Home Inspiration/medvetenhet Att vara ärlig mot sig själv och inte dras med i behovskarusellen

Att vara ärlig mot sig själv och inte dras med i behovskarusellen

by Charlotta

”Alla andra tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig.” Den bevingade frasen myntades av Robert Storm Petersen, en dansk skämttecknare under första halvan av förra århundradet, men den är minst lika aktuell nu som då.

Att man tänker på sig själv först är ett mänskligt drag och inte nödvändigtvis något negativt, dra gärna paralleller till instruktionerna vid nödläge på flygplan, man ska först sätta syrgasmasken på sig själv innan man hjälper sin granne.

Lite på samma sätt fungerar det i livet också, om man inte själv får tillräckligt av det man behöver för att överleva och må bra så har man ingen möjlighet att hjälpa någon annan. Den springande punkten är vad och hur mycket man egentligen behöver för att överleva och må bra.

I allmänhet så är det väldigt mycket mindre än vad man tror. Vi människor har en tendens att berätta historier för oss själva om vad vi b-e-h-ö-v-e-r för att må bra, men om verkligen analyserar behovet och är riktigt ärlig mot sig själv, så visar det sig att det man beskriver i själva verket är önskemål, inte behov. Eller invanda idéer om hur något ska vara, men fortfarande inte behov.

Vi borde alltså kunna vara nöjda och tillfredsställda med våra liv långt tidigare än vad vi intalar oss, och detta extra, inbillade behov kan vara en del av orsaken till att fokus så ofta hamnar på de egna behova istället för på hur vi kan finnas där för varandra.

Självupptagenhet har en tendens att sprida sig som ringar på vatten, man påverkas av vad andra gör och hur andra beter sig och så gör man på samma sätt själv. Upplever man att ingen annan bryr sig om en själv så uppstår ett behov av att kompensera för bristen på omtanke, och man får då fullt upp med att försöka fylla sitt eget känslomässiga tomrum. Så fullt upp att man inte har tid eller ork att bry sig om hur någon annan känner eller mår.

Om man dessutom mår dåligt från början, kanske av fysisk eller psykisk ohälsa, så minskar förmågan ytterligare att lägga tanke och energi på andra. Det lilla man har går åt till att klara av vardagen och bara vara människa. Det är inte helt fel att som tumregel utgå från att desto mer självupptagen en människa är, desto sämre mår hon.

Som tur är blir det ringar på det känslomässiga vattnet även av goda handlingar. Om någon gör något snällt eller visar omtänksamhet mot dig så föds en önskan om att göra detsamma mot någon annan, och kanske med lite extra bonus bara för att man mår så bra. Så när de goda gärningarna väl kommer i rullning finns möjlighet att lysa upp tillvaron för väldigt många människor, och också att man själv får tillbaka det goda man sänder ut.

Varje dag har var och en av oss massvis med tillfällen att välja hur vi vill agera eller reagera på vad som händer, möjlighet att stanna upp och fundera på vad de olika alternativen ger och för med sig. Vill vi bidra till det negativa eller vill vi bidra till det positiva.

Om vi kan vara mer realistiska med våra egna behov och vad vi egentligen behöver för att må bra och vara lycklig, och inte minst vad vi inte behöver, så skapar vi mer utrymme för se, hjälpa och stötta varandra.

Och när man gör det till en vana göra gott för någon annan så får det effekt inte bara på det egna livet utan även på dem omkring en. Eller som Mahatma Gandhi uttryckte det: ”Var förändringen du vill se i världen.”

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI