Home Inspiration/medvetenhet Kanske du skulle tillåta dig att bli arg istället?

Kanske du skulle tillåta dig att bli arg istället?

by Charlotta

Att bli arg är inte riktigt rumsrent, i alla fall inte om man är svensk, och i synnerhet inte om man är kvinna. Att bli arg innebär att man inte kan kontroller sig, och det är inte riktigt accepterat. Man ska kunna kontrollera sig, man ska inte behöva bli arg, för då har man misslyckats. Alltså lär man sig att inte bli arg.

Eller rättare sagt, man lär sig att inte visa att man blir arg, och efterhand blir de flesta så bra på det att de inte ens själv är medvetna om att de är arga. Fast ilskan försvinner naturligtvis inte bara för att man inte visar den, istället för att bli arg på det som är orsaken till ilskan så tar man ut den på sig själv, eller låter den omvandlas till oro, rädsla och ångest.

Eller så förvandlas den oförlösta ilskan till ondsinthet och manipulerande, till passiv aggressivitet eller tyst, frustrerad bitterhet. Istället för att släppa fram ilskan i dess renaste form och rikta den mot sitt ursprung, så tillåts den att förvränga en människas personlighet och påverka hela livet. Ilska blossar upp och försvinner snabbt igen, men oro och bitterhet stannar kvar länge, kanske för alltid.

Ilska i sin renaste form är en reaktion på att något inte står rätt till. På att någon behandlat en illa, att någon behandlar någon annan illa, eller på att saker och ting är fel i samhället eller världen, att det är dags att reagera innan det är för sent. Ilska har en orsak, en anledning, och det är en befogad känsla, en känsla som har rätt att få finnas och rätt att få komma till tals.

Att ilskan får komma till tals betyder inte att den måste riktas mot någon, utan att dess energi får flöda fritt och vara en energikälla att hämta kraft ur för att förändra det som är fel. Ilska är inte detsamma som konflikt, ilska är kraft och motivation att agera, och i bästa fall den klaraste av insikter.

Undantaget är om ilskan är ett inlärt beteende, något man kanske lärt sig sedan barnsben att använda för att få sin vilja fram. Den sortens ilska handlar inte om missförhållanden, kraft eller insikt, utan enbart om ett inlärt mönster som med fördel kan tränas bort genom att man blir medveten om det.

/Charlotta

24 comments

A 11 maj, 2017 - 09:04

Jag har hållit tillbaka min ilska många gånger, och det har medfört att det skapat rädsla, oro och bitterhet. Önskar att jag hade förmågan att ”pysa” ut mer, lite då och då istället för att hålla den inombords. Blir jag arg så kan jag fullkomligt explodera och det blir i regel missriktat. Låter nästan som ett tonårs beteende, eller hur?

Reply
Charlotta 11 maj, 2017 - 10:47

Det låter som om du lagt locket på för länge och nu har svårt att kontrollera innehållet på annat sätt än att bulta fast locket. 😉
/C

Reply
A 12 maj, 2017 - 08:38

Så är det nog, men hur göra för att bryta upp det där locket och bli förbannad på ett sunt sätt ? Har visserligen lättare för att säga ifrån bestämt vilket är bra, blev påmind om alla bra sidor jag har igår när jag pratade i telefon med en gammal vän, som tog upp det här ämnet själv. Hon sa: tidigare så tyckte jag att jag var dålig och värdelös att säga ifrån. Nu bryr jag mig inte om vem det är jag säger ifrån till, jag gör det när det känns rätt för mig, och jag bryr mig inte om vilken samhällsstatus personen ifråga har. Vi hade ett mycket bra samtal om sådana här saker, och började prata om allt som vi var bra på. Givande! 😉

Reply
Charlotta 12 maj, 2017 - 09:10

Det låter som ett riktigt bra samtal, och jag tror att just den sortens samtal kan hjälpa till att våga släppa fram ilskan. Finns det mycket gammalt uppdämt så kan det vara klokt att de första gångerna glänta på locket i ensamhet så att du har möjlighet att bli förbannad och bryta ihop om det skulle behövas, utan att skrämma slag på någon annan. Men när du väl vänjer dig vid att få lov att bli arg när situationen kräver det, så kommer ilska att bli som vilken annan känsla som helst. Den kommer, den säger vad den behöver säga, och sedan går den igen.
/C

Reply
A 12 maj, 2017 - 10:30

Det känns riktigt bra att kunna prata om såna här saker som känslor, och tillgångar man har med en människa jag litar på.
Tack det var ett bra tips, att bli förbannad för sig själv på riktigt i min ensamhet till att börja med, känner att det är nödvändigt och jag kan ju t.ex ta till kuddar eller liknande att slå ur mig min ilska, så att jag blir alldeles matt av det och känner att det tagit energi att få ut den på ett äkta sätt utan att någon annan blir skrämd. Ska öva mig på det här dagligen, och verkligen känna efter när jag har befogenhet att bli arg och säga det i det verkliga livet när det känns naturligt att göra det, tillåta den att finnas som vilken annan känsla som helst 🙂

Reply
Charlotta 12 maj, 2017 - 12:06

Precis så! 🙂
/C

Reply
Lisbeth 4 september, 2018 - 09:31

Varför blir jag nästan alltid ledsen istället för att bli arg när jag känner mig kvävd eller påhoppad? Varför blir jag alltid ledsen när jag någon sällsynt gång blir arg eller känner mig trängd? Detta gör mig trött och håglös.
Jag försöker vara positiv för då återhämtar jag mig snabbare igen. Till nästa gång jag blir mästrad eller påhoppad.
Många gånger kan jag söka ensamhet för att finna ro och framför allt slippa tappa energi.
Ofta upplever jag att det är sk. tysta människor som är mest felsökande och kritiskt moraliserande mot andra särskilt mot personer som är mer livliga i sin personlighet.
Finns det någon metod för mig att lättare kunna hantera detta?

Reply
Charlotta 4 september, 2018 - 17:59

Det låter som du har ledsna känslor som behöver bli hörda och uppmärksammade. Finns det något som du innerst inn känner dig ledsen för, nu eller tidigare i livet? Något som inte har fått sin upplösning eller som du på annat sätt bär med dig men inte släpper fram eller kanske ens vill kännas vid?
/C

Reply
Lisbeth 4 september, 2018 - 18:57

Det finns mycket som jag känner mig ledsen för.
Jag vet av tidigare erfarenhet, att andra människor inte orkar höra på så därför har jag försökt lösa det mesta själv. Någon hjälp via det offentliga eller liknande har aldrig hjälpt mig snarare tvärt om.
De enda människor som har hjälpt mig är livserfarna och interlektuella personer som kan vägleda med förnuft.
I det sammanhanget vill jag återigen tacka dig för dina oerhört kloka texter i denna blogg.
Den är nästan en oumbärlig hjälp för mig och många andra. Tack från djupet av mitt hjärta!

Reply
Charlotta 4 september, 2018 - 20:53

Väl bekomme Lisbeth, roligt att jag kan vara till hjälp. Att gå och bära på en massa ”ledsenhet” gör att de lätt bubblar upp till ytan när mantillåter sig att släppa på känslor, alldeles oavsett vilka känslor det egentligen är man har för avsikt att släppa fram. Jag vill uppmuntra dig att leta efter ett sätt att bearbeta och släppa dessa känslor en gång för alla. Det gör inte att du glömmer det som har hänt men det gör att du kan ha ett annat förhållningssätt till det som hänt och på det viset koppla andra känslor till det.
/C

Reply
Lisbeth 5 september, 2018 - 00:05

Vilken bearbetnings metod rekommenderar du. För i mitt fall handlar det om gamla sorger och besvikelser, jag kommer inte heller längre ihåg var allt kommer ifrån. Mycket går kanske inte att ändra längre, det har nog satt sig i kroppen på ett sätt som inte längre är verbalt.

Reply
Charlotta 5 september, 2018 - 08:43

Jag rekommenderar meditation, yoga, rosenterapi, Emotion Code-terapi och frekvensterapi. Välj det som känns bäst, olika metoder passar olika personer.
/C

Reply
Lisbeth 20 oktober, 2019 - 09:58

I ett försök att knyta ihop säcken, och att bättre förstå samband mellan känslor, tankar och handlingar, ställer jag en fråga?
Kan man bli arg utan att ha dömt någon?
Charlotta kan du utveckla denna frågeställning lite mer?
Tack på förhand!

Reply
Charlotta 20 oktober, 2019 - 10:10

Det är en mycket bra fråga som kräver att man lyfter resonemanget till en nivå där man kanske oftast inte befinner sig. Låt oss funderar ett ögonblick över vad som krävs för att man ska bli arg. Arg blir man när man tycker att något är fel, att någon har fel, att något är som det inte borde vara eller att något har hänt som inte borde ha fått hända. Och ja, samtliga alternativ innebär att man har dömt någon eller något som ”inte bra nog”. Motsatsen är att man skulle betrakta allting med acceptans, inte för att det inte kan bli bättre utan för att man inser dels att man själv inte har kapacitet att i ett större perspektiv avgöra vad som är bra eller dåligt, och dels att man inte kan göra ogjort det som redan är gjort. Antar man det förhållningssättet kommer man inte att ha någon anledning att bli arg.
/C

Reply
Lisbeth 20 oktober, 2019 - 11:07

För mig blir det fortfarande lite motsägelsefull!
I texten ovan skriver du att ”ilska har en orsak, en anledning, och är en befogad känsla,
en känsla som har rätt att få finnas och rätt att få komma till tals.
Samtidigt skall man inte döma någon eller något!
Hjälp mig här! Blir inte detta både tandlöst, hjälplöst och begränsande?
Hur skall man kunna försvara sin integritet om man inte får lov att försvara sig?

Reply
Charlotta 20 oktober, 2019 - 11:37

Ah, jag förstår! Inlägget du läser är från maj 2017, hur mycket jag än skulle önska att jag hade vetat bättre redan då så är det samtidigt betryggande att inse att jag fortsätter att utvecklas och att min uppfattning av livet och hur allt fungerar därmed också utvecklas. Det jag skrev då skrev jag utifrån den kunskap och erfarenhet jag hade då, det jag skriver nu skriver jag utifrån den kunskap och erfarenhet jag har nu. Jag har övervägt att radera gamla inlägg från bloggen eftersom många av dem innehåller text som jag inte håller med om längre och därför inte skulle skriva idag, men efter moget övervägande och efter att ha konsulterat mina guider har jag beslutat att låta allt finnas kvar. Det finns två anledningar till detta. Den ena är att inläggen representerar min egen utveckling, något som är synnerligen relevant att få ta del av i en blogg om personlig utveckling. Det andra är att om man kommer till bloggen för första gången och utan tidigare erfarenhet av personlig utveckling eller esoterik är de nyare inläggen sannolikt svåra att ta till sig, däremot kan de äldre inläggen vara precis det man behöver för att få hjälp där man är och kunna komma vidare. Hoppas du har förståelse för hur jag resonerar.
/C

Reply
Lisbeth 20 oktober, 2019 - 12:03

Tack för ditt kloka svar! Jag tror också att det är viktigt att kunna att se bakåt på sina gamla synpunkter och perspektiv!
Faktiskt har jag ett litet förlag!
Kunde det inte varit en god ide, att de som besöker din fina blogg hade kunnat komma åt samtliga frågor och svar som de har ställt ?
Om man kan se sig själv i ett större sammanhang så kanske det är lättare att välja nya mönster.
Jag menar då att var och en under en rullgardin kunde se samtliga egna frågor och svar.
Tror du att det skulle kunna vara möjligt och önskvärt eller rentav tekniskt omöjligt eller olämpligt?

Reply
Charlotta 20 oktober, 2019 - 12:24

Det du beskriver är en funktion som jag gärna skulle ha i bloggen just för att det skulle vara väldigt användbart för läsaren att få överblick, men tyvärr finns den inte i det här temat. Jag har inte sett någon likande funktion när jag gått igenom olika tänkbara teman för bloggen så jag är osäker på om möjligheten ens existerar. Dock ska jag ta med mig förslaget för framtiden. Nästa gång jag byter utseende på bloggen kommer jag eventuellt att låta ta fram ett helt eget gränssnitt och då finns möjligheten att skapa unika funktioner. Tack för förslaget! 🙂
/C

Reply
Lisbeth 27 oktober, 2019 - 05:59

Det är lugnt före stormen!
Det är mörkast före gryningen!
Dömer man om man säger ifrån? Eller har man bara väntat för länge med att visa vägen?
Har man väntat för länge med att vara sann mot sig själv?
Går det att leva utan att ta ställning?
Hur säger man ifrån utan att döma?
Jag låter frågorna hänga i luften!
Charlotta vad har du för tankar kring detta?

Reply
Charlotta 27 oktober, 2019 - 12:04

Det är absolut inte meningen att du ska förvandlas till en dörrmatta, självklart ska du säga ifrån när det behövs och självklart kan du ta ställning i viktiga frågor. Det går alldeles utmärkt att både sätta gränser och informera om hur saker och ting förhåller sig utan att göra det på ett dömande sätt. Några bra tumregler är följande:
1. När du sätter gränser: Utgå från dig själv, dina behov och vad du önskar, istället för vad någon annan gör så är risken att döma minimal.
2. När du informerar om hur något är: Håll dig till sak och blandar inte in person så går du säker där också.
3. När du tar ställning: Fokusera på att ta ställning FÖR saker istället för MOT och gör det för sådant som ligger i framtiden där det fortfarande finns möjlighet att påverka utgången.
/C

Reply
Lisbeth 27 oktober, 2019 - 13:07

Tack för att du ger tydliga svar!
Jag och många med mig har lätt för att fastna i känslomässig vanmakt.
Ibland känns det som man sitter i en sorts centrifug av krav från många motstridiga roller och röster.
Roller som har sina rötter i gamla tankemönster och sociala mönster, som blandas med den nya förändrings-ivern.
Människors ansvarsområden har förändrats dramatiskt sedan jag var ung.
Jag tycker att det är svårt att räcka till.
Och framför allt så är det så mycket svårare att försöka hålla balansen.
Jag upplever också att människors tidigare vunna frihet blir mer och mer hotad och begränsad.
Många har under senare tid talat mycket om männens svårighet att hitta rätt i sin roll som män.
Jag upplever nu att fler och fler skyller detta på kvinnorna.
Mäniskovärde och framför allt kvinnors värde verkar ju vara på fallande kurs igen.
Ibland känns det som om att samhället bara ser oss människor som produktion-enheter.
Har du några tips på hur vi skall agera och tänka kring detta?

Reply
Charlotta 27 oktober, 2019 - 13:44

Förändringsiverns baksida är att försöka driva igenom förändringar som man inte är redo för eller kanske inte ens vill ha. För att förändring ska bli framgångsrik och meningsfull behöver den ske organiskt, dvs uppkommen av ett inre behov och inte av ett yttre tvång. Påverkan utifrån är mycket stor i dessa tider och det kan vara lätt att misstolka yttre influencer för egen önskan. Det är inte meningen att alla ska förändras på samma sätt eller i samma takt. Många som lever i den här inkarnationen kommer inte alls att vara beredda att genomföra några förändringar av den typen som jag skriver om och det är helt ok. Var och en har sin väg att gå och allas väg är rätt så länge man följer sitt eget ljus. Har man levt 40, 50, 60, 70 år fast rotad i de väl inarbetade 3 D-mönsterna är det en lång och svår process att omvärdera hela sitt liv, alla kommer inte att tycka det är värt det och det är ok.

Samhället är vi, du och jag och alla andra. Samhället lever inte sitt eget liv utan det speglar individen, för att samhället ska förändras måste individerna förändras, därför är varje enskild människas inställning och förhållningssätt av högsta vikt. När det gäller synen på det maskulina och feminina råder en total förvirring i hela västvärlden. Det maskulina och feminina behöver varandra i lika delar för att kunna uppnå harmoni, de behöver samarbeta och komplettera varandra men i praktiken är vi fullt upptagna med att kritisera, döma och uttnyttja varandra. Matriarkat är precis lika illa som patriarkat (jorden har tidigare upplevt båda delar och i sina extrema former leder det alltid till undergång) men det har vi inte insett än eftersom det enda de flesta känner till är den rådande patriarkala strukturen. Det är självklart att både kvinnor och män blir lidande när det råder sådan obalans mellan det maskulina och feminina, den nuvarande situationen tar i många avseende fram det sämsta hos båda, dvs den svaga, obalanserade och reaktiva personan. Den här länken går till en fantastiskt bra bild som beskriver förhållandet mellan maskulin och feminin energi, både när den är som bäst och när den är som sämst. Man ska komma ihåg att både kvinnor och män har både maskulin och feminin energi och det är när det råder balans mellan dessa olika delar som vi som individer är i balans.

Även detta är en process som måste få ha sin gång. Mänskligheten genomgår för närvarande ett uppvaknande och vi kommer så småningom att börja få rätsida på alla konstigheter vi håller på med, men om det händer om ett år, fem år eller tio år kan ingen säga. Tills dess är det bästa man kan göra att fokusera sin energi på det man kan påverka, dvs sig själv, genom att vara den förändring man vill se i världen och inte lockas in i konflikter och dömande som sänker frekvenserna.
/C

Reply
Lisbeth 27 oktober, 2019 - 14:02

Återigen ett stort tack för din fantastiska vägledning!
Jag hoppas att människor med som har makt i vårt land hämtar inspiration av dig!

Reply
Charlotta 27 oktober, 2019 - 14:11

Wow tack Lisbeth, det var inget dåligt betyg!🙂❤️🙏
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI