Home Charlotta Därför ska du gradera ditt välbefinnande

Därför ska du gradera ditt välbefinnande

by Charlotta

Ett vanligt råd man får när man mår dåligt är att man inte ska tänka för mycket på hur man mår utan istället fokusera på andra saker, jag vet för jag brukar själv både ge det och använda mig av det. Men det är ett råd med viss modifikation, för även om det sällan är bra att grotta ner sig i dåligt mående så finns det en vinst i att faktiskt analysera läget.

Hur skulle du vilja må om du bara kunde knäppa med fingrarna och ändra ditt mående? Vill du känna glädje, lycka, frihet, tillfredsställelse, uppskattning och kärlek? Hur lätt det är att uppnå den önskan beror på var på den känslomässiga skalan du befinner dig i nuläget, om du befinner dig bara snäppet under de känslorna så är steget inte långt och målet inom räckhåll. Om du däremot dagligen brottas med känslor som rädsla, sorg, avundsjuka, skam, skuld eller hämndbegär, då är vägen längre.

Ofta är dessutom upplevelsen av det känslomässiga avståndet mellan dessa två ytterligheter ännu större än vad det är i verkligheten. Befinner man sig på botten av den nedåtgående spiralen så kan det vara svårt att tänka sig att man någonsin kommer att nå toppen på den uppåtgående.

Och det är här graderingen kommer in. Har man en bild av hur resan ser ut, vilka stadier man ska passera och vilka känslor som är steg i rätt riktning respektive fel riktning så underlättar det resan. Om man inte vet var man är så kan man inte heller bestämma vart man ska, men vet man var man är och hur vägen ser ut så är resten bara en fråga om tid, beslutsamhet och tålamod.

För att illustrera det här har jag lånat en visuellt väldigt tydlig bild från expandedconsciousness.com som beskriver Abraham Hicks känslomässiga skala, du ser den lägst upp i inlägget.

Det är fullt möjligt att befinna sig på olika nivåer i olika delar av livet, man kan vara på en nivå när den gäller kärlek, en annan när det gäller ekonomi, en tredje när det gäller jobb osv. Det är också möjligt att röra sig fram och tillbaka mellan olika nivåer under samma period, beroende på dagsform och vad som händer i livet.

Som exempel tar jag mig själv och ett genomsnitt för mitt nuvarande liv och mående. Nuförtiden befinner jag mig oftast någonstans mellan nivå 3 och 6, ibland är jag upp och viftar på nivå 1 och 2 och ibland rasar jag ner tillfälligt till nivå 12, 13 och 14. Med tanke på att jag för ett antal år sedan var konstant parkerad på nivå 22 så går det ju onekligen åt rätt håll.

Att uppmärksamma sina framsteg, hur små de än är, är viktigt för att känna tillfredsställelse och att man kommer någon vart, och där är graderingen väldigt användbar. Kan man flytta upp sitt genomsnittliga mående ett steg eller två så är mycket vunnet. Samtidigt så är det ingen katastrof om man rasar ner några nivåer ibland, för har man väl etablerat sig på en högre nivå så är det lättare att återvända dit även om man då och då åker på bakslag.

Var känner du dig mest hemma på den känslomässiga skalan och var skulle du vilja vara?

/Charlotta

4 comments

Majsan 6 januari, 2016 - 18:14

Spännande läsning! Har hamnat i en livssituation som gör att jag blivit riktigt nedstämd. Kämpar på alla håll och gjort så länge (hela min tillvaro kollapsade för 2.5 år sedan) då jag är sådan som person men det är riktigt svårt. Det känns mer och mer hopplöst, får inget jobb (trots ett års slit på alla håll), hypertyreos och utmattningssyndrom som jag gör allt för att det ska bli bättre (äter bra och regelbundet, träning, avslappning etc), och nu blir jag och barnen bostadslösa i april samt är jag såå ensam. Är dömd att leva utan partner då energin inte räcker till. Hur i allsin dar kan man hålla hoppet uppe….livet känns så meningslöst. Har ju barnen och måste därför fortsätta kämpa…har ingen att prata med, den som säger att det finns hjälp att få (vårdcentralen, öppen psyk etc), har aldrig sökt hjälp…egentligen är ju inte jag denna ledsna, inåtvända människa men min livssituation är för svår…och inget verkar någonsin lösa sig…

Reply
Charlotta 6 januari, 2016 - 19:16

Hej Majsan, välkommen hit! Jag känner igen mycket i din situation för jag har varit där själv. Det som hjälpte mig mest var två saker, dels att ändra världsbild och dels att hitta metoder för att ge mig själv det jag behövde. När man blir sjuk eller livet förändras till oigenkänlighet så lever man ofta kvar i känslan av hur det borde vara och jämför hela tiden med så som det var tidigare. Den jämförelsen leder bara längre ner i förtvivlan och hopplöshet eftersom förutsättningarna har förändrats så drastiskt, då träna på att istället uppleva livet och din situation utifrån de nya förutsättningarna och skapa dig en ny världsbild. Vad skulle du kunna göra som andra är beredda att betala för? Vilka talanger, kompetenser, kunskaper och förmågor har du, vilken typ av tjänster kan du erbjuda? Om du inte får en anställning kanske du kan skapa ett eget jobb? Våga be om hjälp, man kan alltid fråga och människor har alltid rätt att säga nej, men förvånansvärt ofta säger de ja, om man bara frågar. Se inte din situation som något statiskt utan som något tillfälligt, det här är en erfarenhet som lär både dig och barnen något, som gör er starkare och klokare för resten av livet, använd er kreativitet och gör det mesta av det, tänk utanför allt vad boxar och ramar heter och våga prova annorlunda och konstigt. Kanske ska ni under ett år bo i ett ekologiskt kollektiv på landet? Det som begränsar dig allra mest i nuläget är rädslan, rädslan för att du inte vet hur allting ska utvecklas, hur du ska göra, vad som ska hända, och det är fullt förståeligt, men rädslan begrämnsar dig också för den har en tendens att förlama handlingsförmågan. Utmana rädslan med tankar som att det löser sig, du är flexibel och det här är tillfälligt, och du kommer på något, vilken dag som helst lyckas du sälja in din kompetens till ett företag eller så startar du eget, själv eller tillsammans med någon. Detta är kanske din stora möjlighet i livet, chansen att bryta dig loss ur alla invanda mönster och skapa det liv du egentligen är tänkt att leva? Skräm sk-ten ur rädslan med dina vilda idéer och våga prova allt!
/C

Reply
Majsan 7 januari, 2016 - 17:28

Tack snälla för att du tog dig tid att svara och för dina tankar, ska läsa den flera gånger och reflektera. Livet är inte slut även om det känns så. Tack för en bra blogg!!

Reply
Charlotta 7 januari, 2016 - 17:39

Tack själv för att du läser Majsan, det kommer att bli bra ska du se. 🙂
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI