Home Hälsa Sjukdom är inte en enkelriktad väg

Sjukdom är inte en enkelriktad väg

by Charlotta

Kan man bli sjuk så kan man i de allra flesta fall även bli frisk. Den meningen överensstämmer inte med vad vi lärt oss sedan barnsben, men alltmer pekar på att det vi har fått lära oss att tro på faktiskt inte stämmer med verkligheten, utan att verkligheten är mycket bättre. Jag skrev nyligen ett inlägg om att medicin inte gör dig friskt, ett påstående som måste upplevas som skrämmande om man lever i tron att medicin är den enda hjälps som finns att få.

Den läkekonst som numera styvmoderligt kallas komplementärmedicin eller alternativmedicin innefattar kunskaper från att under tusentals år ha hjälpt människor till hälsa och välmående bara med hjälp av vad naturen hade att erbjuda, medan det vi med vördnad kallar modern medicin fortfarande är ett småbarn i sammanhanget med ynka hundrafemtio år på nacken, om man räknar från tiden kring cellernas upptäckt.

Akutmedicin och kirurgi är undantagen, de disciplinerna är överlägsna jämfört med vad som tidigare kunde erbjudas, men när det kommer till långvariga medicinska problem och speciellt det som av medicinsk vetenskap kallas kroniska sjukdomar så står sig modern medicin slätt jämfört med holistiska metoder.

Inom holistisk medicin pratar man inte om sjukdomar utan om obalanser där en kropp och själ i balans står för hälsa och välmående medan en kropp och själ i obalans innebär ohälsa. Eftersom vi alla är individer och skiljer oss från varandra så kan också samma obalans ge olika symtom hos olika människor. Det modern medicin kallar olika sjukdomar kan alltså vara olika individers symtom på samma grundläggande obalans. Med detta tankesättet är det lättare att se det som möjligt att bli frisk igen genom att hjälpa kroppen att komma i balans.

Fungerar det alltid? Kanske, personligen tror jag att det fungerar i de allra flesta fall, men det är möjligt att det finns undantag. Jag vet i alla fall med säkerhet att jag har sett, hört och upplevt tillräckligt många tillfrisknanden från ”kroniska sjukdomstillstånd” för att inte längre tro på den teorin utan att istället se kroppens förmåga till självläkning som i det närmaste obegränsad. Och om det finns möjlighet att välja mellan en garanterad sjuklig återvändsgränd och en vindlande landsväg som kanske leder till hälsa så vet jag vad jag väljer. Alla gånger.

/Charlotta

4 comments

Peter 8 mars, 2015 - 22:53

Har på nära håll sett resultatet när man inte vill lyssna på läkarna utan själv tar tag i problemet.
Inte långt från att av läkare vara uträknad till att i princip vara som vanligt.
Om jag förstått rätt så har han även gått igenom en själslig resa som stöd i processen. Så jag har full förståelse numer för tankens kraft och kroppens förmåga att hela sig.

Klart värt att utforska. Och tron kan försätta berg 🙂

Reply
Coachen 9 mars, 2015 - 10:00

Ja, den psykologiska delen av läkning ska inte föraktas. Med tanke på vilken makt hjärnan har att intala oss olika saker så är det förmodligen fullt möjligt att tänka sig frisk om man bara har övertygelsen. Det är lustigt hur mycket lättare det är att acceptera att man kan bli fysiskt sjuk av att vara ledsen eller deprimerad under lång tid. Däremot är det inte många som tror på att det fungerar också i motsatt riktning, men det gör det, vi är bara så ovana att tänka på det viset eftersom vi har lärt oss att sjukdom är en enkelriktad väg.
/C

Reply
Putte 8 mars, 2015 - 23:18

Ligger mycket i ditt resonemang C. Speciellt psykiska åkommor är sannerligen bättre avhjälpta med ”naturmedicin” De här kemiska ”lyckopillren” är då rent ut sagt bara ett stort fördärv både känslomässigt och fysiskt och, som du skrev i ett annat inlägg, bara en symtomdämpare och ingen lösning på det verkliga problemet. Synd nog så verkar det vara den väg som de flesta läkare väljer, medicinera patienten och skicka hem denne. Själv fick jag tjata mig till en tid hos en kurator för att försöka gå till botten med problemen som jag brottas med. Tyvärr så ger dessa mediciner också att, åtminstone jag, hamnat i ett slags beroende. Inte samma slags beroende som exempelvis nikotin ger utan ett mer diffust beroende, en slags trygghetskänsla, svårt att förklara. Men det är ursvårt att avsluta intaget av medicinen jag tar. I dagsläget så ångrar jag djupt att jag började ta eländet. Det är bara ytterligare ett stressmoment uppepå alla andra.

Tack för en lysande bra blogg iaf 🙂

Keep up the good work!

Reply
Coachen 9 mars, 2015 - 10:07

Visst är det sorgligt att det är så lätt att få piller utskrivna men så svårt att få riktig hjälp i form av samtalsterapi eller liknande. Precis som du skriver så är den mesta psykofarmaka starkt beroendeframkallande och det kan vara mycket svårt och ta långt tid att sluta med en medicin. Tyvärr har många av dem en hel rad med svåra biverkningar också så det blir dubbelt jobbigt för patienten att dels hamna i ett beroende, dels drabbas av biverkningar och samtidigt ha kvar orsaken till varför man mådde dåligt från början. Det leder helt enkelt inte framåt utan blir som en boja runt foten där man inte kan annat än stå kvar och stampa på samma meningslösa fläck av dåligt mående.

Men det verkar som om fler och fler inser att piller inte är lösningen och letar efter andra metoder på egen hand, ofta med mycket bättre resultat. Det är bara så tråkigt att de naturliga alternative inte subventioneras för det kan bli väldigt dyrt och alla har inte råd med det, speciellt inte om man är sjuk och kanske har varit det länge.

Ge inte upp Putte, det går att bli fri från medicin, men låt det ta den tid det tar och stressa inte kroppen genom att försöka sätta ut den för fort. Små förändringar och god tid emellan så du hinner vänja dig, är det som gäller.
/C

Reply

Lämna ett svar till Putte Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI