Home Inspiration/medvetenhet ”Det är inte mitt problem”

”Det är inte mitt problem”

by Charlotta

Har du också fått svaret ”Det är inte mitt problem.” när du uppmärksammat någon på något? Eller brukar du kanske svara så själv när andra människor belastar dig med information som du känner att du inte vill ta ansvar för?

Jag fick det svaret senast nu i veckan när jag deltog i en diskussion på Facebook. Artikeln belyste problemet med att allt fler människor går och provar skor och kläder i butiker på stan men utan att köpa något, istället handlar de samma saker på internet eftersom det är billigare.

För den enskilda personen är det naturligtvis väldigt bekvämt att kunna prova först och slippa besväret med att eventuellt skicka tillbaka saker, samtidigt som man får det lägre priset och kanske till och med har någon rabattkod som gör köpet ännu billigare.

För butiksägarna är beteendet däremot förödande. De betalar höga hyror för lokaler på attraktiva lägen och missar inte bara inkomsterna av köpet utan binder dessutom upp personal som hjälper till och servar kunder som bara är där för att prova.

I kommentarsfältet på Facebook var kompotten blandad, många förstod problemet men en hel del reagerade precis som den person som svarade mig ”Det är inte mitt problem.”. Nu tror jag förvisso att personen i fråga trots allt skulle tycka att det blev ett problem om sko- och klädaffärerna i centrum tvingades stänga, i synnerhet eftersom det på sikt skulle dra med sig restauranger, caféer och andra verksamheter, men så långt tänkte personen säkert inte.

Det som slog mig var att ”Det är inte mitt problem.” är precis den inställning som är en stor del av problemet med vårt samhälle idag. I det här fallet handlade det om shopping, men inställningen dyker upp i vitt skilda sammanhang. Genom att hävda ”Det är inte mitt problem” signalerar man att man inte tänker bry sig, inte engagera sig och inte delta i några försök att hitta en lösning på situationen.

Vill man vara sträng kan man säga att när man bara tar ansvar för sig själv och sina egna behov, och kanske knappt det många gånger, och sedan är missnöjd och klagar när saker inte är som man tycker att de borde vara, så agerar man i praktiken som ett bortskämt barn.

Ett beteende man kan ha överseende med när det gäller just barn, men som skapar gigantiska problem när det återfinns hos stor del av den vuxna befolkningen i ett land. Vårt samhälle är allas vårt ansvar, har samhället problem så har vi alla problem, och inser man inte det behöver man lyfta blicken och öppna ögonen.

Att avskärma sig från verkligheten och tro att det egna beteendet, de egna valen och den egna livsstilen inte har någon effekt på samhället i stort är inte bara naivt utan också ett riskfyllt beteende som leder till ett kallt, ovänligt och farligt samhälle med stora sociala, ekonomiska och rättsliga problem. Ett samhälle som starkt påminner om det vi för närvarande lever i.

Vi hamnade inte här av en slump utan för att vi slutade bry oss om varandra när vi upptäckte att vi hade tillräckligt för att klara oss själv. Vi hamnade här för att hjälpsamhet, långsiktighet och omtanke ersattes av jämförelsehets, snabba kickar och ett behov av att bevaka sina rättigheter och det man redan har lyckats skaffa sig.

Så mycket prylar som möjligt till lägsta möjliga pris verkar vara ett populärt motto, ett motto som inte bara leder till lokala butikers död, utan även till massimport från t ex Kina, Irland och Tyskland allt medan svenska företagare och bönder vrider sina händer i förtvivlan.

Ingen enskild människa kan göra alla men alla kan göra något. Den största makt vi konsumenter har är vår plånbok, där vi lägger våra pengar bygger vi en framtid och vi gör väldigt klokt i att vara övertygade om att den framtid våra pengar bygger också är den vi vill leva i.

/Charlotta

16 comments

Annica 15 april, 2018 - 10:52

Du belyser något så viktigt.❤❤❤
Tack för en bra text.
Jag var inte medveten om att detta problem ens existerade.Alltid lär man sig något nytt.
Jag kan nog handla både på nätet och i en affär men har aldrig ens tänkt tanken att prova kläder eller skor i en affär för att sedan gå därifrån och beställa samma vara via datorn.
För några år sen skulle jag köpa skor i en skoaffär.
Det var lång kö, en liten skoaffär med begränsat antal anställda.
Anledningen till att jag köpte skor just där var att det fanns bra skor och en trevlig och hjälpsam personal som hade tid och tog sig tid.
Jag fick vänta länge.
Kvinnan i skobutiken tog lång tid på sig att hjälpa en kund före mig i kön.
Jag slogs av hennes lugn, tålamod och värme då hon hjälpte denna kund.
En kund med någon form av funktionshinder.
Dagen därpå fick jag ett infall att gå in i skoaffären då jag hade vägarna förbi i ett annat ärende.
Jag frågade efter kvinnan som hjälpt den andra kunden tidigare och sade att jag ville prata med henne.
Den andra kvinnan som betjänade kunder just då såg nästan rädd ut.
Trodde kanske att jag hade klagomål.
Trodde kanske kvinnan själv också när hon kom ut från ett angränsande personalrum.
Jag minns hennes leende än idag då jag berättade för henne att jag tyckte hon hade bemött den andra kunden på ett så fint sätt.
Med värme, tålamod och stor servicekänsla.
Det kändes så bra att få göra en annan människa glad.
Jag tror att ibland behövs det så lite för att tända ljuset i varandras ögon.
I det stora och det lilla kan vi göra skillnad för varandra.
Vi behöver varandra och är inga ensamma öar.
Det behöver vi lära oss att förstå inom olika områden i livet.
Att allt hänger ihop på det ena eller andra sättet.
Att de val vi gör är viktiga hur små eller oviktiga de än kan verka i stunden.
Allt gott.
❤❤❤
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 15 april, 2018 - 11:16

Så fint gjort av dig Annica, den uppskattningen levde hon säkert länge på och fick henne att bli ännu mer mån om kunderna. Precis det du gjorde är bästa sättet att ta fram det bästa i varandra, att uppskatta det fina och värdefulla andra gör. Sedan finns det så klart tillfällen då man behöver uppmärksamma det dåliga också, men jag tror att om vi belv bättre på att tala om när någon gör något bra så skulle tillfällena då de gör dåligt minska. Kram! ❤
/C

Reply
Michaela 15 april, 2018 - 11:10

Så himla bra skrivet och du har så rätt!!

Reply
Charlotta 15 april, 2018 - 11:17

Tack Michaela och välkommen hit! 🙂
/C

Reply
Melissa Skywalkz 15 april, 2018 - 11:37

Jättebra inlägg!
Jag håller helt med, jag hamnar i frekventa diskussioner med köttätare och standard argumentet är oftast ”det är inte mitt problem”. Jag blir alltid lika irriterad på det, när jag dessutom försöker förklara att det kommer bli deras problem när de börjar märka konsekvenserna av miljöförstörelsen de skapat och samtidigt får kroniska sjukdomar av den hälsofarliga kosten de äter skakar de bara på huvudet.
Om det ska finns en vettig värld för våra barn att växa upp i måste alla ta ansvar för sina handlingar och jobba tillsammans <3

Reply
Charlotta 15 april, 2018 - 11:47

Välkommen hit Melissa och tack för dina tankar.
/C

Reply
Nilla 15 april, 2018 - 12:31

Så bra skrivet. Själv försöker jag handla i de lokala butikerna även om det är lite dyrare än stormarknaderna men bara tanken på ett torg utan butiker får en ju att gråta.

Reply
Charlotta 15 april, 2018 - 12:40

Tack Nilla, jag gör på samma sätt, handlar lokalt så mycket som möjligt och helst i småbutiker. Precis som du säger blir det lite dyrare men då handlar jag istället mindre så gör jag miljön en tjänst också.
/C

Reply
Ella 15 april, 2018 - 19:35

Många bra tankar i din text. Den tekniska utvecklingen kan också vara förödande på det sättet att vi människor möts mindre och mindre. Talar inte med varandra. Vi sitter hemma i soffan och klickar hem saker i stället för att mötas på stan och i butiker. Vi skannar våra varor själva om vi är i en affär eller beställer hem maten istället för att handla i butik och tala med den som sitter i kassan. Ganska skrämmande utveckling.

Reply
Charlotta 15 april, 2018 - 20:29

Tack! 🙂 Jag håller verkligen med dig, den utvecklingen är inte alls hälsosam för varken oss eller samhållet. Vi behöver kontakten med varandra och känna att vi är en del av en gemenskap, först då börjar vi bry oss och kan känna engagemang för vad som sker runtomkring oss.
/C

Reply
Hanna 16 april, 2018 - 19:05

Tack, håller med alla andra, så bra skrivet och att du tar upp detta ämne. Har funderat över varför så många vuxna är som ”barn”, det är något som missats/fattas i deras syn på livet. Ser hur de är mot sina barn, de är som barn själva. Ser det i butiken, hör föräldrar till skolbarn, inte konstigt att barnen mår dåligt i samhället.

Hur var jag själv mot mina barn? Kunde säkert varit mer ”vuxen”.

På något sätt är vuxna inte vuxna. Har det hänt något sedan 2-3 generationer?

Samhället / vi, skapar fler och fler regler, (rädslo-regler)se bara hos bankerna, vi rättar oss efter de som gör fel, regler kommer till för att skydda oss eller styra oss, när vi istället skall lära oss ta mer ansvar.

Mittenräcken på vägarna, vad är det? Räcken så vi inte kör i diket? Varför istället inte lära oss att köra bättre! Lugnare, visa hänsyn, ta ansvar där.
Ja, det finns många exempel.

Saknar bra ledare, människor som tar ansvar, inte är rädda för att ta ansvar, inte backar om det händer något, rakryggade med sunt förnuft, civilkurage och ett gott uppförande och gott humör, fattar beslut som är kloka, leder framåt, på lång sikt.

Letar efter sådana människor även bland politiker förstås. Letar jag bland människor så kommer jag på några ytterst få. Det fanns fler förr, som är borta nu. Men vill inte ha auktoriteter, maktsökare, men det förstår du säkert. Godhjärtade som står med fötterna på jorden, vet att göra rätt, är vänliga, artiga, klara, självständiga, kloka. Ja, jag tycker det fattas sådana människor. De finns men jag vill gärna de blir fler. Då blir barnen tryggare och lugnare också.

Som en indian sa, se på barnen, då vet man hur samhället mår, om det är bra.

/Hanna 🙂

Reply
Charlotta 16 april, 2018 - 19:54

Tack Hanna, jag håller med! Det har verkligen hänt något de senaste generationerna och i det här fallet är det tyvärr inte något bra. Ingen vill vara vuxen längre och ingen vill ta ansvar, det som premieras och eftersträvas är ungdom, spontanitet och att ha roligt.
/C

Reply
H 17 april, 2018 - 22:37

Tänker på hur det är på många arbetsplatser i dag med den generationen som just slutat skolan. Där tekniken har tagit över det sociala biten. De sitter djupt fastrotade i sina mobiler. De hälsar knappt tittar upp mot folk. Mobilen ständigt i handen.. Så var det inte i mitten på 90 talet. Jag saknar den tiden faktiskt där man hade en fikarast, samt pratade med kollegorna:)

Reply
Charlotta 18 april, 2018 - 08:26

Jag håller med dig H och jag tror det är många som saknar den tiden, dessvärre tror jag också att många i den generation som växer upp med mobilen klistrad i handen får lida av det i form av sämre hälsa och minskat välbefinnande.
/C

Reply
Simone 18 april, 2018 - 05:27

Det går att applicera på sitt eget liv också. När allt blir för mkt och man inte vet var man ska börja nysta för att få rätsida igen. Då är det lätt att skjuta bort problemen genom att tänka ”det är inte mitt problem” och att vad jag än gör så spelar det ingen roll, inget blir bättre iaf.

Reply
Charlotta 18 april, 2018 - 08:27

Så sant, det kan vara ett sätt att skydda sig själv från att behöva ta tag i saker som är svåra eller jobbiga.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI