Home Charlotta Krasch eller balans

Krasch eller balans

by Charlotta

Ur Arkivet:

Det känns som en evighet sedan nu, men det fanns en tid när mitt liv gick i ett rasande tempo. En tid när sidorna i min filofax alltid var fullklottrade, när jag på fullt allvar planerade mina dagar i kvartar, och när de enda gångerna jag var hemma var när jag sov eller bytte kläder.

Jag fullkomligt älskade det livet och tyckte det var extremt inspirerande att alltid ha något på gång, alltid vara på väg, alltid träffa en massa nya människor och ständigt uppleva nya saker. Fokus låg på att leva och basala behov som sömn och mat fick stå åt sidan för roligare aktiviteter eftersom man alltid kan sova eller äta någon annan gång.

Jag rörde mig i många olika sammanhang och överallt visste människor vem jag var och mitt ego älskade det. Att säga nej var inte ett alternativ. Livet var händelserikt, det var varierat, det var snabbt och det var roligt och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Men det gjorde det.

Det är väldigt lätt att undvika att lyssna på de små försiktiga vinkar som kroppen ger om att den behöver vila, och det är precis lika lätt att missa när den påpekar att den behöver bättre och mer regelbunden näring än vad de får. Till och med när kroppen höjer rösten och talar om att ”det här kommer inte att fungera så värst länge till” så lyckades jag övertyga mig själv om att jag visste bättre och att om jag bara ”gör lite så här” och ”lite så där” så skulle jag nog ta mig ur den här svackan också.

Att ändra livsstil fanns inte ens som en tanke hos mig, det var ju så här jag levde, detta var mitt liv och några alternativ var jag inte intresserad av. Det man ska veta är dock att hur envis hjärnan än är så är det alltid, alltid, alltid kroppen som får sista ordet.

Och har man inte förstånd att lyssna när kroppen viskar och inte heller när den knackar dig på axeln så kan jag garantera att det kommer att sluta med att kroppen vrålar så till den milda grad att livet aldrig mer blir detsamma. Det visste jag inte då, men det vet jag nu.

För min del slutade det ljuva livet med att min kropp skrek ”SLUTA” med de största bokstäver den kunde hitta samtidigt som den drog i nödbromsen. Hur har du det, lyssnar du när din kropp viskar till dig? Har den redan börjat knacka dig på axeln med diverse mindre hälsoproblem för att påkalla din uppmärksamhet att det här tempot inte fungerar längre?

Planen är att jag med gott samvete än en gång ska kunna kalla mig frisk, men samtidigt vet jag att min kropp aldrig mer kommer att tåla samma behandling som jag under så lång tid utsatte den för. Hade jag insett och accepterat den nödvändiga förändringen tidigare så hade det inte behövt gå så långt.

Vill du kunna fortsätta att bestämma hur du vill leva så gör inte misstaget att köra kroppen i botten, för risken är stor att den aldrig återhämtar sig helt.

Hade jag under de där fantastiska åren i mitt förra liv haft förståndet att inte bara välja till utan att också välja bort saker så tror jag att situationen hade kunnat vara en annan idag. Förmodligen har jag en ärftlig svaghet som gör mig extra känslig för de påfrestningar den typen av livsstil medför, för bevisligen finns det de som klarar av det utan att krascha, men vem vet det på förhand? Vågar du chansa att du är en av dem som klarar det?

Lika viktigt som det är att välja saker som gör livet intressant, precis lika viktigt är det att välja bort en del. Det finns ingenting som ersätter en bra och hälsosam balans i livet, och även om vi inte vill tro det så finns det en gräns för hur mycket var och en av oss klarar av.

Innan du har nått din egen gräns kan du omöjligt veta exakt var den går, så hur länge vågar du chansa och fortsätta att pressa dig?

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI