Home Ensamhet Det finns alltid någon att vara ensam tillsammans med

Det finns alltid någon att vara ensam tillsammans med

by Charlotta

Det är många som känner sig ensamma nuförtiden, många som är fysiskt ensamma men ännu fler som känner sig ensamma. Den värsta formen av ensamhet är inte alltid den man upplever när man är för sig själv, många gånger kan den ensamhet man upplever när man är i sällskap med människor som man inte känner samhörighet med vara väl så påfrestande.

Ensamhet har samtidigt blivit ett laddat ord där de som känner sig ensamma ser ensamheten som ett straff utan slut och de som ser den hos andra har svårt att förstå varför de ensamma inte själva gör något åt sin situation. Med så många ensamma människor i samhället borde de väl kunna slå sig samman i grupper och slippa vara ensamma, så varför sitter då så många kvar hemma i sin ensamhet med offerkoftan hårt knuten om midjan?

Jag tror att det är lätt att som ensam lura in sig själv i en återvändsgränd, genom att begränsa sig i tankarna så stänger man de möjligheter som faktist finns, och problemet ligger i tolkningen av ordet ensam.

Ensam betyder utan sällskap, det betyder i teorin att så fort man har sällskap av någon så är man inte ensam längre. Denna någon kan vara vem som helst med ett hjärta som slår, en granne, en släkting, ett husdjur, en hantverkare eller precis vem som helst. Så för att råda bot på ensamheten är det alltså bara att bjuda in (eller ut) grannen på en fika så är man inte ensam längre.

Men, det de flesta egentligen menar när de säger att de är ensamma är inte att de saknar sällskap, utan att de saknar rätt sällskap, och i de allra flesta fall så handlar det om att de saknar en partner. Och inte bara det, utan de saknar den perfekta partnern, den som de har väntat så länge på och som de har längtat hela livet efter, eller den som de redan haft men förlorat.

Med den tolkningen så är ensamheten inte längre så lätt att råda bot på, för att hitta den perfekta partnern är inget man gör i en handvändning. Men det som ställer till det är just begreppsförvirringen. För genom att intala sig själv och andra att man generellt sett är ensam så blir det en självuppfyllande profetia, en inställning till livet och ett sätt att forma vardagen, och även om man inte skulle behöva vara ensam så blir man ensam eftersom man ställer in sig på att man är en ensam person.

Vad man borde säga istället för ”Jag är så ensam” är något i stil med ”Jag är så singel.”, då använder man rätt beskrivning för rätt känsla och det blir tydligt både för en själv och andra var problemet ligger och vad det är man egentligen saknar. En annan fördel med detta är att man inte målar in sig i ett ensamhetshörn där man inte behöver vara. För om man inte ser sig själv som ensam så är det okej att söka andras sällskap, och även om det inte är den perfekta partnern så kan man ha trevligt tillsammans ändå.

Och det fina med umgänge är att desto fler människor man träffar och umgås med, även om det bara är flyktiga bekantskaper, desto mer ökar chanserna att så småningom faktiskt träffa den där perfekta partnern som man längtar efter. Och mindre chans att träffa någon än när man sitter hemma och känner sig ensam går nog inte att ha.

/Charlotta

 

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI