Home Mobbning/hat Det är inte den första reaktionen som är avgörande, utan den andra

Det är inte den första reaktionen som är avgörande, utan den andra

by Charlotta

Om man ägnar sig åt sociala medier kan man knappast ha undgått att stöta på dem, människorna som verkar se det som sin livsuppgift att trycka till andra så fort tillfälle ges. De finns i kommentarsfälten på bloggar, på Facebook, på twitter, Instagram och alla andra ställen där det finns en möjlighet att spy galla i skydd av en skärm, och naturligtvis helst under alias.

Ibland är det uppenbart, brutalt och med superlativen och  kraftuttrycken haglande i kommentarsfältet. Andra gånger är det lågmält och insmickrande men samtidigt så listigt och knivskarpt att det trots den urskuldande formuleringen sårar ända in i själen.

Vi människor är bra på att såra varandra precis där det gör som mest ont, helt enkelt för att vi vet från oss själva var de ömma punkterna sitter. Och desto mer ömma de egna punkterna är desto större kan behovet bli att trycka till någon annan just där det sårar mest.

Det som vanligen händer är att man läser något om någon annan som berör en öm punkt hos en själv. Det kan exempelvis vara en mamma som har dåligt samvete för att hon känner att hon inte räcker till till allt hon skulle vilja vara för sin familj, och så läser hon om en annan mamma som beskriver hur tacksam hon är över relationen till sina barn och till sin partner, och att hon och partnern dessutom ordnar barnvakt för att kunna bjuda hem vännerna på fest.

I det här läget har man två val:

  1. Det första är att man identifierar obehaget man känner när man läser texten, analysera känslan och förstår att den kommer från det egna dåliga samvetet. Förhoppningsvis tänker man då också att det inte är någons fel att det är så utan att man gör sitt bästa men att det inte riktigt har blivit som man tänkt sig, och så försöker man komma på vilka förändringar man kan göra för att komma närmre hur man önskar att livet såg ut.
  2. Det andra är att man vägrar all form av självrannsakan för att det helt enkelt är för jobbigt och istället snabbt bestämmer sig för att det egna livet utgör måttstocken för hur alla borde leva, och alla som lever på ett annat sätt gör fel, och om de dessutom har mage att berätta om det så måste de tillrättavisas. Man kan också tänka sig att man börjar i alternativ 1 med att inse att det handlar om det egna dåliga samvetet, men att man går därifrån till att trycka ner sig själv och tolka det som att man är en dålig mamma och en dålig människa som inte är vatten värd. Det i sig blir då så smärtsamt att det kan väcka ett behov av att slå tillbaka mot den person som är orsak till smärtan.

Hamnar man under punkt 2, oavsett vilken väg man tog, så har man ett snabbspår till nedtryckande och dömande uttalanden i kommentarsfältet. Medan det kan vara oöverstigligt jobbigt och smärtsamt att se sina egna svagheter så är det enkelt och smärtfritt att peka ut andras, och har man tur så mår man dessutom lite bättre själv en stund av tanken på att ha fått någon annan att må dåligt.

Men världen är inte ett nollsummespel, att en person har det bra betyder inte att någon annan måste ha det dåligt. Allting är inte heller riktat mot någon, så istället för att se andra människors livsval och livsstil som kritik mot den egna personen och de egna valen, så är det bättre att vara tacksam för att vi har förmånen att få vara olika. Och istället för att bli avundsjuk för att någon lever som man själv skulle vilja leva så kan man bli inspirerad till att göra de förändringar som man innerst inne längtar efter.

Den första reaktionen är kanske ett styng av avundsjuka, det är mänskligt att ibland känna så, men det är över på ett ögonblick och inte det som är viktigt. Det viktiga är vad som händer sedan, och vilken känsla man väljer att agera på.

Om man inser var känslan kommer ifrån och att det är ens eget ansvar att skapa ett liv som på bästa sätt motsvarar det man vill ha. Eller om man nöjer sig med att för alltid stanna kvar i det missnöje där man befinner sig, och istället trösta sig med elakheter och översitteri mot andra.

/Charlotta

Leave a Comment

Powered by Calculate Your BMI