Home Den multidimensionella världen I skogen bor skogsväsen

I skogen bor skogsväsen

by Charlotta

Det finns många olika typer av skogsväsen, några av de mest kända är tomtar, älvor, alver, skogsrå, näcken och troll. De har alla sina hem i skogen, under stubbar, i eller under träd, i berg eller hålor, där de utför viktigt arbete för och i samarbete med djuren, träden och den övriga naturen. Skogsväsena är naturens trädgårdsmästare och djurskötare, de vårdar och tar hand om djur och natur och ser till att alla har det bra.

Skogsväsena är beroende av skog som fått stå till största del orörd under lång tid, deras hem och infrastruktur raseras vid modernt skogsbruk och det tar många år innan ett skövlat område återhämtat sig tillräckligt mycket för att kunna utgöra hemvist för skogsväsen igen. Under själva avverkningen med tunga skogsmaskiner försöker skogsväsena att ta skydd och gömma sig men trots det är det många som inte överlever.

Bristen på orörd skog och den frekventa och burdusa avverkningen har gjort att det finns betydligt färre skogsväsen idag än tidigare vilket djuren och naturen blir lidande av. Den optimala miljön för skogsväsen är gammelskog, den sortens skog som står helt orörd sekel efter sekel och bara beträds av människan med största respekt och försiktighet och utan att lämna några spår efter sig.

Skogsväsena är väl bekanta med människan och hur hon lever, hur hon har tappat kontakten med sitt ursprung, med naturen och djuren, hur hon har förlorat det mesta av den kunskap och visdom som är nödvändig för att leva i hälsa, harmoni och samförstånd på Jorden och hur detta får henne att göra okloka val. Skogsväsena är ledsna över detta och angelägna om att försöka hjälpa människan på rätt väg igen genom att få henne att hitta tillbaka till lugnet och harmonin i skogen.

Att hjälpa människor på rätt väg är något som de ofta och gärna gör även rent konkret. När människor går vilse i skogen och mörkret faller händer det att de får syn på ett ljus som de börjar följa. Ljuset, som leder dem till en stig de känner igen så att de kan finna vägen hem, är ett skogsväsen som kommit till undsättning, men de flesta människor tror att ljuset var något de såg i syne och att de bara hade turen att komma rätt. Anledningen till att hjälpen inte kommer förrän det börjar mörkna är att det är först då som skogsväsena vaknar, dagtid sover de eftersom deras ögon inte tål solljuset.

Skogsväsen har en form av telepatisk förmåga där de kan höra tankar som är ämnade för dem, detta gäller oavsett om tankarna kommer från ett träd, ett djur, en blomma eller en människa, det viktiga är intentionen i tankarna. Det går även bra att tilltala skogsväsen med rösten, de kan höra människan men människan kan inte höra skogsväsenas röster. Däremot kan människan bli medveten om vad skogsväsena säger genom att lägga handen mot marken och ”lyssna” på informationen den vägen.

Det enda skogsväsen man bör undvika att försöka kommunicera med är troll. Troll är generellt inte vänligt sinnade och har mycket begränsade kognitiva förmågor, även om det inte är omöjligt att skapa en fredlig kontakt med dem så är chansen att det ska lyckas mycket liten. Det är troligare att trollet reagerar som det är skapt att reagera, med att försvara sin skog mot alla former av inkräktare utan att först fråga efter deras ärende. De enda som har god förmåga att kommunicera framgångsrikt med troll är andra skogsväsen, detta eftersom trollen inte uppfattar dem som inkräktare utan som ledare och uppdragsgivare.

Ett annat skogväsen som skiljer sig från de övriga är älvorna. Älvor är det enda skogsväsen som kan flyga och som aldrig befinner sig under jord, istället har älvorna sina bon i håligheter högt upp i träden. Älvornas huvudsakliga arbetsuppgift är att ta hand om och bistå fåglar, fjärilar, trollsländor och andra flygfän i deras liv och arbete, samt att pollinera alla typer av blommande växter. Älvor kommunicerar inte via marken som övriga skogsväsen utan genom luften på samma sätt som till exempel träd och djur.

De mest typiska karaktärsdragen för älvor är att de är milda, goda, lättsamma och mycket känsliga varelser, har man turen att få tillfälle att kommunicera med en älva är det viktigt att uttrycka sig försiktigt och lyhört för att inte riskera att skrämma eller såra älvan. Råkar man skrämma bort älvan kommer den inte tillbaka.

/Andlig guide kanaliserad av Charlotta

12 comments

Anna 20 februari, 2020 - 14:34

Åter igen, jag önskar jag såg det du ser/ får till dig! Vilken tillit och trygghet det ändå måste ge dig! TACK för att du delar med dig! ❣ Anna

Reply
Charlotta 20 februari, 2020 - 14:49

Tack Anna. Dessvärre tillhör jag inte dem som varken ser eller hör några andra dimensioner än den vi lever i, i alla fall inte än så länge, men jag skulle väldigt gärna vilja och jag tror och hoppas att det kommer.❤️ Däremot stämmer det precis som du säger att det ger en obeskrivlig trygghet att ha den kontakt med guiderna som jag har numera, dels att jag får en massa intressant generell information och dels att jag får tydlig och konkret personlig vägledning. Det fina är att alla kan få den kontakt jag har, och mer! För några år sedan hade jag inget av detta utan det har kommit till mig genom att jag jobbat målmedvetet med min egen utveckling och frekvenshöjning, inte minst genom förra årets En kurs i mirakler. Du kan också om du vill! 🙂
/C

Reply
Christer Ståbis 20 februari, 2020 - 18:49

Jag kan se tomtarnas ljus ibland när jag är i skogen, när det blivit mörkt eller i varje fall när det blivit skymning. Rent intuitivt har jag känt att det var några väsen som visade sig eller ljus från där de bor. Det har skett spontant och ibland oftare ibland mer sällan. (Det beror väl på hur ofta och var jag varit ute i skogen m m.) Nu har jag inte sett något på länge, förrän för ett par veckor sedan. (Jag har väl inte varit ute i skogen när det varit mörkt på länge heller nu så det är väl inte så konstigt.)
Jag vet inte hur det ser ut för andra som kan se dem men jag ser ett distinkt men milt ljus för ett kort ögonblick. Det har inte varat länge, utan det har lyst till för en sekund eller kortare. Från början tänkte jag om jag såg i syne men jag kände väldigt tidigt att jag inte såg fel. Sedan när jag sett det flera gånger så blev jag än mer övertygad om att jag såg rätt. Jag fick ju också känslan av att det var tomtar eller något annat skogsväsen jag såg ljusen av/från.
Jag har aldrig tidigare uppfattat mig som någon som ser en massa andliga varelser eller väsen. Jag tror att du kan se dem också, bara du provar. Testa att vara ute i skogen när det blivit mörkt och var avslappnad. Ta en promenad en bit och var uppmärksam på omgivningen. Du behöver inte stirra in i skogen men var bara lite uppmärksam. 😀
Ge inte upp om du inte ser något den första gången eller andra gången. Jag tror det viktigaste är att vara lyhörd och att höja sina vibrationer, rent generellt i livet. Att höja dina vibrationer kan du göra genom att ägna dig och saker som ger dig glädje och kärlek. Skippa det som ger rädslor och upprördhet. Ta del av kanaliserad information, som den från Charlotta. Jag tror att en hel del av kanaliserad information innehåller energier som höjer dina vibrationer. Charlotta, inflika gärna någon kommentar om det, om du vill.
Lycka till Anna ! 🙂

Reply
Charlotta 20 februari, 2020 - 19:20

Det enda jag vill tillägga är att det inte finns skogsväsen i alla skogar, i ”min” skog finns inga har jag fått besked om, sannolikt för att det är en skog som regelbundet har föryngrats och där det är mycket mänsklig aktivitet med motionsspår och liknande. Chansen att se någon ökar om man beger sig till en skog av mer urskogstyp där det inte rör sig så mycket människor.
/C

Reply
Christer Ståbis 20 februari, 2020 - 19:57

Just det, tänkte inte på att säga det… Tack ! 🙂 (Mina favoritskogar är alla mindre påverkade av människan, så det är väl stor sannolikhet att de finns just där och att det är där jag sett deras ljus.)

Reply
Anneli Zäll 20 februari, 2020 - 15:01

Ja, jag saknar min Älva och tänker ofta att jag vill ha henne tillbaka.
Tyvärr var hon så sjuk den sista tiden att hennes kropp o själ inte kunde inte ge mig något stöd.
Det var tungt för oss båda….

Reply
Charlotta 20 februari, 2020 - 15:07

Hon har det bra där hon är nu.❤️ Kanske kommer hon tillbaka till dig igen om det skulle vara aktuellt.
/C

Reply
Christer Ståbis 20 februari, 2020 - 18:29

Tack Charlotta, för detta eminenta ämnesval… ; )
Intressant och gripande läsning (för mig). Jag både skrattade och grät när jag läste det. 🙂 Jag kände ju igen en del men en del annat var nytt (som du förstår).
Jag har tänkt på det där med att lägga handen på backen. Tufft nu när jag i min favoritskog får gräva ned i en meter snö först… ;D
Sover ALLA dessa skogsvägen på dagen, även älvorna ?
Jag får lov att nämna lite om insekter, eftersom älvorna är deras ”bord”. När jag var yngre så kunde jag tycka det var lite otäckt med en del insekter, så som stora skalbaggar som kom flygande och en del andra ”kryp”. Av någon anledning har det förändrats helt de senaste… tja 15 eller 20 (?) åren. Jag älskar nu insekter (utom de som är ”dumma” och bits). 😀 (De blodsugande, med andra ord).
Både blommor och insekter finner jag helt underbara när jag är ute på sommaren. Jag kan bli kvar i ett dike i en timme och fotografera dem. 🙂 Jag kan känna en väldig vördnad och ynnest att få vara en del av naturen då. T ex en gång då jag satt på ett räcke vid en vägkant i skogen och hade blommor framför fötterna. En humla surrade runt, letade nektar i blommorna och ”gjorde sitt”, jag satt där lugnt och ”gjorde mitt”. Jag kände mig som en harmonisk del av naturen. Ingen störde någon. Vi gjorde ”vårt eget”, i harmoni. Jag har varit med om det många gånger. Jag har upptäckt under åren att det finns otroligt många insekter ! Garanterat är det endast ett fåtal människor i Sverige som skulle kunna säga namnet på dem alla på en blomsteräng eller ens i en liten bit av ett dike ! Hur många kan fler än de vanligaste…?
Jag cyklar ofta i skogen, under barmarkstiden och det händer att någon insekt kommer och sätter sig på handen när jag cyklar. Jag brukar då säga några ord till den och den får sitta kvar så länge jag inte riskerar att göra den illa (av misstag). Om jag vet med mig att jag kommer att få lov att flytta händerna en del så då brukar jag säga åt den att den får hoppa av nu och så blåser jag iväg den, om den inte flyger iväg själv (vilket också har hänt någon gång).
Flera gånger har jag de senaste åren har jag varit med om att en trollslända har ”hängt med mig” när jag cyklat. Den har flugit bredvid eller snett bakom mig en bra bit, innan den har vikit av. Även då brukar jag säga några ord till den. 🙂
Även fjärilar har kommit och satt sig på mig. En gång när jag var ute och gick på en skogsväg, med en arbetskamrat som var ”andlig”, så kom en blåvinge och satte sig på mitt tredje öga i pannan. Wow ! Det kändes speciellt.
Då undrar jag nu lite över det där med älvorna. Finns de där då också eller sover de på dagen ?

(PS. Jag gick aldrig vilse men fick hjälp av tomten som svar på mina funderingar om vägval i alla fall. 🙂 )

Reply
Charlotta 20 februari, 2020 - 18:41

Tacka inte mig tacka guiderna, jag gör bara som jag blir tillsagd numera.😁 Jag vet inte vem som dyker upp för att skriva inläggen och jag vet inte vad de ska handla om, jag väljer varken rubrik, kategori eller bild utan bara verkställer författarens val.

Som jag förstår det sover alla skogsväsen dagtid, även älvor. Roligt att höra att det är fler än jag som pratar med insekter, jag pratar med alla som kommer i min väg och ibland får jag anledning att hjälpa dem. Spindlar hade jag fobi för i unga år, jag fick regelrätt panik när det kom en stor husspindel springande över golvet och flög upp i en möbel. Numera pratar jag med dem också medan jag försiktigt tar dem i händerna och hjälper dem ut. Förutom mitt i vintern, då brukar jag uppmana dem att hålla sig undan så jag inte råkar trampa på dem eller dammsuga upp dem i väntan på att bli utflyttade till våren. Den upplevelse av harmonisk samhörighet som du upplevde tror jag att även de omkring dig upplevde, blommorna, insekterna och alla andra du hade kring dig. Min uppfattning är att människan är sämst på planeten på att känna energier och alla andra gör det som något naturligt.
/C

Reply
Christer Ståbis 20 februari, 2020 - 19:32

Åhå, då tyckte de du skulle förkovra dig om skogsväsena med andra ord… Tänka sig, undrar hur det kommer sig… 😉
Ha ha. Vad kul, vi gör likadant med spindlarna ! Om det kommit in en spindel så fångar jag in den och släpper ut den. Är det kallare så släpper jag den intill husväggen, så den får leta skydd nära huset (om den vill). På vintern kommer det aldrig in några spindlar här så jag behöver inte fundera över det dilemmat… 🙂
Däremot har jag spindlar som ”husdjur” ! Ja, några ”hör till huset” och de får vara kvar inne. Det är så kul med dem också, för de får vara där de inte är i vägen eller blir skadade, såsom i taket, i hörnen o s v. och det är också där de håller sig… 🙂
Ett undantag är spindelbarnen, när de kommer. Jag har en liten hoppspindel som får barn ibland. Det händer då, innan de har lärt sig, att de går på min dataskärm eller är på något annat ställe där de inte bör vara. Då flyttar jag på dem, alternativt släpper ut dem. Sedan är ordningen återställd igen. 🙂
Nu när jag läser det jag skrivit så inser jag att om någon läser det jag skrev här ovan så tror de väl att jag är helt utflippad… 😀
Åh, nu när jag talar om dem så slår det mig att jag inte sett dem på länge… o_O Undrar vart de har tagit vägen… Jag får se till våren. De kanske kommer tillbaka då. 🙂
Jo, de verkade ju uppenbart känna harmoni, när insekterna lugnt gjorde sitt, utan uppträda besvärade eller rädda på något vis. 🙂 Blommorna var det ju lite svårare att bedöma då, då de stod mest still… ;D Fast de kändes lugna också så… 🙂
Jag får bara lov att nämna ett annat tillfälle också. På ett ställe upp i min ”hemmaskog” så brukar de ha en kolmila varje sensommar. En gång när jag var där så växte det väldigt mycket blommor där och det var massvis med insekter. När jag gick där bland blommorna (så försiktigt jag kunde) så kändes det verkligen underbart. En massa liv överallt och en del for hit och dit. Jag försökte filma det med mobilen men jag vet inte om jag lyckades få med känslan. Jag får se nästa gång jag råkar på videon. (Jag tar så otroligt mycket foton så det är svårt att finna vad något särskilt foto eller film är.)

Reply
Charlotta 20 februari, 2020 - 20:35

Ja, det här inlägget var nog med en blinkning både till dig och till mig tror jag.
/C

Reply
Christer Ståbis 20 februari, 2020 - 20:51

Ja, det verkar helt klart vara så. 🙂

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI