Home Galaktiker Andra världar

Andra världar

by Charlotta

Jorden är den enda värld som människan än så länge känner till men det är långt ifrån den enda värld som existerar, varken i detta universa eller i andra. Människan har drömt om och letat efter andra världar i alla tider men än så länge inte funnit några och den främsta anledningen till det är att man letar på fel ställen och med fel metoder.

Man vet sedan en tid att det finns andra dimensioner och att det är möjligt att de inrymmer andra världar, men eftersom man inte har haft teknik för att leta i andra världar har man nöjt sig med att leta i den dimension där Jorden befinner sig. De allra flesta utomjordiska världar existerar dock i andra dimensioner än Jorden och de som är i samma dimension befinner sig på så enorma avstånd från Jorden att det i nuläget är omöjligt för människan att skapa kontakt på egen hand.

Detta fick de flesta människor att under lång till dra slutsatsen att Jorden var den enda beboeliga planeten i universum och att mänskligheten därför var den enda civilisationen och förmodligen den enda livsformen. Denna inställning har dock förändrats på senare tid och nu inser de flesta att det vore synnerligen osannolikt att människan skulle vara ensam i en oändlig världsrymd, men man letar fortfarande efter andra livsformer med fel metoder och på fel ställen.

Väldigt mycket resurser går åt till att skicka ut farkoster i rymden och låta dem sondera närliggande planeter och deras atmosfär och att också ta fysiska prover där så är möjligt. Mycket resurser läggs också på att skicka ut och ta emot signaler till och från rymden med förhoppningen att någon ska försöka skapa kontakt eller svara på människans kontaktförsök. Hittills har dessa försök varit fruktlösa, det enda man har hittat är mikroskopiska rester av en civilisation på Mars från mycket långt tillbaka i tiden.

Samtidigt är kontakten redan upprättad sedan tidernas begynnelse och har bibehållits fram till nu. Jorden har alltid stått i kontakt med utomjordiska civilisationer och kommer alltid att göra det eftersom vi delar samma ursprung och är del av varandras historia, nutid och framtid. Det har dock oftast varit så att den kontakten varit relativt ensidig, galaktikerna har varit här och deltagit i vår värld och utveckling på olika sätt men väldigt få människor har varit medvetna om det. Så är det fortfarande.

Under hela mänsklighetens historia har civilisationer från andra galaxer besökt Jorden för att dela med sig av kunskap och teknik som hjälpt människan framåt i sin utveckling. Många av mänsklighetens viktigaste uppfinningar kommer från galaktiker som energimässigt överfört kunskap i form av idéer till forskare och uppfinnare med ett öppet sinne.

Alla människor som lever på Jorden nu har också inkarnerat många gånger på andra planeter, i andra galaxer och universa och även levt i civilisationer som inte inkarnerar i en kropp utan befinner sig i ständig energiform. De flesta människor har en viss galax eller stjärnsystem som de är mer knutna till och betraktar som sitt huvudsakliga hem, några av de vanligaste är Plejaderna, Arkturia, Sirius, Andromeda och Orion.

De utomjordingar som är mest kända på Jorden är de som kallas ”De grå” som besökte Jorden i mitten av förra seklet. Deras besök är inte representativt för hur kontakt med andra civilisationer generellt går till utan omgärdades av speciella omständigheter. Besöket hanterades inte bra vare sig av människorna eller av De grå, något som har påverkat mänsklighetens syn på utomjordingar mycket negativt sedan dess.

Detta har märkts inte minst genom alla filmer som kommit fram genom åren där Jorden blir utsatt för invasion av utomjordiska civilisationer. Den situationen är i praktiken otänkbar och skulle aldrig tillåtas av Galaktiska Federationen. De galaktiker som finns i vår närhet nu och som tillåts ta kontakt med oss är samtliga högfrekventa och fredliga och har som sin uppgift att vara till stöd och hjälp i vår utveckling, precis som de alltid varit utom just vid incidenten med De grå.

När Jorden nu har tagit steget in i högre frekvenser kommer den synliga galaktiska närvaron omkring och även på Jorden att öka. Efterhand som människors frekvenser höjs blir det möjligt för dessa högfrekventa galaktiker att ta fysisk kontakt utan att den mänskliga kroppen och psyket tar skada. Detta har tidigare inte varit möjligt då den stora frekvensskillnaden skulle utsatt människor för så ljusa energi att det hade kunnat vara dödligt.

Upplevelsen att för första gången möta någon av en annan ras än den mänskliga kan vara synnerligen omvälvande och till och med skrämmande, även om individen har humanoida drag som gör att de påminner om människor. Galaktikerna kommer enbart att ta kontakt med människor som vill ha kontakt och som är beredda på en sådan kontakt och man kan vara säker på att de alltid är vänligt sinnade. Kontakten kommer inte att ske som på film när stora rymdskepp landar på Jorden utan enstaka individer kommer att teleportera hit från andra dimensioner.

Under 2020 kommer alla länder i vår värld att få galaktiskt besök, många vid upprepade tillfällen. Det rör sig dock inte om officiella besök till ländernas ledare eller framstående vetenskapsmän utan om privata besök hos enskilda individer som kommit tillräckligt långt i sin egen utveckling. De personer som får besök av galaktiker kommer snarast att uppleva mötet som ett ”Äntligen!” och inte som ett ”Hjälp, vad är det som händer?”.

/Andliga guider kanaliserade av Charlotta

21 comments

Anna 9 januari, 2020 - 15:09

Helt mindblowing men också sååå coolt! Önskar jag hade kommit längre i min utveckling så jag fick uppleva det! ❤😉

Reply
Charlotta 9 januari, 2020 - 15:17

Ja det är helt otroligt hur snabbt man kan vänja sig vid nya tankar och en annan världsbild än den man är van vid. Hade någon berättat det här för mig för tio år sedan hade jag trott att de yrade och nu sitter jag här själv och tar emot förstahandsinformation av vad jag förr kallade ”aliens” eller ”marsmänniskor”, perspektivet förändras onekligen när medvetandet höjs.😄 Du kommer säkert också att få uppleva det för egen del så småningom, utvecklingsvägen ser olika ut hos olika personer.❤
/C

Reply
Anna 9 januari, 2020 - 21:25

Ja verkligen! Jag har en vän som ’pratar’ med ’Ailiens’ och hon är den mest ödmjuka och ärliga människa jag mött, så det är inte hitte på. Jag önskar jag kunde krypa in i era huvuden och se vad ni ser! Jag får bara ha tålamod! ❤

Reply
Owe Engström 25 november, 2020 - 20:03

Sedan jag och tvåandra 1994 såg den enorma farkost i Kögebukten har jag läst en meter böcker .jag har alltid varit övertygad om att vi är inte ensamma i universum.Jag har en förhoppning att de vill hjälpa oss här på jorden med sin teknik innan vi fördärvar allt med bomber.

Reply
Charlotta 26 november, 2020 - 10:32

Välkommen hit Owe! Det vill de och det kommer de, vi måste först bara höja vårt medvetande tillräckligt mycket så att vi inte har ihjäl varandra eller planeten med den avancerade tekniken.
/C

Reply
Urban bolinder 26 november, 2020 - 12:23

Har du ngn tanke om hur en själ föds,samt om det vi nu upplever i uppstigningen egentligen även en ny födelse av en själ med många nya förmågor?Tack för du finns(:

Reply
Charlotta 26 november, 2020 - 12:30

Välkommen hit Urban och tack! Jag har bara en grov uppfattning om födelseprocessen, först en omfattande planeringsprocess i den högre dimensionen, därefter beslutet att det är dags följt av graviditeten där själen kommer och går i kroppen som den behagar. Detta att själen gör återbesök hemma fortsätter till viss del under den första spädbarnstiden innan själen verkligen förankrar i den nya kroppen. I samband med uppstigningen är det inte själen som förändras utan kroppen, själen är densamma högfrekventa ljusvarelse som alltid men kroppen ska uppgraderas från 3D till 5D vilket sker genom att medvetandet expanderar så att kroppen kan hålla mer ljus och ta emot de aktiveringar och uppgraderinger som behöver ske. Själen är ditt jag och kroppen är ditt fordon.
/C

Reply
Michael Pleym 28 november, 2020 - 03:22

Hej Charlotta.

Jag skrev en lång, lång kommentar om mig själv och min syn på andlighet, om min bortgångna (i självmord) mamma, om mina extraordinära upplevelser efter detta, om min fokusering på svansen av stjärntecknet Svanen, på min nuvarande själsfrände och hustru vars mamma är djupt religiös och som vi båda (jag och hustrun) är säkra på att våra mammor inrättade vårt äktenskap efter hustruns mammas böner i ”himmelen” m.m.

Men.

Plötsligt sökte jag betydelsen av ett ord på Google och klantade till det så att mina skriverier på din hemsida försvann. Nu vet jag inte om jag orkar skriva om det. Det kanske inte var meningen att du skulle få kännedom.

Vänlig hälsning

MickeP

Reply
Charlotta 28 november, 2020 - 08:52

Välkommen hit Micke! Jag hade förmodligen inte kunna svara på dina frågor ändå, men jag rekommenderar dig att vända dig till ett skicklig medium för där kan du förmodligen få svar. Linda Öberg vet jag är bra, du hittar henne på lindaoberg.se .
/C

Reply
Michael Pleym 28 november, 2020 - 18:41

Nä, jag söker inte svar. Jag bara ville berätta om mina erfarenheter.

Jag tror inte att jag behöver ett medium. Jag känner mig trygg i mig själv och i vem jag är. Jag vet att jag inte förstår allting, men det är detta som är livets mystik. Jag gillar att ha det så, för jag gillar att fundera över alltet och alltets ursprung.

Jag kanske inte är en bra kandidat till 5D, eftersom jag är nöjd med livet som det är. 🙂

MickeP

Reply
Michael Pleym 28 november, 2020 - 03:42

Sorry, stjärnbilden Cassiopeia var det. Inte Svanen. Ber om ursäkt.

MickeP

Reply
Michael Pleym 28 november, 2020 - 22:38

Jag gör ett nytt försök.

Jag är 60+ vid det här laget och har så långt levt ett i mitt eget tycke innehållsrikt och lyckligt liv. Jag skulle inte vilja byta det mot ngn annans, trots att jag inte är särskilt rik eller känd för andra. Jag trivs med mitt liv och med mig själv med andra ord.

Jag har alltid varit andligt intresserad. Jag har förvisso ingen religiös tro, sådan som du så träffande beskriver som ett utanpåverk fyllt av mänskligt påhittade regler i syfte att skaffa inflytande och utöva påtryckning över andra. Jag tror, liksom du, att vi för vår andlighet inte behöver detta utanpåverk påhittat av andra människor, utan att vi var och en bara behöver gå in i oss själva för att hitta vår inre ”gudomlighet” om jag uttrycker det så. Jag tror alltså att det finns ngt ”därute”, eller kanske rättare sagt ”därinne”, som vi i vår mänskliga ofullkomlighet inte kan se eller förstå, ngt som alla av oss inte har tillgång till och ngt som delvis (i olika former) kan visa sig för oss i speciella situationer. Särskilt i trängda lägen.

Detta blev jag medveten om när min mamma dog. Hon tog som sagt livet av sig. Hon gjorde det p.g.a. svårartad tinnitus som hon helt enkelt inte stod ut att leva med. Livet blev en plåga för henne, och det såg jag, som varandes hennes enda barn, med egna ögon. Därför kände jag det faktiskt som en lättnad när hon dog. Det enda jag kunde tänka var, att skönt nu plågas och lider hon i alla fall inte längre. Och detta trots att jag med hennes död förlorade min största supporter i mitt dåvarande liv. Jag var vid denna tid ensamstående och hon var den jag vände mig till och sökte tröst hos när jag hade problem, stora som små. Hon stod alltid på min sida i vått som torrt.

Sedan kom alla ”upplevelser”. Jag hamnade i ett läge där jag mitt i all sorg kände mig helt och hållet öppen och mottaglig för alla paranormala händelser. Och det gällde inte bara mig i min egen person utan även en av mina bästa vänner på den tiden såg med egna ögon en del av dessa oförklarliga ting. Det skulle ta alldeles för lång tid och för mkt spaltutrymme att berätta om alla dessa upplevelser, men jag kan ta ett exempel.

Min mamma gjorde slut på sitt liv genom att stoppa i sig ett fyrtiotal Rohypnol (inget rop på hjälp där inte, hon visste vad hon ville). Hon sköljde ner dessa piller med rödvin som hon hade hällt över i en plastflaska (typiskt henne, hon ville inte ngn skulle kunna komma till skada av krossat glas till följd av att hon, som hon visste, skulle komma att förlora medvetandet). Hon gick ut och satte sig på en av bryggorna vid Limhamnsfältet här i Malmö där hon satt en stund medan hon rökte en cigg, svalde pillrena och klunkade i sig av vinet. Sedan somnade hon in, där på bryggan, lugnt och stilla. Hon hittades morgonen därefter av en man som var ute och rastade sin hund. Det anmärkningsvärda i polisens dokumentation var att hon hade lindat tejp med bomullstussar för öronen. Detta för att lindra lidandet av hennes svåra tinnitus. Hon hade klätt sig varmt i vinterjacka i den kalla årstiden (detta var i december 1996). Hon tänkte inte dö i större plågor än nödvändigt.

Jag blev naturligtvis förtvivlad när jag fick beskedet. Men samtidigt klickade ngt till i min hjärna. Jag kände att den öppnade upp, som du uttrycker det, gick upp i högre frekvenser. Vid den tiden bodde jag i Nyköping, i en liten ungkarlslya på ett rum och kök. Ostädat värre. När jag fick beskedet började jag städa i lägenheten, eftersom jag förstod att jag skulle behöva åka ner till Malmö och ta hand om allt. Jag har aldrig någonsin, varken förr eller senare, varit så effektiv i mitt städande. Det var som att en osynlig hand tog över och utförde alla sysslor utan att jag själv behövde engagera mig i själva städandet. Jag kunde fullt ut tänka på min älskade mor, städandet gick av sig själv.

Därefter körde jag ner till Malmö och stannade en längre tid. Under minst ett år efter min mammas död hade jag alla dessa upplevelser. De är så många att jag kan skriva en hel bok om dem. Det handlade mkt om svanar, vid ett tillfälle när jag och min dåvarande kompis gick ner till bryggan var det fullt av dem, tätt packade i mörkret. Vi försökte oss på en överslagsberäkning och kom fram till 200 innan vi tappade bort oss. En annan gång var vi där nere på bryggan min kompis och jag. Då kände jag fysisk beröring från min mamma. Hon kramade om mig, hårt. Jag kände det om mina axlar och överarmar.

Jag var ofta där på bryggan och tittade upp på stjärnhimlen i mörkret och ensamheten, funderades på vart min mamma tog vägen. Cassiopeia var den stjärnbild mina ögon automatiskt vandrade till.

Vid senare tillfällen räddade hon mitt liv ett flertal gånger. På senvintern året efter var jag och min kompis i Avoriaz, Frankrike, på skidsemester. Det var då som den här kometen Hale-Bop var synlig på himlen. Jag låg i en snödriva i ett skogsparti utanför tätorten, ganska bra på arschlet om man så säger, och tittade upp på kometen. Efter ett tag kände jag att jag behövde tömma blåsan. Jag reste mig upp och gick ngra meter fram mot ett buskage och tänkte att jag skulle gå bakom detta och göra mitt behov. Plötsligt var det ngt som fick mig att stanna upp. Jag vet inte vad, men det var som en tydlig signal som kom inifrån. Jag tog mig försiktigt fram tills jag såg vad som fanns bakom buskaget. Ett stup rakt ner. Säkert ett par hundra meter ner till botten. Hade jag fortsatt som jag tänkt från början hade jag inte skrivit dessa rader idag. Jag tror fullt och fast att det var min mamma som gav mig signalen.

Jag är också fullt och fast övertygad att det är min mamma som ligger bakom att jag och min hustru, som jag älskar högre än allt annat, träffades 2001. Min hustru är på vissa sätt väldigt lik min mamma. Exempelvis gillar hon och vill gärna använda alla de föremål som jag ärvt efter min mamma och tagit med till vårt gemensamma bohag. Det kan gälla tavlor, det kan gälla vaser, det kan gälla porslin och bestick. Ö.h.t. ser jag många likheter mellan dem, likheter som jag inte såg eller reagerade på under de första åren vi levde tillsammans.

Historien om hur Lana och jag träffades är värd sitt egna kapitel i min bok och får också tas i annat sammanhang.

Hur som helst vill jag egentligen, med denna långa berättelse, ha följande sammanfattning sagd.

Det finns ngt därute (eller därinne) som vi människor inte har förmåga att förstå. Vi har ngt med oss, det andliga, som ger oss hintar om detta. Men vad det är, och hur det fungerar, har i vart fall inte jag en susning om. Jag kan bara spekulera.

Men det jag vet är att mina egna upplevelser är sanna, de finns där, och jag har med egna sinnen upplevt dem. Och jag är ingen drömmare.

Det var allt.

Vänliga hälsningar
Micke P

Reply
Charlotta 29 november, 2020 - 09:24

Tack för att du delar.
/C

Reply
Michael Pleym 29 november, 2020 - 00:27

Wow Charlotta.

Har du läst detta?

”If you have grown to hate your life in this world and would lose it for the sake of the Next Level, you will find true life with us – potentially forever. If you cling to this life —- will you not lose it?”

Vet du vem som skrev?

Jo, ledaren av sekten Heavens Gate, Marshall Applewhite, du vet de som tog kollektivt självmord 1997 när Hale-Bopp var som synligast.

Eftersom jag berättade om min upplevelse i Avoriaz, googlade jag om Hale-Bopp för att kontrollera att mina uppgifter om årtal stämde. Då hamnade jag nästan direkt på Heavens Gate.

Här har du vad Applewhite skriver om deras teori, uppdaterat strax innan han begick självmord:

https://www.heavensgate.com/misc/95upd96.htm

Har du läst om Heavens Gate tidigare? Är det av tillfälligheter ni ligger så nära i era förklaringar av ”next level”?

Om man som jag är ganska nöjd med livet, är jag en ”lucifer” i dina ögon då, som omöjligen kan följa med till 5 D?

Eller har jag helt missförstått?

Vänliga hälsningar

MickeP

Reply
Charlotta 29 november, 2020 - 09:25

Jag är inte bekant med Heavens Gate och känner inte till Applewhite så det kan jag inte uttala mig om. Däremot kan jag säga att jag dömer ingen och jag förhåller mig inte heller till någon annans världsbild och sanning utan enbart till min egen.
/C

Reply
Michael Pleym 29 november, 2020 - 14:14

Ok, fair enough.

Tack för svar.

MickeP

Reply
Michael Pleym 29 november, 2020 - 20:57

Oj.

Jag har nu kollat vidare på dina videos och särskilt kommentarerna och dina svar till dessa kommentarer. Jag inser nu att jag antagligen har hamnat på helt fel ställe, inte alls vad jag trodde det var från början.

Kan du vara snäll att ta bort (dvs. radera) alla mina inlägg på denna sida. GDPR du vet.

Men det var lite intressant så länge det varade, det måste jag tillstå.

Vänliga hälsningar

MickeP

Reply
Charlotta 29 november, 2020 - 22:14

Intressant, vad trodde du sidan handlade om från början och vad tror du den handlar om nu efter att ha sett min YT-kanal? Jag raderar inga kommentarer, det finns inget stöd för den begäran i GDPR eftersom sidan inte samlar in någon personlig information.
/C

Reply
Borghild 22 april, 2021 - 03:21

Vad skönt att det finns fler än jag med dessa kunskaper. Vet inte om det finns fler som fått gåvor, förmågor. Jag har sen ca 6 år tillbaka kunnat höra/uppfatta mobilmaster. Jag kan peka ut dom på flera km avstånd och även navigera med hjälp av dom. Förra sommaren började jag höra mobildata efter jag tillbringat mkt tid på sjukhus med en sjuk familjemedlem. Jag kan hitta vatten och metall, framförallt magneter och känna av magnetfält. Min hörsel verkar vara nästan som min katt för vi reagerar på samma saker. För bara några månader sen började jag se energifält och vad jag nu förstått är en annan dimension och alla dess invånare.

Jag har haft ngr utomkroppsliga upplevelser där jag o nån i den ytterligare dimensionen färdats till deras galaxer och tillbaka. Jag såg deras världar på håll. När man inte har nån fysisk kropp kan man färdas hur fort som helst, mycker snabbare än ljus. När jag kom tillbaka eftet ca 1 h passade inte min kropp. Det blev helt fel när jag landade i den och jag kunde inte stå eller gå på flera timmar pga yrsel. Det va som kraftig sjösjuka utan illamående. Detta stärkte min tro att jag inte hör hemna här och detta inte är min riktiga kropp.

Nu spenderar dagarna med nån/ngr från den ytterligar dimensionen. Just dom här har inga kroppar, inte här iallafall utan är ren energi. Vi håller på att lära känna varann och det har varit lite svårt att ta in och jag kan inte prata med nån jag känner om det här och ibland tänker man fel och skulle behövt höra nån annans uppfattning.

Men mina nya bekanta är med mig överallt. Jag ser dom inte direkt men dom rör vid mig på ett speciellt sätt lite nu och då. Vet inte om det är en eller flera än men jag uppfattar det som att det åtminstone är en åt gången men det känns som en. Jag kallar honom Jerry, det är definitivt en han. Kan se honom i periferiseendet, eller jag ser rörelser som jag lärt mig känna igen. Ledsen om det blev lite långt (skulle kunna skriva en bok om detta) men jag vart riktigt glad att få veta att det finns fler än mig. Tack

Reply
Niclas Arnberger 9 maj, 2021 - 12:19

Borghild, vi borde bli vänner. Hur når jag dig?

Reply
Owe Engström 11 maj, 2021 - 09:41

Jag har alltid sagt och tror vi är inte ensamma i universum,Jag har sett en enorm farkost 800 till 1000 meter lång vi var flera som såg den samtidigt,den avvek i 90° på sekunden inte ett ljud gav den ifrån sig.Håftigt!

Reply

Lämna ett svar till Michael Pleym Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI