Home Inspiration/medvetenhet Vårt sjätte sinne är magnetiskt

Vårt sjätte sinne är magnetiskt

by Charlotta

Vi är nog många som någon gång har förundrats över hur flyttfåglar hittar rätt när de byter hemvist, samma sak med till exempel honungsbin eller delfiner. I skolan fick man lära sig att det hade något med jordens magnetfält att göra, och eftersom det hela lät ganska obegripligt så nöjde nog sig de flesta med den förklaringen.

Det korrekta ordet för fenomenet är magnetoreception, och det är en förmåga som fungerar som ett magnetiskt sinne. Och nu kommer det roliga, ny forskning från California Institute of Technology har kunnat påvisa denna typ av magnetisk känslighet även hos människor. Man tror till och med att detta sjätte magnetiska sinne kan vara vårt ursprungliga sinne.

Detta nya forskningsområde kommer sannolikt att ha enorm betydelse för hur vi forstättningsvis kommer att betrakta inte bara oss själva utan även världen vi lever i. Icke-materialla företeelser som känslor, inställning, attityder och intentioner kommer att få ett helt nytt erkännande och dess betydelse kommer att kunna bevisas på ett sätt som aldrig tidigare gjorts.

Än så länge har endast initiala experiment genomförts, men man har redan kunnat registrera skillnader i hjärnvågorna hos en testperson som utsattes för ett magnetisk fält som roterade moturs.

Sedan tidigare är det känt att förändringar i jordens magnetfältsmiljö kan orsaka sömnproblem, brist på energi, och känslomässig och mental förvirring. På motsvarande sätt finns rapporter om att människor känner sig lyckligare och mer inspirerade och kreativa när jordens magnetfält är stabila och solaktiviteten ökar.

Sannolikt beror detta på resonans mellan jordens och solens magnetiska frekvenser och våra mänskliga kroppar. Nu öppnas möjligheter för bättre förståelse för de här fenomenen, och även för att börja undersöka om och i så fall hur påverkan sker på andra hållet. Om vi påverkas av yttre magnetfält är det logiskt att utgå från att även vi kan påverka våra yttre omtändigheter på motsvarande sätt.

Det här skulle betyda att allt levande, människor, djur och växter, står i förbindelse med varandra genom magnetiska fält där information kan utbytas, och positiv eller negativ påverkan skapas. För oss människor sker detta i så fall på en undermedveten nivå.

Praktiskt skulle det kunna innebära att om tillräckligt många människor har samma intention och avsikt så skulle det kunna påverka globala händelser och levnadsmiljön på jorden, i negativ riktning om intentionen och tankarna är negativa, och i positiv riktning om intentionen och tankarna är positiva.

Här fick vi just ytterligare en väldigt god anledning till personlig utveckling och att inte fokusera på det negativa och hemska, varken i våra egna liv eller i ute i världen. Istället kan vi bidra med tankar som tacksamhet, uppskattning, omtanke och medkänsla för att se till att de magnetisk frekvenser vi sänder ut plussar på det goda i världen istället för det onda. 

/Charlotta

8 comments

carin 21 augusti, 2016 - 12:28

Otroligt intressant. Läser gärna mer om detta i framtiden 🙂

Skulle gärna vilja höra vad du tänker när du läser det här..
Ska föröka göra historien så kort som möjligt.

I höstas gick jag igenom en separation från någon jag hade levt med i ett par år. En man med narcissistiska drag som var oerhört svår att leva med. Han var charmig, attraktiv, rolig, social (clown på alla fester, alltid synas och höras, spontana tal etc) Han beskrev sig själv som ödmjuk (är inte det en paradox till att vara ödmjuk? Är väl upp till omgivningen att bedöma om man upplevs som ödmjuk eller ej) Men han hade andra sidor innan för väggarna. Små små subtila sätt att förminska mig, tror inte att han ens var medveten om att han gjorde det, talade om mig i tredje person, förminskade mig inför andra, ville bestämma ALLT, kompromisslös, dominant, ville ändra på mig, ville inte träffa mina vänner/familj utan bara hans, perfektionist osv osv. Separationen blev tuff, tuffare än jag nånsin kunde tro. Men nu snart ett år senare mår jag faktiskt ganska bra. I våras träffade jag en kille som var väldigt olik min partner men han gjorde klart för mig att det var en oseriös relation, han ville inte gå in i ett förhållande och jag kände att jag inte heller var redo. Dock blev jag smått besatt av honom (inget jag nånsin visade för honom, berättade bara för mina vänner) och jag tänkte på honom hela tiden, kollade mobilen varje minut. Kände mig fången i hans klor på något vis trots att det var tydligt att han inte tänkte så mycket på mig. Såhär i efterhand ser jag att det absolut inte handlade om honom, jag var helt enkelt bara så fruktansvärt uttråkad på livet.

Nu till mitt ”problem”.

Jag har sedan en månad tillbaka träffat en ny man. Jag är ÄNTLIGEN fri från min flirt i våras. Det är en enorm befrielse att inte tänka på honom mer. Och det är helt och håller tack vare den nya mannen jag träffade. Han fick mig att sätta fokus på annat, honom antagligen. Problemet är bara att han är en kopia av min före detta sambo. Dominant, ledartyp, älskar att synas och höras, enormt självförtroende, perfektionist, uppvaktande, charmig, snygg, mörk (utländsk precis som min före detta), ”undervisar” gärna mig i de mest banala saker som alla människor känner till vilket ibland bara får mig att gapa, har givetvis kommenterat att jag ogillar detta beteende.Likheterna är slående med min före detta. Med tanke på att det blev en hel del kulturkrockar mellan mig och min före detta så har jag tänkte att jag nu vill ha någon med ganska lik bakgrund som mig själv, gärna en svensk kille. Min före detta pratade till 80% på sitt hemspråk med sin familj när jag var med, vilket fick mig att känna mig utanför och tillintetgjord. Alla kunde ju svenska i sällskapet! Att jag tyckte det var oartigt av dem, tyckte min sambo va det löjligaste han nånsin hade hört.
Varför har jag träffat en sån här man igen? Är det något jag bearbetar? Jag har egentligen tidigt insett att jag inte kan leva med en sån man igen, likheterna är för många. Därför känner jag mig lite som en bluff som ändå fortsatt träffa honom, jag ska motvilligt erkänna att jag ”behövde” honom för att komma över kille från i våras. Jag absolut INTE såra denna nya kille, han verkar mycket mer intresserade av mig än jag i honom, vi har träffats ganska intensivt i en månad. Ett par gånger bara men länge när vi väl har setts. Hur gör jag för att avsluta detta? Hur uppriktig ska jag vara? De kulturella skillnaderna är ett problem för mig (trots att han precis som mitt ex, är väldigt ”försvenskad” så kan man inte komma ifrån det). Ska jag bara säga att jag inte utvecklat några känslor och att jag heller inte tror att jag kommer göra det men att han är väldigt trevlig och mysig att umgås med och att jag kan tänka mig att fortsätta göra det men att jag ändå vill lägga korten på bordet med hur jag känner? Han tror ju till 100% på sig själv och sin charm så han tror nog att han ska kunna få mig kär i honom så han kommer nog bara bli sporrad men då har iaf jag varit ärlig och inte fört honom bakom ljuset?

Ursäkta för lång utsvävning….Men brukar alltid finns så bra råd här 🙂

Reply
Charlotta 21 augusti, 2016 - 13:09

Hej Carin! Det är vanligt att man upprepar mönster, inte minst i relationer och val av partner, tills man kommer på varifrån de mönsterna kommer och vad det är man behöver läka. Har du själv några tankar kring varför du faller för den här typen av män, förutom att det nu andra gången känns hemtamt? Om du har bestämt dig för att du inte vill fortsätta relationen så tycker jag du ska vara riktigt tydlig med det och inte ge honom anledning att tro att han kan vinna över dig. Det schystaste mot er båda är att inte fortsätta umgås alls eftersom det annars kommer få honom att tro att det finns en chans samtidigt som du riskerar att ramla dit trots att du inte vill. Så vänligt men tydligt är mitt råd.
/C

Reply
Carin 21 augusti, 2016 - 15:15

Tack för ditt svar. Jag har funderat på det och jag tror att dessa typer av män är duktiga på smicker och jag är nog svag för just det. De får mig att känna mig speciell. I deras kulturer så är det väldigt tydliga gränser mellan manligt och kvinnligt och de är bra på att få mig att känna mig kvinnlig genom deras omhändertagande sätt, något jag nog gillar.
Dessutom är de båda mycket självsäkra och kan ge mig lite ”mothugg” om du förstår vad jag menar. Jag hoppas inte jag låter dryg nu men jag vill inte ha någon kille som dansar efter min pipa eller mesar med, med det sagt så vill jag inte heller ha någon som utövar makt/dominans utan en jämlik man som jag kan diskutera med. Tror du har helt rätt i att jag måste avsluta helt om jag inte ska såra honom. Det känns tråkigt för det är mysigt och trevligt och jag känner mig svältfödd på närhet men det är inte rättvist mot honom när jag någonstans i mitt inre vet att det inte kommer vara rätt man för mig.

Reply
Johanna 21 augusti, 2016 - 19:56

Hej!
Jag funderar på en sak..speciellt efter inlägget igår. Jag har väldiga problem med pms..de har blivit värre med åren. Jag har upplevt otroligt mycket stress de senaste 6 åren. Jag har kommit ur de flesta händelserna och situationerna, men har fortf upplevt det och inte riktigt vetat hur jag ska hantera det. Det har satt sina spår i kroppen med spänningar o smärta och jag tänker att det nog är mer än en sorts hormoner eller substanser som är rubbade i kroppen…
Jag tror inte på att gå till den vanliga vården och få piller eller hormoner..men undrar om du vet hur man kommer tillrätta med det eller vart man kan vända sig?

Reply
Charlotta 21 augusti, 2016 - 20:52

Hej Johanna! När man befinner sig i stress under lång tid utsätts kroppen för stora påfrestningar som du säkert har märkt. Det som händer är att binjurarna får signal om att de måste producera mer kortisol när du befinner dig i stress, och får detta pågå tillräckligt länge så får binjurarna till slut svårt att upprätthålla den höga arbetstakten och kortisolnivån sjunker. Bara det att kortisolnivån är lägre än vad den borde vara kan göra att man känner sig trött, sover dåligt, går upp i vikt, känner sig nedstämd och lättare blir sjuk. Men dessutom så påverkar de låga kortisolnivåerna kroppens progesteronnivå eftersom kortisol bildas ur progesteron, och om binjurarna är svaga så får kortisol ”företrädesrätt” vilket gör progesteronnivåerna ännu lägre. Progesteron är det hormon som ska balansera östrogen, och just det här har man ännu inte riktigt koll på inom sjukvården, det är inte bara nivån på progesteron respektive östrogen som är viktiga för att en kvinna ska må bra, utan förhållandet mellan progesteron och östrogen är minst lika viktigt.

Nuförtiden är det vanligt att kvinnor är östrogendominanta (googla gärna!), dels på grund av stress men också på grund av syntetiska preventivmedel, och förmodligen också hormonstörande ämnen i vår omgivning. Några typiska symtom på östrogendominans är svår pms, kraftiga menssmärtor, endometrios, kort cykel, kraftig blödning, mellanblödningar, svårt att gå ner i vikt, huvudvärk, depression, sömnproblem, minskad sexlust, värmevallningar, trötthet, håravfall, torr hud och sköldkörtelproblem. Är det något du känner igen dig i?

Jag skulle föreslå att du vänder dig till en skicklig homeopat, frekvensterapeut, näringsterapeut eller liknande för att få hjälp. Kroppen kan komma i balans igen, men den behöver en del hjälp på vägen. Det är inte avgörande vilken typ av komplementärmedicin du använder dig av, de flesta av de vanliga typerna har samma grundtänk, det som är viktigt är att välja en riktigt skicklig terapeut som har erfarenhet och kan sin sak, och som du känner förtroende för.
/C

Reply
Johanna 22 augusti, 2016 - 09:30

Jag googlade lite och det verkar finnas ett par olika där jag bor!
Det jag känner i kroppen är smärta och spänningar, huvudvärk, dålig sömn och dålig hållning. Det är precis som kroppen byggt upp en hård sköld av spända muskler. Jag blir väldigt lätt sjuk också, men inte jätte så jag behöver va hemma. Jag kan känna mig väldigt trött och håglös..när jag är ledig har jag svårt att ta mig för saker, men gör jag det så blir jag piggare och på jobbet är det lite svårt att komma igång och att ha en överblick..men det går ändå ganska bra 🙂
Vid pms är det extra dålig hy, tröttare, väldigt gråtmild, sötsugen..eller mer måste ha annars överlever jag inte.. Och en stor känsla är också att jag inte klarar av något.

Reply
Charlotta 22 augusti, 2016 - 10:07

Förhör dig gärna lite i området om någon har erfarehet av de olika terapeuterna och välj den som får bäst omdömen. Har ni en hälsokostbutik där du bor så fråga gärna där, de brukar ha koll på vart man ska gå. Lycka till!
/C

Reply
Johanna 22 augusti, 2016 - 12:30

Tack för tipsen! Ska höra med dem 🙂

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI