Home Barn och familj Vad vi lär barn om kärlek

Vad vi lär barn om kärlek

by Charlotta

Hur mycket av det vuxna beteendet i en kärleksrelation tror ni att föräldrar och andra vuxna lägger grunden till under uppväxten? Jag tänker på alla de gånger en liten flicka kommer gråtande till en vuxen och berättar att en liten pojke har slagit henne, och den vuxne säger att pojken bara gör så för att han tycker om henne, för att han inte vet hur han ska visa det på något annat sätt.

Den lilla flickan tittar storögt på den vuxne medan hon processar och tar till sig förklaringen som kanske kommer att bestämma vad hon förväntar sig av framtida kärleksrelationer. Flickan som redan som liten får lära sig att pojkar, eller i alla fall vissa pojkar, bara kan visa kärlek genom att slåss, lär sig kanske också att se slagen som ett kärleksbevis.

Kanske är det den tidigt planterade falska sanningen som senare i livet får henne att acceptera en pojkvän som regelbundet höjer handen mot henne, och som får henne att stanna kvar hos en äkta man som misshandlar henne. Hur ont slagen än gör på hennes kropp så tolkar en del av hennes hjärta det som att det är hans sätt att visa att han älskar henne.

Kan det vara oskyldiga kommentarer under småbarnsåren och i tidiga skolåldern som får vuxna kvinnor att ursäkta och försvara mäns misshandel? Som får dem att, mellan slagen, tänka saker som ”Jag vet ju att han älskar mig innerst inne.” eller ”Han vill egentligen inte slå, han kan bara inte hjälpa det.”?

Även om påståendet att ”Små pojkar slår små flickor för att de tycker om dem.” säkert inte kan lastas för allt som händer bakom stängda dörrar i vuxen ålder, så är det nog naivt att tro att det helt saknar betydelse. Mycket av det vi lär oss som barn fastnar i oss helt ogranskat bara för att det kom från någon vi hade förtroende för.

Och trots att vi som vuxna inser att alla små pojkar som slår inte gör det av missriktad förtjusning utan att en del helt enkelt slår av ilska, frustration, brist på uppfostran eller något annat, och att påståendet måste tas med en nypa salt, så är det inte självklart att barnen kan göra den bedömningen.

Och lika illa som det är för den lilla flickan som kanske lär sig att ta emot stryk som ett kärleksbevis, lika illa är det för den lille pojken som kanske skulle behöva hjälp att kontrollera sitt humör, men som istället, och helt ofrivilligt, får en ursäkt för att fortsätta använda knytnävarna som ventil.

Bara risken att det kan finnas ett samband, att man som vuxen kanske planterar ett frö som får gro och växa till något osunt och obehagligt, bör vara tillräckligt för att avstå från den nedärvda, snabba lösningen man kan ta till för att trösta en liten flicka som gråter.

Tala istället om för henne att det var mycket dumt gjort av pojken och beröm henne för att hon sa ifrån och berättade för en vuxen. Säg till henne att det aldrig är okej att någon slår henne och att hon aldrig, någonsin ska acceptera sådant beteende från någon, varken pojke eller flicka.

Och tala om för pojken att det är okej att han blir arg, men det betyder inte att han får slå någon. Om han blir så arg att han inte kan kontrollera vad han gör så måste han säga till en vuxen och be om hjälp att hantera sitt humör på andra sätt. Knytnävarna får aldrig bli ett sätt att kommunicera.

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI