Home Inspiration/medvetenhet När målet är att slippa bry sig

När målet är att slippa bry sig

by Charlotta

Är självständighet och individualism en ursäkt för att slippa bry sig? Och måste det i så fall vara så? Är det höjden av all lycka att glida fram genom livet och slippa engagera sig i någonting utom det man tycker är roligt? Att slippa tänka på det som är svårt, slippa göra det som är jobbigt och att slippa ta ansvar?

Hos Skavlan i går gjorde Fredrik Lindström en nästan obehagligt klockren analys av den svenska mentaliteten när han med en enda mening formulerade hur många ser på sig själv och sin omgivning: ”I Sverige förutsätter man att man inte är inblandad i nånting, inte ens sitt eget liv, om inte myndigheterna uttryckligen har sagt det.”

I den meningen har vi förklaringen till att människor filmar trafikolyckor istället för att hjälpa de skadade, att människor är medvetna om att grannarna har stora problem men avstår från att engagera sig, att någon kan falla ihop på gatan utan att få hjälp för att det rör sig om en främling. Andras problem är deras – inte mitt, inte mitt ansvar så jag bryr mig inte.

Men vi har också en stor del av förklaringen till att människor mår dåligt i sina egna liv, upplever känslor av meningslöshet, isolering och hopplöshet. Det perfekta livet kommer inte av sig själv och knackar på dörren. Det perfekta livet kan bara jag själv skapa eftersom ingen annan vet vad som är perfekt för just mig.

Men för att kunna skapa det liv man vill ha, den hälsa man vill ha, de relationer man vill ha, det arbetsliv man vill ha och de glädjeämnen man vill ha så måste man själv agera. Man måste vilja och våga förändra och för att kunna göra det måste man ta ansvar, för bara den som tar ansvar har makt att påverka.

Vill man verkligen kunna påverka och förändra behöver man dessutom acceptera att ansvaret måste sträcka sig utanför den egna sfären och att man kommer att behöva ta ansvar för problem och situationer som man själv inte har skapat. Att man behöver bidra inte bara till sitt eget liv utan även till andras, och inte enbart för att vara snäll och visa omtanke, utan för att man inser att vi alla påverkas av varandra.

Så länge målet är att slippa bry sig, så länge det är coolt att inte orka, så länge det är häftigt att inte ta ansvar är vi som samhälle riktigt illa ute. Och just nu är vi illa ute för det är precis den inställningen många har.

Det duger inte att luta sig tillbaka med armarna i kors och missnöjt konstatera att ”Det där är statens ansvar, jag betalar minsann skatt så jag har mina rättigheter.” Det duger inte att inte bry sig eller att inte vilja ta ansvar. Det duger inte heller att låta barnen växa upp i tron att det är okej att inte bry sig och inte ta ansvar.

Den svenska tonårskulturen har överlevt länge nog, det är dags att bli vuxen nu och börja ta ansvar för både sig själv och utvecklingen av det samhälle vi lever i. Vi kan bättre än så här, det har visat sig gång på gång i kritiska situationer att det finns både vilja och handlingskraft.

Men det räcker inte att vi glimtar till någon gång ibland, vi behöver höja förväntningarna på både oss själva och varandra i vardagen, och våga ställa högre krav på hur vi förhåller oss till oss själva, varandra och omvärlden.

/Charlotta

26 comments

Ulf Olsson 24 februari, 2018 - 11:21

Fantastiskt bra skrivet.
Varje gång jag läser dina blogg inlägg här.
Så är det som att få en hink med kallt vatten över sig.
Man vaknar till helt enkelt.
Jag vet i alla fall att jag reagerar om och när någon far illa.
Har en samarit utbildning och skulle naturligtvis agera vid en olycka eller om det ligger en person på marken.
Men är annars lite bekväm och undviker problem när jag egentligen borde konfrontera dom.
Har för tillfället en olustig situation på jobbet som berör en arbetskollega och det här inlägget kom mycket lägligt. Måste helt enkelt ta tag situationen för att hjälpa henne.
Tack Charlotta

Reply
Charlotta 24 februari, 2018 - 12:28

Tack för att du reagerar med självrannsakan och självinsikt Ulf, det är precis den sortens mod och handlingskraft som behövs. 🙂
/C

Reply
Stina W 24 februari, 2018 - 18:17

Vilket jättebra inlägg. Det här är något som jag tänkt mycket på och tycker är väldigt viktig bit i samhället.
Jag har i mitt eget liv tagits tor ansvar och slitit med långa studier för att få ett bra jobb, jag har hela tiden ettvmål att utvecklas som människa både yrkesmässigt och privat. Detta tycker har jag förmedlat bra till mina nu tre vuxna barn som jag har en bra reaktion med. Men när det gäller det här med kärleksrelationer tycker jag att jag har kanske inte direkt otur men verkligen inget flyt. Barnens pappa och jag separerade när de var små men aldrig hade jag kunna ana att jag fortfarande efter 23 år fortfarande skulle vara singel. Jag har haft flera korta romanser men inget som blivit något fördjupat. Jag lever ett aktivt liv och träffar många nya människor både inom jobbet och fritidsaktiviteter men jag tror knapp jag träffat någon som är singel av männen ( var håller de hus). Jag har försökt att ta ansvar och letat på internet men känner att det inte riktigt är min grej, jag tycker tyvärr att det är hemskt hur positiv jag än försöker vara då tror jag inte att det är så bra att lägga ner energi på internetdejting. Krogen där var jag ute en hel del och letade förut men nu är jag för gammal och inte alls intresserad av att hänga där. Det som återstår är att träffa någon i vardgaen vilket jag trodde på då jag för några år sedan började ett helt nytt jobb i en ny stor stad. Men tyvärr har det inte funnits någon kandidat iaf, tror faktiskt inte ens någon av männen jag träffat varit singel. Här kan jag komma in i tankar att det är lite orättvist och att det här med att få till ett bra kärleksförhållande handlar mycket om tur, och det har jag verkligen inte haft när det gäller kärlek sedan har jag nog haft det när det gäller jobb, bosta och sådant vilket jag är väldigt tacksam för. Jag är relativt trygg i mig själv och trivs ganska bra som singel även modet innerst inne finns en önskan om ett bra förhållande. Jag känner verkligen här att jag inte kan göra något annat än att leva som jag gör nu och genomjobbig och andra aktiviteter träffa människors och har jag tur så dyker det upp någon lämplig kandidat. Men det känns inte som att det kommer att hända utan jag får istället ställa in mig på att vara singel och ha ett bra singellliv, det
R helt enkelt för jobbigt att tänka på hur jag ska träffa någon och att alla andra lyckas med detta utom jag. Hur kommer jag vidare i min utveckling när det gäller det här, jag vill inte känna att jag hela tiden vill träffa någon och tycka att jag har sådan otur. Jag måste lära mig att vara nöjd med det liv jag har och inte fundera så mycket på om jag är singel eller inte för det upptar alltför mycket av mina tankar nu. Som det verkar efter så lång tid i livet så kommer jag att fortsätta vara singel och jag måste trivas med det utan att fundera om det kommer in en man i mitt liv eller inte. Har du något tips hur jag kan tänka kring detta, vill inte bli bitter över detta och tycka att jag ständigt har sådan otur.
Vet du några singelförebilder så tar jag tacksamt emot lite tips, behöver verkligen lite boost när det gäller den här Bitte i livet nu.
Hälsningar!
Stina

Reply
Charlotta 24 februari, 2018 - 19:59

Välkommen hit Stina W och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Känner du till attraktionslagen och har du i så fall använt den för att dra till dig det du vill ha? Även om man inte menar att göra det så är det lätt att man utstrålar en känsla av att ”det är inte lönt för jag vet att jag inte kommer att träffa någon ändå”. De energierna känner omgivningen av, även om de inte kan sätta fingret på vad det är, och undviker att bli engagerade i dig. Attraktionslagen kan hjälpa dig att sända ut rätt signaler. Du kan läsa om attraktionslagen här och här. Här är ett inlägg om singelskap som du kanske kan ha glädje av och här är ett till.
/C

Reply
Stina W 24 februari, 2018 - 20:23

Tack så mycket för tipsen. Det stämmer verkligen på mig att jag inte vill vara ihop med vem som helst bara för att ha en relation, det klar jag inte av, det är väldigt viktigt att det känns rätt och det är just det som är så svårt att hitta. Därför ser jag att jag måste släppa taget om drömmen, längtan och åtminstone för ett tag ge upp och uppskattade singelllivet och vara nöjd med det. Annars blir det att jag alltid har fokus och tänker på det som saknas i livet och det tar energi och är väldigt jobbigt. Vad tror du om min strategi kring det här?

Reply
Charlotta 24 februari, 2018 - 20:34

Det är bara du som kan avgöra vad som är rätt väg för dig. ❤
/C

Reply
Ulf Olsson 24 februari, 2018 - 21:27

Till Stina W.
Tycker inte du skall ge upp en dröm.
Men ta gärna ett steg tillbaka och avvakta.
Hoppas du finner vad du söker
Singellivet har visserligen sina goda stunder.
Men att ha någon att dela sina upplevelser med är värt mycket mer.
Lite tankar från mig bara.
(Charlotta får ta bort detta meddelande om jag trampar i klaveret nu)

Reply
Charlotta 24 februari, 2018 - 21:40

Här trampar man aldrig i klaveret såvida man inte är otrevlig eller elak. Det är bara positivt att fler än jag återkopplar. 🙂
/C

Reply
A 25 februari, 2018 - 08:35

Att slippa bry sig kan vara nödvändigt ibland. När vi ständigt matas med info om tragiska händelser, sen är det precis så som Fredrik Lindström tog upp det här hos Skavlan, att vi Svenskar förlitar oss för mycket på att ”någon annan” i det här fallet staten sköter allt åt oss.

Detta är inget nytt, vi är uppfostrade med att staten sköter allt åt oss. Så, vad Fredrik Lindström sa var definitivt inget nytt för mig. Jag har tänkt på det här fenomenet i åratal. Sedan är det så att svensken ogärna protesterar mot något, eller tar ansvar för sina egna handlingar. Det kan vi se när det gäller den livsfarliga situationen inom transportstyrelsen skedde – ingen tog ansvar. Och så är det inom många för att inte säga de flesta områden i dagens Sverige. ”Det är inte mitt bord” ”Har inte jag någonting med att göra” osv. En oerhört farlig mentalitet där själva problemet hamnar i bakgrunden på grund av allt detta ordskådespeleri och skylla på varandra mentalitet styr …

Reply
Charlotta 25 februari, 2018 - 08:50

Nej tyvärr är det inget nytt, och det är en naturlig följd i ett land med en stark stat. Dessvärre leder det till en obehaglig situation i samhället när det går för långt och jag upplever att det har blivit mer och mer uttalat de senaste 10-20 åren.
/C

Reply
Ulf Olsson 25 februari, 2018 - 09:47

Upplever att svensken idag är mer egotrippad.(nu generaliserar jag lite)
Och vi har ett brutalare och kallare klimat. (inbillning kanske)
Den gemenskap som fanns när jag växte upp är helt borta idag.
Det borde finnas fler som du
Charlotta

Reply
Sofie 25 februari, 2018 - 10:40

Det där känner man tyvärr igen…

Jag har en fråga om attraktionslagen, om du möjligtvis har något tips om hur man kan ändra en rädsla/oro/känsla för att aldrig få ett fast jobb i framtiden? Jag pluggar just nu, något som det inte är jättegott om lediga jobb inom och som jag inte har erfarenhet av sedan tidigare heller – och jag kan inte sluta oroa mig för att jag inte får något jobb när jag pluggat klart. För jag blir ännu mer orolig av att det verkligen känns som att jag inte kommer få det, och då är väl risken ännu större att det blir så när det är det jag sänder ut och tänker på… Jag försöker ändra inställning men har så svårt att tro på det. Till saken hör väl att jag tyvärr trivs ganska bra med att vara osocial/för mig själv (fast jag är ändå nyfiken och intresserad av andra människor, jag föredrar bara att lyssna på andra och har inget behov av att synas och höras själv), vilket nog är grunden till att jag blir osäker på om någon någonsin kommer anställa mig då det alltid lär finnas någon som är mer social och framåt som kan prata för sig.

Reply
Charlotta 25 februari, 2018 - 12:22

Hej Sofie! Min första fråga är om du utbildar dig till något som du verkligen vill jobba med? Är utbildningen ditt eget val, något som intresserar dig och som du känner starkt för, kanske till och med brinner för? Jag får nämligen intrycket av att du har viss tveksamhet kring yrkesvalet och att det kanske handlar mer om det än om att du generellt skulle ha större svårighet än någon annan att hitta jobb. Är det något du kan relatera till?
/C

Reply
Sofie 25 februari, 2018 - 12:41

Tack för ändringen av namnet och svaret först och främst! 🙂 Nja, grejen är att jag är osäker på alla yrken jag kan tänka mig (svårt att veta vad som passar innan man har provat, vilket tyvärr oftast är svårt att göra) och det jag har valt är det jag tycker är mest intressant och lockande. Så jag vill, men är ändå ständigt osäker på framtiden (har redan bytt utbildning en gång och så här i efterhand känner jag att jag också hade kunnat fortsätta den, men då tog osäkerheten om framtiden över helt och hållet). Det är nog faktiskt mest en generell osäkerhet och dåligt självförtroende som är problemet, inser jag nu… men jag önskar bara att jag kunde vänta med att bekymra mig över det tills jag faktiskt har pluggat klart! Men som sagt, det är tankar som återkommer och jag har märkt hur andra saker jag känt och tänkt mycket på faktiskt sedan inträffar så jag vill gärna bryta de negativa tankarna om framtiden.
Men jag får fortsätta bläddra runt här och försöka ta till mig de du har skrivit tidigare, jag tycker det är väldigt bra och hjälpande! 🙂

Reply
Charlotta 25 februari, 2018 - 12:52

I så fall vill jag presentera en annan tanke för dig som du kan använda för att byta ut de jobbiga tankarna du redan har. Den nya tanken är denna: Anledningen till att du känner osäkerhet inför yrkesval och tveksamhet inför hur bra det kommer att gå med jobb när du är klar är inte att du har sämre förutsättningar än andra utan tvärtom att du har bättre förutsättningar. Den osäkerhet du känner är ett tecken på att du har kapacitet att jobba med många olika saker, att du är intresserad av mycket och har förmåga att sätta dig in i, och bli bra på många olika saker. Den förmågan kan i vissa sammanhang kännas som en svaghet men i själva verket är det en styrka. Det betyder att det spelar inte så stor roll vad du utbildar dig till för sannolikheten är stor att du inte kommer att stanna på första jobbet så länge, utan istället fortsätta att utvecklas, bygga på dina kunskaper med andra intressanta aspekter och skapa din alldeles egen karriärväg. Osäkerheten kommer av känslan att behöva passa in i ett fack som du vet kommer att passa dig illa, men du behöver inte passa in i någons fack, du är fri att skapa din egen väg efterhand som du upptäcker den. Sug i dig all kunskap och alla erfarenheter du kan när tillfälle ges, våga satsa på intressanta jobb och möjligheter även om de känns lite udda, och ett steg i taget kommer din alldeles egen väg att utkristallisera sig. Och min gissning är att det kommer att bli bättre än du någonsin hade vågat drömma om.
/C

Reply
Sofie 25 februari, 2018 - 14:14

Oj! Tack så hemskt mycket! Det var mitt i prick! 🙂 Jag försöker sannerligen att passa in i de där facken och anpassa mig, fast det slutar alltid med att jag får hitta andra lösningar och vägar till slut ändå. Det är bara så mycket läskigare att lita på sig själv och gå sin egen väg istället för att följa strömmen, – men jag gillar och håller verkligen med om det du skrev så det ska jag spara och läsa/tänka på många gånger tills det verkligen fastnar. Tack igen! 🙂

Reply
Helene 25 februari, 2018 - 15:30

Charlotta, BRA att du tog upp detta ämne, Tack! Har så många gånger blivit irriterad när jag tex. hör om skolans problem med elever som är stökiga mm. Det föreslås då utredningar av regeringen om tillsättande av övervakningskameror, väktare osv. men jag nästan skriker: VAR är föräldrarna??? Har alla föräldrar abdikerat? Skall de endast vara kompis med sina barn? Vågar de inte ta en fait?–Nu tog jag endast skolan som ex. Men i samhället i övrigt ser det lika ut. Alltid kommunen, socialtjänsten, osv. som skall lösa problem, tillsätta dessa utredningar (som jag blir så trött på) Men VI: gemene man, varför tar vi inte ansvar för vårt eget/familjens liv ock leverne? CIVILCURAGE fattas idag överallt!! Varför vågar så få ifrågasätta personer i ”maktställning”–dessa har många gånger EJ utbildning för det de tagit på sig! Tex. Kan en Landstingsdirektör ha varit kock!! —Läser Sofie’s tankar/oro, tror också att det kommer att gå jättebra för dej, just av den anledning Charlotta så klokt skriver. Följ inte strömmen Sofie, led den,:) 🙂

Reply
Charlotta 25 februari, 2018 - 18:52

Tack för dina reflektioner Helene, jag håller med dig!
/C

Reply
Helene 25 februari, 2018 - 17:42

Når målet är att slippa bry sig. Skrev ovan, men fortsätter ur en annan aspekt. Nämligen Stark-kontra skör! Att vara den som känner i hjärtat ock agerar mot sedda orättvisor/händelser, samtidigt är så skör, att det gör ont , så ont, att bli sviken av andra som sett ock hört,–talat vitt ock brett om detta vid ”kaffebordet”—men när jag tar upp saken offentligt ställer personer till svars,—då får jag inget stöd. Då tiger alla. När jag ifrågasätter blir svaret: Njjjaaa, jag hörde inte riktigt, nnjjjaa, jag stod en bit ifrån, då tappar jag tron på människor som jag trodde mej känna. Det gör ont. Men jag har hela mitt vuxna liv ivrat för sanningen. Jag kan då verka stark, ock är det. Men samtidigt är jag skör, det är så mycket som berör. Mycket stark—mycket skör—Ingen bra kombination,,,,

Reply
Charlotta 25 februari, 2018 - 18:54

Att vara stark är inte en avsaknad av skörhet utan en förmåga att kunna och våga agera trots skörheten. De som inte vågar ställa sig bakom dig har inte den förmågan, de låter skörheten styra. ❤
/C

Reply
H 25 februari, 2018 - 18:13

Hej nu började jag att tänka på när olyckor händer. Jag vet att jag är personen som går fram och ser om jag kan hjälpa till med något. Just i sådana händelser så fungerar jag som i automatik. Nu berömmer jag mig själv:)

Reply
Charlotta 25 februari, 2018 - 18:55

Det gör du helt rätt i H! Om alla hade agerat som du i de situationerna hade världen varit en vänligare och tryggare plats. ❤
/C

Reply
A 26 februari, 2018 - 08:20

Vi Svenskar är bortskämda samtidigt som vi är övervakade. Därav att fler och fler väljer den egoistiska vägen, och jag håller med dig om att det blivit värre de senaste 15-20 åren. Ett riktigt obehagligt samhälle vi lever i. Folkvandringar, hot och hat, dålig ansvarsfördelning och sist men inte minst att folk stoppar huvudet i sanden och förlitar sig på att staten ska sköta precis allt, utan att den egna individen har något ansvar. För att inte tala om alla dessa skattesmitare, Leif Östling VD för Svenskt Näringsliv : ”Vad fan får jag…?” Alltså jag upplever att vi har en väldigt dålig ordning i Sverige nu. Kanske vi borde återgå till 1800-talet ett tag, så får vi se om trenden vänds?!

Reply
Charlotta 26 februari, 2018 - 10:21

Något behöver helt klart göras, frågan är om den förändringen kan komma uppifrån. Jag är tveksam. Jag tror att medvetenheten med andra och bättre val behöver börja hos den stora massan och fortplanta sig uppåt.
/C

Reply
Hanna 28 februari, 2018 - 12:45

Tack och bra du tog upp detta, bra skrivet. 🙂

Reply
Charlotta 28 februari, 2018 - 13:21

Tack Hanna!
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI