Home Barn och familj Hur mycket väljer du egentligen själv?

Hur mycket väljer du egentligen själv?

by Charlotta

Väljer du det liv du vill ha eller väljer du det liv som omgivningen förväntar sig? Om omgivningen har starka åsikter och gärna delar med sig av dem så är det inte säkert att du ens vet vilken typ av liv du själv egentligen vill ha.

Det börjar tidigt med föräldrarnas inflytande, sedan förflyttas fokus till lärare och klasskompisar, sedan träder media in på banan med kändisar, sociala medier, intresseorganisationer, politik och samhället i stort. Hela livet utsätts man för påverkan om vad man ska tycka, hur man ska leva, vad som är normalt, vad som är accepterat, hur man ska prioritera och vad som är rätt och fel.

Om omgivningens åsikter stämmer hyfsat överens med den egna övertygelsen och magkänslan så behöver den yttre påverkan inte ställa till några större problem. På vissa enskilda områden kanske man väljer att ta strid och stå upp för en avvikande åsikt, men för övrigt så faller livsvalen inom ramen för vad omgivningen anser vara normalt.

Men om det visar sig att omgivningens åsikter inte alls stämmer överens med den egna övertygelsen och magkänslan så hamnar man i en svår situation. Antingen blir livet till en enda lång kamp där man ständigt måste ta strid för sina val och där man ses som avvikande och konstig när man följer sin övertygelse, eller så måste man anpassa sig till omgivningens åsikter och göra deras val till sina egna.

Det är inte svårt att förstå att det för de flesta egentligen inte är ett val, utan man anpassar sig för att slippa kampen och etiketten som konstig. För många sker det kanske i så små doser och med så små steg att man inte ens lägger märke till avstegen från det som känns mest naturligt. Inte förrän en dag när man kanske först i vuxen ålder upptäcker att det liv man lever passar en väldigt dåligt, att det nog inte alls var det här man ville utan att det bara blev så.

Kanske handlar det om att du bildade familj eftersom det förväntades av dig och inte för att du nödvändigtvis själv var så förtjust i tanken på att få barn och bli förälder? Kanske handlar det om att du ger dig in i relation efter relation utan att få det att fungera och utan att egentligen trivas i den instängda och begränsande tvåsamheten, utan med tanken att eftersom alla andra gör det så borde du också vilja det? Kanske handlar det om att du lever år ut och år in med ett jobb som ger dig pengar och prylar men som tar det mesta av din vakna tid och som fullständigt suger livet ur dig, när du egentligen skulle vilja vara fri och leva för dagen med så få ägodelar och bekymmer att de ryms i en ryggsäck? Kanske handlar det om något annat?

Det är inte självklart att det är du som har gjort de val längs vägen som har lett fram till det liv du lever, och även om det kan upplevas som traumatiskt att upptäcka det när man kanske är mitt i livet, så är det bättre att göra det då än när det är för sent. Hur låst man än känner sig så är det aldrig för sent att rannsaka sig själv och ta reda på vad man egentligen vill göra med sitt liv. Det är aldrig för sent att förändra sina omständigheter, även om det kan krävas uppoffringar. Det är aldrig för sent att leva det liv du skulle kunna leva, om det är det du vill.

Det är helt enkelt aldrig för sent för att bli lycklig, men den ende som vet receptet för just din lycka är du. Har du receptet?

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI