Home Hälsa Är du också vårtrött?

Är du också vårtrött?

by Charlotta

När vintermörkret äntligen börjar släppa taget och man slås av känslan att ännu en gång ha överlevt den dystraste tiden på året, det är då den slår till, vårtröttheten. Precis när man tror att man har klarat sig undan, för nog borde tröttheten vara som värst när mörkret ligger som tyngst över landet, men icke.

Det är när ljuset återvänder och då man egentligen skulle vilja göra en massa roliga saker igen som det plötsligt känns som om någon har stängt av huvudströmbrytaren och man skulle kunna sova dygnet runt.

Det är då som man fastnar vid frukostbordet med temugen i händerna och undrar hur i hela fridens namn man ska orka med dagen som ligger framför en, och som man på allvar funderar på att tillbringa natten i soffan där man sitter eftersom det är för jobbigt att resa sig upp och gå till sängen. Allt som inte är fullständigt nödvändigt att göra får vänta och resignerat sneglar man på dammsugaren och tvätthögen och vänder sedan snabbt bort blicken igen för att slippa tänka på det.

Det som händer är att dagsljusmängden ökar så snabbt att den biologiska klockan inte hänger med. Speciellt om det har varit en solfattig vinter så kan vårtröttheten bli besvärlig för många, men det är inte alla som drabbas, varför vet man inte säkert.

Det som hjälper är att vistas ute och i dagsljus så mycket som möjligt, gärna redan på morgonen, och helst under hela vintern för att förebygga vårtröttheten. Även bra rutiner med motion, tillräckligt med sömn på regelbundna tider , begränsad skärmtid och bra mat hjälper till att hålla tröttheten i schack.

Utöver trötthet är det vanligt att känna av årstidsförändringen genom nedstämdhet, viktuppgång, irritation, orkeslöshet och allmän brist på lust att göra något. Om inget hjälper är det bara att härda ut, för de flesta släpper problemen igen kring mitten av april när kroppen hunnit ställa in sig efter den nya mängden ljus.

/Charlotta

20 comments

A. 23 mars, 2016 - 09:52

Jag är mycket trött både fysiskt, psykiskt och andligen. Har inte lust med någonting den här årstiden, jag har en tendens till nedstämdhet och orkar ingenting vilket också leder till frustration mot omgivningen. Jag är storkonsument av tobak (vilket jag vill bli av med), som inte gör mig varken gladare eller starkare, det har jag använt i drygt 40 år nu dessutom så slarvar jag med måltiderna. Ska försöka få någon hjälp med att komma ur det här dåliga ekorrhjulet för jag vet att det är dessa dåliga vanor som stoppar mig, att utvecklas och komma vidare i mitt liv. Och det gör mig bitter. Du behöver inte kommentera detta, vill bara skriva av mig. Har bett dig om ursäkt för mitt beteende och ordval tidigare idag. Hur faan ska jag orka leva ?

Reply
Charlotta 23 mars, 2016 - 13:59

Jag förstår att du har det jobbigt, att det emellanåt känns olidligt och att uppgiften att förändra situationen känns övermäktigt. Tro mig, jag förstår. Men jag vet också att det går, och att vägen dit är att inte jämföra där du är med där du vill vara, utan att fokusera på de små stegen som leder dig i rätt riktning. Att ta en sak i taget och att flädjas över och berömma dig själv för varje liten förändring som du lyckas genomföra. Har du läst det här inlägget? Även små steg räknas
/C

Reply
A. 23 mars, 2016 - 13:13

Inte så konstigt att andra inte vill umgås med en sån som mig….host…jag som bara röker, snusar och dricker. När jag var yngre så drack jag aldrig, det började jag med när jag var 22 år och var ute varenda onsdagkväll, fredagar och lördagar och jagade kvinnor. Min pappa var alkoholist och jag hatade alkohol och berusade personer. Har aldrig umgåtts bland A-lagare, och det har varit min räddning + att jag har varit på 5 behandlingshem för att åtminstone ”vila” upp mig högst ett par veckor, sedan har jag rymt från samtliga. Till slut gav socialförvaltningen upp. Nu sitter jag som en bitter medelålders man i en soffa hela dagarna och tänker på döden, medans jag förgiftar sönder min kropp och hjärna. Det här är att söka sin egen personliga botten på ett destruktivt sätt. Är även handikappad och beroende av kryckor som jag hoppar omkring på, det är precis som om jag medvetet söker upp döden och att den ska komma och plocka upp spillrorna efter mig. ”High Five”! Nej, det är inte ett dugg roligt och jag vet inte var jag ska börja för att ändra på det. Valfritt att kommenteras av vem som helst som har något råd att ge.

Reply
Charlotta 23 mars, 2016 - 14:04

Kan det vara så att du är rädd för att bli av med dina laster, rädd för att bli hälsosam och börja må bättre för då har du inte längre någon ursäkt att gömma dig för världen? Är alkoholen och tobaken och den dåliga kosthållningen en sköld för att slippa konfrontera världen, och slippa acceptera att världen där utanför har gått vidare medan tiden för dig har stått stilla? Det spelar ingen roll hur många år du har förlorat, du kan bestämma idag att det är nog nu, att det räcker med förlorade år och att de åren som du har kvar ska du göra det bästa av och leva på riktigt. Som jag förstår det har du inte mycket att förlora, så varför inte satsa fullt ut och se vad som händer?
/C

Reply
A. 23 mars, 2016 - 17:16

Tack för svar. Jag är inne på ungefär samma tankebanor själv som du beskriver det, jag är nykter nu och vad beträffar tobakskonsumtionen så är den ett stort hinder då den gör mig fruktansvärt passiv och lat, men att jag skulle vara rädd för att bli av med mina laster för att verkligen möta världen med öppna ögon och ett rent, friskt sinne stämmer inte. Vet bara inte var jag ska börja, efter så många år. Jag blir rent ut sagt förbannad på mina laster/beroenden. Jag har nog varit omedveten om hur mycket lasterna har ställt till det för mig. Samtidigt så vill jag vara realistisk också, och inte tvärbryta med t.ex cigarretterna eller snuset. Då blir jag sjuk, mycket sjuk under minst två veckor, så jag har tänkt mig att ta bort ”onödiga” cigg och snus, då vet jag att jag kommer att piggna till betydligt. Men det ligger nog något i vad du säger, rädd för att bli hälsosam och har ingen ursäkt längre att gömma mig för världen. Fast jag vill inget hellre än att just bli hälsosam, så det är dubbla känslor som är i konflikt med varandra. Men, jag börjar med det jag skrev ovan så får jag se om jag märker någon liten skillnad ändå.

Reply
Charlotta 23 mars, 2016 - 18:59

Att trappa ner är ett bra första steg. Bättre att ta det lugnt med förändringarna så du hinner anpassa dig och kan fortsätta med det nya utan att ge upp. Försök att ha med dig hela tiden det där med ”onödiga cigg och snus”, fråga dig själv varje gång om det är en nödvändig cigg eller snus eller om du skulle kunna hoppa över den. Är den frågan hela tiden närvarande så kommer det att bli lättare att välja bort.
/C

Reply
A. 24 mars, 2016 - 08:53

Ja precis som du säger : Om jag frågar mig själv vill jag verkligen ha den här ciggen eller snusen nu, så stannar jag upp i tanken och blir mer närvarande i nuet. Har bara tagit en snus hittills idag, ingen cigg. Satt och skrev ett nedtrappningsschema igårkväll som sträcker sig över 3 månader jag tror att det blir lättare om jag fasar ut beroendet under några månader. Då hinner kroppen anpassa sig lättare, och jag mår bättre själv av det.

Reply
Charlotta 24 mars, 2016 - 10:30

Det låter som en bra plan. Lägg gärna till en belöning i slutänden så du ahr något att se fram emot.
/C

Reply
A. 25 mars, 2016 - 08:23

Bra att du säger det! Jag har alltid varit dålig på att belöna mig själv i livet, men det är faktiskt viktigt att göra det när jag gör något bra för mig själv. Det kan vara att köpa något som jag behöver, eller något annat som glädjer mig för det kommer att bli pengar över nu när jag inte använder så mycket tobak och när den är utfasad så skulle jag kanske öppna ett sparkonto, enbart för de pengarna eller helt enkelt använda dem till något. Och sen är det viktigt att säga till sig själv att jag är duktig. Tack för att du påminde mig om det!

Reply
Charlotta 25 mars, 2016 - 09:51

Precis A, både belöningen och bekräftelsen från dig själv är jätteviktig och de saker som på sikt bygger självkänsla och egenvärde. Sparkonto var också en smart idé, både praktiskt och känslomässigt så ger ekonomisk stabilitet styrka och trygghet.
/C

Reply
A. 25 mars, 2016 - 19:05

Jag har förstått det att just självkänsla och mitt egenvärde är satt på väntan, men nu finns det ingen tid att vänta på längre. Jag både vill och kan agera – om jag ger mig själv den möjligheten att utvecklas som människa, och i och med att jag gör mig av med passiviserande droger som tobak faktiskt är, så tror jag att jag kommer att få både ökad livslust och bättre ekonomi + en frihetskänsla och bättre självförtroende att jag faktiskt kan klara av en uppgift i livet som enbart gynnar mig. Klarar jag det så växer jag som människa. Har hört andra som har slutat med värre droger, och de säger : Har jag klarat av det här så klarar jag vad som helst! Jag tror att det ligger till på det viset. För det visar på en enorm styrka och handlingskraft.

Reply
Charlotta 25 mars, 2016 - 19:31

Det tror jag du har alldeles rätt i. Du kan om du vill, det handlar bara om beslutsamhet, och mellan raderna i din kommentar läser jag en helt annan beslutsamhet nu än vad jag sett tidigare.
/C

Reply
A. 26 mars, 2016 - 11:37

Det beror faktiskt på din hjälp att jag är mer beslutsam nu, den här konversationen med dig ger mig jättemycket! Dina svar ger mig oerhört mycket insikt.

Reply
A. 26 mars, 2016 - 11:44

Jag är tacksam gentemot dig. Tack för de svar du ger. Kram!

Reply
Charlotta 26 mars, 2016 - 12:43

Tack A, det gör mig glad att höra att du blir hjälpt av våra samtal. Kram tillbaks!
/C

Reply
A. 26 mars, 2016 - 15:50

Ja det blir jag ju mer jag läser här på din blogg, och av dina kloka rådgivande svar. Har varit ute på en härlig promenad! Det går framåt om även med små små steg. Endast 2 snus hittills, inga cigaretter så det håller och jag har gett mig 17 på att jag ska klara av det vad som än händer. Kram

Reply
Charlotta 26 mars, 2016 - 18:29

Visst känns det bra att sitta vid ratten i sitt eget liv och inte bara åka med? Det är en känsla som är lätt att vänja sig vid och som också växer sig starkare och mer självklar med tiden. Du har redan klivit upp ett steg i trappan. 🙂
/C

Reply
A. 26 mars, 2016 - 20:06

Absolut! Jag känner mig gladare idag över att jag samtidigt tog mig ut också, istället för att sitta hemma i soffan och glo. Sen så är jag nöjd med att jag följer den plan som jag har över tobaksslutet. Om jag gör det till en vana att gå ut så blir det en ny och sund vana, som jag har lagt mig till med. Det är jag som bestämmer och tar ansvar för hur jag vill leva, ingen annan och inte heller mitt ”sämre” jag som det var tidigare. Känns som jag har klivit två steg i trappan redan. Tänkte på en annan sak du skriver, och det är att vara måttlig med att sitta vid datorn innan man går och lägger sig. Stämmer bra det att sömnen blir sämre om man sitter framför den för mycket.

Reply
Charlotta 26 mars, 2016 - 20:17

Det låter som att det rasslar till bra i ditt liv nu, många av de mentala mynt som du stoppat i under åren som äntligen faller ner och hittar hem. Gott att läsa! 🙂
/C

Reply
A. 26 mars, 2016 - 22:07

Det händer mycket nu, bit efter bit läggs rätt i pusslet och jag är glad att befinna mig i den här känslan. För nu vet jag att det inte är omöjligt att hitta den om det skulle kännas jobbigt fler gånger, det finns en lösning på det mesta! Och så finns ju bloggen och du. Känns så bra bara det!

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI