Home Charlotta Drömmen om Top Gun

Drömmen om Top Gun

by Charlotta

Det var nog till stor del Top Guns fel, inte helt och hållet för jag är trots allt uppvuxen i ett hem med en pappa som var kapten i Flygvapnet och en mamma som var furir inom Flyglottorna, men den slutliga och avgörande påverkan får faktiskt Tom Cruise ta på sig, tillsammans med alla urläckra F-14 Tomcat och F-5F Tiger II förstås.

Hur som helst så var jag som tonåring fast besluten att bli Sveriges svar på Charlotte Blackwood, med knälång pennkjol, vit silkesblus och odiskutabel expertis inom aerodynamik. Det var en härlig dröm som jag närde under en hel del år och som var alldeles inom räckhåll den dag jag blev antagen till Flygvapnets utbildning till flygingenjör, och en major Drier ringde och talade om att jag skulle inställa mig för grundutbildning.

När jag lagt på luren sjönk jag överväldigad och förvirrad ner på stolen bakom mig med tårarna rinnande. Jag borde ha varit själaglad över att ha kommit in, men jag var skärrad och ledsen, för jag hade just insett att jag inte ville det här längre. Det som jag trodde var min högsta dröm och meningen med resten av mitt liv visade sig vara en dröm som hade överlevt sig själv, och nu när jag förväntades börja leva drömmen, eller i alla fall utbildningen som skulle leda fram till drömmen, så kände jag bara frustration, sorg och tvivel. Kunde jag verkligen ändra mig efter att ha varit så säker så länge? Alla visste ju att det var detta jag ville, hur skulle jag kunna berätta att jag plötsligt hade ändrat mig? Vad skulle jag göra med mitt liv om jag inte gjorde detta? Vem var jag om jag inte levde ut min dröm när jag hade möjligheten? Men det var ju inte min dröm längre!

Kanske var det så att jag under åren mer och mer hade kopplat in verkligheten och insett att den inte såg ut som Top Gun, i alla fall inte i Sverige i början på 90-talet. Kanske hade Pappas ord satt sina spår när han med sorg i rösten konstaterade att försvaret inte längre var vad det en gång hade varit, när förband efter förband lades ner och de stamanställda som var kvar började se sig om efter civila karriärer för att inte riskera att plötligt stå utan jobb.

Vad det än var som hade hänt så hade det inneburit att det som en gång var min stora dröm inte längre var min dröm, och att jag var tvungen att fatta det som var det dittills svåraste beslutet i mitt liv, att tacka nej till en mycket eftertraktad utbildningsplats som jag genomgått en mängd svåra tester för att förtjäna.

För att göra det hela ännu svårare ringde major Drier ännu en gång för att försöka övertala mig att trots allt tacka ja. Han smickrade mig med att berätta att det var ovanligt med kvinnliga sökanden som presterade så bra som jag hade gjort på testerna och att Flygvapnet mycket gärna ville att jag skulle gå utbildningen. Frestelsen var oerhörd och jag kände hur jag helt ologiskt blev arg på majoren som utsatte mig för detta, men trots att jag var väldigt ung så var jag någonstans medveten om att jag måste vara sann mot mig själv, så jag samlade mig och tackade vänligt men bestämt nej. Sedan la jag på luren och grät en skvätt till över min förlorade dröm.

/Charlotta

2 comments

Allahochnattbönen.blogspot.com 22 juli, 2013 - 06:15

Jag tycker du var stark som vågade vara sann mot dig själv. Vad gör du idag? Har du hittat det du sökt efter?

Reply
Coachen 22 juli, 2013 - 07:30

Hej Allah och nattbönen, tack för din kommentar!

Jo, jag är ganska säker på att jag hittat det jag är menad att syssla med i coachingen, och jag ångrar inte ett ögonblick att jag tackade nej till Flygvapnet nu med facit i hand om hur den branschen har utvecklats. Men, den orealistiska delen av drömmen, den som är typsikt hollywoodregisserad, 😉 kan fortfarande dyka upp ibland och locka med en helt annan typ av liv som jag aldrig kommer att få. Trots att jag vet att jag egentligen inte vill ha den typen av liv längre så kan jag ändå känna en liten saknad efter det jag aldrig fick uppleva, men det är ju så det är med drömmar. De finaste och de som lever kvar längst är de som aldrig förverkligades utan får förbli i sitt orealistiska rosenskimmer.
/Coachen

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI