Home Inspiration/medvetenhet Har du svårt att förlåta?

Har du svårt att förlåta?

by Charlotta

Redan som barn får man lära sig att man ska säga förlåt om man gör någon annan illa och då ska den som ber om förlåtelse bli förlåten av den som farit illa, det är så gången ser ut. Tänker man lite mer kring den processen upptäcker man att det är något som inte stämmer.

Den som har skadat ber om något från den skadade, något som den skadade förväntas att ge den som skadat och sedan ska allt vara bra igen. Hur rimligt är det? Varför ska den som varit dum få något? Varför ska den personen ens ha rätt att be om något? Den som borde ha rätt att få något är väl i så fall den som blivit illa behandlad?

Såvida vi inte fått hela vitsen med att förlåta om bakfoten, vilket vi faktiskt har. Att förlåta någon är egentligen en handling som i första hand är självisk, det vill säga för ens eget bästa. Man förlåter inte för att den andra personen ska må bättre utan för att man själv ska få möjlighet att göra det.

Att förlåta någon innebär inte att man ursäktar personens beteende eller tar ifrån dem skulden för det de gjort, istället innebär det att man frigör sig själv från effekterna av de negativa energier som handlingen, och kopplingen till den person som utfört handlingen, medför.

Att inte förlåta någon är alltså detsamma som att bära med sig de negativa energibanden både till personen och till händelsen, något som ur ett energiperspektiv betyder att man riskerar att dra till sig andra negativa upplevelser kopplade till både händelsen och personen. För sin egen skull bör man kapa alla känslomässiga band så de inte fortsätter att göra skada och det gör man bäst genom att förlåta.

Många gånger känns det till en början omöjligt att förlåta eftersom vår inlärda syn på förlåtelse är en helt annan, en där förövarens börda av skuld blir mindre av ett förlåt. Ett steg mot att så småningom kunna förlåta kan då vara att välja att ha istället överseende med vad den andra personen gjort.

Att ha överseende med någons agerande innebär ett stort steg mot att kapa energibanden så man inte fortsätter läcka energi och mot att kunna frigöra sig från både händelsen och personen. Så länge man känner negativa känslor till personen eller händelsen är man fortsatt enegimässigt sammankopplade, och de negativa känslorna fungerar som en magnet som gör att attraktionslagen levererar mer av samma sort.

Det är alltså fullt rimligt att förlåta, men inte för någon annans skull utan för ens egen skull, och kan man ännu inte förlåta så är ett steg på vägen att ha överseende med den andra personens brister. Med tiden och med den egna utvecklingen kommer ”att ha överseende” och ”att förlåta” att närma sig varandra mer och mer tills en dag man inser att det där som en gång kändes oförlåtligt i praktiken redan är förlåtet.

/Charlotta

16 comments

Annica 25 mars, 2018 - 17:03

Som du så klokt skriver handlar förlåtelse om att kunna gå vidare med lättare känslor och mer energi.
Att förlåta är inte samma sak som att acceptera det man utsatts av och tycka att det är ok.Man kanske aldrig glömmer det man drabbats av,att andra människor gjort en illa ,men att man kan släppa det på ett sätt känslomässigt och gå vidare.
Jag tror det är lättare att förlåta om man förstår att vi som människor gör olika resor här på jorden,
Livsuppdragen är olika.
Ett uppdrag kanske handlar om att lära sig medkänsla,lära sig älska,lära sig tolerans,generositet eller att kunna förlåta.
Jag har haft svårt att kapa de känslomässiga banden till människor som jag upplever har gjort mig illa.
Har försökt se igenom andra människors svårigheter,försökt skilja på sak och person.
Det har inte alltid varit bra för mig.
Min förlåtelse eller förmåga att överse med andras ” trampande ” på mig har gjort mig mer illa än gott.
Det handlar om att jag i livssituationer delvis har gett upp mig själv och mitt egenvärde för att kunna förlåta.
Idag känner jag mer medkänsla med mig själv.
Jag har också ett värde.
Vi har två kinder. Dessa kinder har jag vänt så många gånger så att till slut fanns inga kinder att vända.
Det var då min krasch kom.
Med kraschen kom nya insikter,nytt mod,nya tankar och nytt hopp❤️❤️❤️.
Också insikten om förlåtelsens natur.
Detta innebar för mig kapade band till människor både fysiskt och känslomässigt.
Till slut handlar det om ens egen överlevnad,ens eget mående och egenvärde.
Vi är alla värda att få må bra och behandlas med respekt och ödmjukhet.
Det behöver vi lära oss.
Att ibland måste vänskapsband och andra band brytas för att vi ska bli hela igen
och för att förlåtelsen ska bli på riktigt och hålla när vi går vidare i livet.
Allt gott.
❤️❤️❤️
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 25 mars, 2018 - 18:32

Blanda inte ihop förlåtelse med gränssättning, det är två helt olika saker som bör existera parallellt med varandra och inte vara beroende av varandra. Det är aldrig fel att förlåta men det är alltid fel att inte sätta gränser för att skydda sig själv från att bli utnyttjad. ❤
/C

Reply
Lisbeth 25 mars, 2018 - 17:17

Hej!
Så vackert och klokt skrivet Annika!
En gång för länge sedan när jag själv mötte väggen, så handlade en av mina dikter om just detta om att vända den andra kinden till.
Kort och gott:
Kan man förlåta den som inte ångrar sig?
Hur många kinder har en människa?!

Reply
Kristina B 26 mars, 2018 - 10:55

Hej, Ja, att sätta gränser är något annat och när man sätter gränser då mår man bra.
En flicka, ca 11 år, grät i skolan, någon hade varit dum. Hon sökte tröst hos mig. Den som varit dum var borta, vet inte om ordet förlåt hade använts i den situationen.
– Du har din fulla rätt att bli arg, sa jag till henne. Du har rätt att säga ifrån!
Hon blev som förbytt, gladare direkt, sträckte på sig.
Jag visste inte att mina ord kunde påverka så, men blev glad när jag såg hennes stärkta självförtroende.
Förstod att det var det som behövdes. Inte självömkan och stackars dig, utan lite mer mod istället
/Hanna

Reply
Charlotta 26 mars, 2018 - 11:29

Tänk vilken fantastisk effekt rätt ord vid rätt tillfälle har! Kanske kommer dina ord att vara de som ledde in flickan på en väg där hon har möjlighet att utvecklas till en ung kvinna som förstår sitt eget värde och som sätter gränser för att värna sitt eget välmående, istället för en väg där hon tror att andra har rätt att göra henne illa och hon måste lära sig att tåla det. Tack för att du delar Hanna!
/C

Reply
A 26 mars, 2018 - 16:13

Hej Charlotta!
Definitivt inte vill jag säga. Att förlåta en annan människa är bland det starkaste man kan göra, och ha överinseende med den andres beteende som var då. Motangrepp i form av nedsättande fula ord och meningar leder ingenvart. Kan ta ett exempel: Min bror skriver nedsättande om mig, vad har du gjort, du har inte gjort lumpen, inget körkort, inget förhållande, fyllo osv. Då bemöter jag det med hans goda sidor och överraskande. Jag lyfter upp honom men får ingenting tillbaka, det gör mig inget. Jag tänker så här: Han har inte identifierat sig själv ännu vid 55 års ålder, ok låt det vara så då. Mest synd om honom och hans eget liv.

Reply
Charlotta 26 mars, 2018 - 18:00

Hej A! Det är stort och generöst av dig att kunna hantera hans attacker på det sättet. Man brukar säga att ”När man är stor måste man vara snäll.” och jag skulle vilja säga att ungefär detsamma gäller avseende personlig utveckling och medvetenhet, den som har kommit längst i sin utveckling behöver ta ett större ansvar för situationen och relationen. Vi alla agerar och reagerar utifrån där vi är, mer än så kan man inte begära av en människa, men man kan, precis som du gör med din bror, förlåta eller ha överseende med att någon agerar på en lägre nivå än vad man egentligen skulle önska.
/C

Reply
Tina Wengel 28 juli, 2018 - 22:37

Hej Charlotta!
Har en hel del genom livet jag borde förlåta för…fler personer inblandade, till största del min familj som jag känner mig sviken av. Hur gör jag då, när det är flera personer, min bror har jag ingen kontakt mer, pappa är död o mamma gammal? Det har hela tiden känds att jag vill ha uppgörelse, men jag börjar tro att förlåtelse är bättre. Vet dock inte riktig hur jag ska gå till väga. Inser att mycket har vilad på mina axlar de senaste åren, har känd mig tung o utan glädje, vet inte vad jag vill o älta allt det där gamla om o om igen. Vill så gärna bli fri!!! Tacksam för svar, med varma hälsningar Tina

Reply
Charlotta 29 juli, 2018 - 16:23

Hej Tina, välkommen hit! Att förlåta är något som har blivit väldigt missuppfattat i vår tid, det har fått klangen av att man gör det för den andra personens skull, för att låta den personen slippa bördan av att ha sårat eller på annat sätt gjort illa. Inget kunde vara mer fel, den egentligen innebörden av att förlåta är att tillåta sig själv att slippa bära på bördan det innebär att vara arg, besviken eller fylld av hat mot någon. Många gånger är det inte den som gjort illa som mår sämst utan den som blivit sårad, det är där taggen sitter djupast och gör mest skada. Att förlåta någon är att dra ut den taggen ur sitt eget hjärta och tillåta skadan att läkas. Hur den andra personen går vidare är dens eget ansvar.

Rent praktiskt förlåter man genom att byta ut sina gamla tankar mot nya. Istället för att tänka att personen gjorde det avsiktligt, för att skada, för att personen tycker illa om en själv, osv så tänker man istället att personen agerade utifrån den information den hade, att den inte förstod bättre, att det var missriktad välmening, att den inte förmådde mer just då eller att det inte handlade om en själv utan om något helt annat och att man bara råkade hamna i kläm. Ibland kan steget till förlåtelse kännas långt eftersom det för många är ett laddat ord, då kan ett användbart mellansteg vara att ha överseende med det som har hänt och med personens agerande eller tillkortakommanden.

Att inte kräva av sig själv att man ska förstår hur och varför in i minsta detalj är också ett använd verktyg, allting är inte alltid logiskt och rationella, många gånger handlar människor utifrån ologiska rädslor och begränsningar som ingen utanför de själva känner till. Det är min erfarenhet att människor i allmänhet gör så gott de kan med det de har, och blir det inte så bra som man skulle önska så är det för att de just då inte kunde bättre.
/C

Reply
Rebecca 24 oktober, 2018 - 15:37

Hej!
Kan det vara så att man ibland måste bryta med personen som sårat? För att kunna läka på riktigt. /Rebecca

Reply
Charlotta 24 oktober, 2018 - 17:35

Hej Rebecca, välkommen hit! Det kan mycket väl vara så att man behöver bryta med personen för att undvika att man blir sårad igen, ofta tappar man förtroendet för den personen som sårat en och utan tillit är det svårt att ha en meningsfull relation. Att bryta blir helt enkelt ett sätt att stå upp för sig själv och skydda sig själv från att bli sårad igen. Däremot så medför inte ett uppbrott automatiskt att man läker, att kunna förlåta och läka handlar ingenting om den andra personen utan helt och hållet om den egna personen. Läkning är fullt möjligt även om man stannar kvar i relationen men det kan också upplevas lättare om man inte befinner sig i personens närhet hela tiden, där måste man rannsaka sig själv för att ta reda på vad man behöver.
/C

Reply
Eskil 3 december, 2018 - 21:02

Hej
Jag har inte lyckats komma nära ordet Förlåtelse hittills i mitt arbete att komma över en jobbig situation med min fru, som nu kostat all vår och främst min energi under ett halvår. Du triggade mig med din text ovan och ikväll fått mig att ta ett stort steg till att ”ha överseende” till det som hänt. Det känns redan som om ryggsäcken lättar !! Tack !!! Min resa tillbaka kan redan ha börjat 🙂

Reply
Charlotta 3 december, 2018 - 22:41

Härligt att läsa Eskil, visst är det fantastiskt hur det kan förändra hela perspektivet att använda andra ord. Grattis till framsteget och varmt välkommen hit!
/C

Reply
Lisbeth 4 december, 2018 - 12:35

Jag är helt förundrad över hur klok och inkännande du är Charlotta! Din förmåga att förklara är enastående!
Jag kan inte låta bli att undra var du får all denna visdom ifrån? Hur gör man för att bli så klok!
Själv tycker jag många gånger att jag står och stampar på stället. Det kan många gånger göra mig håglös.
Det verkar många gånger att jag trots många goda chanser så tappar jag ändå greppet och får liksom börja om på ruta 1 igen.
Jag klarar inte att manifestera en handlingskraftig och bestående livsväg.
Det känns som livet har passerat. Det ena misslyckandet har följts av förändringar och strävande som har lett till nya misslyckanden och nya besvikelser. Ingen kan säga att jag inte har försökt men det verkar som om att hur lovande bra allt ändå är i första halvlek så drar jag till slut ändå nit-lotten.
Har du något råd till mig eller är det så här det skall vara?

Reply
Charlotta 4 december, 2018 - 15:02

Oj tack Lisbeth, vilket härligt flöde av lovord och bekräftelse du låter strömma över mig. Jag suger glad och tacksam i mig vartenda ord.❤️😘 För min del tror jag det är vetgirighet och överlevnadsinstinkt kombinerat med stark intuition och envishet. Jag kan bli tillfälligt nedslagen men i längden accepterar jag inte att livet är dåligt eller inte blir som jag vill utan jag trampar enträget vidare för att bryta ny mark och hitta nya möjligheter.

Misslyckanden och besvikelser brukar jag se som trampstenar, de krävs för att skapa nya vägar och nå nya höjder. Utan dem kommer man ingenstans för det är genom dem man utvecklas, får kraft att bryta gamla vanor och tvingas tänka nytt. Att man drar en nitlott då och då hör till, men gör inte misstaget att tro att nitlotten är en slutpunkt, tvärtom är nitlotter en startpunkt, ett tillfälle att inse och acceptera att den vägen man slagit in på inte var den rätta utan att man behöver se sig om efter nya vägar. Mitt råd till dig är att skriva detta citat på ett pappersark och fästa upp det någonstans där du ser det flera gånger per dag: ”Life doesn’t happen to you, it happens for you.” Om du stöter på en återvändsgränd är det för att du slog in på fel väg, våga då prova en helt ny väg, våga följa glädjen och nyfikenheten, våga välja det oprövade och kanske till och med det osannolika, våga satsa helhjärtat utan att vara rädd för att misslyckas eller bli besviken och våga lita på att det finns mer och att du kan hitta det om du bara tillåter dig att flytta ut gränserna. Om det så krävs tusen misslyckanden och besvikelser så är det värt det när man hittar fram till det man inte visste att man letade efter.
/C

Reply
Lisbeth 4 december, 2018 - 20:35

Tack jag skall helhjärtat följa dina råd! Tänk att det är så mycket man måste uppleva känna och testa för att kunna veta!

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI