hela ditt eget liv och bara leva för den personen, eller om det är möjligt att fullfölja ditt åtagande och ändå leva ditt eget liv? Det är lätt att fastna i allt-eller-inget-tankar när det egentligen skulle bli minst lika bra med en kombination av båda.
/C

Reply
Ulf Olsson 20 februari, 2018 - 00:21

Jo det du säger är ju sant.
Kanske kan jag det.
Det måste gå och kombinera.
Tror att jag gnäller lite för mycket.
För jag har ju egentligen ett gott liv.
Tak över huvudet och kan äta mig mätt varje dag.
Som vanligt ett stort tack för dina visdomsord.
Man får ett annat perspektiv.
Känns som man får lite tunnelseende (tänkande) om man kan säga så ibland.
”Skyller på årstiden”

Reply
Charlotta 20 februari, 2018 - 09:50

Man kan alltid skylla på årstiden så här års. 😉 Men det är väldigt lätt att bli hemmablind och fastna i invanda tankemönster, vad det än gäller.
/C

Reply
Sfi 27 februari, 2018 - 18:20

Rakt på sak – fint skrivet. Alla rätt. Trygghet kontra passion och intresse är två jättar att slåss emot. Sen är alltid frågan hur mkt man ska lägga på passionen och drömmen tills den ger frukt. Det är mitt dilemma. Det är svårt att krypa på knäna ekonomiskt flera år i rad. Även om jag vet vad jag vill. Samtidigt som man känner sig falsk inför jobbet. För det känns som det är lite fult att ”drömma”, jobba för det man tror på, ”vem tror du att du är” osv. Men skam den som ger sig.

Reply
Charlotta 27 februari, 2018 - 18:26

Hej Sfi, välkommen hit och tack för bifallet! Det är sant, den praktiska verkligheten kan göra genomförandet svårt, och jag tror att det är just där många ger upp för det verkar för svårt att genomföra. Knepet, om man kan kalla det det, är att inte fastna i nuet utan hålla blicken fäst på de långsiktiga resultaten. Och att vara förberedd på att transitperioden kommer att ta tid och det är okej därför att i slutänden kommer det att vara värt det.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI