Home Mental träning Så här avprogrammerare du din hjärnan

Så här avprogrammerare du din hjärnan

by Charlotta

Redan som väldigt små får vi lära oss att vill man bli bra på något så måste man träna på det, och vill man bli riktigt bra så måste man träna både mycket och ofta. Detta resonemang är en självklarhet i vissa sammanhang.

Fotbollsvirtuosen Zlatan har berättat att han i princip växte upp med en fotboll klistrad vid fötterna, hur han hade bollen med sig överallt och ständigt kickade och trixade med den. Att musiker spelar på sina instrument många timmar varje dag, år ut och år in för att bli riktigt bra ses också som en självklarhet.

Men på ett område är det som att vi människor inte riktigt vill fatta vad vi håller på med, att vi på något sätt inbillar oss att trots att vi tränar intensivt på samma sak, dag efter dag, månad efter månad, år efter år så förstår vi ändå inte varför vi blir så bra på det.

Kanske för att vi inte vill vara bra på att trycka ner oss själva, att göra oss ledsna och nedstämda eller få oss att känna oss värdelösa och som om livet är meningslöst. Men varför tränar vi då så mycket på det? Varför kör vi kontinuerliga repetitioner på de tankarna som gör att vi mår bara mår sämre?

Att tänka tankar som gör en ledsen och nedstämd är att träna sig själv i att må dåligt. Det är exakt samma funktion i hjärnan som att lära sig bli bra på fotboll eller piano, eller vad som helst annat. Gör man det ofta och länge så blir man bra på det därför att man tränar upp de neuroner och synapser i hjärnan som hänger ihop med just den aktiviteten.

Men varför träna sig i något man inte vill vara bra på? För vem vill vara bra på att må dåligt? Eller att känna sig ensam, arg, oälskad, värdelös, otillräcklig, ointelligent, oattraktiv, besviken, hopplös eller någon annan av alla negativa känslor som man kan känna? Förmodligen för att man inte vet att det finns ett alternativ.

Så hur gör man då om man redan är bra på något som man inte vill vara bra på? Precis som att det går att programmera hjärnan till att bli bra på vissa synapser så kan man avprogrammera samma synapser. Det betyder inte att man inte längre kan tänka de tankarna, bara att man inte har dem på ”speed dial”.

I vetenskapliga sammanhang kallas det för ”synaptisk beskärning”, på samma sätt som man beskär buskar och träd för att de inte ska bli för vildvuxna och oregerliga, så kan man beskära sina tankar så att de inte blir för vildvuxna och tar över.

Hjärnans trädgårdsmästare är mikrogliacellerna, det är de som städar upp och rensar bort skräp i hjärnan medan vi sover. Hur vet de vad de ska rensa bort? Jo, de synapser som används minst får en markör i form av ett protein, ungefär som att knyta ett band om vissa grenar som ska klippas av. Och när vi somnar så börjar trädgårdsmästarna sitt arbete med att klippa bort och städa undan allt som är markerat.

Av detta kan vi lära oss två saker, dels att det är viktigt att sova eftersom det är då hjärnan städas av mikrogliacellerna, och dels att det är viktigt att välja vad man tänker på. Vill man bli av med vissa tankemönster så måste man alltså sluta att tänka på dem, för så länge man fortsätter att tänka på dem så kan de aldrig markeras för beskärning, och då har de ingen chans att städas undan.

Genom att göra sig av med synapser som inte gör någon nytta utan bara tar upp plats och energi så skapar man utrymme för andra synapser, alltså för att lära sig nya saker och att bli bra på andra saker, och också för tankar och vanor som bättre överensstämmer med det liv man vill leva.

/Charlotta

16 comments

H 30 april, 2017 - 11:46

Ha en trevlig valborg Charlotta 🙂

Reply
Charlotta 30 april, 2017 - 12:00

Tack detsamma H! 🙂

Reply
Elsa 30 april, 2017 - 13:55

Hej!
Jag har oft positiva tankar kring det mesta i livet men när det gäller kärleksrelationer så har jag blivit ganska negativ. Har haft två längre förhållande och några kortare och även om jag själv ibland varit den som valt att avsluta så känns det här med relationer som ett stort misslyckande för min del. De senste åren så upplever jag det som att så fort jag träffat någon som verkar intressant och ger någon signal om det så blir det stop där, antingen får jag ingen respons tillbaka eller så träffar jag inte personen någon mera gång. Det känns som det är ett helt fastlåst läge, som att ständigt kämpa i motvind. Det här har gjort att jag ibland tänker helt felaktiga tankar. Som att det är något fel på mig något vis. Jag ser helt okej ut, tränar mycket och är välutbildad och har ett bra jobb men det känns ibland som att jag är en som man tycker om som kompis och kollega men som man inte blir kär i. Alla lyckas, även de som har betydligt sämre förutsättningar, att förr eller senare att träffa någon men det känns helt omöjligt för mig. Ibland funderar jag om det är just de positiva egenskaperna jag har som skrämmer, jag är relativt självständig, tränar mycket och är då väldigt vältränad och har en hög utbildning och ett relativt kvalificerat yrke. Enligt flera goda vänner så ser jag bra ut, är trevlig och intellektuell och smart och ändå så har jag ofta känslan av att det är helt omöjligt för mig att träffa en kärlekspartner, att jag inte duger för att bli kär i. Hur jobbar jag vidare med detta? Ibland tänker jag helt strunta i den här biten i livet och fokusera på mitt jobb, intressen och vänner och föröka utvecklas så mycket där som möjligt. Inte fundera över relationer, ställa in mig på att leva som singel resten av livet och fokusera på annat i livet och även se det positiva med det. Det är nästan så att det är när jag har det fokuset så mår jag bäst och känner mig starkast. Det hjälper också att höra om andra singlar som trivs med sitt liv.
Hur skulle du jobba vidare med det här så inte det negativa får ta över pga det omöjliga läget att hitta en relation?
Trevlig Valborg!
Elsa

Reply
Charlotta 30 april, 2017 - 14:13

Att ha upprepade erfarenheter av liknande negativa händelse kan ha den effekten att man undviker att sätta sig i en situation där det kan hända igen. Även om man på ett medvetet plan t ex vill träffa en ny kärlek så har man på ett undermedvetet plan förväntningar om att det ska gå åt skogen igen, så man skyddar sig genom att sätta käppar i hjulet för sig själv och se till att det aldrig blir aktuellt. Är detta något som du tror skulle kunna vara fallet för dig? I så fall är en bra början att göra precis det som inlägget handlar om, att välja bort alla tankar som späder på den känslan och låta hjärnan rensa bort de synapserna. Nästa steg är att våga vara modig i mötet med nya människor och ta nya relationer längre innan du avskriver dem.
/C

Reply
Elsa 30 april, 2017 - 14:55

Jag vet inte direkt om jag kan säga att det är så. Den sista tiden tycker jag mera att jag inte träffar någon som blir riktigt intresserad av mig. Det känns nästan tvärtom, om jag visar ett litet intresse så blir de rädd och försvinner. Jag vet ju inte om det är så. Ett problem är att jag väldigt sällan träffar några singlar så ibland kanske jag lurar mig själv att tro att jag är intresserad av en person bara för att han råkade vara singel och de växer inte på träd i min omgivning. Har även testat nätdejting men tycker inte at det har gett så mycket. Blir lite avundsjuk på dem som ör singel ett kort tag och sedan har de någon lämlplig kandidat i bekantskapskretsen eller på jobbet och snart är de i en relation igen. Det flytet har jag aldrig haft men jag tycker att jag nu är värd att träffa någon som verkligen är beredda att satsa och anstränga sig för min skull men det ör väl hör jag har börjat misströsta och har svårt att tro på. Om jag fokuserar på det och letar på nätet, krogen mm så blir de här negativa tankarna flera och fokus på det jag inte har ökar. Det känns ju som enda möjliga chanserna att träffa någon att leta och anstränga sig samtidigt så mår jag bättre och är starkare och mera positiv när jag inte letar eller funderar på att jag inte har en partner utan mera har fokus på annat i livet. Det är lite dubbelt hur man bäst ska agera där.
Elsa

Reply
Charlotta 30 april, 2017 - 15:03

Du kan ju vara social och träffa nya människor utan att se det som att försöker träffa en ny kärlek. Fokusera istället på det som du känner att du mår bra av, men gör det på sätt så att du utsätter dig för nya miljöer och nya människor, dvs där du eventuellt skulle kunna träffa en man även om det inte är huvudsyftet. Att göra letandet till något av en mission fungerar ofta inte eftersom man hamnar i fel känslomässiga läge när man ständigt påminner sig om vad man saknar.
/C

Reply
Elsa 30 april, 2017 - 15:29

Tack för ditt svar.
Det är där jag hamnar lite för mycket ibland. Kan bli stressad av andra som nyss skilt sig och är på jakt också snabbt hittar en ny. Jag blir lugnare av personer som är singel och trivs med det, som lever sitt liv och är öppen om rätt man kommer in i deras liv men de letar inte aktivt. De är inspirerande och det hjälper att höra att man inte är ensam.

Elsa

Reply
Louice 1 maj, 2017 - 08:22

Tack för ett upplyftande inlägg utifrån en spännande och hoppfull vinkling,. Så viktigt, det bär jag med mig idag – och helst under allla kommande dagar också förstås //

Reply
Charlotta 1 maj, 2017 - 08:49

Tack för att du läser Louice!
/C

Reply
Annsofi 1 maj, 2017 - 08:54

Tack för en jättefin blogg med så mycket läsvärda och viktiga saker!
Funderar på det här med ens tankar. I grund och botten är jag en nöjd, lycklig och positiv person men som trots det har lätt för att oroa mig och då hamna i en nedåtgående spiral av negativa tankar , typ ”tänk om….”. Jag får lätt skuldkänslor och mitt liv kretsar mycket kring ”borde” och ”måste ” både i jobb och privat. Har en mamma och en moster i 90-årsåldern som är ganska pigga och vitala men som behöver lite hjälp ibland. De är inte alls krävande men jag har så dåligt samvete på min fritid för att jag inte hjälper dem mer än jag gör . Samtidigt kolliderar det med att jag inte vill. Och så får jag ännu mer skuldkänslor för att jag känner så.
Jag antar att det behövs en hel del träning i att ändra på mina tankar för att må bättre och få en fritid som inte fylls av ett dåligt samvete.

Reply
Charlotta 1 maj, 2017 - 09:08

Tack för berömmet och välkommen hit Annsofi! 🙂 Du är inne på helt rätt spår, det du beskriver är tankemönster. Ett system av tankar som du har byggt upp under lång tid och som hjärnan vant sig vid att tänka, och blivit riktigt bra på. Du kan använda metoden i inlägget för att ändra på de tankarna och välja ett nytt förhållningssätt till livet och hur du ser på saker. När det gäller din mamma och moster så ge dig själv tid att tänka igenom varför du har dåligt samvete och varför du inte vill, det är lättare att gå framåt när man är helt ärlig mot sig själv.
/C

Reply
Annsofi 1 maj, 2017 - 16:11

Tack för att du tog dig tid att svara!
Jag ska aktivt göra något åt de tankar jag mår dåligt av en gång för alla och även inte skjuta upp tråkiga/jobbiga saker som jag tror bidrar till mina sämre känslor. Inte grunna för mycket utan bli mer som en ”doer”.
Tack än en gång. Dina texter är mycket läsvärda .

Reply
Lisbeth 3 februari, 2018 - 09:07

Hej! Jag har lätt för att lyssna länge och följa långa och djupa berättelser från mina medmänniskor.
Men jag har själv svårt för att tala tillräkligt kortfattat, för att andra i en grupp människor, ej skall frestas att avbryta mig mitt i en mening.
Många i min familj utbyter gärna tankar och ideer. Men jag får nästan intryck av att detta är omöjligt i många grupper av människor.
Jag kan nästan tycka att det känns orättvist att gång på gång på ett näst intill ohövligt sätt bli avbruten.
Det känns till slut meningslöst att ens försöka samtala i en grupp.
Samtalet blir rörigt och efteråt kommer man inte ens ihåg vad deltagarna talade om.
Varför angriper folk alltid den som talar? Hur kan det komma sig att det endast är människor, som själva talar långrandigt, som anklagar andra för att prata för mycket.
Själv har jag aldrig blivit kritiserad av tysta människor. Tvärtom har dessa människor oftast uppskattat mig sådan jag är.
Kan du ge mig några råd till hur jag skall tala så att jag slipper känna mig så kvävd och mästrad, när jag befinner mig bland människor som verkar ha dårligt tålamod med andra.

Reply
Charlotta 3 februari, 2018 - 09:44

De flesta människor lyssnar inte på andra för att verkligen höra och förstå, de flesta lyssnar bara för att få en anledning att själv prata. Med andra ord är det få människor som med intresse lyssnar till allt du säger utan många hör mest starten, tills det kommer ett triggerord som sätter igång deras egna minnen, tankar eller åsikter, därefter väntar de bara på att du ska pausa eller hämta andan så att de ska få tillfälle att flika in vad de själva har att säga. En inflikning som ofta sväller ut till att bli ett helt föredrag. Enda sättet att undvika det är att vara så kortfattad att man avsiktligt bara slänger ur sig triggerord och sedan väntar på att någon annan tar över, eller att helt avstå från att berätta något mer omfattande, såvida du inte vill ta upp frågan med dem direkt förstås. Situationen styrs alltså inte av din brist på att kunna tala utan på deras brist på att kunna lyssna.
/C

Reply
Ulf Olsson 3 februari, 2018 - 13:59

Kan inte låta bli att komma med en kommentar här.
Någon sa till mig för länge sen att det finns dom som älskar att höra sin egen röst.
Dom visdomsorden har liksom fastnat i mitt huvud.
Och det tycks även gälla våra politiker tyvärr .
Ibland får man känslan att det viktigaste är inte vad man säger utan att man säger något.
Nåja nog om detta .
Nu till det som jag egentligen ville komma med.
Läste Lisbeth`s inlägg här och börja fundera hur jag själv är i dylika konversationer.
Är en ganska tystlåten person och har kanske inte så mycket att tillföra i olika diskussioner. Men ibland kommer det ett ämne som intresserar mig. Och då blir jag liksom lite ivrig . Och väntar på ett tillfälle att kunna inflika en kommentar och fokuserar då mer på vad jag skall säga än att lyssna.
Tycker också det är ohyfsat och tillhör allmän hövlighet och god uppfostran att låta andra tala till punkt.
Det var lite funderingar från mig: UFFE

Reply
Charlotta 3 februari, 2018 - 14:56

Tack för dina tankar Uffe.
/C

Reply

Lämna ett svar till Charlotta Cancel Reply

Powered by Calculate Your BMI