Home Charlotta Tre steg framåt, två tillbaka

Tre steg framåt, två tillbaka

by Charlotta

Framgångar är hur roligt som helst, ”bakgångar” not so much. Men icke desto mindre inträffar de och när de inträffar måste man hantera dem, eller i alla fall stå ut med dem.

Har man bestämt sig för att gör någon förändring i sitt liv så innebär det att man måste tänka nytt och lära om och då finns det alltid en risk för att det inte går lika bra hela tiden. Att bryta gamla vanor och tankemönster för att kunna skapa nya kan vara arbetsamt och krävande och det är naturligt att man emellanåt stöter på patrull och faller tillbaka i det gamla.

Du kanske kämpar på och är tålig och karaktärsfast trots att det tar emot, och sakta men säkert så börjar du kunna se resultat. I hemlighet ler du inom dig åt dina framsteg men vågar inte ta ut någon riktig glädje än, det är för tidigt, du behöver se mer resultat först innan du känner dig bekväm med att prata om det.

Och så pang! Ett ögonblicks svaghet, en oväntad händelse, en enda felprioritering och livet knuffar dig obarmhärtigt flera steg i fel riktning, och plötsligt är du tillbaka på noll igen, på samma ställe där du började.

Samma känsla kan det vara om du jobbar med att försöka förbättra din hälsa, du provar sig fram med olika metoder och produkter och får en liten vinst här och en liten vinst där, och så plötsligt börjar du må mycket bättre, bättre än du gjort på länge. Du vågar knappt tro att det är sant men blir samtidigt är du så ivrig att göra sånt du inte kunnat göra på länge och om möjligt kunna få känna dig nästan normal igen.

Kanske gick det för fort, kanske blev du för ivrig, eller kanske var framgången bara en försmak på vad som komma skall, för pang, så sjunker välmåendet som en sten och mörkret tätnar åter kring dig medan du ser ljuset bli svagare och svagare där uppe vid ytan.

Det är lätt att vilja ge upp när det händer, att tappa humöret och tron på att det någonsin ska gå, att tänka att det var dumt att försöka, dumt att tro att man skulle lyckas, att försöka hitta någon eller något att lägga skulden på, och att bara strunta i alltihopa och acceptera att man är där man är och det är här man kommer att stanna.

Trösten är att alla har de dagarna, och det handlar inte om att undvika dem utan att lära sig hantera dem. Jag har haft massor med sådana dagar, och även veckor och, bevare mig väl, månader, och jag har kommit på det som jag tycker är bästa sättet att hantera dem. Knepet är att inte bry sig så mycket om de där stegen bakåt, utan betrakta det som något övergående och en del av processen och lärandet.

Ta sikte på så som det kändes precis innan bakslaget och behåll den känslan, för det är dit du ska igen och det här är bara en tillfällig parentes. Tillåt dig att deppa ihop för stunden om du behöver det, men fastna inte i det, och ett bra sätt att inte fastna är att vara medveten om att du faktiskt inte alls är nere på noll igen, även om man först ofta tror det. Även om det var ett bakslag så kom så har du lärt dig en massa som du inte visste innan och som gör att starsträckan nästa gång blir kortare.

De dagarna när det känns som om allt har gått åt pipsvängen och det ändå inte är lönt att försöka, de dagarna ska du bara låta segla förbi utan att bry dig för alltför mycket om dem. Glid lite ovanpå de dagarna och fundera inte så mycket, fundera inte på livet och framtiden, ha inga viktiga samtal och fatta inga avgörande beslut, bara flyt med och låtsas som ingentingn så går det snart över.

Gå och lägg dig med känslan att det kommer att vara bättre igen redan imorgon, och är det inte det så tänk samma sak nästa kväll. Genom att bara acceptera och uppleva besvikelsen utan att ge den mer energi så skyndar du på processen och är snart redo att ta nya tag och fortsätta mot dina mål.

/Charlotta

14 comments

Simone 19 januari, 2017 - 10:37

Jag har saker i hemmet som jag aldrig tagit tag i och som känns som oövervinnliga berg. Ett sådant är tvätten. Jag lyckats aldrig hålla undan och när jag försöker lyckas jag bara minska den rena tvätthögen litegrann. För all ren tvätt läggs i en stor hög på en säng som inte används och jag vet att det vore smartare att vika undan den direkt men när jag står där tycker jag inte att jag har tid just nu. Alltid nått som måste göras i företaget eller mat eller barn som behöver uppmärksamhet eller hjälp med något.

Reply
Charlotta 19 januari, 2017 - 10:57

Har du funderat på att söka andra lösningar? All tvätt behöver kanske inte vikas, viss tvätt som strumpor, underkläder och liknande kanske kunde läggas direkt i korgar eller lådor i var och ens garderob? En del kläder kan kanske användas längre innan de behöver tvättas, många tvättar kläder efter bara en dags användning och att bara utöka användningen till två dagar innan tvätt gör stor skillnad på tvättmängden. Kanske är barnen så stora att de kan få ansvar att själv vika lite av sin tvätt och lägga in i garderoben? Om du tillåter dig att rucka på hur du vill att det egentligen ska vara och istället letar efter möjliga vägar för att hantera situationen just nu, så blir det lättare att hitta möjliga lösningar för att du ska känna dig mer nöjd och inte hela tiden plågas av det dåliga samvetet.
/C

Reply
Simone 20 januari, 2017 - 17:40

Har byggt en jättehög av tvätt som jag vill få bort och börja om men vet inte riktigt hur jag ska göra? Det är åtskilliga maskiner som ligger och väntar på att tas om hand.

Reply
Charlotta 20 januari, 2017 - 17:51

Gör det till din prioritet att tvätta undan, låt andra saker vänta och gör tvätten till det viktigaste tills högen är borta. Det är jobbigast innan du har börjat, om du bara börjar så känns det lättare.
/C

Reply
Simone 25 januari, 2017 - 19:47

Jag får hitta ett sätt att ta mig förbi undanflykterna och ta tag i tvätten. Jobbar mer än heltid på företaget så där är oxå en sak att jobba med för att hinna med saker i hemmet plus att kunna sova mer.

Charlotta 25 januari, 2017 - 19:49

Det låter som en bra plan! 🙂
/C

carin 19 januari, 2017 - 11:07

Precis vad jag behövde läsa idag! Och säkert många andra också som bestämt sig för att göra förändringar 1 januari men så händer något och PANG, man glider av vägbanan och ner i diket och det känns hopplöst att få upp bilen på vägen igen och fortsätta köra. Låter otroligt befriande och skönt att inte slita som ett djur för att få upp bilen på vägen igen utan istället bara låta dagen segla förbi och göra nytt försök imorgon och tänka på något annat under tiden. Är så lätt att låta det förstöra ens ambitioner genom att göra en alldeles för stor sak av det, bra tips att bara låta den dagen passera.

Reply
Charlotta 19 januari, 2017 - 11:14

Tack Carin! Det är en metod som jag själv använder mig flitigt av i mitt tillfrisknande. Bakslagen när gamla symtom kommer tillbaka med ny kraft kan vara fruktansvärt motiga och då har jag lärt mig att bara acceptera det utan att lägga energi på det. Men det fungerar på alla sorters bakslag eftersom det är känslan som är det som avgör upplevelsen.
/C

Reply
Peter 20 januari, 2017 - 08:27

God morgon Charlotta

Ville bara säga att jag verkligen uppskattar din hemsida och det arbete du lägger ner, det har givit mig mycket.
Sen tänkte jag passa på att tipsa om en fantastiskt intressant person att lyssna till som berör mycket av det du skriver om. Manly P Hall hette han, och det finns mängder med inlästa tal utav honom på youtube. En fantastisk skatt som hjälpt mig att kunna se framåt och utanför mig själv i svåra stunder. Följande tal är bra som introduktion till honom:

https://youtu.be/RQcYb63hPng

//Peter

Reply
Charlotta 20 januari, 2017 - 09:53

Tack för tips Peter! Jag kände inte till honom, men hans läror går, precis som du säger, hand i hand med min syn på livet. När jag lyssnar på honom får jag en känsla av att han kanaliserar, vet du om det stämmer? En del av det han säger får mig att relatera till både Bashar och Abraham Hicks.
/C

Reply
Peter 20 januari, 2017 - 12:16

Det vet jag inte om han gjorde, kan kanske vara så. Vad jag vet är att han skrev sitt magnum opus vid ålder 27 (The Secret Teachings of All Ages) och fortsatte att vara produktiv hela livet; samt att han talade utan manus i sina tal. Och om man har det i åtanke när man lyssnar till dem så kan iallafall jag inte låta bli att imponeras.

Bashar och Abraham Hicks känner inte jag till, dem ska jag kolla upp. Tack för tispet! 🙂

Reply
S 21 januari, 2017 - 17:43

Hej bästa
Jag mår så dåligt efter jag och min kille gjorde slut för snart 2 månader sedan, saknad och tanken på att han har gått vidare och letar efter en ny bostad och träffa tjejer börja tär på mig. Varje dag väntar på att han ska höra av sig och vilket jag vet det kommer och inte hända. Han var många år yngre än mig och jag vet det var fel val att jag ändå kasdade mig i den här förhållandet men vår förhållande det tog inte slut pga brist på kärlek eller att han ville inte leva med mig , tog slut pga han ville ha sin singel liv bredvid par liv också. Vi bodde tillsammans i två år och vi hade aldrig nån stor bråk eller sånt . Just nu mår jag så dåligt att den ända jag kan göra bara gå till jobbet och gymmet , går jag längre bort då får jag ångest och kommer upp så mycket minne med honom .

Reply
Charlotta 21 januari, 2017 - 19:34

Hej S, välkommen hit! Det du känner nu är helt normalt, du har förlorat en relation som betydde väldigt mycket för dig och det är en sorg. Känslorna du upplever är inte farliga, tvärtom så hjälper de dig att läka, men du behöver ge dig själv tid att ta dig igenom det på det sätt som just du behöver. Försök att inte jämföra dig med honom, det är väldigt annorlunda att vara den som fattar beslutet och går jämfört med att vara den som måste acceptera beslutet och blir lämnad. Var snäll mot dig själv och gör det som känns minst dåligt, efterhand kommer du att upptäcka att du orkar göra mer och att du får lust att se framåt igen, gör då det och älta inte det gamla längre än nödvändigt. Försök att fokusera på den tid ni fick tillsammans och inte den framtid som inte blev. Det blir bättre, jag lovar! ❤️
/C

Reply
S 21 januari, 2017 - 21:30

❤️ Ska tänka på dina ord
Tack fina du

Reply

Leave a Comment