Home Hälsa Alldeles under ytan

Alldeles under ytan

by Charlotta

Det är där den ligger och lurar och bara väntar på ett tillfälle att få storma upp och förgöra första bästa stackare som råkar väcka den. Aggressionen är numera närvarande mest överallt i det offentliga rummet på ett sätt som tidigare sällan sågs mer än på krogen bland överförfriskade gäster.

Utbrott som man förr ansträngde sig för att hålla inom sig, eller i alla fall inom hemmets fyra väggar, bubblar allt oftare upp med sådan kraft att man inte kan behärska sig trots att man befinner sig på allmän plats och andra kan både se och höra vad som händer.

Även upprörda utbrott, ibland innehållande direkta hot, mot människor som är fullständiga främlingar men som uppträtt på ett sätt som man upplevt som så irriterande och så fel att det inte går att lägga band på känslorna.

Var kommer all denna ilska ifrån? Är människor elakare nuförtiden? Eller uppför sig människor generellt sämre så det är befogat att bli arg och upprörd?

Människors uppträdande har nog generellt blivit lite slappare, man bryr sig mindre om rätt och fel, lämpligt och olämpligt, och mer om vad som är bekvämt för en själv, så möjligen kan det ha viss betydelse. Men jag tror inte att det är där vi hittar huvudanledningen till de upprörda känslorna.

Istället tror jag det handlar om att väldigt många mäniskor idag lever precis på gränsen till vad de orkar med att hantera rent känslomässigt. Därför ska det till så oändligt lite för att humöret ska rinna över, och när flödet väl släpps på så går det inte att kontrollera utan då kommer allt.

Man har så mycket att göra, så många dåliga samveten som man inte hinner med, så mycket frustration över saker som inte är som man tycker att de borde vara, och hela tiden ett konstant stresspåslag av information och saker att hålla sig uppdaterad med så att man har aldrig en chans att riktigt slappna av och varva ner.

Händer det något stort så hinner man inte heller med att bearbeta det utan det stoppas oftast bara undan i det känslomässiga arkivet och sedan skyndar man sig att gå vidare.

Lägger man till det den fysiska aspekten av den moderna livsstilen där många dagligen lever med smärta, hormonobalans, näringsbrist och inflammation i kroppen utan att vara medvetna om det, så har man ytterligare anledningar till att stubinen krymper till nästan ingenting och det smäller direkt.

Befogat eller obefogat, lämpligt eller olämpligt, klokt eller oklokt, det spelar inte längre någon roll. Känslorna rinner över och man har inte kapacitet att stoppa dem i tid. Hela situationen kan väl närmast liknas vid att koka mjölk på högsta värme. Det är bara en tidsfråga innan det kommer att koka över.

Oavsett om man upplever det här hos sig själv eller någon annan så är det inte mycket lönt att kritisera någon för de explosiva utbrotten eller säga att personen ska behärska sig. Hade man kunnat så hade man sannolikt behärskat sig, det är ingen rolig upplevelse när känslorna tar över och drar iväg med en åt fel håll.

Det man kan göra är att börja i andra änden för att lätta på den börda man bär omkring på. För varje del av bördan man kan göra sig av med kommer stubinen att bli en liten bit längre. Dra ner på aktiviteterna, ta tag i hälsofrågorna, reda ut konflikterna, göra tid för både kroppslig och själslig vila och avslappning, och göra plats för sådant man mår bra av.

De lättutlösta aggressionerna är bara ett symtom på något annat, något som behöver uppmärksammas och tas på allvar.

/Charlotta

2 comments

Anna 20 november, 2016 - 12:29

Detta behövde jag läsa, tack!

Reply
Charlotta 20 november, 2016 - 12:53

Välkommen hit Anna, och väl bekomme! 🙂
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI