Home Charlotta Vad gör man när saknade efter en partner gör ensamheten olidlig?

Vad gör man när saknade efter en partner gör ensamheten olidlig?

by Charlotta

Ett ofta återkommande ämne i kommentarsfälten är hur svårt det är att leva ensam, utan kärleken från en partner, när alla andra verkar ha någon vid sin sida.

Jag har tidigare skrivit om mitt eget singelskap på ett sätt som kanske kan tolkas som om det enbart är enkelt för mig att vara singel, att det inte ligger någon ansträngning i att leva ensam med allt det medför. Så är det naturligtvis inte, min inställning till livet är ett val jag gör dagligen.

Det är sant att jag alla dagar i veckan skulle välja att vara singel framför att ha en relation med en man som inte är helt rätt för mig (och jag för honom), men det innebär ju inte att det alltid är ett nöje att vara singel. Däremot är jag övertygad om att det är bättre för mig än det alternativ som funnits hittills, att vara i en relation med fel person.

Jag brukar beskriva singelskapet utifrån det perspektivet, att det är ett medvetet val, men självklart har det valet också en baksida. För ovanlighetens skull ska jag ta mig själv som ett potentiellt extremt sorgligt exempel i sammanhanget, för att tydligt visa precis hur viktig den mentala inställningen till livet är.

”Det är inte hur man har det utan hur man tar det.” som någon klok person har sagt.

Jag har varit singel i nästan hela mitt liv, något lite längre förhållande och en del kortare romanser men generellt sett har jag varit ensam alla kvällar, alla helger, alla högtider, alla festligheter och alla vardagar däremellan.

Visst hade jag kunnat fastna i tankarna på hur ynkligt och sorgligt mitt liv är utan man och barn, hur ensamt och tråkigt det är att inte ha någon att dela vardagen med, att dela tankar och känslor med. Hur betungande det är att vara tvungen att göra precis allting själv, att aldrig ha någon som hjälper mig, att allt ansvar för hus och hem vilar på mina axlar och att jag inte har någon som pysslar om mig om jag blir sjuk.

Jag skulle kunna vältra mig i tankar om hur tomt det är att aldrig ha någon som håller om mig och säger att allt kommer att bli bra, eller som finns där som stöd när jag är ledsen eller upprörd. Det hade varit precis hur enkelt som helst för mig att hänga upp hela min existens på hur meningslöst mitt liv är för att jag inte har en man som älskar mig.

Visst hade jag med lätthet kunnat hamna där, men hur hade jag mått om jag hade tillåtit mig att göra det? Vilken typ av liv hade det gett mig?

Hade jag mått bra? Hade jag varit lycklig? Hade jag kunnat njuta av mitt liv, vara tacksam för allt jag har, utnyttja min kreativitet och inspiration på bästa sätt? Hade jag kunnat vara hoppfull inför framtiden? Hade jag kunnat vara till hjälp för någon annan?

Hade jag överhuvudtaget haft någon glädje alls av livet om mitt fokus hade legat på bristen på kärlek och sällskap, om tankarna hade kretsat kring att jag är ensam och oälskad när alla andra har någon att älska? Jag tror inte det, jag tror att mitt liv hade känts fruktansvärt meningslöst och eländigt, och så vill jag inte leva.

Självklart vill jag ha kärlek i mitt liv, men när jag nu inte har det så tänker jag inte gå miste om allt annat underbart i livet också, för det vore att lura mig själv på allt det andra som trots allt är bra och värt att upplevas, och att istället bara stå där med det som är dåligt och tråkigt.

Så en gång för längesedan fattade jag beslutet att hur gärna jag än vill ha livslång kärlek så ska det faktum att jag är singel inte få hindra mig från att leva mitt liv så bra och fullständigt jag bara kan. Måhända jag missar en bit av livet genom att leva ensam, men jag ska banne mig inte missa allt det andra också ”på köpet”, för jag är värd bättre än så.

/Charlotta

41 comments

Anette81 7 juni, 2016 - 09:31

Önskar att jag kunde känna som du.
Har levt som singel i 17 månader nu och dessa har faktiskt varit de värsta i mitt liv vill jag påstå.

Reply
Charlotta 7 juni, 2016 - 09:39

Det är ett val du gör Anette, inte något som kommer av sig själv. Du kan också välja att känna så om du vill.
/C

Reply
Lena 7 juni, 2016 - 16:11

Så tänker jag också kring mitt liv och att kring att jag är ensam. Jag lever riktigt bra för det mesta och är nöjd med min vardag. Men så kommer de stunder jag känner en stor sorg (kan vara helger, högtider eller bara vissa stunder). Sorg över det jag haft en gång men inte längre har. Jag vill inte ha min exman tillbaka för vi var för olika och vi var inte rätt för varandra men ändå den vänskap och gemenskap vi hade var så fin. Vi var två och jag hade alltid en bästa vän vid min sida som jag var vid hans. Vi hade minnen att dela och vänner och umgänge. Idag gör jag allt ensam. Och inte känner jag mig som ett offer för det men saknaden efter kärleken och gemenskapen, ett sammanhang finns nog alltid med mig. Eftersom jag nu också vet att värdesätta mig själv mer så tar jag inte vem som helst och det gör ju också att sannolikheten att hitta någon minskar. Jag har ändå ett hopp om att kärleken ska komma till mig en dag men det är inte lika starkt som förr. Ibland undrar jag vad det är för fel på mig då alla andra har någon att dela sitt liv med. Jag var på en konferens idag och lade märke till att jag var den enda som inte hade en ring på sitt finger. Sånt kan också kännas…. Jag är en positiv person men jag tror också det är normalt att ha negativa tankar och känslor och känna tvivel och sorg över sin situation – om man ändå helst vill leva med en annan människa vid sin sida.

Reply
Charlotta 7 juni, 2016 - 16:16

Jag ser det inte som en fråga om det är normalt eller inte att ha negativa tankar, utan jag frågar mig istället om de negativa tankarna på något vis hjälper mig eller om de bara gör skada. Om de hjälper mig att komma till insikt, fatta beslut eller att agera i en viss riktning så är det bra tankar för då leder de någonstans, men om de bara får mig att må dåligt och känna hopplöshet då släpper jag inte in dem för då skadar de mig bara.
/C

Reply
Lena 7 juni, 2016 - 16:35

Det är mera en känsla av sorg som kan drabba mig. Kanske man får räkna med att leva med den sorgen?

Reply
Charlotta 7 juni, 2016 - 16:46

Fråga dig själv vad den sorgen försöker säga dig. Ta känslan och be ditt högre jag att omformulera den till ett kärleksfullt budskap som du kan förstå och kan göra något med. Jag tror inte det är meningen att vi ska leva med sorg eller negativa tankar under några längre perioder. Om de hänger kvar efter att det som hänt egentligen är utagerat så är det för att de har något att säga oss, att det är något vi behöver uppmärksamma, läka eller ändra på för att komma vidare.
/C

Reply
Lena 7 juni, 2016 - 17:17

Oj vad svårt. En sorg över att det inte blev som jag hade tänkt, en sorg över att inte vara älskad, över att inte betyda något för någon annan, en känsla av att mitt liv inte har någon betydelse då jag inte har en familj osv. Ibland är jag rädd man blir sedd som lite konstig när man inte har partner eller barn. Ibland tycker jag det kanske själv också, att det måste ju vara något fel med mig som inte hittar någon att dela livet med.

Charlotta 7 juni, 2016 - 19:47

Kom ihåg att det ska vara ett kärleksfullt budskap, något som leder framåt, inte fler sorgliga tankar.
/C

M 7 juni, 2016 - 18:00

Hej Charlotta! Tack för tänkvärt inlägg. Du har tidigare skrivit att du använder dig av attraktionslagen, som ger dig mer av det du sänder ut. Om jag då tillämpar attraktionslagen för att fånga en ny partner dvs om jag sänder ut till andra att jag mår bra och har kärlek i livet kommer kärleken då till mig? Jag undrar också om du tror på att det finns någon för alla? Och om den som önskar få kärlek och hitta en varaktig relation kan göra det? Jag tror själv på att den som inte väljer att leva ensam inte heller behöver göra det. Jag letar fortfarande efter rätt kille, jag hoppas att han finns någonstans där ute och väntar på just mig. Kram på dig!

Reply
Charlotta 7 juni, 2016 - 20:28

Hej M! Attraktionslagen är väldigt exakt i sin funktion, den ger oss inte det vi vill ha utan det vi upplever, alltså känslan vi lever med inte tankarna om vad vi önskar oss. Så för att kunna attrahera mer kärlek in i ditt liv behöver du uppleva att du redan har kärlek, att du redan är älskad, att kärlek inte är en bristvara utan något du har i överflöd. Det är därför det blir så fel när man fastnar i bristtänk eftersom det har motsatt effekt mot det man önskar. Ja, jag tror det finns någon till alla, faktum är att jag tror det finns flera eller kanske till och med många till alla, men jag tror också att vi har möjligheten att medvetet eller omedvetet undvika att träffa de personerna, eller att göra oss otillgängliga när vi träffar dem. Bara för att de finns är det alltså inte någon garanti för att man lyckas möta någon av dem eller skapa en relation med någon av dem. Ett sådant scenario när man missar att träffa en av de ”rätte” skulle kunna vara om man är för fast i gamla sorger, eller tror att man inte är värd kärlek, eller har bestämt sig för att man aldrig kommer att träffa någon. Den typen av tankar tror jag kan göra att vi går miste om saker som annars skulle ha hänt om vi bara haft en mer öppen och kärleksfull inställning till livet och oss själva.
/C

Reply
H 8 juni, 2016 - 02:57

Hej,jag byter signatur nu men det passar perfekt för mig ändå:) Vilket bra inlägg och jag fick mig en tankeställare. Jag har förmågan att fokusera mycket på det negativa men när ja läste de här klickade det lite inom mig….

Reply
Charlotta 8 juni, 2016 - 08:45

Ok, bytet är noterat. 🙂 Så bra, insikt är alltid första steget.
/C

Reply
Kim 10 juni, 2016 - 11:25

Hej!
Jag har en väldigt trevlig kille på mitt jobb (ett stort IT-företag) som jag trivs väldigt bra med. Vi har alltid jobbat bra och trivts ihop men nu på sista tiden så har jag mer och mer börjat känna att det växt fram andra känslor. Utan att det hänt något speciellt så har jag börjat se på honom med mera romantiska ögon och jag tror jag är på väg att bli kär. Det utbytts lite blickar och jag kan ana men vet inte säkert att även han känner något speciellt för mig. Det stora problemet är att den här fina killen är gift, även hans fru jobbar på samma företag, så det är absolut inget bra läge att bli kär. Fast jag inte vill det så känner jag att jag tänker mer och mer på honom på fritiden och på jobbet är jag alltför medveten om hans närvaro. Det är mysigt att fantisera men det tar samtidigt mycket energi och man blir ofokuserad, får inget vettigt gjort. Hur ska jag förhålla mig till detta då jag verkligen vill fortsätta ha en bra arbetsrelation med honom samtidigt som jag mer och mer känner att jag vill ha en kärleksrelation med honom. Jag försöker verkligen tänka att vi är bra vänner och jag ska inte fundera över något annat om han inte en dag separerar, först då kan jag fundera i andra banor. Det är inte alltid lätt att tänka så, i och med att det är något som växt fram ju mer jag lärt känna honom så känns det som en djupare känsla än jag tidigare haft för någon. Ge mig gärna lite tips och råd hur jag ska förhålla mig till detta, något som stärker mig för just nu känner jag mig svag och full av känslor.

/Kim

Reply
Charlotta 10 juni, 2016 - 11:38

Hej Kim, välkommen hit! Det första du ska vara medveten om är att för många är det lättare att bli kär i någon som är upptagen eftersom känslorna blir ofarliga när man vet att man aldrig behöver stå till svars för dem. Det blir lättare att låta fantasin och förälskelsen skena iväg när man vet att det finns ett oöverstigligt hinder som gör att man inte kommer att behöva fata det slutgiltiga beslutet själv utan att någon eller något annat gör det åt en. Kanske är detta en faktor i din situation, kanske inte, men det är vilket fall väldigt bra att vara uppmärksam på att det kan spela en viss roll. Känslorna kanske inte skulle vara lika starka om han var tillgänglig.

Vad gäller att inleda en relation med någon som är upptagen tycker jag inte att det är ett alternativ, dels för att jag är av den uppfattningen att det bör finnas en form av ”girl code”, att kvinnor helt enkelt inte gör så mot varandra, men också för att jag personligen kräver mer av mig själv än så, och jag tycker att alla borde ha högre förväntningar på sig själv än att gå bakom ryggen på någon annan. Att bara flörta utan att göra något eller ens ha en tanke på att göra något ser jag inga problem med, en flört kan lysa upp en grå vardag och få en att känna sig attraktiv och åtråvärd, vilket gynnar alla parter, men det måste stanna vid bara en flört.

Om du blir lyckligare av att fantisera om honom och drömma om vad som hade kunnat hända om han varit singel så gör gärna det, det typen av fantasier kan hjälpa dig att öppna hjärtat och göra dig redo för att träffa någon annan. Men du måste vara medveten om att han är bara just det, en fantasi, ett tidsfördriv och ett övningsobjekt, och inget annat.
/C

Reply
Kim 10 juni, 2016 - 11:57

Tack för ditt svar. Jag tänker inte gå in i en relation med honom när han är upptagen. Däremot så tänker jag att vi kanske så småningom skulle kunna prata med varandra om vad vi känner och då se om han är beredd att förändra sin situation. Skulle han då säga att han är det då skulle jag se att det finns en möjlighet för oss när han tagit tag i den förändringen. Vad tycker du om det?
Jag har funderat över det där du skrev om att känslorna kanske inte skulle vara lika starka om han var tillgänglig, jag vet faktiskt inte det här känns lite annorlunda mot vad jag tidigare upplevt. Har då i och för sig varit singel länge så det kanske spelar in så jag kanske ändå är lite kär i kärleken. Det här med att flirta och fantisera det ger ju energi till en viss gräns sedan kommer man lätt till ett läge där man vill något mera än att bara drömma och då blir det istället något som tar energi. Tycker det är svårt att ha en bra balans där, jag har nog svårt för det iaf.
/Kim

Reply
Charlotta 10 juni, 2016 - 12:06

Fundera också på om du vill vara orsaken till att han lämnar sitt äktenskap. Hur skulle det kännas för dig att vara den som är upphov till en separation? Hur skulle det kännas att vara i en relation med honom när du vet att han redan en gång tidigare har lämnat en relation för att en annan kvinna visade intresse för honom?
/C

Reply
Kim 10 juni, 2016 - 12:25

Jag tänker nog att om han skulle lämna sin relation så är det nog inte bara för min skulle utan för att relationen är dålig. Är det kanske ändå bäst att koncentrera tankarna och se på honom som en vän och inget mera, även då lägga ner fantasierna för med dem kommer även förhoppningar om en utveckling av en kärleksrelation med honom?
/Kim

Reply
Charlotta 10 juni, 2016 - 12:47

Ja, om det inte fungerar att separera fantasierna och verkligheten så tycker jag det är bäst att du lägger ner hela alla de romantiska tankarna på honom och bara ser på honom som en kollega.
/C

Reply
Kim 12 juni, 2016 - 20:50

Hej igen!
Jag har funderat en del på det du skrev att det kan vara lätt att låta de romantiska fantasierna skena iväg då det handlar om en upptagen person, det måste då i så fall handla om att man mera är kär i fantasin än i personen, eller hur? Innan det här var det inte så länge sen jag kände mig lite småförälskad i en annan upptagen man, därför började jag alltmer att fundera över detta. Jag kanske inte alls har så mycket känslor som jag tror att jag har.
Såg att du skrev i ett annat inlägg att du skulle skriva i en blogg om starka, självständiga kvinnor, kommer det här på din sida? Låter intressant.
/Kim

Reply
Charlotta 12 juni, 2016 - 21:01

Hej igen Kim! Nja, det var inte riktigt så jag menade, men du har helt rätt i att det också är en möjlighet. Det jag pratade om var att om man känner det minsta lilla osäkerhet inför att binda sig i en relation, att våga språnget och vara helt öppen och sårbar med någon, men ändå längtar efter kärlekskänslor, så kan det vara ett tryggt sätt att förälska sig i en upptagen person. Man får då förälskelsen men riskerar inte att behöva ta steget in i en riktig relation utan kan luta sig mot (och skylla på) att det inte kan bli mer för att personen är upptagen. Lite som att båda ha kakan och äta upp den.

Ja, detta är bloggen som jag refererade till så inlägget kommer här någon av de närmsta dagarna.
/C

Reply
Kim 12 juni, 2016 - 21:26

Jaha, var det så du menade. Jag tror inte att det är så dock men man vet ju aldrig. Jag ser mig nog mera som en person visserligen varit singel ganska länge men som gärna vill ha en kärleksrelation om jag träffar någon som känns rätt, inte annars. Vet att jag har väldigt lätt både för att bygga upp fantasibilder men också för att lägga allt för mycket energi på att fundera och analysera det mesta så fort jag får lite känslor för en person. Behöver inte ha gått så långt så vi har inlett något. Av den anledningen tror jag att det är bästa att jag inte funderar över kärlek och fokuserar på mitt singelliv, eller vad tror du om det? Det tar för mycket energi.
Kul att inlägget kommer på bloggen.

Ha det bra!
Kim

Reply
Charlotta 12 juni, 2016 - 21:39

Grundregeln bör alltid vara att fokusera på överflödet av det du har och inte på bristen av det du saknar. Det gör att du försätter dig själv i bästa tänkbara energi.
/C

Reply
Kim 12 juni, 2016 - 21:44

Tack för bra svar!

Reply
AA 13 juni, 2016 - 18:57

Jag har nu vart singel sen i september.
Det har funnits flera som varit intresserade av att träffas och fortsätta träffas efter en första dejt. Jag själv är väldigt petig med både utseénde och beteénde. Det har lett till att jag valt redan efter en första dejt tacka nej till fortsättning. Mitt ex som lämnade mig för en annan, som i sin tur lämnade henne har börjat träffa han igen. Jag känner mig som världens ensammaste människa. Världens sämsta människa. Så otroligt sviken.. Jag vet att hon har det bra med han. De reser och har allmänt trevligt. Jag förstår inte när det är min tur. Allt jag vill just nu är att träffa en kvinna som man är attraherad av och som samtidigt är en bra förebild för mina barn. Har folk i allmänhet svårt att träffa ny kärlek?
Jag kommer ihåg att mitt ex blev dumpad av sitt ex innan vi träffades. Bara två veckor efter så träffade hon mig och vi ingick ett förhållande i 10 år. Direkt efter hon lämnade mig så mig träffar hon en annan. Hur kan man bara gå vidare så lätt?? Jag mår så dåligt över detta och detta betéende att jag inte vet hur jag ska tackla det. Jag är ju inte sån. Vill ju träffa rätt partner att dela livet med.. Jag vill veta hur man kan lämna sin familj och bara gå vidare med allt så snabbt.
Alla säger att jag är värd bättre och att hon inte är rätt för mig och att hon är si och hon är så. Jag är ledsen jämt…

Reply
Charlotta 13 juni, 2016 - 19:44

Du känner dig ledsen ledsen för att du inte är färdig med er relation än, du sörjer fortfarande, och det är helt okej, nio månader är inte lång tid. Att hon har gått vidare betyder inte att du har gjort det, alla är olika, fungerar olika och letar efter olika saker så det tjänar ingenting till att du jämför dig, det gör dig bara olycklig. Du skriver själv att du är petig, det är inget fel att ha höga krav, men det gör det definitivt svårare att träffa någon. Ge dig själv tid att läka ordentligt utan att rusa in i något nytt eller vara ute och jaga. Ta den här tiden till att upptäcka att du har ett eget liv, du och dina barn, och att du inte behöver en kvinna för att kunna må bra och leva väl. Du klarar dig utmärkt på egen hand, och när du inser det till fullo så rinner den desperata känslan av dig och då blir det också lättare att träffa någon ny.
/C

Reply
AA 13 juni, 2016 - 19:57

Du har rätt, men det är så fruktansvärt svårt.
Jag har hobbys, jag har vänner och har skaffat nya vänner.
Om vi leker med tanken att han lämnar henne igen efter att redan gjort det en gång. Hur kommer hon då må? Kommer hon att ligga efter mig i sorgearbetet eftersom hon inte varit själv särskilt länge i sitt liv? Förra gången han lämnade henne så sprang hon tillbaka till mig och ville att vi skulle försöka igen. Jag var inte så entusiastisk med tanke på det sveket jag hade fått utstå med! Hade du gått tillbaka till någon som lämnar dig för en annan om det nu är så att det inte gick som det skulle med hennes nya kille? Hur gör man när man träffar dem ihop? Än så länge har jag klarat mig, men eftersom det är en liten stad är sannolikheten överhängande att det kommer att hända. Jag lider av svår ångest för detta och risken för att jag ska få panikångest i det läget är överhängande.

Reply
Charlotta 13 juni, 2016 - 20:17

Det finns ingenting som säger hur hennes sorgearbete kommer att förhålla sig jämfört med ditt, det är väldigt individuellt hur man hanterar uppbrott. Av det du har berättat skulle jag snarare tro att hon snabbt hittar någon ny och på det sättet kanske lyckas undvika sorgearbetet helt, det finns många som använder den metoden. Funderar du verkligen på att ta tillbaka henne nu när du vet hur hon fungerar? Hur länge tror du i så fall att du får behålla henne nästa omgång? Det skulle vara ett högt spel med dina känslor och ditt välbefinnande. Den typen av ångest är inget annat än obehagliga tankar, tankar som du kan välja att släppa istället för att mala dem om och om igen och må dåligt av dem. Slutar du lägga energi på henne och tillskriva henne betydelse så försvinner också ångesten. Hon har valt att lämna ditt liv, låt henne göra det! Du kan inte ändra på hennes beslut vad du än gör men genom att kämpa emot det som redan har hänt ger du dig själv ångest och mår dåligt. Ge henne inte den makten att bestämma hur du ska må.
/C

Reply
AA 13 juni, 2016 - 20:35

Nej, jag skulle aldrig ens fundera på att ta henne tillbaka. Inte efter detta..
Ja men hur kan vissa bara släppa allt och gå vidare så fruktansvärt snabbt? Hur kan deras nya partner inte se det lysa igenom dem? Ett problem är ju också att den ena utav mina barn är fruktansvärt bestämt och lyssnar inte en sekund på vad man säger. I detta läge jag är i nu så är det jättejobbigt. Jag klarar snart inte mer… Jag behöver lite kärlek i mitt liv. Har inte haft det på flera år med tanke på att hon inte visade mig det den sista tiden. Hur börjar jag? Vart börjar man? Har haft någon typ mask på mig ett tag nu men orkar inte det mer..

Reply
Charlotta 13 juni, 2016 - 21:19

Vissa har lätt att släppa gårdagen och gå vidare, andra har det inte. För vissa beror det på att de inte är i kontakt med sina känslor, varken när livet går bra eller dåligt, men för andra handlar det bara om att de faktiskt är riktigt bra på att leva i nuet. Den kärlek som du förmodligen behöver mest av allt är din egen. Älskar du dig själv? Visar du dig själv kärlek, omtänksamhet och medkänsla? Barn reagerar ofta när de känner att föräldrar mår dåligt, ett sätt att visa det kan vara att bli bråkig eller svår att ha att göra med. När du landar och finner harmoni i livet igen så är chansen stor att barnet i fråga också blir enklare. Men lösningen är inte att hitta någon som kan ”laga dig” och ”fixa situationen”, lösningen är att du inser att du har den kapaciteten själv och att det måste komma från dig. Om du letar efter någon som ska lösa det åt dig så kommer du inte att hitta rätt kvinna. Du börjar med att acceptera situationen och finna lugn och mening med det som är, precis som det är.
/C

Reply
L 21 september, 2016 - 10:25

Ingen är så ensam som den som känner sig ensam i ett förhållande.

Reply
Charlotta 21 september, 2016 - 10:33

Så sant L, ensamhet i tvåsamhet är nog den värsta ensamheten. Välkommen hit!
/C

Reply
Erik 11 december, 2016 - 10:45

Hej! Tack för din blogg, den är jättebra. Jag var tillsammans med en tjej i lite mer än ett år. När vi träffades var hon full av energi och jag fastnade för henne direkt. Vi blev tillsammans men efter det började allt bli sämre. Hon blev en helt annorlunda person, blev irriterad och negativ mot allt. Hon drog sig även undan mig och jag tog allt det personligt. Det höll på så länge, hennes humör pendlade väldigt mycket mellan dag och natt. När hon var ”sig själv” kände jag mig lugn men sen när hon förändrades kände jag inte igen henne och nådde inte fram. Jag kände hur jag mer och mer blev påverkad av hennes humör. Vårt förhållande var upp och ner, och jag kom bland annat på henne att föra en dagbok på internet när hon beskriver hur man mår och alla hennes känslor. Det var fruktansvärt, där kunde jag läsa om hennes mörkaste tankar och även ena dagen kunde hon skriva att jag var manipulativ och jobbig mm medan andra dagen var jag underbar pojkvän. Senare under förhållande berättade hon att hon varit otrogen med en kollega. Det så jobbigt, jag blev helt knäckt och vi gjorde slut. Efter detta har vi hörts lite och setts och sovit med varandra. Då har allt varit som vanligt och jag har behövt närheten, men sist vi sågs sa jag att jag inte klarar av att ses så, jag mår inte bra av detta. Just nu känns allt lite tomt.. men min fråga, kan jag ha överseende med hennes beteende under vårt förhållande bara för att hon var deprimerad? Jag sa att jag inte tycker att hennes handlingar var ok och kommer ha svårt att förlåta allt, var det för hårt sagt? Jag har lite ångest nu över vad jag sagt, vet att hon mår bättre nu men vill fortfarande inte att hon ska tro att jag är helt över allt och förlåtit henne, det tar tid.. Men samtidigt så känner jag att jag var lite hård, då jag vet att hennes depression påverkade henne mycket.

Reply
Charlotta 11 december, 2016 - 11:02

Hej Erik, välkommen hit! Så som du beskriver ditt ex kan livet se ut när någon t ex är deprimerad eller har hormonell obalans. Min första tanke när jag läste var om hon började med hormonbaserade p-medel i samband med att ni blev tillsammans, en del kvinnor kan reagera så på t ex p-piller. Dock är varken depression eller hormonell obalans anledningar som rättfärdigar otrohet, det kan delvis förklara det men det är ändå ingen ursäkt. Jag tycker inte alls att du ahr varit för hård, du har stått upp för dig själv och talat om att det hon gjorde sårade dig, och det går inte bara över i en handvändning. Genom otroheten förlorade hon din tillit och det tar tid att bygga upp igen.

Om du kan ha överseende med hennes beteende eller inte kan bara du svara på. Det finns inget rätt eller fel här utan det är dina känslor som måste styra. Betyder hon så mycket för dig att du vill förlåta och försöka igen så ska du göra det. Inser du längre fram att du trots allt inte kan förlåta så berätta det och avsluta relationen. Men var också beredd att lyssna och försöka förstå hennes situation, mår man dåligt så tänker man sällan rationellt, kanske kan ni tillsammans, genom att prata och lyssna på varandra komma vidare.
/C

Reply
Erik 11 december, 2016 - 21:57

Tack för ditt svar! Tyvärr så känns det inte som ett alternativ att bli tillsammans igen. När jag förklarade hur jag kände och inte klarade att ses utan nått mer, sa hon att hon inte har någon energi att starta något nytt förhållande. Så känns inte som hon vill komma vidare i vår relation. Nu bestämde vi att inte höras på minst 1 månad.. Hur tycker du jag ska hantera detta? Ska jag bara släppa och gå vidare nu eller hur ska jag tänka för inte fastna i allt grubblande om henne? /Erik

Reply
Charlotta 11 december, 2016 - 22:00

I så fall tycker jag att du ska släppa och gå vidare. Grubblandet kommer inte att leda framåt eller lösa några problem. Acceptera situationen och se framåt istället.
/C

Reply
Helene Olofsson 29 oktober, 2017 - 10:42

Hej. Länge sen du skrev det här inlägget, men jag hittade den först nu, vet inte om det går att kommentera så här långt i efterhand, men jag försöker. För elva år sen blev jag lämnad när jag var gravid med vårt andra barn, han hade träffat en annan. Det var ett fruktansvärt jobbigt år. På dessa elva år har jag haft tre förhållanden, på respektive 2 år, 3 år och 2 år. Jag var singel ganska exakt 1 1/2 år mellan varje förhållande, så sammanlagt ca 5 år, halva denna tid. Men grejen är att när jag var i alla de här tre förhållanden kände jag mig ensam. Mannen i första förhållandet jobbade bort på veckorna, plus att han hade svårt för att jag hade barn, och jag kände mig inte alls älskad. Mannen i det andra förhållandet hade verkligen allt, han var helt rätt för mig och jag kände mig älskad. Problemet var att vi bodde 80 mil ifrån varandra så efter tre år gick det inte längre och smärtan var total. Under den tiden kände jag mig ensam just eftersom vi inte kunde ses så ofta och jag fick nästan jämt gå själv på kalas, bröllop, högtider mm. Mitt senaste förhållande som knappt varade i två år tog slut för två veckor sen. Passion och attraktion, men resten fanns inte. Vi hade inte samma behov, han kunde inte visa känslor, vi fick ingen djup kontakt och jag har känt mig betydelselös genom hela förhållandet. Så trots att jag har haft förhållanden har jag känt mig oerhört ensam och ledsen. Man kan säga att jag har känt mig ensam och längtat efter tvåsamhet och äkta kärlek i elva år nu. Önskade ju så innerligt att hitta någon att dela mitt liv med och att mina barn skulle få en ”hel” familj istället för en trött ensamstående mamma med dålig ekonomi. Min självkänsla och egenvärde är i botten. Jag har läst vad du/ni har skrivit här ovan, och jag vet för mitt liv inte hur jag ska göra för att välja att vara lycklig ensam, för det är jag inte och kommer aldrig att vara. Jag förstår inte hur man väljer det. Intellektuellt förstår jag ju också att det inte blir bättre av att gräva ner sig och vara ledsen och undvika saker bara för att man inte har tvåsamheten, och jag kan absolut göra saker med barnen och försöka leva mitt liv vidare, men i hjärtat kan jag aldrig välja att vara nöjd och lycklig ensam. Det gör ont och det kan jag aldrig låtsas som att det inte finns. Jag kan göra det bästa av situationen men sorgen och ensamheten är med mig som en skugga varje dag, och jag är så förtvivlad över det. Jag vill känna mig hel igen, och jag vet att man brukar säga att en annan människa inte kan få en att känna sig hel, men jag vete sjutton om det är en klyscha bara, helt ärligt. För mig är meningen med livet kärlek. Nu har jag kärleken till mina barn, jag har vänner och bra kollegor, men saknaden efter en partner är stor och det är en tomhet i mig när det inte finns. Jag önskar så mycket att jag kunde känna mig nöjd och lycklig utan partner, en meningsfullhet utan partner, men än så länge har jag inte gjort det. Eftersom jag inte vet hur länge det kommer att ta innan jag träffar någon igen (för det vill jag, för när det är bra, så är det underbart), och då vill ju jag må bra under den tiden. Säg inte bara att det är ett val, för jag kan välja det intellektuellt, men hur fasen känner man det i hjärtat? Det går ju emot mänsklighetens drift, att vara två, så hur sjutton gör jag för att må bra ensam, det är för mig universums svåraste fråga just nu?

Reply
Charlotta 29 oktober, 2017 - 13:54

Hej Helene, välkommen till kommentarsfältet! Mänsklighetens drift är att skaffa avkomma för att säkra artens fortlevnad, om driften även inkluderar monogami och en kontinuerlig parrelation tror jag inte är fastställt, det är nog snarare en social konstruktion. Men oavsett så är det inte viktigt, för du är för egen del helt och fullständigt övertygad om att du behöver leva i en parrelation för att du ska må bra och livet ska kännas meningsfullt, och där har du både svaret på din fråga och förklaringen till varför du inte kan vara dig lycklig när du känner dig ensam. Du har redan bestämt spelreglerna, du behöver en partner för att vara lycklig och det är inte förhandlingsbart. Är man så tydlig och bestämd om något så finns inte möjligheten kvar att välja att vara lycklig ändå, för då bryter du mot dina egna spelregler. Av samma anledning skulle jag inte rekommendera dig att lägga energi på att försöka vara lycklig trots att du är ensam, istället föreslår jag att du använder den energin till att hitta en man att leva med. Av dina tre senaste förhållanden har du lärt dig att du behöver en man som är närvarande, som du delar säng och vardag med samt att du måste känna en djupare kontakt med honom. Detta är positivt för nu vet du lite bättre vad du letar efter och då är chansen att lyckas större. Det du behöver göra nu är att vara modig, sätt gärna ett mål för dig själv att du ska gå på dejt med olika män tre gånger per vecka. Det behöver inte vara intressanta män eller potentiella partners, det kan lika gärna vara en granne, din frisör eller mannen i kassan på ICA, men våga fråga och våga lära känna dem. Desto mer du utökar ditt kontaktnät desto större blir chansen att du träffar honom som du väntar på. Målet är alltså inte att alla dessa dejter ska ”bli något” utan se det som ett jobb som ska göras, om än förhoppningsvis ett trevligt sådant, för att träffa din framtida partner.
/C

Reply
C 27 mars, 2018 - 10:01

Hej! Såg också detta först nu men provar jag också. Jag träffade en för mig underbar person och jag föll hårt för honom. Personen hade ett tidigare förhållande som inte varit bra? Tjejen gjorde slut flertal gånger och de blev tillsammans. Sista gången hon gjorde slut tröttnade han på detta, och gick vidare. Då träffades vi och han var väldigt intresserad och gullig. Jag föll pladask! När den tidigare tjejen fått veta blev hon ursinnig! Gjorde allt för att sabba och få honom tillbaka. Det lyckades hon tillslut med då han inte ”fick det ur huvudet” och kände sig dum mot mig då.
Jag har jättesvårt att släppa den här personen, och jag försöker använda lagen om attraction för att se och känna att han kommer höra av sig igen.
Jag tror inte att det kommer hålla dem emellan hur eller hur nämligen.

Nu till min fråga, ska man gå på andra dejter och ha trevligt med andra män under tiden? Skulle det störa processen?
Eller är jag elak om jag gör det?
Min tanke är så att jag vill inte sitta o vänta och deppa, och hittar jag nåt bättre så är väl det bra?

/c

Reply
Charlotta 27 mars, 2018 - 11:10

Hej C välkommen hit! Är du säker på att det är honom du vill ha? Är han verkligen den bästa mannen för dig när han väljer bort dig för någon annan? Vill du inte hellre ha någon som är säker på sina känslor för dig och inte så lätt vacklar i sin kärlek? Det är enkelt att slänga sig med vackra ord, men det som betyder något är hur en person agerar. För att få bästa möjliga effekt av attraktionslagen ska du vara fokuserad på det du vill ha och bara det, om du delar upp ditt intresse mellan denna mannen och en rad andra män som du dejtar så har du inget tydligt fokus och det blir otydligt för attraktionslagen vad du egentligen vill. Är du övertygad om att du vill ha honom tillbaka bör du lägga fullt fokus och all din energi på honom.
/C

Reply
Anne-Lie Hedström 31 mars, 2018 - 22:19

Hej.
Mycket kloka ord och fina tankar här.
Jag är som ovanstående Helene med tillägget att jag också är helt ensamstående med litet barn så att gå på dejt flera ggr i veckan är ju fullständigt uteslutet, möjligtvis kan jag få till ett par ggr i månaden.
Saknaden och sorgen över denna ej självvalda ensamhet är ibland så tung. Jag känner att alla andra har sån tur men inte jag. Jag gör ändå saker med min dotter. Vi är ute och reser mm. Jag älskar henne oändligt men jag förstår inte varför jag ska behöva gå igenom livet utan partner.
Några kärleksfulla råd?
Tack och stor kram
Anne-Lie

Reply
Charlotta 31 mars, 2018 - 22:59

Välkommen hit Anne-Lie! Har alla andra verkligen sån tur? Min uppfattning är att väldigt många människor är halvnöjda i sina relationer men nöjer sig med vad de har för att slippa vara ensamma. Många som befinner sig i en relation där de inte mår bra tittar längtansfullt på dem som vågat ta steget och bryta upp, som slipper känna hur deras egentliga jag dag för dag förtvinar allt mer i efterdyningarna av alla anpassningar och kompromisser och av att aldrig bli riktigt sedd och förstådd. Tyvärr finns det väldigt många olyckliga relationer, det är inte alltid fasaden speglar vad som finns där bakom.

För singelkvinnor är det sällan bristen på män som är problemet utan bristen på män som är precis så som man önskar sig, så frågan handlar egentligen mer om hur mycket man är beredd att kompromissa för att få leva i tvåsamhet om man inte är beredd att vänta tills rätt man dyker upp. Vi befinner oss för närvarande i en tid av snabba frekvenshöjningar och av någon anledning ligger kvinnorna före männen när det gäller att höja sin frekvens. Detta är en anledning till att kvinnor upplever att det är svårt att hitta tänkbara män att dejta, i förhållande till antalet kvinnor med högre frekvens är männen helt enkelt betydligt färre. Män med lägre frekvens lockar inte längre eftersom man har för olika syn på livet, relationen, sig själv och varandra. Därför hamnar många kvinnor i ett val mellan att göra stora kompromisser för att kunna leva tillsammans med någon eller att leva ensam. Det man kan göra i väntan på rätt man är att leva livet så fullt man kan med de förutsättningar man har, och det gör man bäst genom att förändra sin inställning till singelskapet. Man kan också använda sig av attraktionslagen för att skynda på processen med att finna den man man letar efter genom att se till att man själv befinner sig i rätt energi för att attrahera rätt man.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI