Home Mental träning Hur länge varar en känsla?

Hur länge varar en känsla?

by Charlotta

En spontan känsla varar i nittio sekunder, efter det är det en känsla du väljer.

Låter det otroligt? I praktiken är situationen lite mer komplicerad, men mycket pekar på att det faktiskt är så hjärnan fungerar och att det är något man kan använda sig av för att medvetet bryta känslomönster.

När vi triggas av en yttre händelse, något vi ser, hör eller kanske en doft så uppstår en känsla. Den känslan påverkar oss i ungefär nittio sekunder, och under den tiden kan man välja att antingen tänka sig längre in i känslan eller att tänka sig ut ur känslan. Väljer man att tänka sig in i känslan så får den fäste och kan slå sig till ro och blomma ut men väljer man att tänka sig ut ur den så kommer den att klinga av och ersättas av en annan känsla.

För att göra det ännu mer komplicerat så väljer hjärnan i första hand upptrampade spår framför att bryta ny mark. Det betyder att om du har en vana att tänka en sorts tankar så föredrar hjärnan att fortsätta tänka samma sorts tankar eftersom den är bra på det och gör det utan nämnvärd ansträngning.

En vana är något som du gör men som du inte vet om att du gör. När du väl blivit medveten om att du gör det och fortsätter göra det så är det inte längre en vana utan ett val.

Om du är medveten om att du gör något har du möjligheten att välja att antingen fortsätta göra det eller att sluta göra det. Det kan vara lätt eller svårt eller till och med väldigt svårt att sluta göra det, men icke desto mindre så kan du välja mellan att fortsätta eller att sluta.

När det gäller tankarna vet vi att det kräver ansträngning eftersom hjärnan av naturen är lat i det avseendet och föredrar det välbekanta. När det gäller nya känslor har vi chansen att göra ett omedelbart val att tänka oss in i eller ut ur den triggade känslan, vilket också innebär att gamla känslor egentligen inte är känslor så mycket som tankar. Invanda tankar som har blivit vanor.

Att vara medveten om att det är ett val är att ha makten att göra något åt det, om du vill. Det är inget krav utan det är en möjlighet. Att vara medveten och ta ansvar innebär att ha makt att förändra. Att vara omedveten och skjuta ansvar ifrån sig innebär att lägga makten över sitt liv hos andra, personer eller företeelser.

Det är lättare att förändra sina mönster än att förändra sig själv, men i slutänden blir resultatet detsamma.

/Charlotta

5 comments

M 1 augusti, 2016 - 05:39

Hej Charlotta!
Jag träffade en man för en tid sedan som fick mig att känna på ett sätt jag aldrig känt förut. Det var som att ha blivit träffad av blixten, en enorm attraktion uppstod. Den här mannen gav mig massa komplimanger och det kändes som att jag träffat ”mannen i mitt liv”. Vi hade en massa saker gemensamt och verkade ha en massa likheter. Den här mannen sa att han tyckte att jag var väldigt attraktiv och att han hoppades att vi skulle träffas igen. Nu till mitt lilla aber. Jag har smsat honom och fått svar en gång med ett lite oväntat svar. Jag skrev att jag hoppades att vi skulle ses snart igen och han skrev inget sådant tillbaka. Jag skrev ett svar på smset han skrev, men har fortfarande inte fått något svar. Jag skrev en konkret fråga när ska vi ses igen? Får jag räkna med att den här mannen fört mig bakom ljuset nu? Visade jag och kände för mycket? Är min intuition så fel att jag läser av människor fel?

Reply
Charlotta 1 augusti, 2016 - 10:46

Hej M! Vilken härlig upplevelse, njut av de känslorna han fick dig att uppleva och av den uppskattning han gav. Utnyttja dem för att bygga upp din självkänslan och din självbild så som den vackra, attraktiva och åtråvärda kvinna du är, och ta med dig dem framöver. Kanske var han en man som finner nöje i att flörta men inte är intresserad av mer, kanske var han en man som är passionerad i sina känslor men inte så noga med vart han riktar dem, eller kanske hade han något annat syfte. I nuläget har han tydligt visat att han inte är intresserad av att fortsätta kontakten så jag föreslår att du gläds åt den fina upplevelsen han gav men släpper honom att gå vidare.
/C

Reply
J 28 september, 2016 - 08:44

Hej Charlotta!
Jag och min flickvän var tilsammans ungefär ett år sen och det var inte så länge sedan vi gjorde slut. I början var jag ju såklart helt krossad, de två första veckorna. Efter det började det lugna sig, tänkte på henne nog helatiden men jag var inte ledsen alls lika mycket efter det och sådan känsla hade jag ett par veckor. Nu de senaste ungefär två veckorna har jag börjat få ångest, eller jag tror det är ångest.
Enda sen vi gjorde slut har jag tänkt på henne, varje dag. Nu under den senaste tiden har jag börjat gråta oftare än tidigare. Oftast före jag går och lägger mig och sen när jag vaknar upp. Jag saknar nog henne så otroligt och jag har ju även könslor för henne, men jag förstår inte varför det har börjat nu om det för några veckor sen har helt okej. Antar att det säkert har med att jag saknar hennes närvaro och att tala med någon. Jag vet inte hur jag riktigt kan ändra mina känslor eller fylla upp hålet om att helatiden vara ensam, om man förr alltid haft någon att tala med och träffas osv.
Vad anser du det kan bero på att känslorna blivit starkare, och att jag börjar uppleva en slags ångest när jag tänker på henne. Vad borde jag göra åt saken, eller läker det mera som sagt sen med tiden?

Reply
Charlotta 28 september, 2016 - 10:23

Hej J, välkommen hit! Det du beskriver låter som att du har skapat ett mönster där du ersätter hennes sällskap med sällskapet av dig själv. Det i sig är det inget fel med, man kan ha väldigt trevligt i sitt eget sällskap men det gäller att välja rätt typ av tankar och aktiviteter. För ett av de snabbaste och lättaste sätten att uppleva kontakt och sympati är att tycka synd om sig själv, när du tycker synd om dig själv så ger det en omedelbar känsla av kontakt och gemenskap med dig själv och du känner dig inte längre så ensam. Däremot så övar du upp ett beteendemönster där du blir väldigt bra på att tycka synd om dig själv, och du blir efterhand bättre och bättre på att hitta allting som gör att det är väldigt synd om dig, och nu har du blivit så bra på det att det börjar ge dig ångest.

Det här är ett fullt normalt mänskligt beteendemönster, det är inget fel på dig och du är inte ”skadad” på något sätt, du har bara tillåtit dig att falla för ett enkelt psykologiskt trick som du spelat dig själv. Nu när du vet att det är ett behov du fyller, ett behov av att känna kärlek och kontakt, så kan du hitta andra sätt att fylla samma behov. Kanske kan du tillbringa mer tid med vänner och familj, kanske kan du hitta en aktivitet att göra på egen hand där du känner dig i kontakt med ditt inre, men på ett positivt sätt, kanske något skapande om du har sådana talanger, eller en sport du är bra på eller något annat där du känner att du får utlopp för den du är. Du bör också börja välja andra tankar, tankar som inte handlar om ditt ex och om hur ensam du känner dig utan istället om spännande och intressanta saker som kan ligga i din framtid, om allt du har möjlighet att göra, även om du inte väljer att göra allt så har du oändligt många möjligheter. Tänk på dem istället! 🙂
/C

Reply
J 28 september, 2016 - 21:09

Tack det är skönt att veta att det är helt normalt och så. Jag försöker helatiden hålla mig upptagen med att göra andra saker vilket funkar bra, men genast när jag är ensam oftast just före jag skall gå och lägga mig blir det lite blää:/. Idag nör jag träffade henne på vårs gemensamma träningar talade vi bara smått men bara av att se fick mig lite ledsen. För kanske några veckor sen fast vi gjort slut var det int äe likadant, jag blev inte direkt ledsen utan det har mera varit den här och förra veckan jag varit lite mera lessnare. Men jag försöker varje dag endå tänka positivt!
Det var idag det blev lite stelt när jag såg henne.

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI