Home Inspiration/medvetenhet Ser du livet som din vän eller fiende?

Ser du livet som din vän eller fiende?

by Charlotta

Utvecklas ditt liv som det gör för att livet vill ditt bästa och försöker underlätta för dig eller för att du gör ditt bästa för att dagligen vinna kampen mot det elaka livet? Är livet en ständig kamp, en fråga om överlevnad och en ständig besvikelse eller är det ett samarbete där ni båda är på väg åt samma håll, med samma övertygelse och med varandras hjälp? Din upplevelse av livet handlar inte så mycket om det som har hänt tidigare som om det som ska komma.

Tänk om du försov för att du skulle bli sen och undvika att hamna i en trafikolycka.

Tänk om du fortfarande är singel för att din tilltänkta partner behöver hinna skaffa sig lite mer livserfarenheter och bli en ännu bättre människa innan ni träffas.

Tänk om de motgångar du upplever har för avsikt att utmana dig till att prestera på den höga nivå du egentligen kan men som du inte skulle nå upp till om allting gick lätt.

I livet kan man inte alltid välja vad som händer men man kan alltid välja hur man tänker kring det som händer. Man kan beklaga sig och tycka att livet är orättvis och miserabelt eller så kan man välja att tro att det finns en mening med det som sker, även om det inte alltid är uppenbart. Inget av alternativen ändrar på det som har skett men det ena lyfter dig och det andra sänker dig.

Vi kan aldrig veta hur livet skulle ha blivit om det som hänt inte hade hänt, inte heller kan vi med säkerhet veta varför vissa saker händer, så varför utgå från det värsta? Varför välja tankar som gör dig olycklig, som får dig att känna dig obetydlig, oälskad, liten och utsatt?

Om det nu är omöjligt att säkert veta, varför inte då istället välja att utgå från det bästa? Att tro att det som händer faktiskt händer för ditt bästa, att det finns en mening även om du inte kan förstå vad det är eller se sammanhanget.

Varför inte välja att tro det som har en chans att göra dig lycklig istället för det som garanterat gör dig olycklig? Det som får dig att känna hopp istället för hopplöshet, tillit istället för tvivel, kärlek istället för rädsla? Varför inte välja att livet är din vän?

/Charlotta

14 comments

Annica 22 november, 2017 - 09:28

Livet är verkligen en gåva.❤❤❤
Oavsett om vi möter det ljusa eller mörka med att leva och vara människa.
Jag tror man ganska länge kan möta livet med både med- och motgångar och känna en trygghet i att det är ok.
Förstå att vi kan lära oss mycket av svårigheter och att de svåraste människor vi möter som kanske gör oss väldigt illa kan bli de som lär oss mest.
Jag tror det är när livet blir väldigt tungt och väldigt svårt som vi ibland tappar oss själva.
Då försvinner denna insikt om att vi ingår i något större.Att det finns en mening med allt som händer.
Rädslan tar över och mörka tankar om hur värdelös och dålig man är.
Förhoppningsvis hittar man tillbaka till sin egen inre kompass och inre trygghet igen.
Då man har styrkan att jobba med sina egna tankar igen och låta de positiva få ta över igen.
Hitta modet och livsglädjen igen och se livet som en resa och skola igen.
Att hitta meningen med allt igen.
Att livet är till för att levas .
Inte bara en kamp i rädsla.
Du skriver så bra Charlotta.
❤❤❤
Tack för att du delar med dig av din klokhet.
Allt gott.
Kram från
Annica

Reply
Charlotta 22 november, 2017 - 10:19

Jag tror det är så att de flesta människor får inte anledning att hitta fram till den genuina och starka kontakten med sitt inre förrän världen utanför rasar, och då gör man det till slut av ren överlevnad. Hade man i förväg byggt upp den inre tryggheten och tilliten hade även de mörkaste stunderna varit lättare att bära.
/C

Reply
Annica 22 november, 2017 - 11:16

Du har så rätt i det.❤
Ibland kanske vi lurar oss själva.
Tror att vi lever i harmoni med vårt inre jag.
Vill inte inse att vi är på fel väg.
Har inte insikten.
Det är då först när det rasar på riktigt runtomkring oss eller i oss själva som vi förstår att vi inte lyssnat inåt på riktigt.
Men jag tror aldrig det är försent att hitta tillbaka till sig själv.
Det är det som är så himla fantastiskt.
Att det går att vända det mörka och tunga till något ljust och positivt trots att omständigheterna i ens liv kanske är desamma.
Att vi inte är maktlösa utan kan förändra mycket mer än vi kanske tror.
❤❤❤

Reply
A 22 november, 2017 - 10:00

Livet en gåva? Själva upptäckten av det är den verkliga gåvan, på gott och ont. Jag upptäckte det med Charlottas hjälp. Tack för boken! Den innehåller livet självt 🙂 som du väljer.

Reply
Charlotta 22 november, 2017 - 10:17

Tack! Vad roligt att du skaffat boken, hoppas du får mycket glädje av den. 🙂 ❤️
/C

Reply
HJÄLP 23 november, 2017 - 14:29

Jag känner ingen tillit till livet. Jag är rädd för livet, rädd att det vill mig illa.
Min största rädsla är att bli ensam kvar i världen. Jag har ingen kontakt med min familj, mamma gick bort för några år sedan. Resterande relationer inom familjen har ej varit sunda varav jag valt att bryta.
Min stora trygghet och glädje i livet har varit min sambo sedan 18 år tillbaka. Vi har inga barn men har haft två underbara huskatter som varit med oss till alldeles nyligen. Båda är nu borta och jag känner mig fruktansvärt otrygg i livet och att min sambo ska ryckas bort från mig. Jag har inga vänner.
Hur gör man för att bygga upp en trygghet i sig själv? Jag vill inte gå runt med den här rädslan. Att bli ensam utan någon att vända sig till är verkligen det jag fruktar mest i livet. Mina djur gav mig mening och trygghet.
Vidare har jag de senaste 5 åren gått till och från hos en terapeut. Ibland med ett par års uppehåll för att sedan ta kontakt igen. Det har oftast känts bra att gå till hen men inte alltid. Jag har valt att avsluta denna kontakt då den inte fungerat hela vägen fram.
Nu står det klart att jag verkligen bara har min sambo kvar. Jag känner mig så utsatt och rädd. Till saken hör att jag fick klara mig väldigt mycket själv redan tidigt i livet. Inget känslomässigt stöd och jag gjorde så gott jag kunde. Mest trycktes allt undan för att slå tillbaka med full kraft senare i livet med mycket ångest och panikattacker.. Jag har ingen stadig grund att stå på och vet inte hur jag ska kunna bygga någon heller.

Reply
Charlotta 23 november, 2017 - 14:41

Hej HJÄLP, välkommen hit! Även om ditt förlutna saknar en del pusselbitar som kanske andra fått automatiskt under sin uppväxt så finns det inget som säger att du inte själv kan bygga upp och lägga till det som saknas. Första steget är att bryta dina invanda tankemönster och våga börja tänka andra tankar. Istället för att repetera samma tankar som du tänkt tusentals gånger tidigare, tankar om rädslor, ensamhet, hopplöshet och utsatthet så prova att ifrågasätta de tankarna. Våga tänka att du kanske har skapat dig en bild av livet som inte stämmer med verkligheten, en bild som kan se annorlunda ut om du bara tillåter den. Efter de nya tankarna kommer de nya handlingarna där du utmanar dig själv att våga prova något nytt, göra saker som du inte gjort tidigare för att få annorlunda resultat än de du fått hittills. För varje gång du vågar kliva utanför din egen trygghetszon blir livet lite större, och för varje gång du väljer att stanna kvar innanför blir det lite mindre. När du börjat ändra så smått på först tankarna och sedan handlingarna så kommer känslorna att börja följa efter, du kommer att uppleva små glimtar av en annorlunda och alldeles ny upplevelse, känslor som kan liknas vid hopp, förväntan och tillit. Desto mer du jobbar med dina tankar och dina handlingar i rätt riktning desto mer kommer dina känslor och din upplevelse av livet också att förändras till det bättre.
/C

Reply
HJÄLP 23 november, 2017 - 15:17

Många Tack för ditt svar! Jag ska genast ta detta i beaktande.

Reply
J 23 november, 2017 - 22:33

Jag har tidigare försökt styra livet väldigt mycket. Livet och personer. Mycket pga rädsla, att om inte allt sker precis som jag förberett i min tanke så vågar jag inte, så drar jag mig ur, så undviker jag. Med en bakgrund av social fobi är det inte så konstigt att fastna i att försöka kontrollera livet. Äntligen har jag dock nått så pass i utveckling att jag Vågar börja släppa taget. Det sker inte alltid av sig självt, märker att jag gärna vill styra rent spontant ”nej, jag hade hellre gått den vägen”, men sen kommer jag på mig själv och släpper, kapitulerar. Målet är att det inte ska finnas nån reaktion övht. Jag ska bara följa, tänka ”Okej, vad intressant. Den vägen kan jag väl prova”. Börja jobba Med livet och inte Mot livet.
En mening som jag fick till mig så sent som för någon dag sen var ”Livet har ordnat allt precis så som det ska bli, för att det ska bli rätt. Då ska du inte vara där och ändra på den ordningen”. Att om man bara vågar släppa taget så kanske allt kommer att falla på plats av sig självt, precis så som det ska bli. Det krävs en hel massa tillit, men när man väl ser sammanträffanden eller hur saker ibland bara faller på plats, då är det fan magiskt!

Reply
HJÄLP 24 november, 2017 - 07:01

J- det här var till god hjälp och fick mig och säkert många fler att öppna upp för ett annat sätt att tänka och förhålla sig till livet. Tack för att du delade med dig!

Reply
J 24 november, 2017 - 07:13

❤️❤️❤️

Reply
J 24 november, 2017 - 11:59

Ps. Jag gillade den där delen i texten om en ev orsak till varför man är singel- Att vara snart 30 och fortfarande oskuld är fan inte kul, haha..

Reply
Charlotta 24 november, 2017 - 12:16

Du hade garanterat inte varit lyckligare av att vara snart 30, singel och INTE oskuld. 😉 Det finns ingen anledning att dela sig själv med någon om det inte känns rätt och inget fel i att vänta med att dela sig själv tills det känns rätt. ❤️
/C

Reply
J 24 november, 2017 - 13:43

Haha, så rätt!

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI