Home Charlotta Välj det som gör dig minst olycklig

Välj det som gör dig minst olycklig

by Charlotta

Man kan inte alltid välja vad som händer men man kan alltid välja hur man tänker kring det som händer, och igår fick jag tillfälle att öva på just det.

Pudeln och jag var på promenad och gick på en grusgång där man nyligen lagt på nytt grus. För första gången i år var det riktigt sommarväder, jag hade för ovanlighetens skull kjol på mig och siktet var inställt på att vi skulle dela en glass i parken. Men vid hundrastgården fick Pudeln syn på några andra hundar och drog till i kopplet, i vanliga fall har jag inga problem att hålla emot, men med löst grus under skorna så for min överkropp åt ett håll och fötterna åt ett annat. Resultatet blev att jag landade på en knät och skrapade upp ett ordentligt gammalt hederligt skrubbsår.

Oj, som jag slog mig! Pudeln insåg att det där inte blev så bra och stannade upp mitt i rörelsen, sedan stod han lugnt och väntade bredvid mig medan jag samlade ihop kroppsdelarna från gruset och analyserade skadenivån. Ganska snabbt insåg jag att det bara var ena knät som farit illa och att resten verkade helt och fungerande, men ont gjorde det och tårarna började försiktigt rinna bakom solglasögonen. Samtidigt hörde jag någon fråga hur det gick. Det var två äldra damer ute på stavgång som hade stannat intill mig för att se om jag behövde hjälp. Jag meddelade att jag sannolikt skulle överleva och när jag hämtat mig lite till hjälpte de mig upp. I efterhand minns jag inte om jag hade sinnesnärvor nog att tacka dem för deras omsorg, men jag hoppas det.

Med ett fast grepp om Pudelns koppel linkade jag iväg och då började tankarna veva igång på allvar. Varför ska jag alltid råka illa ut? Varför skulle det hända just idag när det äntligen är fint väder och vi skulle ha så trevligt tillsammans med promenad och glass och allt. Räcker det inte med allt elände som jag redan råkat ut för? Kan det aldrig få gå bra för mig? osv, osv. Efterhand som tankarna malde på så rann tårarna ännu mer, inte för att det gjorde så väldigt ont på knät men för att jag tyckte förskräckligt synd om mig själv.

I det läget insåg jag vad jag höll på med och bestämde mig för att det fick vara nog där och då, och så vände jag på tankarna 180 grader och frågade mig istället vad det skulle kunna finnas för mening med att jag skulle fördärva dagen med att gå och ramla och slå sönder knät?

Just det smutsiga såret som det nu rann blod från längs med benet var det svårt att se något positivt med, men händelsen hade fått mig att vända hemåt igen. Tänk om det var så att hade vi fortsatt framåt så hade det hänt något mycket värre. Kanske någon av hundarna i rastgården hade flugit på Pudeln och skadat honom, eller kanske hade det hänt något i den trafikerade korsningen längre fram, eller kanske hade något annat hänt som inte hade varit lika hanterbart som en sårskada?

Om det verkligen skulle hänt något värre kan jag aldrig få veta, men eftersom det får mig att må bättre och känna mig mer positiv till livet så väljer jag att tro att mitt fall var ett resultat av att min skyddsängel gjorde sitt jobb och fick mig att ändra dagens planer genom att sätta krokben för mig.

Jag kan ändå inte ändra på det som hände och där finns inga egentliga lärdomar att dra av händelsen så det enda jag kan göra är att välja hur jag ska se på det. Antingen kan jag förbanna min otur, se mig själv som ett offer för all världens elände eller så kan jag tro att det som hände på något outgrundligt sätt var för mitt och Pudelns bästa. Och då väljer jag det sistnämnda.

/Charlotta

2 comments

Tina 3 juli, 2015 - 08:30

Klokt tänkt!
Jag skulle vilja veta mer om dig och din livshistoria. Är det något du vill dela med dig av här på din blogg eller är det kanske något du vill hålla privat? Förstår väl det isåfall!
Att höra andras livshistoria och om hur de lyckats komma igenom svåra saker är bland det mest inspirerande och tröstande, så det är därför jag ändå vill ställa frågan.
Kram Tina

Reply
Coachen 3 juli, 2015 - 14:18

Tack för ditt intresse, Tina! Min tanke med bloggen har redan från början varit att den skulle handla så lite som möjligt om mig och så mycket som möjligt om läsaren. Under vägs har det smugit sig in en del mer personliga inlägg om situationer och händelser i min livshistoria, när jag har tyckt att det funnits anledning, och det kommer det säkert att göra fortsättningsvis också. Däremot tror jag inte att jag kommer att göra någon mer sammanhängande berättelse av mitt eget liv, just eftersom jag inte vill att bloggen ska handla om mig. I alla fall är det så jag tänker nu, om jag ändrar uppfattning längre fram vet man aldrig. 😉

Här är de inlägg som hittills har varit mest privata:
Gropen
Drömmen om Top Gun
En annan syn på Den Stora Ensamheten
Hur passar man in utanför barnnormen?

Men egentligen bygger de flesta inläggen helt eller delvis på egna erfarenheter.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI