Det är lätt att bli rädd om man läser löpsedlar och ser på nyheter. Världen är full av oroligheter och hot och annat som skrämmer, och även om krig, terrorbrott och ekonomiska kriser än så länge håller sig på avstånd för de flesta av oss så känner vi ändå av effekterna. Oron når oss, skakar om oss och får oss att undra om vi står på tur. Men något som kanske skrämmer de flesta ännu mer är…
Vad gör man när de tankar som rör sig i ens eget huvud är det absolut sämsta sällskap man kan ha. När tankarna är en samling ligister och marodörer vars främsta mål är att förstöra allt som har minsta lilla chans att bli något bra, när de består av mobbare och mördare som dag efter dag bryter ner dig på alla tänkbara sätt och inte är nöjda förrän du är död? Låt mig börja med…
Katastroftankar – det hörs på namnet att det är tunga grejor det handlar om, ingenting man bara viftar undan eller hoppar över. Men har man aldrig själv upplevt dem så kan det vara svårt att förstå precis hur förlamande den tillhörande rädslan kan vara. Det kallas katastroftankar för att det är precis så det känns, som sista andetaget innan man dras ner i djupet av den sjunkande båten, sista ögonblicket innan det stora djurets käftar…
Att ta sitt eget liv kan under vissa omständigheter kännas som en rimlig utväg, eller som den enda utvägen, i alla fall om man bär allt det jobbiga inom sig. När man börjar prata om de svåra känslorna med någon annan så visar det sig att det finns andra, mycket bättre lösningar. /Charlotta
Det får dig att känna det som om du faktiskt gör något, som om det du gör förbättrar situationen, att det minskar risken för att det ska gå illa och ökar chanserna för att det ska gå bra. Men allt det är bara inbillning, i själva verket är det en helt meningslös sysselsättning som bara dränerar dig på energi och ökar sannolikheten att du ska bli sjuk av stressen. Oro är kanske den lömskaste känsla man…