Home Barn och familj En ny syn på ensamstående mammor

En ny syn på ensamstående mammor

by Charlotta

 

Jag läste en intressant krönika igår, det var Jenny Nordberg på SvD som hade skrivit om ensamma mammor ur ett New York-perspektiv, och eftersom Sverige har för vana att kopiera trender och tankemönster från USA så dröjer det nog inte länge innan vi ser samma tankegångar här.

Det som slog mig som en spännande infallsvinkel var att kvinnor självklart kan ha allt i livet, men att det inte fungerar att ha allt samtidigt. I alla fall inte om man vill att alla delar ska fungera optimalt.

De livsområden som krönikan hänvisar till är karriär, kärleksrelation och barn. Förmodligen har man redan rensat bort vänner och fritidsintressen av rent logistiska skäl, under den period i livet när barnen är små så får vänner och egna intressen stå tillbaka.

Slutsatsen som kvinnorna drar är att man lyckas allra bäst om man fokuserar på ett område i taget, antingen karriär, eller kärlek, eller barn, men att det är fullt möjligt att klara av två parallellt om man kan acceptera att inte excellera på något av områdena.

Därmot anser dessa New York-kvinnor att det är stört omöjligt att jonglera alla tre områdena samtidigt om man vill göra ett bra jobb. Jag tänker att ordet ”New York-kvinnor” är ganska avgörande i det här resonemanget, mer konkurrensutsatt än vad man är i New York är man nog inte på många ställen i världen. Men tankegången är ändå intressant.

Med denna slutsats, att det bara går att rodda max två livsområden parallellt, så blir synen på livssituationen helt annorlunda. Målet är inte längre att ha karriär, man och barn, för den ekvationen fungerar inte, utan något måste offras, och då offras mannen.

Den nya, heta trendtoppen är alltså ensamstående mammor i karriären. Barn och karriär går att hantera med hälsan och självkänslan i behåll, och den självförsörjande kvinnan behåller både sin frihet, sin bestämmanderätt och sin rörlighet genom att vara singel.

Så här skriver Jenny Nordberg om den historiska betydelsen av äktenskapet: ”Äktenskapet uppfanns från början för att män skulle få sexuell exklusivitet av en kvinna och därmed försäkras om sin biologiska avkomma. I utbyte fick kvinnan högre social status samt beskydd. Detta blev sedan lag. Men den kvinna som i dag varken behöver beskydd, social status eller försörjning har färre bevekelsegrunder att ingå äktenskapskontrakt med en man.”

Från att ha betraktats som en utsatt, undanskuffad och till och med skamlig samhällsgrupp har de ensamstående mammorna nu klättrat till toppen av det eftersträvansvärda. Med den nya synen på livet är de ensamstående mammorna de som har allt.

/Charlotta

2 comments

Lydia 15 mars, 2017 - 00:03

Detta var ett väldigt intressant inlägg – just orden ”… och då offras mannen” väckte en hel del tankar hos mig. Ibland försöker jag komma underfund med vad gifta män med barn håller på med egentligen. Kvinnor har de senaste 150 åren kämpat för att få rösträtt, att få utbilda sig, få samma lön för samma arbete (som män) osv., utan att de lämnat den typiska kvinnogöran – barn- och familjeomsorg.

Jag håller helt med att det är väldigt svårt om inte omöjligt att pussla ihop bitar som arbetslivet, småbarn, kärleken, vänner, fritidsintressen och behålla sin själsliga harmoni samtidigt (att inte prata om den fysiska hälsan). Det verkar inte som att män upplever samma dilemma. Jag ser tyvärr inte att män försökt att ta in på de typiskt kvinnliga områden med samma glöd och energi under de senaste 150 åren. Nej, att fullt ta ansvar för hushåll, barn och att vårda sin relation med sin partner (famij, vänner), det är inte inpräntat i man-tänket.

Min slutsats är att män väljer att avlägsna sig från ekvationen fru + man + barn = ett bra familjeliv, eftersom de inte insett (?) att de måste prestera, om de ska få fortsätta vara en del av familjen.

Jag är i alla fall glad att kvinnor inte längre är så pass stigmatiserade som förr, om de är skilda och delar hushåll endast med sina barn. Frågan är – om trenden kommer att sprida sig – hur den nya kärnfamiljen kommer att se ut? Vad blir det nästa ”typiskt manliga”, om kvinnor kan försörja både sig själva och barnen? Om beskydd och social status inte längre spelar roll?

Reply
Charlotta 15 mars, 2017 - 08:27

Visst är det intressanta tankar Lydia. En sak jag reagerar för är att medan, precis som du säger, kvinnan i allmänhet fortfarande har huvudansvaret för hem och barn så ”hjälper mannen till” och känner sig många gånger väldigt stolt över att ibland dammsuga eller lägga undan tvätten. Men ur ett stress-perspektiv så är det väldigt stor skillnad mellan att hjälpa till och att ta ansvar för något. Jag tror nog att utvecklingen kommer att fortsätta i samma riktning, rent praktiskt så behövs mannen i många fall bara för barnaavlandet numera, för övrigt är kvinnor fullt kapabla att klara sig själva. Så då återstår den känslomässiga delen, och där tror jag att män kommer att bli tvungna att anstränga sig för att komma ikapp kvinnor på samma sätt som kvinnor ekonomiskt har kämpat för att komma ikapp män. För att vara intressanta för kvinnor så tror jag att män kommer att behöva lära sig att skapa samhörighet och kontakt på ett djupare plan, att investera mer känslomässigt i relationen och verkligen bli den själsfrände som många kvinnor söker. Det räcker inte längre att vara den som försörjer familjen, tankar bilen och hjälper till lite hemma, för de sakerna klarar kvinnor själv numera.

SJälvklart generaliserar jag nu, det finns män som redan har insett och genomfört allt det där. Men det finns också väldigt många män som inte ens är i närheten av att förstå behovet av det.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI