Home Inspiration/medvetenhet Två sorters människor

Två sorters människor

by Charlotta

Det finns människor som avskyr förändring, som instinktivt reagerar negativt på allt som är annorlunda, som är på väg att bli annorlunda eller som skulle kunna tänkas vara annorlunda. Detta är människor som finner trygghet i förutsägbarhet och i saker som upprepar sig på ett sätt som de känner igen och är bekväma med, och som också identifierar sig med sin vardag och sintt förflutna.

Den här sortens människor föredrar att allting är som det alltid har varit, och håller hellre fast vid gamla metoder än prövar nya. Om något tvunget måste förändras så vill de att det ska gå långsamt, att de ska få gott om tid att förbereda sig och planera och att förändringen ska ske gradvis så de hinner vänja sig.

Sedan finns det den andra sortens människor, de som lever för förändring och betraktar världen och livet som en enda lång, turbulent förändring som leder dem in i det okända. De som vänder och vrider på varje situation, varje tanke och varje sanning för att se om man inte kan betrakta den ur en annan vinkel, tolka den på ett annat sätt och göra något annat med den så att den kan få ny betydelse och nya användningsområden.

Den här sortens människor har svårt att acceptera att saker och ting måste vara på ett visst sätt, ogillar regler och lagar och försöker alltid hitta alternativa tolkningar och nya vägar. För de är aldrig sista ordet sagt eller sista stenen lagd, för det kommer alltid en morgondag när man kan få nya idéer som förändrar synen på hela situationen.

Om man tillhör den ena eller andra kategorin, eller för den delen en blandning av båda, är egentligen inte så viktigt. Det som däremot har betydelse för livsupplevelsen är om man arbetar med eller mot sin naturliga fallenhet.

Är man en person som får ångest bara av tanken på förändring samtidigt som man ständigt ställer sig själv frågor av typen ”Tänk om…” eller ”Hur gör jag om…” så binder man ris åt sin egen rygg. Den sortens frågor placerar en känslomässigt precis där man minst av allt vill vara, mitt i en oförutsägbar förändring, och självklart skapar det en känsla av osäkerhet och rädsla eftersom det går rakt emot den kontinuitet som står för trygghet.

Om man å andra sidan är en person som går igång på frågor som ”Tänk om…” och ”Hur skulle jag kunna lösa det här på andra sätt?” men som till exempel har ett jobb som handlar om repetitiva arbetsuppgifter utan utrymme för kreativitet eller nytänkande så är risken stor att man blir nedstämd och upplever känslor av meningslöshet.

Att försöka tvinga in en rund kloss i ett fyrkantigt hål går inte bättre än att tvinga in en fyrkantig kloss i ett runt hål. Man behöver inte vara likadan som alla andra för att passa in och fylla en funktion, för vi ÄR inte likadana och ska inte heller vara det. Däremot behöver vi känna och förstå oss själva för att kunna utnyttja våra styrkor istället för att nedslås av våra svagheter.

/Charlotta

7 comments

H 23 september, 2017 - 23:11

Hej,jag vill nog vara den sorts människa som du presenterar i nummer två. Men jag är både rädd för det nya okända men också nyfiken. Just nu är mitt liv typ som att jag befinner mig med huvudet nere och fötterna upp. Jag är som en magnet som dras in i konflikter fastän jag vill bara ha lugn och frid. Min nya strategi på jobbet blir att vara åsikts fri. Men även att se,mig för om annat arbete.

Reply
Charlotta 24 september, 2017 - 09:37

Många gånger är det så att man är den första sorten i vissa sammanhang och den andra sorten i andra sammanhang. De flesta av oss är lite av båda men väger över mer åt ena hållet. Om du känner att du behöver vara åsiktsfri för att inte råka i konflikt på jobbet så låter det som en god idé att se dig om efter ett annat arbete.
/C

Reply
H 24 september, 2017 - 15:17

Ja jag har börjat känna att hur jag bör nog se mig om efter annat för man mår inte bra att ha det så.

Reply
Hanna 24 september, 2017 - 16:54

Hej definitivt den andra är jag, inte en enda dag likt den andra, nya utmaningar hela tiden, det har blivit så.
Men nu önskar jag att jag blir/ hamnar som den första, så jag en gång i livet, till slut, få uppleva lugn & ro. 🙂

Reply
Charlotta 24 september, 2017 - 18:35

Om din personlighet mest överensstämmer med den andra typen så kan du behöva kompromissa, eller hitta vägar som tillåter dig att tillgodose din personlighet men ändå ger dig stabilitet och lugn. Att gå emot sitt innersta väsen är sällan en framkomlig väg.
/C

Reply
A 25 september, 2017 - 10:38

Jag tillhör definitivt den förstnämnda sorten, som är lite rädd för alltför mycket förändring och skulle det ske någon stor förändring, som jag själv inte kan kontrollera så tror jag att jag skulle bli ”sjuk”. Jag lever ett lugnt liv, är en lugn person. Fast jag kan tycka ibland att det känns som att jag har gett upp, och gjort avkall på mycket.

Reply
Charlotta 25 september, 2017 - 13:47

Någonstans finns en gräns åt båda hållen när det man upplever som mest bekvämt har gått så långt att det gränsar till att bli ett problem som begränsar livet istället för att förenkla det. Att offra delar av livet som man egentligen vill ha för att slippa utmana sig själv kan göra det livet som blir kvar väldigt litet.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI