Home Mental träning Hemligheten bakom att vara lycklig

Hemligheten bakom att vara lycklig

by Charlotta

Att vara lycklig, det är nog den innersta önskan hos alla människor om man gräver tillräckligt djupt. De översta lagren handlar kanske om bättre jobb, frisk familj, finare bil, större hus, mer pengar eller längre semester, men fortsätter man gräva och fråga sig varför eller vad man får ut av varje sak så tror jag de flesta av oss till slut hamnar i att vi vill vara lyckliga.

Vi förtjänar alla att vara lyckliga men frågan är vilken väg det är som leder oss till lycka, eller om lycka överhuvudtaget är en destination. Tänk om lycka istället handlar om smarta val.

Någon har sagt att lyckliga människor inte är lyckliga för att de saknar motgångar i sina liv, de är lyckliga för att de är bättre på att hantera motgångarna. Jag kan bara hålla med.

De som är lycklig har samma motgångar, utmaningar och negativa händelser i sina liv som de som är olycklig, skillnaden är att de som är lycklig väljer att släppa förväntningarna om hur deras liv var tänkt att bli och istället fokusera på att göra det bästa möjliga av situationen som den är.

Det är naturligt att ha en mental bild av hur livet ska gestalta sig, en bild som fungerar som mål och som ger något att sträva efter. Men det är precis lika naturligt att livet utvecklar sig åt ett helt annat håll, att oväntade saker inträffar, saker som man blir tvungen att anpassa sig efter. Har man då kvar samma gamla målbild som man hade från början så blir livet ganska snart en dyster och frustrerande historia där man inte har en chans att nå fram till målet. Istället jämför man verkligheten med en ouppnåelig bild av hur livet borde ha varit och konstaterar gång på gång att det inte blev som man hade tänkte sig, och så fyller man sitt liv med besvikelse.

Allas liv innehåller både bra och dåligt, medgång och motgång, glädje och sorg. Om man tillåter sig själv att försjunka i det som är dåligt så är risken stor att man missar det som är bra.

Knepet är att vara beredd att skrota gamla målbilder och istället skapa nya efterhand som förutsättningarna förändras. Att på det sättet följa med i livets svängar och acceptera och anpassa sig efter förändringarna är inte att misslyckas eller att ge upp, det är att vara smart och göra det bästa av de möjligheter man får.

Kanske är du egentligen redan lycklig, du har bara inte insett det än?

/Charlotta

9 comments

Magge 13 maj, 2015 - 02:35

Detta var en träffande text för mig. Jag kan inte sluta älta ett förhållande som tog slut för flera år sedan. Trots att jag har en ny relation och dessutom en baby. Så saknar jag min expojkvän och tänker på honom varje dag. Jag har blandade känslor av sorg, saknad och skuld. Det var jag som lämnade mitt ex. Jag känner dessutom en hopplös önskan om att det skulle kunna bli vi igen, en dag. Trots att jag vet att det är omöjligt. Detta är det enda problem jag har i livet. Men det är ett gigantiskt problem som kastar en skugga över allt annat i mitt liv. Jag kan inte prata med mina vänner om detta längre eftersom de tror att det är något som för flera år sedan passerat. Så jag känner mig ledsen. Mitt ex var mitt livs kärlek men jag insåg det för sent. Hur ska jag tänka? Tips?

Reply
Coachen 13 maj, 2015 - 09:14

Hej Magge, tack för din kommentar.
Har du försökt bena ut exakt vad det var med den mannen som var så bra? Var det något i hans personlighet, hur han fick dig att känna, hur andra uppfattade honom, dina drömmar om framtiden som inkluderade honom, något någon hade sagt om er två tillsammans eller något annat? Det behöver inte vara en stor sak utan kan vara något litet bagatellartat som egentligen inte borde ha någon betydelse, men uppenbarligen finns det någon ”krok” i den relationen som du har fastnat på och kan du komma fram till vad det är så är det också mycket lättare att ”haka av sig själv” och gå vidare. Så fundera och återkom gärna, för det här tror jag att vi har goda möjligheter att få ordning på tillsammans. 🙂
/C

Reply
Magge 13 maj, 2015 - 14:32

Tack för ditt svar! Ja, det finns nog flera krokar i den relationen om man ska se det så. Hans personlighet helt klart. Han var rolig, vi skrattade mycket, vi var oerhört samspelta och hade ett eget språk. Men framför allt kände jag mig så sanslöst trygg när jag var med honom. Jag hade en period då mycket kändes jobbigt i mitt liv. Jobbet tog andan ur mig, mina vänner orkade jag inte träffa, mina intressen kändes inte roliga. Men så fort jag satte mig i min (ex)pojkväns soffa med en kopp te och kurade ihop mig i hans famn så försvann alla bekymmer. Då behövdes inget annat. Då hade tiden gärna fått stannat. Han var min fasta punkt och min trygghet. En annan krok är skuldkänslorna. Han älskade mig villkorslöst men jag hade inte vett att uppskatta det förrän det var för sent. Jag ville till något annat. Jag vet att jag gjort honom ledsen många gånger, inte medvetet men det blev liksom så då vi var i olika faser i livet och jag inte var säker på vad jag ville med vår relation. Nu i efterhand lider jag när jag tänker på att jag gjorde honom ledsen och önskar att jag varit snällare. Jag lider till och med över att jag tänkte tankar som inte var snälla, även fast det bara var tankar. Och ja, det känns som att jag sjabblat bort något som var väldigt viktigt.

Reply
Coachen 13 maj, 2015 - 17:21

Känner du att du fortfarande har behov av den trygghet du upplevde när du kurade i hans soffa? Är trygghet något som du saknar i ditt liv nu, som du saknar i din relation?

För att välja att stanna i en relation så ska det vara för att du själv älskar den andra personen och verkligen vill leva med den, inte för att den personen älskar dig. Om du hade stannat för att vara snäll trots att du inte egentligen ville något annat så hade du haft anledning till att känna skuld, både gentemot dig själv och honom, men inte som det är nu.

Att du är klokare nu än vad du var då ger dig inte rätt att se när på dina beslut eller ditt agerande då. Den du var då gjorde förmodligen så gott hon kunde utifrån vad hon visste då, eller har jag fel? Att du idag kanske skulle agerat annorlunda visar bara att du har utvecklats, och det är något bra. Jag skriver kanske, för om du tänker på hur du har förändrats sedan dess så är det troligt att även han har förändrats, och att era respektive behov har förändrats. Är du säkert på att det som gjorde dig nöjd då skulle göra det idag också? Är det troligt att han vill ha samma saker idag som han ville då?
/C

Reply
Magge 15 maj, 2015 - 01:33

Det stämmer att jag känner mig lite otrygg i min nuvarande relation och att det finns mer att önska där rent generellt. Jag förstår att den perfekta relationen inte finns, att alla har sina problem, och då tänker jag att jag hellre hade haft de problem jag hade med exet än de problem jag har nu. Till saken hör att jag faktiskt älskade exet. Men det var saker som gjorde att jag tänkte att vi ändå inte passade ihop som par. Och det var även omständigheter som gjorde att jag tappade taget, att jag fick jobb på en annan ort till exempel. Separationen var inte lätt och den innebar en hel del velande fram och tillbaka, och den tog tid. Jag tror ju faktiskt att det skulle funka med exet om jag hade fått en ny chans, men kan det vara så att minnet är selektivt? Att jag glömmer bort saker som verkligen inte var bra.

Som du skriver gjorde jag så gott jag kunde utifrån den jag var. Det är den enda tanke jag hittills hittat som kan ge mig lite tröst. Jag gjorde ju faktiskt det jag trodde var bäst. Jag har aldrig varit medvetet elak eller försökt ställa till det med flit. Och när du skriver att jag förmodligen utvecklats och det är bra så känns det också skönt att tänka. Jag är en mycket bättre och klokare människa idag än vad jag var förut.

Coachen 15 maj, 2015 - 09:25

Precis som du själv är inne på så är minnet ofta väldigt selektivt och inte alltid så det hjälper oss, tvärtom så tenderar vi minnas de bra delarna och lägligt gömma undan allt som höll på att driva oss till vansinne vid tillfället då det begav sig. Det är ett mänskligt sätt att förhålla sig till det förgångna men det är bra att vara medveten om det och inte låta sig luras av det.

Här en är tankeövning som du kan roa dig med om du har lust. Om du skulle lämna din nuvarande man idag och jag vi pratades vid sex månader senare, vad skulle du säga att du saknar med honom och er relation då?

En annan sak du kan fundera på är vad det är som gör att du känner dig otrygg i din nuvarande relation och vad du kan göra för att ändra på det?
/C

Anette 14 maj, 2015 - 14:27

Jag blev lämnad av mitt ex för 5 månader sen och jag ältar allt med honom fortfarande.
Saknar också mitt ex varje dag och tänker på honom. Jag har också blandade känslor sorg, saknad och skuld. Vi träffades när jag och dotterns pappa separerade efter 10 år tillsammans så jag hann tyvärr inte hitta mig själv. Och jag började må dåligt efter 8 månader när vi hade träffats. Och vi bor 50 mil ifrån varandra och när han var här sista gången i oktober så skickade jag hem honom tidigare och sen gjorde han slut 2 månader senare. Tyvärr är hans känslor borta. Jag önskar också att jag kunde få honom tillbaka.
Tyvärr omöjligt för mig med eftersom han inte har känslor kvar.
Mitt ex var också mitt livs kärlek men jag insåg Sjabblade till det, 🙁

Jag vet inte vad jag ska ge dig för tips förutom att jag vet hur du känner

Reply
Magge 15 maj, 2015 - 01:37

Tack för din kommentar i ämnet och jag förstår hur du känner också. ”Sjabblat till det” sammanfattar exakt hur jag tänker med en mening. Livet blir bättre. Vi får försöka se framåt och hitta bättre tankar.

Reply
Anette 15 maj, 2015 - 08:23

Svårt bara när det bara är honom jag vill vara med.

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI