Home Mental träning Hur snabbt kan du börja må dåligt?

Hur snabbt kan du börja må dåligt?

by Charlotta

Hur lång eller kort är den mentala och känslomässiga väg som du måste transportera dig från en känsla av att må bra, eller i alla fall helt okej, till att du istället mår dåligt?

Är det en lång vindlande färd med massor med avtagsvägar där du kan svänga in, eller bli kärleksfullt inknuffad av någon annan, och kanske undvika att nå ända fram till resans slut där du skulle må dåligt? Finns det vändplatser där du enkelt kan vända om och styra åt andra hållet, mot att må bra igen?

Eller är din resa bara en kort vägstump, en liten smal gränd helt utan några nödutgångar där du knappt hinner ta ett enda steg innan du befinner dig i fullt utvecklad själslig smärta? En liten, liten vägbit som knappt ger utrymme för någonting innan du är på väg in i mörkret? En ovarsam blick från någon, ett misstag på jobbet, hastigt ändrade planer eller en oväntad besvikelse?

Och hur ser dina väg till lycka och njutning ut? Är den lång eller kort, smal eller bred, lättåkt eller svårfunnen? Är det en väg du kan utan och innan eller en som varje gång känns utmanande och obekant, och inte helt ärlig, som om den inte är på riktigt?

För de flesta människor krävs det väldigt lite för att de ska må dåligt eller bli på dåligt humör, för att de ska uppleva smärta, känna hopplöshet och misströstan, och bara vilja ge upp. Transportsträckan dit är kort och hastigheten är hög.

Samtidigt krävs det för de flesta människor väldigt mycket för att de ska känna sig lyckliga och verkligen njuta av livet. Det krävs något exceptionellt och stort för att överskugga alla de där andra sakerna som kanske inte är direkt dåliga men som skulle kunna vara mycket bättre, och som man tycker borde vara bättre för att man ska kunna känna sig lycklig på ett ärligt sätt.

Men hur dina vägar till smärta och lycka ser ut har ingenting att göra med hur ärligt du ser på världen och ditt eget liv, men allt att göra med vilken inställning du har och vilka mönster du följer.

Är vägen till lycka smal och skumpig så är det inte för att målet är svårare att komma fram till utan för att du har trafikerat vägen för sällan. Bestäm dig för att välja den vägen oftare så kommer den att bli jämnare, bredare och mer lättåkt. Och samtidigt kan du ju ställa ut ett gäng vägsuggor på motorvägen till smärta, så att du blir påmind om att lägga i backen redan i ett tidigt läge.

Tony Robbins har uttryckt det väl: ”Most people have a dirt road to happiness and a highway to pain. Condition yourself so that you have a highway to pleasure.”

/Charlotta

9 comments

Helen 7 mars, 2017 - 20:13

Fantastiskt skrivet! Kan känna igen mig i allt och det är endast livet som kan få mig att få en bredare, längre väg till ilska och smärta.

Reply
Charlotta 7 mars, 2017 - 20:18

Tack Helena, och välkommen hit! Jag är intresserad av hur du menar när du skriver att det endast är livet som kan ändra din väg, för som jag ser det är det bara du som kan ändra på den.
/C

Reply
Helen 7 mars, 2017 - 20:24

Jag menar att en livskris gjorde att jag var tvungen att titta på mig själv och mitt beteende. Vart behövde jag växa som individ för att kunna göra annorlunda? Den korta vägen till ilska och att må dåligt har under hela mitt liv varit närvarande, men det är inte förräns nu som jag kan se hur detta satt käppar i hjulen för mig många gånger. Jag tror på att man ska ha nära till sina känslor, men innan man lever ut dem måste man reflektera över vad man vill uppnå, påverkas av och vilken effekt de får på mig själv och de som blir måltavlan för känslorna.

Reply
Charlotta 7 mars, 2017 - 20:30

Okej, då tror jag att jag förstår. Det var livet som gav dig den ögonöppnare du behövde för att bli medveten om ditt beteende? Så är det ofta, man lever i ”bekväm” omedvetenhet tills det händer något som gör att man plötsligt ser sina mönster och inser priset man betalar för ”bekvämligheten”.
/C

Reply
Charlotta 7 mars, 2017 - 20:32

Jag såg nu också att detta inte alls var ditt första inlägg här, så välkommen tillbaka istället. 🙂
/C

Reply
Helen 7 mars, 2017 - 20:42

Tack! Det stämmer att jag följt din blogg ett tag. Ja, livet kom ikapp mig. Det har varit och är smärtsamt men jag kan se att det var tvunget att ske, annars hade jag stått och stampat i min egen utveckling. Dina inlägg tillsammans med en massa annat ger mig dagligen nya insikter. Tack!

Reply
Charlotta 7 mars, 2017 - 20:45

Tack för att du läser Helen! ❤️
/C

Reply
Louice 22 april, 2017 - 16:14

Glad att jag hittat din sida! Ger mig Insiktsfulla reflektioner från din blogg och från dina tydliga o raka kommentarer. Kombinationen av att visa ” förståelse ”för upplevelsen/känslan och den varsamma men bestämda påminnelsen av vad som istället leder oss framåt, ger kraft…och hopp🍀🍃🌿 Tack!

Reply
Charlotta 22 april, 2017 - 19:10

Välkommen hit Louice, och varmt tack för det fina omdömet. ❤️
/C

Reply

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI