Home Hälsa Från lugn till arg på 2 sekunder?

Från lugn till arg på 2 sekunder?

by Charlotta

Är du en av alla människor som lever med ilskan alldeles runt hörnet? Aggressionen är numera närvarande mest överallt i det offentliga rummet på ett sätt som tidigare sällan sågs mer än på krogen bland överförfriskade gäster. Ett enda felaktigt ord eller en felaktig handling kan orsaka fullt utvecklade vredesutbrott.

Utbrott som man förr ansträngde sig för att hålla inom sig, eller i alla fall inom hemmets fyra väggar, bubblar allt oftare upp med sådan kraft att man inte kan behärska sig trots att man befinner sig på allmän plats där andra kan både se och höra vad som händer.

Även utbrott, ibland innehållande direkta hot, mot människor som är fullständiga främlingar men som uppträtt på ett sätt som man upplevt som så irriterande och så fel att det inte går att lägga band på känslorna. Var kommer all denna ilska ifrån? Är människor elakare nuförtiden? Eller uppför sig människor i allmänhet sämre så det är befogat att bli arg och upprörd?

Människors uppträdande har nog generellt blivit slappare, man bryr sig mindre om rätt och fel, lämpligt och olämpligt, och mer om vad som är bekvämt för en själv, så möjligen kan det ha viss betydelse. Men jag tror inte att det är där vi hittar huvudanledningen till de upprörda känslorna.

Istället tror jag det handlar om att väldigt många mäniskor idag lever precis på gränsen till vad de orkar med att hantera rent känslomässigt. Därför ska det till så oändligt lite för att humöret ska rinna över, och när flödet väl släpps på så går det inte att kontrollera utan då kommer mycket på en gång, ofta för mycket.

Man har så mycket att göra, så mycket oro och ångest, så många dåliga samveten, så mycket frustration över saker som inte är som man tycker att de borde vara, och hela tiden ett konstant stresspåslag av information och saker att hålla sig uppdaterad med så att man har aldrig en chans att riktigt slappna av och varva ner.

Händer det något stort så tar man inte heller sig tid att bearbeta det, eller så vill man inte för att man inte vill möta de jobbiga känslorna, istället stoppas det bara undan i det känslomässiga arkivet och sedan skyndar man sig att gå vidare.

Lägger man till det den fysiska aspekten av den moderna livsstilen där många dagligen lever med smärta, hormonobalans, näringsbrist och inflammation och försurning i kroppen utan att vara medvetna om det, så har man ytterligare anledningar till att stubinen krymper till nästan ingenting och det smäller direkt.

Befogat eller obefogat, lämpligt eller olämpligt, klokt eller oklokt, det spelar inte längre någon roll. Känslorna rinner över och man har inte kapacitet att stoppa dem i tid. Hela situationen kan väl närmast liknas vid att koka mjölk på högsta värme. Det är bara en tidsfråga innan det kommer att koka över.

Oavsett om man upplever det här hos sig själv eller någon annan så är det inte mycket lönt att kritisera någon för de explosiva utbrotten eller säga att personen ska behärska sig. Hade man kunnat så hade man sannolikt behärskat sig, det är ingen rolig upplevelse när känslorna tar över och drar iväg med en åt fel håll.

Det man kan göra är att börja i andra änden för att lätta på den börda man bär omkring på. För varje del av bördan man kan göra sig av med kommer stubinen att bli en liten bit längre. Dra ner på aktiviteterna, ta tag i hälsofrågorna, hantera problemen, reda ut konflikterna, ta sig tid för både kroppslig och själslig vila och avslappning, och göra plats för sådant man mår bra av.

De lättutlösta aggressionerna är bara ett symtom på något annat, något som behöver uppmärksammas och tas på allvar både för ens egen skull och för omgivningens.

/Charlotta

4 comments

Annica 10 maj, 2018 - 08:18

Tack för en klok text❤️❤️❤️
Du har så rätt i det du skriver.
Jag tror det är allt fler människor i dagens samhälle som lever med ilskan runt hörnet.
Fler människor som också lever med känslor av otillräcklighet,känslor av meningslöshet
och tron på att man inte längre duger för den genuina människa man är.
Ett samhälle och osunda drivkrafter som inte har människan och individens bästa i fokus.
Ett samhälle och marknadskrafter i det privata och offentliga rummet som har fått oss att tro att
vi måste springa snabbare och snabbare.Bort från oss själva,våra egentliga behov både fysiska
och psykiska och som gör att vi tappar kontakt med oss själva och vårt egentliga jag.
Vi springer ifrån vår egen själ och när den försöker säga oss saker har vi blivit halvt förblindade av
stress,rädslor och tankar om att vi inte duger och inte kan.
Min akilleshäl var delvis att jag stängde av vissa känslor.Att vissa känslor är ”fulare” än andra.
Att trycka undan känslor som försöker få en att förstå och lyssna leder till sjukdom förr eller senare.
Vi behöver hjälpa varandra att förstå att alla känslor är ok.
Naturligtvis i rätt forum på rätt arena så att det du bär på inom dig och ibland till och med utanpå dig inte
gör andra illa.
Jag hade ilskan med flera andra känslor på mils avstånd och den gjorde mig ändå sjuk.
Jag höll den så långt bort så den gav mig inte verktygen jag behövde för att förändra en ohållbar
arbetssituation.
Även ilska och frustration kan leda till förändring om känslorna hanteras på rätt sätt.
Då måste man veta vad den egentliga grundkänslan egentligen är.
Oftast en helt annan.
En annan grundkänsla som kanske gör att du rasar helt.
Ibland tror jag tyvärr så måste allting rasa samman och braka ihop ordentligt för att man ska kunna se
med de själsliga ögon vi alla föddes med och för att vi ska kunna leva sant mot oss
själva och andra.
Allt gott.
❤️❤️❤️
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 10 maj, 2018 - 10:15

Kloka ord Annica, ilska och aggression grundar sig i otillfredsställda behov, så under ilskan hittar man ofta de andra känslorna som man inte vågar släppa fram, som till exempel otillräcklighet och rädsla.
/C

Reply
Conny 6 juni, 2018 - 16:11

”Otillfredställda behov”, var kommer de ifrån då. Orimliga förväntningar, kanske.

Reply
Charlotta 6 juni, 2018 - 16:43

Otillfredsställda behov och orimliga förväntningar är två olika saker. Otillferdsställda behov kan vara att man behöver känna sig trygg men känner sig otrygg, att man behöver må fysiskt bra men mår dåligt, att man behöver känna sig älskade, behövd, uppskattad, betydelsefull osv, men inte gör det. Orimliga förväntningar handlar om att man själv eller någon annan ställer krav på hur man ska vara eller vad man ska göra som inte överensstämmer med ens egen kapacitet, förutsättningar eller önskemål.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI