Home Inspiration/medvetenhet Att hitta något att vara tacksam för

Att hitta något att vara tacksam för

by Charlotta

– Nog finns det något du är tacksam för? sa hon.

– Nej.

– Visst måste det finnas något du i alla fall är nöjd eller glad för?

– Inte som jag kan komma på, suckade han uppgivet.

Som problemlösare är vi människor enastående, och det är också den egenskapen som gjort att vi har kommit så långt i vår materiella utveckling som vi har gjort. Drivet att hitta en bättre lösning, en lösning som kräver minder jobb, mindre ansträngning, som är mer effektiv och ger bättre resultat har gett oss allt från yxan och plogen till datorer och flygplan.

Hade vi inte varit problemlösare till naturen så hade vi fortfarande bara haft tillgång till de verktyg naturen ger oss i sin råaste form, men vi ville mer, vi krävde mer, så vi hittade lösningar. Men problemlösandet har en baksida och det är att vi tenderar att se problem överallt, hela världen är full av saker som kunder vara bättre, saker vi inte är nöjda med och problem som behöver lösas. Det medför att det är svårt att vara riktigt nöjd eftersom saker och ting alltid kan bli ännu bättre.

Problemlösandet är vårt driv, vårt medfödda arv, vår metod för att överleva, men vi behöver inte finna oss i att låta det vara den styrande processen i våra liv. De förutsättningarn vi lever under nu är i de flesta fall fullt tillräckliga även om de, per definition, aldrig kommer att bli perfekt.

Vi kan bestämma oss för att det är bra nog som det är och välja att fokusera på allt det som redan är bra istället för allt det som skulle kunna bli ännu bättre. För att lyckas med detta behöver man ställa rätt frågor till sig själv och ställa dem på rätt sätt.

För en person som bara ser problem som behöver lösas och saker som kan bli bättre så finns det ingenting att var glad eller tacksam för, men om man istället ställer frågan så här: ”Vad skulle du kunna vara glad för om du verkligen ville vara glad?”, då kommer situationen i ett helt annat läge. För om man verkligen skulle anstränga sig för att hitta saker att vara glad för så kommer man att hitta massor.

”Jag skulle kunna vara tacksam för att jag har en bostad, mat på bordet, att solen skiner, att jag har min familj, att jag är frisk, att jag har en massa idéer om vad jag vill göra och att vi sitter här och pratar med varandra.”

Steget från att vara i ständig problemlösning eller ständigt missnöje till att säga att man är glad och tacksam kan vara alltför stort för att ta i ett enda steg, men prova att börja med att tänka dig vad du skulle kunna vara glad för, vad du skulle kunna vara tacksam för, nöjd med stolt över osv, om du verkligen ville.

Gör det till en vana att koppla bort problemlösandet emellanåt och istället tänka på vad du skulle kunna vara glad och tacksam för och innan du vet ordet av kommer du att upptäcka att det inte längre känns som en lögn utan att du faktiskt känner dig glad och tacksam.

/Charlotta

13 comments

Annica 13 maj, 2018 - 11:26

Att utöva tacksamhet gör livet rikare på olika sätt.❤️❤️❤️
Hur svårt än livet kan förefalla sig och hur svårt det än kan vara mellan
varven så finns det alltid både små och stora saker,händelser,människor eller upplevelser
att känna tacksamhet för.
Att känna tacksamhet för de förmågor och gåvor man får med sig som människa
i ett jordeliv.
Ibland är det svårt att höja blicken och känna tacksamhet.
Livet kan beröva oss på det som gjorde oss allra mest lyckliga eller det vi kände djupast tacksamhet över.
Då är det svårt att känna tacksamhet för de lilla och stora som finns kvar.
Idag känner jag tacksamhet över att jag har lite ro i själen,
Korta stunder ro i en annars ganska förtvivlad själ och med ett hjärta som gråter mest hela tiden.
Jag känner tacksamhet för att jag fick dela mitt liv i 23 år med min allra finaste son och vän.
Jag saknar honom så det är fruktansvärt men känner samtidigt tacksamhet för att han är i ljus, frid och
kärlek.
Jag känner tacksamhet mot min lilla hund som med sin kloka och gamla själ kan trösta oss då vi
är ledsna.
Tacksamhet mot dig Charlotta som hjälper mig med dina kloka tankar.
❤️❤️❤️
Allt gott.
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 13 maj, 2018 - 14:35

Tack för dina värdefulla insikter Annica, kram! ❤
/C

Reply
Ella 13 maj, 2018 - 14:13

Håller med Annica. Tack för dina kloka tankar som du delar Charlotta.
Jag blir bättre och bättre på att känna tacksamhet. Däremot kämpar jag med (omotiverade) oros-och skuldkänslor som fördunklar tillvaron.

Reply
Charlotta 13 maj, 2018 - 14:38

Tack för att du läser Ella! Har du sett de här två inläggen om oro, här och här?
/C

Reply
Ella 13 maj, 2018 - 21:40

Ja. Många gånger. Mycket bra., 💕

Reply
H 13 maj, 2018 - 22:20

Jag är tacksam för Charlottas kloka tankar också:)

Reply
Charlotta 13 maj, 2018 - 22:38

Tack H! 🙂
/C

Reply
A 14 maj, 2018 - 10:29

Jag är tacksam för att jag är just jag 🙂

Reply
Charlotta 14 maj, 2018 - 10:37

En mycket bra sak att vara tacksam för. 🙂
/C

Reply
Carin 14 maj, 2018 - 22:03

Behöver bara ventilera mina känslor och tankar lite. Jag har så långt jag kan minnas alltid tyckt att det varit jobbig att ge bort presenter till nära och kära. Jag känner mig obekväm och generad. Jag tror känslorna bottnar i en incident från barndomen som jag inte berättat om för någon. Kortfattat: jag är mellan 8-11 år gammal och det är alla hjärtans dag. När jag går upp för att äta frukost så ligger det en paket med chokladhjärtan vid min frukost-tallrik. Samma vid min systers tallrik. Jag blev så lycklig över denna gest från mina föräldrar och året efter så tänkte jag att jag minsann också skulle ha en present till dom. Jag är inne i stan med en vän och köper 3 chokladaskar och även en bukett röda rosor (är nog 12 år) och jag gömmer chokladen på mitt rum och rosorna gömmer jag i en spann i källaren. När alla hjärtans dag kommer så finns det inget vid mitt frukostbord. Jag blir ledsen över att den fina ”traditionen” är över och skäms över allt jag handlat till min familj. Jag smyger ut ur huset efter frukosten med rosorna och springer snabbt som tusan till lekparken 50 m bort där jag bryter av rosorna o kastar in dom i skogen. Chokladen jag hade köpt trycker jag i mig på mitt rum i smyg. Jag känner mig dum och tillintetgjord. Jag ville inte heller sätta fram presenterna för att det säkert skulle få mina föräldrar att få dåligt samvete att de inte hade köpt något osv. Enda sen dess har jag alltid känt mig otroligt obekväm med att ge presenter. Ikväll skulle vi fira min pojkvän som fyller år (nytt förhållande) och när presenten öppnades kände jag mig lite fånig och nervös på något vis. Jag va ganska nöjd innan med min present men när han öppnade kände jag genast att jag borde gett något annat. Hur släpper man denna presentångesten? Jag är alltid själv noga med att visa min tacksamhet och uppskattning när jag får något men ibland tycker jag andra inte är så bra på det och då känner jag mig både lite sårad och dum. Det blir så platt liksom. Några tips på hur jag ska distansera mig från olustkänslorna?

Reply
Charlotta 14 maj, 2018 - 22:27

Det du beskriver från din barndom ger mig en känsla av att det var viktigt i er familj att det blev rättvist med presenter familjemedlemmar emellan eller möjligen inom släkten, stämmer det? Att det var viktigt att man gav presenter som matchade de presenter man själv fick, lite som en byteshandel som skulle sluta på noll för att det skulle bli balans. Blev det inte noll i slutänden så innebar det kanske att någon blev ledsen, upprörd eller besviken. Kan du känna igen det? Den sortens byteshandel är väldigt svår att få till, ofta blir resultatet att man fokuserar så mycket på att hitta en present med rätt värde eller laddning att det blir viktigare än att hitta en present som man verkligen vill ge och som mottagaren verkligen vill få. Presenter blir en värdemätare och ett balansverktyg istället för det bevis på kärlek och uppskattning som de borde vara. För vad är en present egentligen? Det är inte ett sätt att betala tillbaka något man är skyldig utan ett sätt att visa en person hur mycket man tycker om vederbörande, helt utan tanke på vad man själv fick senast eller kommer att få härnäst. Presenter är inte ett nollsummespel utan något man ger med hjärtat för att visa sin uppskattning, i bästa fall lyckas man så väl med sitt presentval att mottagaren blir genuint glad, men även om man inte når ända fram med sin present så är det alltid tanken och intentionen med gåvan som är det allra viktigaste. Det viktiga är alltså meningen och känslorna bakom presenten, inte själva presenten i sig.
/C

Reply
Carin 15 maj, 2018 - 06:51

Hmm mina föräldrar har alltid varit noga med att vara rättvisa med presenter till mig och min syster trots att vi inte bryr oss alls om nån får mer någon gång, i en familj jämnar sånt ut sig med tiden. Tror det är någon ångest som bara ligger hos mig. En känsla av att vara otillräcklig. Tack för input iaf. Det är fantastiskt att du svarar anonyma människor här på nätet med din klokskap. Känns liksom lite tryggt att jag alltid kan skriva av mig här om det är något jag grubblar på. Ha en fin dag i solen

Reply
Charlotta 15 maj, 2018 - 09:57

Tack, det gläder mig att du finner trygghet och vägledning här. Detsamma till dig Carin!
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI