Home Mental träning Konsten att inte bry sig om vad andra tycker

Konsten att inte bry sig om vad andra tycker

by Charlotta

Det här var en fråga som kom upp i kommentarfältet till gårdagens inlägg och det är en så bra fråga att den förtjänar ett eget inlägg.

Så lätt det är att fastna i negativa tankar om sig själv och att låta andras dumma uttalande och obetänksamma agerande bli till rättesnören för hur mycket man är värd som människa. Varför är det så? Varför fastnar det dåliga bättre än det bra? Jag tror det handlar om att vi fostras in i en tradition där vi redan som barn får lära oss att man inte ska ”slå sig själv för bröstet” eller ”sätta sig på några höga hästar”, där det är ”fint” att förminska sina egna kvaliteter och förmågor, och att om någon skulle säga något smickrande eller berömmande så ska man slå ifrån sig och förringar sin insats. Ja, vi är fortfarande jantefierade i det här landet och det sätter sina tydliga spår.

Man kan kanske tro att det är ädelt att förringa sig själv och upphöja andra, men det enda det leder till är att personer med bristande empati och förstånd ges möjlighet att trampa på andra och resten av befolkningen mår dåligt och känner sig mindre värda.

För många har det blivit självklart att tolka andras småprat som att de säger något negativt om dig, att om någon inte hälsar när ni möts så är det för att den personen tycker illa om dig, om någon slutar höra av sig så är det för att du gjort något fel, om någon tar bort dig från FB så är det för att du är en dålig människa, om du inte blir bjuden på en fest så är det för att ingen vill umgås med dig osv. I själva verket kan det finnas hur många förklaringar som helst, förklaringar som dessutom är mer rimliga och troliga.

Jag skrev nyligen ett inlägg om hur man väldigt sällan är andras måltavla trots att man tror att man alltid är det, och det kan vara bra att påminna sig om. Men visst förekommer det att människor faktiskt gör saker av ren elakhet, med enda avsikt att skada och såra. Sådana människor finns, så hur ska man tänka för att inte gå sönder varje gång de beter sig illa?

Det första man bör överväga är om de överhuvudtaget borde få finnas kvar i umgängeskretsen. Varför vill man vara vän men någon som är elak och hänsynslös, eller ens obetänksam och egoistisk? Vad tillför en sådan person till ditt eget välmående eller till livet i stort? Det är kanske egentligen en välsignelse att bli av med de här ”vännerna” ur ditt liv?

Nästa steg för att låta bli att ta illa vid sig är att ifrågasätta hur mycket personens åsikter egentligen är värda, vad vet vederbörande om situationen eller om dig? Tillräckligt mycket för att ha åsikter och döma dig? Förmodligen inte. Människor som är snabba att döma andra gör ofta det för att de själva har så mycket skelett i garderoberna som de är livrädda att någon ska upptäcka, eller ens själv behöva konfronteras med, att de gör allt för att rikta negativt fokus mot någon annan så de själv ska framstå som bättre än vad de är. Att lyssna på den personens åsikter är förmodligen lika bra som att välja vargen till fåraherde.

Om inget annat hjälper så utgå från att personer inte förstår bättre, att vederbörande är otrygg, osäker, lättpåverkad och oförmögen att vara genuin och empatisk eller att fatta bra beslut i frågor som rör relationen till andra människor. Du är själv en både klokare och bättre människa än vad de är, så deras åsikter är betydelselösa för dig.

Att vara en snäll och godhjärtad människa har ingenting med utbildning eller social eller ekonomiska status att göra, och kan inte heller ersättas av det. Hur mycket utbildning, hur fin titel eller hur mycket pengar någon än har så ger det dem ingen rätt att bete sig som skitstövlar och idioter, och gör de ändå det så får man helt enkelt tro på dem när de visar sitt rätta jag och behandla deras uttalanden och ageranden därefter.

Människor kan säga vad som helst till dig eller göra vad som helst mot dig (nu menar jag inte våld) men det är du som bestämmer hur du tar emot det, om du tar in det eller om du bara låter det passera förbi och försvinna som en obehaglig men ointressant pust av illaluktande luft. Du har makten och kraften att bestämma vad och vem som får lov att påverka dig och vad och vem som inte har den rättigheten.

Det är du och bara du som har rätten att bestämma hur du mår och känner dig, skänk inte bort det privilegiumet till vem som helt.

/Charlotta

20 comments

Andreas 10 januari, 2016 - 18:03

Hej
I den depression jag nu är i / på väg ur, så har man mycket lättare för att tänka om vad andra tycker om en. Man tittar sig själv i spegeln och ser en människa som inte är speciellt vacker, inte heller attraktiv eller smart. Allt som andra säger om en själv tas emot och annamas.
När man inte är deprimerad så är livet mycket enklare. Man blir mindre egoistisk, man struntar i om någon säger något till en som kan tolkas som rent elakt. Man får mer energi och vill hitta på saker och träffa nya människor.
Jag tycker fortfarande det är svårt med konflikter och är rädd för dem. Jag är fottfarande också rädd för att vara i centrum, medan jag förut älskade det.
Jag tror att när man mår bra och tittar sig själv i spegeln, ser man en snygg, smart och attraktiv människa. Man bryr sig heller inte om vad andra säger/tycker och man funderar inte ens på det. Man blickar frammåt! Jag har som mål just nu att hitta dit. Det är jättesvårt, men jag känner att med träning och måttlig konsumtion av alkohol och vila, så närmar sig det befinnandet med stormsteg.
Tack för ytterligare ett riktigt bra inlägg!!

Reply
Charlotta 10 januari, 2016 - 18:35

Vad roligt att höra att det går framåt Andreas. Visst är det så att det är lättare att vara stark och positiv när man mår bra, men samtidigt så fungerar den tanken på andra hållet också. Om du redan har hittat en metod för att inte låta dig påverkas av andras åsikter så gör det att du blir mindre sårbar även när du mår dåligt. Så det är aldrig ett ogjort arbete att växa och utvecklas. 🙂
/C

Reply
carin 10 januari, 2016 - 22:55

Hej!

Vad det värmde att se att du ägnat ett helt inlägg åt mina tankar igår. Tack för ytterligare klok input.

”Det är kanske egentligen en välsignelse att bli av med de här ”vännerna” ur ditt liv?”

Den meningen kommer jag att bära med mig som förlorade 15 så kallade ”vänner” över en natt. Du har så rätt i det du skriver, t.ex. att de inte vet tillräckligt om mig för att dra sina slutsatser och att de själva förmodligen har en del synder att handskas med (jag vet att många av dem har en del egna synder).

Dessa vänner valde att kapa mig ur deras liv då det kom fram att jag hade varit otrogen mot min partner. Vi har inga barn, är inte förlovade, inte gifta och vi har varit tillsammans i 3 år så det är inte en livstid (självklart förstår jag att det sårar ändå, menar mer att många har nog varit med om värre saker) Vad de däremot inte vet är hur han var att leva med. Dominant, manipulativ, nervärderande, omöjligt att kompromissa med, alltid offer och martyr men utåt sett en otroligt charmig, rolig, generös och snäll kille. Den som alltid ställer upp. Den som alltid bjuder. Den som vet hur man uppför sig. Allt elakt han gjorde mot mig skedde på ett väldigt subtilt sätt medan min handling är konkret och lätt att döma.
Att alla dessa vänner backar honom och fryser ut mig smärtar och jag känner mig både ledsen, ensam och orättvist behandlad. Det är obehagligt att tänka på vad som sägs bakom ens rygg och att vara utsatt för en ”alla -mot- en-situation” gör en onekligen svag. men det får mig samtidigt bara att vilja bli en bättre människa, någon som har empati och medkänsla och inte är alltför snabb att döma.

Tack för att du skriver så tänkvärt och klokt om många intressanta ämnen.
Vi är nog många som finner tröst och stöd här.

Reply
Charlotta 10 januari, 2016 - 23:05

Tack för din återkoppling carin, vad roligt att du hittade några godbitar att plocka med dig från min text. Utifrån vad du skriver så låter det som om ditt ex har drag av narcissism i sin personlighet, en sådan människa är väldigt svår att leva med medan omvärlden ofta ser en helt annan bild. Kanske kommer vännerna en dag att inse hur han egentligen är, kanske inte. Människor som är så snabba att välja sida är inte mycket att hålla i när åskan går i vilket fall, du är värd bättre.
/C

Reply
carin 11 januari, 2016 - 12:30

Vad bra du är på att sätta ord på situationer. Det är nog exakt som du skriver, otroligt svårt att leva med en sådan person och det faktum att resten av omvärlden uppfattar honom som en social höjdare som är ”världens snällaste” gör inte saken lättare. Ibland undrar man om det är en själv som håller på att bli galen men mina nära vänner och familj ser igenom honom i alla fall. Det är som du skriver, troligen ingen större förlust av vänner och med tiden kommer jag förmodligen vara tacksam över att inte ha dem i mitt liv. Är inställd på att de kommande månaderna nog lite blir som ett vakum, en tomhet och trötthet och en lång återhämtningsfas, men när solen börjar värma igen lagom till våren är jag helt säker på att jag står starkare och redo att möta och släppa in nya människor i mitt liv

Reply
Charlotta 11 januari, 2016 - 13:01

Det låter som en jättebra plan carin. Man behöver få krascha och sörja när det händer något svårt, men samtidigt är det bra att redan tidigt plantera några väl valda tankefrön som kan få ligga och gro. Ungefär som vårlökarna man sätter på hösten, man vet att det kommer att dröja innan man får glädje av dem, men när de sedan kommer på vårkanten så är de så fantastiska att man genast bestämmer sig för att sätta fler nästa höst. 😉 Kram på dig!
/C

Reply
Hanna 18 oktober, 2016 - 23:41

Detta hjälpte mig mycket.

Reply
Charlotta 19 oktober, 2016 - 10:09

Vad roligt att höra, välkommen hit Hanna!
/C

Reply
Eve 22 oktober, 2016 - 16:00

Hej,
Vet verkligen inte vad jag skall ta mig till.
Får indirekt höra från min mor att jag aldrig gör något bra. Och ändå försöker jag duga och vara till lags hela tiden.
Det här har pågått sen jag var liten.
Min syster har alltid varit den som är bra av oss. Och den hon ser upp till.

Idag är jag snart 36 år. Snart ensamstående till tre underbara barn.
Pappan lämnade mig ”igen” efter att jag blev gravid i våras.

Av den anledningen så skall jag nu flytta till mor.
Men denna konstanta kritik om de jag gör som bara är så ”fel” gör mer o mer att jag gör ingenting.

Önskar så att jag inte tog år mig av den skit som dagligen kommer ur hennes mun. Men till sist går de bara inte.

Hur skall jag bära mig åt?

Reply
Charlotta 22 oktober, 2016 - 16:21

Hej Eve, välkommen hit!
Min första fråga måste bli vad du gör för att hitta någon annan boendelösning än att bo med din mor, och hur snart du räknar med att det kan hända? Släktband är inget man kan välja och ibland måste man inse att det bästa man kan göra för sig själv är att ha så lite som möjligt att göra med de människor som gör att man mår dåligt, även om de ingår i den egna familjen. Detta måste vara en högst tillfällig lösning för dig och barnen, och om du inte redan har en plan för hur du ska komma därifrån så behöver du skapa en sådan plan omgående. Bara vetskapen om att situationen är temporär kommer att göra den lättare att hantera. Här är några inlägg som jag tror kan vara till hjälp också.
Går det att låta bli att ta illa vid sig?
Du är inte andra människors måltavla
Många små steg till bättre självkänslan
Bygg din självkänsla
/C

Reply
Evanessé - Jennie 8 januari, 2017 - 10:50

Så bra inlägg!

För min del stör jag mig väldigt mycket, eller läggee vikt vid och låter mig fundera – varför svarar man inte på någons mail (är man inte intresserad kan man ju bara meddela det) eller varför tar man bort någon – som du nämnde – på instagram och facebook? Det senare är väl mer acceptabelt, men man undrar ju om man har gjort något fel.

Hur kan man sluta bry sig om sådant här? Jag tar hellre att någon säger rakt ut ”jag gillar inte dig” eller vad det nu är, än att inte veta.

Kram Jennie

Reply
Charlotta 8 januari, 2017 - 11:53

Tack Jennie, välkommen till kommentarsfältet! Har du provat de metoderna jag föreslår i inlägget? Det hela handlar om att träna sig i att tänka annorlunda och man får prova olika vägar för att hitta det som fungerar för en själv. I det här inlägget finns också några tips.
/C

Reply
Elsa 12 april, 2020 - 10:12

Hej Charlotta!

Vet att det här är ett gammalt inlägg, men det kom upp när jag googlade och då fann jag det som jag behövde läsa. Tycker att du är klok. Tycker själv att jag borde ha kommit längre vad det gäller en del människors elaka kommentar men de sätter sig som hullingar. Varför känner man behov av att påpeka saker om andras utseende eller sätt att leva på ett elakt sätt. Vad är det för fel på dessa människor. Olyckliga bittra, avundsjuka för de inte själva har de liv de önskar. Varför vill man ständigt förpesta tillvaron för andra och förmodligen mest för sig själv.
Jag lever ett ganska enkelt liv, har varken barn man hund bil hus, familj överhuvudtaget, ingen akademisk utbildning eller mycket pengar har däremot några få goda vänner, intressen och iallafall en person som älskar mig för den jag är. Kan inte säga att mitt liv sett utifrån har någon högre status och jag lever ganska mycket utanför normerna som ensamstående och kvinna.
Men varför vill människor klämma åt andra för få dem att må dåligt? Det finns människor i min omgivning som har långt mycket mer än jag och borde vara tillfreds med sina liv men de kan vara så utstuderat elaka att man baxnar och tyvärr, tar man åt sig.

Reply
Charlotta 12 april, 2020 - 10:34

Hej Elsa, tack för berömmet. 🙂 Du har själv redan skrivit svaret, människor som agerar så är inte lyckligt, inte i balans och mår inte bra. Det är dock inte alls säkert att de är medvetna om detta själv, kanske för att de inte är beredda att erkänna det ens för sig själva och långt mindre för andra. Behovet att upprätthålla en acceptabel fasad överskuggar allt annat och skapar en ond cirkel som de inte vet hur de ska ta sig ur. Väldigt många människor tror att materiell och social status är det som ska göra att de till slut kan känna sig lyckliga, lugna, trygga och älskade och fortsätter att sträva dit under hela sitt liv. Dessvärre är det en resa utan slut efter materiell och social status aldrig kan åstadkomma de sakerna, det enda som kan göra det är att stå i kontakt med sig själv, sin egen själ och den man är innerst inne. Det är där de åtråvärda känslorna finns och när man har dem spelar resten mindre roll. Kanske är det så att du har den kontakten med dig själv och utstrålar det lugn, den trygghet och upplevelse av att känna sig älskad som andra längtar efter och inte kan finna och att det väcker känslor av avundsjuka och otillräcklighet hos dem. Kanske är det så att deras ego får en liten kick av att trycka till dig så att de under en kort stund kan känna sig betydelsefulla och starka, men egots kickar varar aldrig länge och efteråt känner man sig värre än man gjorde innan så det blir nödvändigt att ”fylla på” ofta och därför fortsätta att vara elak.

Det du kan göra för dig själv är att träna dig till att tänka andra tankar när det händer. Genom att välja andra tankar tränar du dig till att reagera annorlunda och då kommer du att känna annorlunda. Välj t ex tankar som handlar om det jag beskrev här ovan och försök att känna sympati och empati med deras situation istället för att ta deras agerande som kritik mot dig. Precis som ett skadat djur kan bita av rädsla när man försöker hjälpa det kan människor bli elaka när de upplever sin situation som hopplös.
/C

Reply
Anonym 13 september, 2020 - 13:16

Jag är själv väldigt trasig inuti, dels pga uppväxten, dels pga att jag tyvärr alltid råkar vara i centrum för alla världens knäppgökar och har fått ta jävligt mycket skit och orättvisor bara för att jag har modet att vara mig själv. Att jag har ett utseende och en utstrålning som anses vackert, fascinerande och speciellt gör dessutom att jag döms väldigt mycket hårdare när jag biter ifrån och försvarar mig. Jag har tappat allt förtroende för människor och tycker allmänt illa om dem, vilket mina närstående har full förståelse för då de sett och hört saker jag blivit utsatt för och hur ledsen & förstörd jag blir.
Jag har svårt att känna att mina känslor enbart är mitt ansvar, trots att jag förstår att det inte är mitt fel! Hur kan man påstå det? Det är som att lägga skuld på den som blir illa behandlad!
Att gå och prata med någon inom psykiatrin är bara slöseri med tid, det ger mig inget eftersom de har noll intresse av att hjälpa mig, de vill bara ge mediciner som lägger locket på känslorna! Det är även vissa inom psykiatrin som skadat mitt förtroende för människor värst, av ett mobbaraktigt beteende (troligtvis pga avundsjuka & missnöjdhet med sina egna liv).
Helt sjukt att jag aldrig ska kunna känna mig riktigt trygg ute bland folk! Att alltid vara beredd på aggressiva påhopp eller annat förminskande beteende. ”Förlåt att jag finns” får liksom en bokstavlig innebörd.
Nej, jag vill inte låta bli att leva och vara glad pga sjuka människor..! Men det är inte lätt att gå omkring med minnena av alla kränkningar och orättvisor och att bara skratta bort det hela heller! Jag har gått och tappat lusten till allt. Även fast jag vet att det går över är det tungt just nu. Jag vill vara ifred från alla knäppgökar, det är allt jag vill!

Reply
Charlotta 14 september, 2020 - 09:57

Jag beklagar att du har så svåra erfarenheter, under de omständigheterna är det inte roligt att leva. Jag förstår också att det kan vara svårt att ta till sig att början till en förändring ligger i dig själv, men icke desto mindre är det sant. Det handlar inte om att det är ditt fel men att du har möjligheten att förändra. Att ta ansvar för sig själv och sitt liv har ingenting med skuldbeläggande att göra och så länge man ser det så är man tyvärr fast i samma livsupplevelse. Allting i världen är energi, även vi människor, och universum är uppbyggt så att det matchar den energi vi sänder ut. Så för att få en annan uppelvelse av livet behöver man börja sända ut en annan energi, det handlar inte om psykologi utan om fysik. De känslomässiga sår du har sedan tidigare behöver få hjälp att läka och du behöver skapa dig en annan självbild och bli trygg i den energin, först då kommer din uppelvelse att bli annorlunda.❤️
/C

Reply
Anonym 15 september, 2020 - 18:47

Jag är medveten om det, och jag jobbar på att läka mina chaktran i den mån jag orkar. Det tar mycket energi att leva med en parasit som inte tar nån hänsyn till mig, och som kräver att få bo kvar i mitt hem och vara en del av mitt liv, medan jag gör allt för att bli fri! Dessutom försöka stå på benen med en dödlig infektion i kroppen och hålla ihop sig själv psykiskt. Mestadelen av dygnet sover jag.

Självklart tar jag helt & fullt ansvar för mitt eget liv, mina känslor, min hälsa och mina handlingar!
Trots att andra konstant försöker sabba för mig, så vet jag vem jag är och vad jag har rätt till! Det är en rättighet att få vara ifred ifrån människor som gör en illa och som är skadliga för en! Jag har inga problem med att ta ansvar för mig själv! Det jag vänder mig emot är att folk (bland annat du) verkar anse att jag ska ha nån sorts förbarmande för elaka människor och det köper jag inte! Jag är inte som dem och elaka människor har jag inget till övers för, så att förvänta sig att jag ska sända ut energier som gör att jag får elaka människor med mig på resan är bara obarmhärtigt! Ska jag vara kärleksfull mot allt och alla och älska alla och ta hela världen i min famn menar du, även de som inte förtjänar det??
Jag kan inte förändra andra, och om vissa väljer att vara elaka och hjärtlösa är det inte mitt problem eller mitt ansvar att inte förakta dem! Jag har med hjärtlösa oempatiska människor att göra dagligen. Det enda jag kan göra är att hävda mina mänskliga rättigheter emot dem och vägra låta dem knäcka mig totalt. Hur menar du att jag ska göra??? Du måste väl begripa att sorg tar tid på sig och att det behöver få vara så tills man är redo att släppa den?
Jag är välbekant med universums lagar, framförallt Law of Attraction, så jag behöver ingen föreläsning i hur det fungerar. Just nu är det en kamp bara att få en stund varje dag IFRED för att få en chans att samla ihop mig och ta hand om mina känslor. Menar du att jag ska börja sända ut energier som gör att andra människor förändras, eller?? Det är DERAS ansvar, jag har tagit nog med ansvar hela mitt liv.

Reply
Charlotta 15 september, 2020 - 21:10

Jag menar att livet ger dig mer av det du redan upplever, de känslor du känner, de energier du sänder ut. Det är inget jag säger för att vara elak eller okänslig utan för att det är så det fungerar, det är inte valfritt, det är lika grundläggande som tyngdlagen. Så länge du upplever starka negativa känslor kommer livet att ge dig fler anledningar att känna dem. Det är en process att förändra sina känslor och det börjar alltid i tankarna, börja inte med det svårast utan med det som känns rimligt. Börja med att verkligen förlåta dig själv och att verkligen i älska dig själv, både i tanke, ord och i handling, och lägg till andra människor efterhand som det känns möjligt. Kroppen läker också bättre när tankarna och känslorna är ljusare, men behandla gärna kroppen parallellt för att få bukt med infektionen eftersom den också påverkar känslorna negativt.
/C

Reply
Anonym 16 september, 2020 - 03:40

Förlåta mig själv för vad? Jag förstår faktiskt inte vad folk som säger det menar. Vad har jag gjort?

Annars har du rätt i det du skriver. Jag älskar tanken på att älska sig själv i både tanke, ord och handling! Det låter onekligen härligt, och jag skulle göra det om jag bara förstod exakt vad och hur jag ska göra! Jag har slutat tänka negativt om mig själv för längesen. Jag är tydlig med att uttrycka vad jag känner och vill. Jag gör allt för att komma ifrån min nuvarande situation. Med mera.
Kanske skadar jag mig själv mer än vad jag förstår när jag går omkring och tänker att andra är idioter, elaka, hänsynslösa etc? Jag har förstått att det på något sätt hänger ihop med hur man känner för sig själv? Det är konstigt, men jag har förstått att det är så. Behöver träna på att inte gå igång känslomässigt och bli förbannad när någon säger nåt idiotiskt till mig, och det är bannemig inte lätt när man är uppvuxen med att ilskeutbrott är naturliga och en negativ syn på det mesta är ”ärvd”.
Vad folk än säger om mig, säger det mer om de själva än om mig! Om jag bara kan få till mig känslan också, just nu har jag endast vetskapen.

Att vara en ödmjuk, snäll och vänlig människa oavsett situation och oavsett hur andra beter sig,
är det att älska sig själv i ord och handling?
Att vårda sitt yttre, trots att det känns totalt meningslöst, är det att älska sig själv? Det är inte så att jag skiter i mitt yttre och går runt som en slusk, haha, men t ex att sminka mig och sånt känns som slöseri med tid, energi och pengar när jag inte har något att gå till på dagarna och ”visa upp mig”! Det kanske är värt det ändå med tanke på att jag mår mycket bättre när jag känner mig snygg?

Det var några tankar.
Tack för snabba svar och att du försöker få oss som är uppgivna att se saker på nya sätt! 🙂

Reply
Charlotta 16 september, 2020 - 07:58

Hej igen! Jag förstår verkligen hur svårt det är för jag har varit där, inte precis där du är förstås men i min egen version av den upplevelsen. Jag vet också att det kräver en hel del för att kunna acceptera att förändringen måste börja inifrån och komma till stånd oberoende av hur omvärlden agerar, det är ingen enkel sak att ta till sig när man känner sig illa behandlad, inte lyssnad på, förorättad eller sårad. Du tänker helt rätt när du säger att du någonstans har insett att du skadar dig själv mer än vad du tror genom att tänka illa om andra eftersom allting du sänder ut på ett eller annat sätt kommer tillbaka till dig själv i samma form, de tankarna blir alltså som bränslet till en evighetsmaskin. Och som om förändringen inte är svår nog bara att träna sig till att börja tänka annorlunda så tillkommer det en fördröjning i effekt, där är alltså en ledtid innan du börjar märka en förändring i din egen upplevelse efter det att du förändrat ditt beteende.

Det är inte lätt att ha tillit i den situationen, men så snart du faktiskt känner att livet börjar behandla dig bättre så blir det mycket lättare att fortsätta. Efter ett tag har du vänt en negativ spiral till en positiv och sedan är det nerförsbacke och solen i ryggen hela vägen. Om du kan tänka dig att gå En kurs i Mirakler så rekommenderar jag verkligen den, jag vet att den inte passar alla men den är en kurs i att genomföra just den här förändringen och de flesta upplever resultaten som livsförändrande. Här kan du läsa mer om den.

Vad gäller utseendebiten är det individuellt, det är fullt möjligt att älska sig själv till 100% utan smink och snygga kläder, men samtidigt kan det vara en stor hjälp på vägen att lyfta sin sinnesstämning. Om du skulle vara hjälpt av det kan bara du avgöra, för mig är det en jätteviktig detalj, inte för att jag ska kunna älska mig själv för det gör jag alltid, men för hur jag känner mig och hur jag mår.
/C

Reply

Lämna ett svar till Elsa Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI