Home Ensamhet Saknad i Allhelgonatid

Saknad i Allhelgonatid

by Charlotta

Idag tänker vi lite extra på dem som har lämnat den här världen och som vi saknar. Hur man ser på döden och vad som händer därefter är väldigt individuellt, nedan följer ett inlägg som jag postade för ett par månader sedan där jag beskriver hur jag ser på vad som händer efter döden.

Så idag tror jag att alla de vi saknar är med oss ännu tydligare än vanligt, att de finns nära oss och deltar i våra tankar och saknad när vi minns den tid vi har delat med dem. Kanske stryker de oss över kinden eller ryggen och viskar försiktigt: ”Jag finns fortfarande här hos dig, jag lämnar dig aldrig.”

Ur Arkivet:

Grief is a matter of the heart and soul. Grieve your loss, allow it in, and spend time with it. Suffering is the optional part. Love never dies, and spirit knows no less.” — Louise Hay

Ovanstående citat är hämtat från Louise Hay’s nyhetsbrev där hon uttrycker sin sorg över förlusten av sin käre vän Wayne Dyer som dog i helgen.

Hennes ord tål att läsas om och om igen för att de verkligen ska sjunka in och dess innebörd bli tydlig, och jag ägnar dagens inlägg åt dem för att de erbjuder ett tankesätt som jag tror är nytt eller i alla fall annorlunda för de flesta. Kanske någon till och med uppfattar det som olämpligt, provocerande eller direkt felaktigt.

”Suffering is the optional part.” alltså ”Lidandet är den valfria delen.”

För de flesta av oss är nog lidandet intimt förknippat med sorgen, många skulle nog säga att sorg ÄR lidande. Och här kommer någon och säger att man ska sörja, tillåta sorgen att komma in och tillbringa tid med den, men att det är valfritt att lida. Är det ens möjligt att sörja utan att lida?

Svaret på den frågan, eller i alla fall delar av svaret, finns i sista meningen. ”Love never dies, and spirit knows no less.”, ”Kärleken dör aldrig, och själen vet inget mindre.” För själen är det självklart att det inte finns någon separation, att kärleken aldrig tar slut, och att allt bara är olika former av existens.

Så varför lider vi då? Och vad gör lidandet med oss, fyller det någon funktion? Överallt annars i naturen är alltings död och återfödelse en självklarhet, men någonstans undervägs har döden, för oss människor, blivit till något brutalt och ondskefullt som ska genomlidas. Kan det vara så att lidandet är ett mänskligt påfund, kanske sprunget ur religionens önskan att hålla folket i strama tyglar? Kan det vara så att sorg och lidande inte alls naturligt hänger ihop utan att det är ett inlärt beteende, grundat på någon missriktad tanke om att döden är grym och smärtsam och att om någon dör så är det inte mer än rätt att vi som fortfarande lever också ska lida?

Själen ser det inte så. För själen är döden bara att lämna kroppen, och att lämna kroppen är samma sak för själen som när bilföraren lämnar bilen. Bilen är värdelös utan en förare men förarens liv är intakt även utan bilen. Inte är det grymt och smärtsamt att stiga ur bilen? Och inte heller för själen att lämna kroppen, kroppens liv är ändligt men själens liv är oändligt.

Jordelivet är som ett besök på en fantastisk nöjespark, ibland stannar man och roar sig hela dagen och går inte hem förrän de stänger, och ibland känner man sig nöjd redan efter ett par åkturer. Oasvett hur länge man stannar just den gången så vet man att man alltid kan komma tillbaka en annan dag för att prova andra attraktioner, eller kanske för att åka de riktigt roliga en gång till.

Vi är inte kroppar som har en själ, vi är själar som då och då tar oss en kropp och lever ett jordeliv för att det är en fantastisk åktur, och för att det utvecklar oss ännu mer.

Så om någon vi älskar går hem tidigt från nöjesparken medan vi stannar kvar ända tills de stänger är det självklart att det blir tomt och att vi känner saknad, men är det nödvändigt att lida? Skulle det vara möjligt att istället glädjas åt allt det roliga vi redan har haft tillsammans, och att fortsätta ha roligt på egen hand för att vi är trygga i förvissningen om att vi kommer att ses i parken igen en annan dag?

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI