Home Mental träning Dina tankar: Din bästa vän och din värsta fiende

Dina tankar: Din bästa vän och din värsta fiende

by Charlotta

Vi har redan fått lära oss att vi är vad vi äter och nu är det dags att på allvar inse att vi, i kanske ännu högre utsträckning är vad vi tänker. Kanske känns det som ett självklart påstående men jag menar inte bara att vi skapar våra tankar utan också att våra tankar skapar vårt liv.

Vi vet alla att vi blir påverkade av reklam och marknadsföring, även om det tar emot att erkänna det så blir vi påverkade att tycka om och vilja köpa olika saker som vi annars inte hade skänkt en tanke. Med små medel men med ett budskap som återkommer ofta så förändras vår åsikt om en produkt eller ett varumärke, ofta så subtilt att vi inte ens märker när det händer utan bara förvånat upptäcker en dag att vi står där i butiken på väg att köpa en ny sorts tandkräm.

För det är så vår hjärna fungerar, det som den matas med oftast är det som den tar för sanning och som den sedan påverkar oss att agera efter. Det betyder att om du går omkring och tänker på problem och svårigheter och på hur dåligt du mår, så är det samma sak som att dagligen vattna och gödsla allt negativ så att det kan frodas och så att du kan må ännu sämre. Med den metoden kan man ta ett litet, litet problem och på kort tid göra det till något jättestort.

Det du väljer att lägga din energi och ditt fokus på är det som ditt liv kommer att fyllas med, så välj med omsorg! Det positiva är att det fungerar på exakt samma sätt på andra hållet, det vill säga att om du börjar fokusera på saker som går bra, som du är nöjd med och som du tycker är roliga, så kommer du snart att upptäcka att de tankarna växer, att det händer mer bra saker och att livet känns bättre och bättre.

Det svåra är givetvis att förmå sig själv att fokusera på det som är positivt, om man mår riktigt dåligt så kan det kännas omöjligt att ens hitta något som känns positivt när man tycker att allt bara är svart och tråkigt. Jag vet att det är en utmaning och ibland kan det kännas som om man inte ens vill hitta något bra att tänka på för man mår så dåligt så bara tanken på att försöka tänka på något positivt känns som att ljuga och svika sig själv.

Och så kan det kännas ibland, men den viktiga frågan är om du trivs med hur du har det just nu, om det är så du vill må? Är det inte det så är det värt ett försök att prova något annat, även om det känns knepigt i början, eller hur? Så leta upp en ljuspunkt i livet, hur liten den än må vara, och fokusera på den och vad du kan göra med den, och sedan är du på rätt väg. Se upp för de negativa tankarna bara för de kan vara snabba att slå rot och ta över igen om du släpper in dem.

/Charlotta

6 comments

Charlotta 1 april, 2015 - 15:48

Hej!
Jag förstår vad du vill säga, men tycker ändå att texten har en obehaglig bismak av ”skyll dig själv”. Om ens mående och livssituation i grund och botten ligger i kvalitén på de tankar man tänker – då är ju allt som är dåligt i ens liv helt och hållet ens eget fel. Det är en väldigt individualistisk inställning till livet, som är populär i vår kultur just nu. Med den här inställningen ser man sig själv som en egen ö, utan påverkan av andra människor eller av samhället i stort; man rår själv över alla omständigheter och om livet inte är bra är det bara ens eget fel – man har tänkt dåliga tankar. Jag skulle vilja påstå att väldigt mycket i varje enskild människas liv ligger i omständigheter som man som individ inte kan rå över: familjen man föds in i, gener som gör att man ”får” en sjukdom, arbetslöshet – ja, listan kan bli lång. Att då lägga det fulla ansvaret för eventuella misslyckanden på individen tycker jag är att lägga ytterligare en sten på bördan. Om man har försökt att ta sig fram i livet men ändå inte kommit fram till en bra livssituation, tycker jag att det kan vara en tröst att veta att allt inte ligger på en själv – man kan ha ansträngt sig och ändå inte lyckats.

Reply
Coachen 1 april, 2015 - 16:25

Hej Charlotta, tack för din kommentar!
Tänk så olika vi människor tänker och fungerar, för mig är det mycket mer skrämmande att tänka mig att jag inte skulle kunna påverka mitt liv utan att jag skulle slav under omständigheterna. Samtidigt upplever jag det som stimulerande och upplyftande att tänka mig att jag har fullt ansvar för mitt liv och kan påverka hur det utvecklar sig. Om jag har fått mig själv att må dåligt så kan jag också få mig själv att må bra igen. Och då har jag ändå en hel del mindre trevliga erfarenheter i bagaget som jag, när de hände, mer än gärna skulle varit utan.

I det här fallet tror jag dock att du kanske har läst in lite mer i mitt inlägg än vad jag egentligen skrivit, eller så har jag uttryckt mig otydligt. Det jag menade att skriva om var hur man kan välja att hantera livet på olika sätt där man är, även om man drabbats av problem eller sjukdom så kan man välja att fokusera på det som är dåligt eller på det som trots allt är bra, och att det gör en väldigt stor skillnad på hur man mår, vilken inställning man har och därmed också på hur livet utvecklar sig.

Sedan måste jag få protestera mot det du säger om att det skulle vara en individualistisk inställning där alla som har det svårt får skylla sig själv, så ser jag det inte alls. Bara för att jag ansvarar för mitt eget liv och anser att jag kan påverka det så betyder inte det att empatin och omsorgen om andra flyger ut genom fönstret, tvärtom skulle jag vilja säga. En del i det hela är att acceptera att man ibland behöver hjälp på vägen för att hitta styrkan, orken, eller sin förmåga, och på samma sätt som vi själva kan behöva den hjälpen så ska vi självklart erbjuda den till andra. Skillnaden är att ju bättre vi själva mår i våra liv, desto bättre rustade är vi att hjälpa andra. Mår man själv väldigt dåligt så finns inte resurserna för att hjälpa någon annan, men är man själv i balans och lever ett harmoniskt liv där man trivs och mår bra så är både resurserna och önskan att hjälpa andra oändligt mycket större.

Som kuriosa kan jag nämna att det finns forskning som pekar mot att vi med våra tankar till och med kan förändra vårt DNA, och om det skulle visa sig stämma så sätter det ju saker och ting i ett helt nytt ljus. Men som sagt, det är väldigt olika hur mycket påverkan på livet man är bekväm med att ha och om man tycker det är något positivt eller negativt att ansvaret ligger i den egna händerna.
/C

Reply
Charlotta 1 april, 2015 - 18:39

Hej!
När jag inledde med att skriva att jag förstår vad du vill säga, så menade jag att jag förstår att din text huvudsakligen handlar om det du skriver i andra stycket i ditt svar. Jag har inget problem med detta budskap; problemet är, i mitt tycke, när dessa tankar går från en speciell till en generell nivå – som jag försökte skissa på i mitt inlägg. Men här får jag nog inse att vi får ”agree to disagree” – för ditt svar tyder, så vitt jag kan förstå, på att du fullt ut har anammat bilden av människan som en ensam ö, där ens möjligheter att påverka livet handlar om ”hur mycket påverkan (…) man är bekväm med att ha”.
Ett exempel på hur obehagligt jag tycker att detta synsätt blir, är när man pratar om svåra sjukdomar. Du skriver ”om jag har fått mig själv att må dåligt så kan jag också få mig själv att må bra igen”. Jag tänker då på min väninna som dog av bröstcancer i 30-årsåldern. Tillät hon sig vara hon en slav under omständigheter? Hon kanske inte tyckte det var tillräckligt positivt att ansvaret låg i hennes egna händer. (Jag tänker även på, den i mitt tycke, osmakligt utformade kampanjen för insamling av medel för cancerforskning, där man talar om att ”vinna” över cancern – som om det vore en idrottstävling som man kan träna inför.) Ja, nu vet ju naturligtvis inte jag vad som var ditt eget, privata, dåliga mående – du kanske inte för ett endaste ögonblick tänkte på bröstcancer, men det viktiga som jag vill visa på är hur en glidning mot ett tankesätt där allt ligger i individens egna händer i förlängningen kan få skrämmande konsekvenser: det är ditt fel att du har bröstcancer. I frireligiösa kretsar ligger felet i att du inte har trott tillräckligt mycket på gud och i den sekulariserade världen ligger felet i att du inte har trott tillräckligt mycket på dig själv: ens eget fel – aldrig otur eller omständigheter som man inte kan råda över. Det är tungt att leva med en ”fel-börda”. Att kasta av sig denna börda handlar inte om att vara slav under omständigheterna, utan att se sig som en del av omständigheterna. AA-rörelsen har ett bra ordspråk för detta: ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Reply
Coachen 1 april, 2015 - 19:10

Om det är den bilden du får av mitt inlägg så förstår jag att du reagerar och tycker det är obehagligt. Jag kan dock försäkra dig om att jag inte ser varje människa som en egen ö, raka motsatsen faktiskt, jag ser det som att vi alla i grund och botten är ett, att vi är del av samma livsenergi och delar både historia och framtid. Jag tror att om vi alla kunde inse att vi själsligen hänger ihop med varandra och delar, inte bara samma planet, utan samma liv så skulle vi ha lättare att behandla varandra med kärlek och respekt.

Men precis som du skriver så har vi nog olika syn på livet och det är helt okej. Så länge var och en är lycklig med sitt liv och lever det med omtanke, kärlek och respekt för andra och för omvärlden så spelar inte livssynen någon roll tycker jag.
/C

Reply
Anne.lie 2 april, 2015 - 05:49

Hej!

Tack för påminnelsen. Det var precis det jag behövde just nu. Som du skriver, det är så lätt att trilla tillbaks, trots massor av tidigare arbete. Nu ska jag gå ut och möta dagen med fokus på rätt saker. Det finns ju så mycket positivt i mitt liv även nu när prövningar ansätter mig. Tråkigheter kommer alltid men jag behöver inte stärka dem med mina tankar. Än en gång tack!

/Annelie

Reply
Coachen 2 april, 2015 - 09:11

Tack för din kommentar Anne.lie! Precis så är det, hoppas du får en härlig dag.
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI