Home Hälsa Nu har den slagit till igen

Nu har den slagit till igen

by Charlotta

Jag vet inte hur det är för dig, men för mig har vårtröttheten slagit till med full kraft. När vintermörkret nu äntligen börjar släppa taget och jag slås av känslan att ännu en gång ha överlevt den dystraste tiden på året, då är jag plötsligt ännu tröttare än vanligt. Man tycker ju att man borde bli piggare när det blir ljusare igen, men istället vill jag bara sova.

Det är när ljuset återvänder och då man egentligen skulle vilja göra en massa roliga saker igen som det plötsligt känns som om någon har stängt av huvudströmbrytaren och man skulle kunna sova dygnet runt.

Det är då som man fastnar vid frukostbordet med temugen i händerna och undrar hur i hela fridens namn man ska orka med dagen som ligger framför en, och som man på allvar funderar på att tillbringa natten i soffan där man sitter eftersom det är för jobbigt att resa sig upp och gå till sängen.

Allt som inte är fullständigt nödvändigt att göra får vänta och resignerat sneglar man på dammsugaren och tvätthögen och vänder sedan snabbt bort blicken igen för att slippa tänka på det.

Det som händer är att dagsljusmängden ökar så snabbt att den biologiska klockan inte hänger med. Speciellt om det har varit en solfattig vinter, vilket vi definitivt haft i Skåne, så kan vårtröttheten bli besvärlig för många, men det är inte alla som drabbas, varför vet man inte säkert.

Sedan kommer sommartiden som lök på laxen om ett par veckor och förvirrar den biologiska klockan ännu mer. Visste ni förresten att antalet hjärtinfarkter och trafikolyckor ökar dagarna efter vi ställer om klockan? Så ta det gärna lite lugnt dagarna direkt efter.

Mot vårtröttheten hjälper det att vistas ute och i dagsljus så mycket som möjligt, gärna redan på morgonen, och helst under hela vintern för att förebygga vårtröttheten. Även bra rutiner med motion, tillräckligt med sömn på regelbundna tider , begränsad skärmtid och bra mat hjälper till att hålla tröttheten i schack.

Utöver trötthet är det vanligt att känna av årstidsförändringen genom nedstämdhet, viktuppgång, irritation, orkeslöshet och allmän brist på lust att göra något. Om inget hjälper är det bara att härda ut, för de flesta släpper problemen igen kring mitten av april när kroppen hunnit ställa in sig efter den nya mängden ljus.

Om jag minns rätt så brukar det ta några veckor för mig innan kroppen hunnit ställa om sig och är på banan igen. Och idag lyser solen så då ska jag hjälpa till genom att ta en lång skogspromenad i eftermiddag.

/Charlotta

17 comments

A 14 mars, 2017 - 17:22

Du är inte ensam om det Charlotta, jag känner mig extremt trött och orkeslös nu – när ljuset finns så plötsligt och blir så uppenbart tillspetsat. Att gå från den mörka årstiden och ”direkt” bli ”ljusförmögen” med alla dess omställningar är inget jag föredrar. Vi ska dessutom ställa om klockan den 26:e mars – det fenomenet förstår jag mig inte på, även om det infördes redan 1980 så vänjer jag mig inte.
– Det finns bara en tid, så varför ändra på den? Finns mycken galenskap som EU infört. Men vi får inte ge upp livet 🙂

Reply
Charlotta 14 mars, 2017 - 19:02

Vi får ha tillit till att det snart blir bättre. 🙂
/C

Reply
A 16 mars, 2017 - 07:20

Igår så hade jag en toppendag då allt gick min väg, den blev nästan för intensiv med många positiva kontakter. Det känns som att sinnet och kroppen är inställd på sådana dagar. Men jag tror att vi blir vad vi väljer – ska den här dagen bli bra? Ja. om jag väljer att den ska bli det. Men jag känner mig ”urlakad” efter gårdagen efter allt intensivt deltagande i mer eller mindre allt. Jag har en tendens att ge allt vissa dagar och sen känns allt tomt – jag har sedermera tömt mig själv på allt innehåll som jag äger i mig, och jag vet att det tar på krafterna. Men vet att energin kommer tillbaka, även om det tar en viss tid att smälta alla nya intryck.

Tack för att du finns Charlotta 🙂
Varma hälsningar /A.

Reply
Charlotta 16 mars, 2017 - 08:31

Tack för att du läser A, det är roligt att höra om dina upplevelser och insikter. Absolut ska du välja det som känns rätt för dig själv, men det kan vara så att du helt enkelt är ovan vid så mycket interagerande och att det därför tröttar dig, både mentalt och känslomässigt. Har man mest umgåtts med sig själv under en längre tid kan det lätt kännas överväldigande att vara ”ute i världen” igen med alla de intryck som det innebär. Men det går att vänja sig igen vid den nivån av stimulans, om du skulle vilja. 🙂
/C

Reply
A 24 mars, 2017 - 06:16

Men nu har det gått en tid då jag riktigt har gottat mig i självförakt, druckit sprit, rivit ner all min egenproducerade konst jag haft på väggarna här hemma, njutit av att höra klirret av krossat glas på golven, rivit sönder mina dikter, struntat i att städa, njuter av röran.
Samtidigt har min mor haft en liten stroke en tia som det heter på läkarspråk. Och så kommer det obarmhärtiga ljuset och jag vet efter alla år att det gör mig fullkomligt galen! Våren är på ingång – och det är definitivt inte min årstid, då ska man vara ”glad” och trevlig jag hatar det! Och mig själv och det jag står för just den här årstiden. Ringde och fick en läkartid på måndag och hoppas få något som kan dämpa den här lille arga pojkens framfart, som är allmänt otrevlig och spydig mot andra samtidigt som jag föraktar mig själv innerst inne för vad jag gör mot mig själv.

Reply
A 24 mars, 2017 - 06:27

Det här är naturligtvis något som jag borde ha förebyggt tidigare, ångesten efter dessa utbrott är mycket stor och jobbig. Men samtidigt så visar den på en energi som borde kunna användas till bättre saker än att just, förgöra både mig själv och det jag åstadkommit. Usch ja så det kan bli…

Reply
Charlotta 24 mars, 2017 - 08:52

Har du pratat med dig själv om vad dessa känslor grundar sig i? Du säger att de kommer med ljuset och att det triggar dig att det är en årstid då man ska vara glad. När jag läser det du skriver får jag en känsla av att det ligger obearbetade känslor bakom som väcks till liv. Kanske känslor som har med ånger, skuld eller besvikelse att göra? Något du har behov av att dölja och som du inte vill se, som inte får komma fram i ljuset? Och när du triggas att tänka på dem så reagerar du med ilska, inte minst mot dig själv? Om den lille pojken som är arg egentligen är ledsen, besviken eller skamsen så behöver han bli lyssnad på, få berätta vad som hänt och få dra nytta av in vuxna förståelse för det som skedde så han kan se det med andra ögon och kanske omvärder händelsen. Att bara dämpa självföraktet kommer inte att få det att försvinna. ❤️
/C

Reply
A 24 mars, 2017 - 17:00

Det primära för mig nu är att få dämpa ner mig på jorden igen. Den lille pojken hade en morfar som lyssnade och tog mig på allvar, han tyckte om mig, sa att jag var klok, rolig och begåvad – det har också en annan människa sagt till mig. Min konstlärare sa att du kan ju redan de här sakerna – gå en trappa ner – där har de inte lärt sig någonting. Dessa två personer vill jag framhäva som de mest betydelsefulla i mitt liv. Sedan dess har ingen lyssnat på samma sätt på mig. Men jag är jag, och vad jag sedan gör varierar alltifrån att filosofera, skriva, tänka och röra på mig – en medkännande människa, vad mer att begära? 😉

Reply
Charlotta 24 mars, 2017 - 18:27

De två personerna är allt du behöver. Låt dem fortsätta att tro på dig och guida dig, oavsett i vilken värld de befinner sig numera.
/C

Reply
A 24 mars, 2017 - 17:03

Ångest – ja! Den är min grund för allt.

Reply
A 24 mars, 2017 - 21:43

Tror du det att de kan hjälpa mig? Även om de inte finns fysiskt här längre?
För du har rätt jag behöver några som jag kan förlita mig på, nu. När livet slagits omkull för mig.

Dessa förtvivlade rop och längtan efter att någon ska se och bekräfta mig, har satt sina tydliga avtryck nu den senaste tiden.
När jag kastat och förstört så mycket, av set som jag gjort – ty ingen ser eller bryr sig – inte ens jag längre.

Reply
Charlotta 24 mars, 2017 - 22:30

De behöver inte vara här fysiskt, du kan prata med dem ändå och du vet i ditt inre vad de skulle svara dig och vad de skulle säga om olika saker. Använd den vetskapen och låt dem vara ditt stöd och dina vägvisare.
/C

Reply
A 24 mars, 2017 - 21:49

Du skriver ju själv om att ”Nu har den slagit till igen” – med alla olika symptom – och jag har mina, om våren. Ska fan till att vara människa nu.

Reply
Charlotta 24 mars, 2017 - 22:32

Jag syftade på vårtröttheten som är en biologisk effekt av att ljuset återvänder, kroppens inre klocka hänger inte med och man blir trött. Det är nog mer tveksamt om ångest, ilska och frustration är en del av den reaktionen.
/C

Reply
A 25 mars, 2017 - 17:27

Ja, det stämmer. Och jag skrev det i mitt första inlägg också, men sen finns det andra faktorer som spelar in när vårtröttheten gör sig starkt påmind bl.a irritation, utåtagerande ilska m.m. och dessa saker hänger faktiskt ihop. Sedan får du förneka det om du vill, för att det inte stämmer in på dig själv.

Reply
A 25 mars, 2017 - 17:35

When the psycholigist goes behind, på ett ungefär. Även om man är terapeut, psykolog eller för den delen psykiater så har man inte rätt i alla lägen. Att sätta sig som ”världsmästare ” oavsett om du är påläst eller inte, känns förmätet. Du är bara människa du också Charlotta fast du har rätt i det mesta 🙂 Själv är jag alkoholist……haha men inte dum för den skull 🙂

Reply
A 25 mars, 2017 - 17:40

Vad skriver du om imorgon? Glöm inte klockan! Jag har redan ställt fram tiden en timma så jag inte ”missar” något extraordinärt, usch ja dessa klockor när det egentligen bara finns EN tid…;)

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI