Home Gästinlägg Han insåg att det bara fanns två val

Han insåg att det bara fanns två val

by Charlotta

Idag är det premiär för gästinlägg här på bloggen. Vi går ut hårt med en man som heter Kalle som har hunnit leva mycket liv och gjort en fantastisk mental resa, jag hoppas att ni blir lika inspirerade av Kalles erfarenheter som jag har blivit. Tack Kalle för din berättelse.

”Hej Kalle heter jag och jag är född -74.
Blev tillfrågan att skriva lite om min väg tillbaka efter 22 års vansinne i kriminalitet och missbruk av alla droger som finns, men huvuddrogen var amfetamin. Jag lämnade det livet 9:e oktober 2008. Då jag fick ett fängelsestraff för en del av alla mina brott. Där fattade jag att jag hade två val kvar. Att fortsätta och dö eller tänka annorlunda och göra annorlunda. Tror det var grunden i min förändring. Att jag insåg att jag var tvungen att ändra mina tankar inför livet. Sluta skylla på omständigheter andra personer, myndigheter osv att jag gjorde mina val. Och erkänna att JAG gjorde fel.

Jag är uppvuxen med två missbrukande föräldrar. Båda dog av missbruket. Pappa dec 2009 och mamma maj 2010. Så jag hann att få en liten tid med dem som drogfri. Och även fast jag var färsk på min nya väg genom livet så tänkte jag inte en enda gång på att gå tillbaka till det gamla livet. Annars är det tyvärr rätt så vanligt att människor väljer att ta återfall direkt något tufft händer. Det blir ett rättfärdigande. Men jag befann mej i Thailand då pappa dog och gick en coachutbildning. Så jag var i process redan och det hjälpte mej att jag höll på att ta in de nya tankesätten som coachingen innebär och så hade jag kurskamrater och de som höll i kursen med mej.

Jag hade redan förlåtit mej själv för den skada jag gjort mej själv. Det var ett måste för mej. För jag visste tidigt att det behövde jag för att kunna sant förlåta ALLA andra oavsett vad de hade gjort mot mej. Jag förstod att förlåtelsen gör jag för min skull och inte den andra. För genom att hålla fast vid saker som ändå passerat i harm och förbittring skulle aldrig få mej att må bra. En man sa till mej ”Den bästa hämnd du kan ge någon är förlåtelse, för det förväntar sej ingen” De orden bär jag med mej varje dag. Jag slutar att tillåta att andra har makt över mitt NU. Det bestämmer jag. Och förlåtelse speciellt till de som jag hade minst villighet till att förlåta var viktigast för de påverkade mej mest. Så jag hade förlåtit mina föräldrar när de dog.

Mina 22 år i missbruk såg ut som för så många andra. Jag började när jag var 12 år. Började med min pappas kompisar och brotten började i samma vända. Jag jobbade i stort sett hela missbruket, är snickare i grunden, förutom några år då jag ”levde” som hemlös. Och samtidigt så begick jag de flesta brott man kan begå. Rån, indrivningar, langning, utpressning, osv. Docj ej brott mot kvinnor eller barn. Det fick jag lära mej tidigt av pappas vänner. En slags tjuvheder och ett kodex på vad man får göra och inte göra.

Behöver inte gå in på detaljer men visst var det ett tufft liv i MC-klubbar och den kriminella världen. Och jag frossade länge i att ”just jag” hade det så svårt. Men idag har jag vänt det tuffa förflutna till erfarenheter. Och det har gjort mej till en stark människa. Och jag vet att allt sitter i mina tankesätt. Jag har fått ändra på i stort sett varje tankesätt som jag hade innan. Och det viktigaste för mej är att ha ett positivt fokus i allt som sker. Och jag har tagit bort ”det går inte i detta” eller ”jag kan inte”. Sedan jag blev ren så har jag genomgått cancer, opererat bort ett öga, mist föräldrar och en massa gamla vänner. Men jag har inte intalat mej att livet är orättvist eller jobbigt ändå.

Ingen annan kan styra mina tankar om jag inte själv tillåter det. Låter jag situationer styra mina tankar så blir inte livsresultaten så bra. Oavsett vad som händer i livet så har jag ändå alltid ansvaret över mina tankar, som blir känslor och sen handlar jag på dessa. Och är tankarna negativa, självömkande och självcentrerade så blir naturligtvis inte känslan bra och absolut inte handlandet på dessa två. Och det blir en spiral neråt i dåligt mående.

Jag ”levde” i denna nedåtgående spiral i 22 år. Oavsett om jag var glad eller ledsen så tänkte jag negativt om det på något vis. Skapade kaosscenarion i skallen och sen handlade jag på samma sätt om och om igen. Och förväntade mej att ”min lösning” som var problemet skulle ge mej sinnesro och frid inom mej.

Att säga att ”det bara hände” är och kommer alltid vara ett rättfärdigande. Inget ”bara händer”. Jag KAN INTE lyfta ett finger ens, eller öppna munnen INNAN jag haft tanken att göra det. Allt startar i mina tankar oavsett vad det gäller och vilka känslor jag får startar i mina tankesätt.

Idag tycker jag att det inte finns några dåliga känslor. Känslor är bara känslor. Och jag är glad och tacksam för att jag törs känna på ALLA känslor utan att jag måste handla negativt på dem. Jag kan vara ledsen och förbannad utan att jag tror att livet ska gå under för det. Jag skulle bli mer orolig om jag inte kunde känna dessa så kallade ”negativa” känslorna. Varför är de negativa? För att jag tänker så om dem och handlar efter det. Då blir handlandet av tanken och känslan som jag bestämt är negativ naturligtvis negativt.

Nej jag är tacksam för att jag slutat lura mej själv att det finns negativa känslor. Och insikten att det är tankarna som bestämmer hur jag upplever saker i livet. Jag har idag varit med om precis lika mycket smärtsamma saker som då jag frossade i dem och levde destruktivt med dessa händelser som ursäkt till mitt beteende. Faktiskt så har jag varit med om mer tuffa saker sedan jag slutade fly från livet. Som cancer, mina föräldrars bortgång, massor av vänners död. Men ändå så låter jag inte tankarna göra mitt liv till ett lidande.

Jag bär ansvaret över mina tankar varje dag och i allt som sker och jag minns inte sist jag TÄNKTE att livet var jobbigt och smärtsamt.

Allt startar i alla fall för mej i mina tankar….

Jag skriver om mina tankar varje dag på min sida på facebook om någon är intresserad. Sidan heter Carlsa. Skrev även en blogg i några år där alla inlägg finns kvar. Ha det bra och kom ihåg att dina tankar skapar ditt liv.”

Har du en inspirerande berättelse att dela med dig av, är du intresserad av att göra ett gästinlägg? Hör då gärna av dig via mail.

/Charlotta

2 comments

H 18 april, 2017 - 22:31

Det var ett gripande inlägg och något att komma ihåg när allt känns vemodigt och tungt.

Reply
Charlotta 19 april, 2017 - 07:53

Jag instämmer H.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI