Home Inspiration/medvetenhet När man vill informera för andras bästa

När man vill informera för andras bästa

by Charlotta

Det där med att vilja andras bästa och känna sig manad att informera om saker som människor egentligen inte är redo för, kan försätta en i knepiga situationer. Man vill ju så väl och ändå blir det så fel.

I dessa dagar när de flesta människor har obegränsad tillgång till information, även ny och kanske banbrytande information, så är det mer regel än undantag att gamla sanningar behöver bytas ut, helt enkelt för att det visat sig att de inte så värst sanna.

Inte minst inom områden som kost och hälsa så har det på senare år funnits anledning att omvärdera väldigt mycket av de gamla sanningarna, och även ifrågasätta vilken information man egentligen kan lita på, och vilka intressen som styr.

Många människor är snabba med att ta till sig det nya, en del har till och med själva gått före och under lång tid haft en känsla för att det gamla omöjligt kan vara sant, medan andra känner ovilja mot det nya och föredrar att stanna kvar i de gamla välbekanta.

Att vara en personen som ifrågasätter det gamla och lever i framkant av ny kunskap kan vara en utmaning, speciellt om man i sin närhet har personer som inte vill lyssna på det nya, och i synnerhet om det är personer som man älskar och bryr sig om, och som man har anledning att oroa sig för vad gäller kost och hälsa.

Det kan vara oerhört frustrerande och oroande att stå bredvid och se på hur någon gör ”allt fel” och riskerar kanske både sin egen och andra familjemedlemmars hälsa på grund av okunskap och ovilja att ta till sig nyare kunskap.

I all välmening försöker man kanske informera om det man vet, visar på artiklar och länkar till studier, och det enda man får tillbaka är ilska och upprördhet, och i värsta fall blir man kanske bortplockad som vän och kontakt.

Att sitta där med sina goda intentioner och ha förlorat en vänskap utan att ha kunnat erbjuda den hjälp som var avsikten kan kännas väldigt bittert och orättvis. Innan man låter det gå så långt behöver man anta ett annat perspektiv för att förstå vad det är som egentligen händer.

Den sortens information som man erbjuder handlar inte bara om själva sakdiskussionen utan den ifrågasätter personens hela världsbild. Den ifrågasätter kanske stat och myndigheter som personen förlitar sig på, den ifrågasätter kanske sjukvården som är en stor del av personens trygghet,  den ifrågasätter kanske personens intelligens och förmåga att tänka rationellt, och den ifrågasätter kanske till och med personens roll som en god föräldrar som älskar sina barn och gör det som är bäst för dem.

Det är mycket att ta in och ändra på vid ett och samma tillfälle. För den personen handlar det inte bara om kost och hälsa, utan om trygghet och personens uppfattning om världen, och det skiftet måste var och en få göra i sin egen takt.

Att vilja väl och vilja hjälpa handlar ibland om att avstå från att förmedla information som mottagaren inte är redo för att hantera, och att istället vänta tills personen själv lämnar en öppning för att ett intresse har väckts.

/Charlotta

2 comments

Helena 10 april, 2017 - 23:19

Dina kloka ord kom verkligen rätt i tiden för mig.
Jag hör till dem som ligger i framkant.
Min mor hör till dem som tror på det gamla. Som inte ifrågasätter läkarnas kunskap. Som har samma världsbild som när jag var lite för snart 50 år sedan, då det var lämpligt att äta 6-8 limpskivor per dag med margarin på.

I tio år har jag försökt få min mor att byta ut margarin och Lätta mot bättre alternativ för att undvika proppar.
I många år har jag försökt få mamma att förstå hur viktigt det är med D-vitamin för att inte bli benskör.
I många år har jag försökt förmedla den kunskap jag tagit till mig om.vitaminer, mineraler, mm.
Men intresset har inte funnits där.
Ja, ja, svarar hon och fortsätter som vanligt.

För några månader sedan gick hon till vårdcentralen för första gången på 28 år.
Hon har haft huvudvärk konstant i flera månader.
Hennes blodtryck ligger över 200.
Hennes rygg värker fruktansvärt pga frakturer i kotorna som hon hostat sönder. Kotorna är sköra av urkalkning visar röntgen.
Några veckor senare hamnar hon på akuten med blodproppar i båda benen.
– Vilken otur jag har som blev så sjuk så plötsligt, säger mamma.
Jag suckar. Det är inte otur. Det är okunskap. Det är fel kost. Under många många år.

Jag är ledsen. Fruktansvärt ledsen.
Jag vill att min mamma ska slippa smärtan. Slippa vara sjuk. Kunna sova mer än två timmar i taget pga ett urkalkat skelett och magnesiumbrist.
Jag hade kunskapen.
Jag hade tiden.
Jag nådde inte fram.

Nu har hon för ont för att tänka logiskt. Jag når fortfarande inte fram.
Läkaren ger henne brustabletter med kalcium.
Hon får kramp i musklerna.
Läkaren vet inte att man behöver balansera upp med magnesium för att slippa krampen.
Mig lyssnar hon inte på.
Det gör ont när den man bryr sig om har ont.

Reply
Charlotta 11 april, 2017 - 09:39

Vad tråkigt att höra att din mamma är så sjuk och att du inte har fått lov att hjälpa henne trots att du visste vad som behövdes. Det är oerhört smärtsamt att stå bredvid och inte få lov att hjälpa till trots att man har hjälp att ge. Som vuxen har man både skyldighet och rättighet att ta ansvar för sig själv, och det innebär också att man har rätt att välja det som inte är bäst för en, oavsett om det är av okunskap, av vana, av trygghet eller av övertygelse. Speciellt för äldre människor är just vanan och tryggheten ofta värt mer vilket kan vara svårt för yngre generationer att förstå och acceptera. Men även bland yngre är det många som väljer det välbekanta före det okända eller det obekväma, även om det inte finns någon chans till förbättring i det välbekanta. Det bästa man kan göra är att bara acceptera människors val och möta dem där de är. ❤️
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI