Home Barn och familj Är artighet och god uppfostran förlegade begrepp?

Är artighet och god uppfostran förlegade begrepp?

by Charlotta

Det har hänt otroligt mycket på den sociala arenan under de senaste trettio åren. Hur vi interagerar med varandra, förhåller oss till varandra, uppträder mot varandra och vad vi förväntar oss av varandra har på kort tid förändrats på ett ganska dramatiskt sätt.

I vissa avseenden så är saker och ting enklare nu, det ställs mindre krav på form och metod, men samtidigt har andra saker också försvunnit, saker som på många sätt gjorde relationer både trevligare och mer respektfulla.

Begrepp som vett och etikett, god uppfostran, artighet, moral och vanligt hyfs betraktas numera som något gammaldags, förlegat och omodernt. Men i spåren av brist på artighet och moral så följer många gånger brist på ansvarstagande och omtanke.

Det är enklare att slippa bry sig om vad man säger, hur man säger det eller hur det tas emot, enklare att inte behöva ta ansvar för sina uttalanden och handlingar utan istället skylla på någon eller något annat om det blir fel. Visst är det enkelt men är det ett glädjefyllt, harmoniskt och tillfredsställande liv att leva?

Det finns säkert många olika anledningar till att vi har hamnat där vi är, men jag tänker sticka ut hakan lite och fokusera på de två anledningar som jag tror bär en stor del av ansvaret.

Det ena är sociala medier, Facebook, Twitter, Instagram, olika forum, bloggar, kommentarsfält osv.  Utrymmet är ofta begränsat och tiden är knapp, alltså förenklar man språket och går direkt på väsentligheterna utan inledande och avslutande artighetsfraser, utan sammanbindande och överslätande småord och istället med fullt fokus på själva budskapet.

Med tanke på tiden som de flesta tillbringar framför olika skärmar numera är det inte konstigt att etts beteendemönstret som används så frekvent smittar av sig till umgängesreglerna i det verkliga livet.

Det andra är den inriktning som barnuppfostran fått, att vuxna inte ska störa barnens naturliga utveckling och upptäckarglädje med onödiga regler och förmaningar, att barn måste få vara barn fullt ut för att de ska kunna utvecklas till harmoniska vuxna, och att det är de vuxna som måste anpassa sig efter barnens behov och önskemål.

Detta tankesätt, tillsammans med stressade och trötta föräldrar, leder lätt till att artighet och ertiketssregler om hur man uppför sig i olika situationer får stå tillbaka för barnets vilja, och sociala umgängesregler som man inte lär sig som barn kommer man sannolikt inte heller att anamma som vuxen.

Resultatet blir att vi rensat bort en mängd sociala krumbukter vars enda uppgift är att fungera som smörjmedel i umgänget med varandra och istället är kortfattade och brutalt ärliga med våra tankar.

Det är ett enklare sätt att umgås men samtidigt riskerar de sociala relationerna att bli väldigt vassa och kantiga med stor risk för skador på de inblandade. Man skulle kunna jämföra de moderna umgängesformerna med den råbarkade stilen hos sjömän och hamnarbetare för något sekel sedan.

På den tiden sågs den jargongen som något obildat, skrämmande och obehagligt, och motsatsen var det förfinade umgänget bland salongernas societet. Idag råder nästan det omvända förhållandet, den avklädda jargongen är praxis och de som försöker hålla på etikettsreglerna betraktas som dinosaurier.

I slutänden handlar det om hur vi vill förhålla oss till varandra, vilken avsikt som ligger bakom mänskliga relationer, om målet är att vinna diskussionen eller inhämta mer kunskap från den, om fokus ligger på att trycka ner eller förstå, om vi i första hand vill skada eller hjälpa, om vi drivs av rädsla eller kärlek.

Vilket bemötande av andra och av dig själv mår du bästa av?

/Charlotta

6 comments

anna 26 maj, 2016 - 15:32

Jättebra inlägg. Man tror ofta att motsatsen till kärlek är hat, men det är faktiskt rädsla. Du tar upp otroligt viktiga saker här. Allt hänger också ihop med varann.

Reply
Fenix 26 maj, 2016 - 20:28

Ur boken.
Umgängenskonst Levn Adskonst
Råd och betraktelser
AV J. L. SAXON

Det är framför allt tre ting, som i umgänget· människor emellan känneteckna fint folk. Fint folk är .
uppmärksamt, hänsynsfullt, tacksamt.
Fint folk har alltid ögon och öron med sig. Astadkommer aldrig obehag för andra genom bristande aktgivenhet. Ar ej påträngande men alltid färdigt att stå till tjänst, då det behöves. Fint folk tar alltid hänsyn till andras trevnad, andras rätt: Fint folk är tacksamt för all hjälp, alla tjänster och glömmer aldrig att ge uttryck åt siri tacksamhet.
Slut citat.

En otroligt trevlig men även rolig en bok att läsa. Att bara ringa ett telefonsamtal eller skriva ett brev avhandlas på tio sidor.

Vett och etikett , uppförande var något helt annat än i dag. Finns knappt något uppförande i dag mellan människor. I hur man bemöter varann och tilltalar varann..Att säga hej eller tack är inte längre självklart för många. Majoriteten brister i uppförande och bemötande.
Ser dagligen människor som inte håller sig inom de ramar som var självklart förr

Reply
Charlotta 26 maj, 2016 - 20:35

Tack för ett roligt, men även tänkvärt citat, det är ju egentligen inga stora eller märkvärdiga krav som ställs för att betraktas som fint folk. Problemet är väl att nuförtiden är det ingen som vill bli betraktad som fint folk eftersom det anses fult. Vilket år är boken från?
/C

Reply
Fenix 26 maj, 2016 - 21:32

1934 är boken eller tidskriften i från.
Nej alla ska kunna uppträdda lite snyggt mot varann utan att kallas fin.
Det är väl vanligt hyfs eller folkvett som vi säger i Sverige

Reply
Hanna 27 maj, 2016 - 08:09

Tack för jättebra inlägg!

Reply
Charlotta 27 maj, 2016 - 08:50

Tack för att du läser Hanna!
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI